may we all have a hope, a will to try
(Happy new year - ABBA)
2008, jag är klar nu. Jag har dammsugit mitt rum och ätit upp bananerna jag fick.
Så. Nu ska jag göra det. Önska alla som läser det här ett Gott nytt år och ett bra liv den närmaste tiden.
Det låter nästan som om jag ska överge er, men det ska jag självlart inte. Jag vill bara göra någon sorts formell påminnelse om att man borde vara glad.
2008, jag vägrar. Jag vägrar löften och ett år med bestämelser.
Jag tänker inte avge några nyårslöften, jag är för dålig på sådant. Det finns säkert de som tycker att nyår är en bra tid att ta tag i sig själv, eftersom det alltid är bra att ha en bestämd tidpunkt när man bestämmer sig för bestämda saker(jag tänker delvis på vår idrottslärare Eva Lönner som när vi ska springa 1500m brukar uppmana eleverna med följande; "Ska ni börja gå, så se till att bestämma ett ställe där ni återgår till att springa. En bestämd punkt. ")
Jag har aldrig riktigt behövt sådana tidpunkter, och om det är därför att jag har dålig självdisciplin eller för att jag är lite annorlunda, det vet jag inte. Jag är nog en sådan som helt enkelt inte slutar springa alls, och därför inte behöver tampas med problemet "när ska jag sluta gå". Några löften blir det i alla fall, som sagt, inte.
2008, jag tänker. Stör mig inte när jag försöker komma på en lösning till saker och ting.
I år är jag inte ensam på nyårsafton. Jag vet att Malin är det, jag vet att min lillebror är det, men jag är inte det och jag tycker att det är något jag förtjänar. Jag förtjänar att få umgås med mina vänner den här kvällen, när jag gjort så många bra saker andra kvällar.
Okej, det gör väl Malin och min bror med, men jag känner att just ikväll så orkar jag inte tänka på dem. Nej, ikväll ska jag ha roligt på riktigt. Om det går med alla problem och intriger.
Men det ska det göra. Det ska det.
2008. Överens?
31 december 2007
28 december 2007
Till Afghanistan i läsfåtöljen
I had a heart attack and boy it brought me back
to where i was before i started to believe in myself
I didn't need no gun
I didn't need no sword
I didn't even know the meaning of the terrible war
(Tony Zoulias(lustful life) - Mando Diao)
Det jag aldrig trodde kunde hända har hänt, jag har börjat tröttna på Cloettas små rödvita skumtomtar. Som tröst så kan jag ju säga att jag fortfarande inte har tröttnat(och aldrig kommer att tröttna) på julmust. Nästan hela dagen har jag suttit i min lilla svarta läsfåtölj med mitt nya anteckningsblock i knäet. Jag fick ihop några ord, lite kladd, jag kom på hur fruktansvärt dåligt jag behärskar det engelska språket och blev pånyttförälskad i Belle & Sebastians skiva "The boy with the arab strap". I think I'm going totally, totally, totally indie.
Något annat jag blivit förälskad i är en av mina julklappsböcker, "Flyga Drake" av Khaled Hosseini. Boken handlar om två afghanska pojkar, den ena sunni och den andra shiamuslim, och deras liv under mitten av sjuttiotalet. När Sovjetunionen invaderar Afghanistan så skiljs de åt och...ja. Jag har inte läst ut boken ännu, men den är helt klart fantastisk. Tack mormor:)
Och när jag ändå är inne på ämnet, så kan jag ju göra någonsorts halvdan marknadsföring och lista de roligaste av mina julklappar.
* Marinblå kappa från H&M
*Innebandyklubba, Fat Pipe, Grön
*Innebandy; shorts och överdragskläder, X3M
*Parfym, "Naomi Campell - At night"
*Anteckningsböcker!(mitt liv är räddat)
*Signerad The Ark-bild
* Tidningsställ, ljusstake och necessär från designbolaget
* Biljett till kent i Halmstad 21/2
Sedan fick jag en massa småsaker till(bla. boken jag skrev om innan och pengar).
Tack kära människor.
to where i was before i started to believe in myself
I didn't need no gun
I didn't need no sword
I didn't even know the meaning of the terrible war
(Tony Zoulias(lustful life) - Mando Diao)
Det jag aldrig trodde kunde hända har hänt, jag har börjat tröttna på Cloettas små rödvita skumtomtar. Som tröst så kan jag ju säga att jag fortfarande inte har tröttnat(och aldrig kommer att tröttna) på julmust. Nästan hela dagen har jag suttit i min lilla svarta läsfåtölj med mitt nya anteckningsblock i knäet. Jag fick ihop några ord, lite kladd, jag kom på hur fruktansvärt dåligt jag behärskar det engelska språket och blev pånyttförälskad i Belle & Sebastians skiva "The boy with the arab strap". I think I'm going totally, totally, totally indie.
Något annat jag blivit förälskad i är en av mina julklappsböcker, "Flyga Drake" av Khaled Hosseini. Boken handlar om två afghanska pojkar, den ena sunni och den andra shiamuslim, och deras liv under mitten av sjuttiotalet. När Sovjetunionen invaderar Afghanistan så skiljs de åt och...ja. Jag har inte läst ut boken ännu, men den är helt klart fantastisk. Tack mormor:)
Och när jag ändå är inne på ämnet, så kan jag ju göra någonsorts halvdan marknadsföring och lista de roligaste av mina julklappar.
* Marinblå kappa från H&M
*Innebandyklubba, Fat Pipe, Grön
*Innebandy; shorts och överdragskläder, X3M
*Parfym, "Naomi Campell - At night"
*Anteckningsböcker!(mitt liv är räddat)
*Signerad The Ark-bild
* Tidningsställ, ljusstake och necessär från designbolaget
* Biljett till kent i Halmstad 21/2
Sedan fick jag en massa småsaker till(bla. boken jag skrev om innan och pengar).
Tack kära människor.
27 december 2007
Natten.
They beat you up, they force you down against the snow
Sun's been further and the snow has benn harder
You know the sky's been greyer before
You know the winter has been colder
You know, 'cause you know those winters so well
All the parents and the kids are erased by the snowflakes
But you hear their trembling voices
They're gathering in the haze
And the fists and bony elbows force you
They beat you up so badly this time
But you know the darkness has been darker before
And that the shadows have been shorter
You know 'cause you know those winters so well
You remember all those winters
The snow drifts under your back
The blizzard is making tears in your eyes
And the strokes bruisers in your face
Soon, I guess, the summer comes around
From time to time it's better to be beaten up in the backyard
When the sun sets with a pink sky above
Sun's been further and the snow has benn harder
You know the sky's been greyer before
You know the winter has been colder
You know, 'cause you know those winters so well
All the parents and the kids are erased by the snowflakes
But you hear their trembling voices
They're gathering in the haze
And the fists and bony elbows force you
They beat you up so badly this time
But you know the darkness has been darker before
And that the shadows have been shorter
You know 'cause you know those winters so well
You remember all those winters
The snow drifts under your back
The blizzard is making tears in your eyes
And the strokes bruisers in your face
Soon, I guess, the summer comes around
From time to time it's better to be beaten up in the backyard
When the sun sets with a pink sky above
(Jenny Wilson - Those Winters)
Santa Claus has left this town.
Det är inte utan att få lite ångest som jag tittar på de stora affisherna på nordstan med Idolprodukterna Agnes och Måns och tänker; "Jaha..", suckar lite och börjar ägna mig åt parfymer och reatröjor för att inte tänka mer än "jaha". Då vet man aldrig var det kan landa. Julen + lite gullig kille + fjorits tjej som inte hunnit fylla 20 + Mariah Careys otroligt klichiga julvisa..
Jag har ett spännande huvud ska ni veta. Ska du veta.
Vad är det med vinternätter?
Alltid är det samma fråga som letar rätt på min hjärna och börjar upprepa sig själv.
"Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?"
Jo för alltid tycks det vara något, och det inte bara med mig, utan med allting. Vad var det som gick fel med sommaren, hjälplöst förälskade mig och människan som bara sa "bra Johanna" och aldrig "du är bra, Johanna"? Vad var det som gick fel med vännen som plötsligt vänder bort hårsvallet på pendeltåget och låtsas som ingenting? Vad var det som gick fel med barnen som dog, med stjärnorna som imploderade och med poesin? Vad var det som gick fel med orden som förlorade betydelse när fel person lyssnar och vad hände med karusellerna?
Vad var det som gick fel med mig?
De säger att jag har mognat nu. Jag har nog mognat ifrån mig själv i sådana fall, om jag ens har mognat alls.
Vad var det som gick fel med vinternätter?
Jag tror det kallas nostalgi.
Jag har ett spännande huvud ska ni veta. Ska du veta.
Vad är det med vinternätter?
Alltid är det samma fråga som letar rätt på min hjärna och börjar upprepa sig själv.
"Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?"
Jo för alltid tycks det vara något, och det inte bara med mig, utan med allting. Vad var det som gick fel med sommaren, hjälplöst förälskade mig och människan som bara sa "bra Johanna" och aldrig "du är bra, Johanna"? Vad var det som gick fel med vännen som plötsligt vänder bort hårsvallet på pendeltåget och låtsas som ingenting? Vad var det som gick fel med barnen som dog, med stjärnorna som imploderade och med poesin? Vad var det som gick fel med orden som förlorade betydelse när fel person lyssnar och vad hände med karusellerna?
Vad var det som gick fel med mig?
De säger att jag har mognat nu. Jag har nog mognat ifrån mig själv i sådana fall, om jag ens har mognat alls.
Vad var det som gick fel med vinternätter?
Jag tror det kallas nostalgi.
23 december 2007
Juletid och våldtäktsmän
The atlantic was born today
and I will tell you how
(Transatlanticism - Death cab for cutie)
Jag läste just igenom mitt senaste blogginlägg och insåg hur hafsigt och förvirrat det är. Jag ber så mycket om ursäkt. Dock kan jag inte garantera att det inte händer igen.
Jag har lånat en bok om våldtäkt och samhällets syn på våldtäkt. Tyvärr kan jag inte läsa den, i alla fall inte i några längre perioder. Jag blir för arg helt enkelt.
Ett enkelt exempel. Varje gång en våldtäkt leder till en rättegång, så korsförhörs målsäganden om vad hon hade på sig(hade hon kanske kort kjol!? För då är det ju något som man måste ta hänsyn till. Män har inget eget ansvar för sin sexuella drift. Nämligen.) , när hon förlorade oskulden, hur mycket hon hade druckit, vad hon har för sexuella erfarenheter och en hel massa sådant. Äcklet (eller äcklena, plural) utsätts inte för några sådana frågor alls. Författaren är mycket upprörd, märks det på texten, men jag blir galen. Allvarligt talat! Det är en sak att själva våldtäcktsmännen är svin, men nu talar vi om svenska rättsväsendet! Jag funderar på att skriva till alla existerande universitet och högskolor och kräva att den här boken ingår i juristutbildningen.
För att citera den lilla flashfilms-figuren Knatten: "Jag blir så arg så jag sprängs!"
Poff.
And now for something, hopefully, completely different.
Just nu ligger jag i min säng och väntar på bättre tider. Inte jul ( 34 minuter, counting) utan bara bättre tider allmänt. Om någon kan specifiera bättre tider för mig så kan de skicka ett brev, då blir jag glad.
Tyvärr kan man, om man väntar på bättre tider en sånhär kväll, inte undgå att nämna julen. Den kommer snart. Min lillasyster är glad och ska väcka mig imorgon klockan åtta. Då kommer hon att vara ännu gladare. Det ska jag också vara tror jag. Och sen ska katten få alla presentpapper, som är ett resultat av att min familj är ett resultat av konsumtionssamhället, och vi ska äta risgrynsgröt. Sen ska alla bli lyckliga, och fortsätta vara det hela dagen,hela veckan, hela livet.
Btw, Anna, Tack för julkortet!
and I will tell you how
(Transatlanticism - Death cab for cutie)
Jag läste just igenom mitt senaste blogginlägg och insåg hur hafsigt och förvirrat det är. Jag ber så mycket om ursäkt. Dock kan jag inte garantera att det inte händer igen.
Jag har lånat en bok om våldtäkt och samhällets syn på våldtäkt. Tyvärr kan jag inte läsa den, i alla fall inte i några längre perioder. Jag blir för arg helt enkelt.
Ett enkelt exempel. Varje gång en våldtäkt leder till en rättegång, så korsförhörs målsäganden om vad hon hade på sig(hade hon kanske kort kjol!? För då är det ju något som man måste ta hänsyn till. Män har inget eget ansvar för sin sexuella drift. Nämligen.) , när hon förlorade oskulden, hur mycket hon hade druckit, vad hon har för sexuella erfarenheter och en hel massa sådant. Äcklet (eller äcklena, plural) utsätts inte för några sådana frågor alls. Författaren är mycket upprörd, märks det på texten, men jag blir galen. Allvarligt talat! Det är en sak att själva våldtäcktsmännen är svin, men nu talar vi om svenska rättsväsendet! Jag funderar på att skriva till alla existerande universitet och högskolor och kräva att den här boken ingår i juristutbildningen.
För att citera den lilla flashfilms-figuren Knatten: "Jag blir så arg så jag sprängs!"
Poff.
And now for something, hopefully, completely different.
Just nu ligger jag i min säng och väntar på bättre tider. Inte jul ( 34 minuter, counting) utan bara bättre tider allmänt. Om någon kan specifiera bättre tider för mig så kan de skicka ett brev, då blir jag glad.
Tyvärr kan man, om man väntar på bättre tider en sånhär kväll, inte undgå att nämna julen. Den kommer snart. Min lillasyster är glad och ska väcka mig imorgon klockan åtta. Då kommer hon att vara ännu gladare. Det ska jag också vara tror jag. Och sen ska katten få alla presentpapper, som är ett resultat av att min familj är ett resultat av konsumtionssamhället, och vi ska äta risgrynsgröt. Sen ska alla bli lyckliga, och fortsätta vara det hela dagen,hela veckan, hela livet.
Btw, Anna, Tack för julkortet!
18 december 2007
Nej, jag vet inte.
i wish the world was flat
like the old days
so I could travel
just by folding the map
(The new year - Death cab for cutie)
Det tog några timmar, men sedan satt jag riktigt bekvämt och skrattade i Julias säng. Kanske var det för att vi var så trötta, men det var faktiskt riktigt roligt att sitta där och fundera på vem som satt på stiftpennan och varför Julias morfar var tvungen att vara så högljud när han la golv. Ja, och annat också för den delen.
Imorgon är det julavslutning. Längtar jag? Jo, en del av mig längtar desperat efter att få gå upp när det är ljust och sedan bara se på filmer med Hugh Grant och tänka: "vad bra man kan ha det. TÄNK vad gulligt livet kan vara" och sedan kan jag somna igen, i soffan, och inte göra någonting. Sedan så finns det delar av mig som säger att det ändå inte är någon mening med det, att jag ändå inte kommer att vila ut mig tillräckligt och att det Ändå Inte Blir Någon Frost!
Nej, jag vet så lite. Jag borde vara tyst. Tyst tyst tyst och vänta på bättre tider. Eller låtsas att jag är med i Sunes Jul(fråga inte)
Vad är det som gör en människa konstig?
Jag känner en hel massa konstiga personer. Sådana som jag kan förstå, men som tydligen inte alltid accpeteras av alla andra. Som uppenbarligen har gjort något fel i att inte...ja, vad de nu inte har gjort.
Jag kanske är sådan själv.
I alla fall så undrar jag vem som bestämt hur det är. Ideal säger vissa, visst, det kan jag, det vet jag...eller? Och vem bestämde det?
Ganska nyligen kom jag nämligen på att det finns människor som jag tycker är konstiga. Även om jag helt motsatt mig sådana uttryck förut.Människor som inte visar känslor, som stänger in sig, kanske är oförstående och som, ja, helt enkelt inte beter sig så som människor vanligtvis gör. Som inte reagerar så som människor vanligtvis reagerar. Sådana människor är inte alls som mina vänner, eller andra...konstiga. Konstiga är verkligheten och försöker inte uppnå mer än det. Jag blir alltid ifrågasatt så fort jag inte försöker uppnå mer än det jag har, till exempel utseendemässigt. Varför?
Om något, så är väl det konstigt.
like the old days
so I could travel
just by folding the map
(The new year - Death cab for cutie)
Det tog några timmar, men sedan satt jag riktigt bekvämt och skrattade i Julias säng. Kanske var det för att vi var så trötta, men det var faktiskt riktigt roligt att sitta där och fundera på vem som satt på stiftpennan och varför Julias morfar var tvungen att vara så högljud när han la golv. Ja, och annat också för den delen.
Imorgon är det julavslutning. Längtar jag? Jo, en del av mig längtar desperat efter att få gå upp när det är ljust och sedan bara se på filmer med Hugh Grant och tänka: "vad bra man kan ha det. TÄNK vad gulligt livet kan vara" och sedan kan jag somna igen, i soffan, och inte göra någonting. Sedan så finns det delar av mig som säger att det ändå inte är någon mening med det, att jag ändå inte kommer att vila ut mig tillräckligt och att det Ändå Inte Blir Någon Frost!
Nej, jag vet så lite. Jag borde vara tyst. Tyst tyst tyst och vänta på bättre tider. Eller låtsas att jag är med i Sunes Jul(fråga inte)
Vad är det som gör en människa konstig?
Jag känner en hel massa konstiga personer. Sådana som jag kan förstå, men som tydligen inte alltid accpeteras av alla andra. Som uppenbarligen har gjort något fel i att inte...ja, vad de nu inte har gjort.
Jag kanske är sådan själv.
I alla fall så undrar jag vem som bestämt hur det är. Ideal säger vissa, visst, det kan jag, det vet jag...eller? Och vem bestämde det?
Ganska nyligen kom jag nämligen på att det finns människor som jag tycker är konstiga. Även om jag helt motsatt mig sådana uttryck förut.Människor som inte visar känslor, som stänger in sig, kanske är oförstående och som, ja, helt enkelt inte beter sig så som människor vanligtvis gör. Som inte reagerar så som människor vanligtvis reagerar. Sådana människor är inte alls som mina vänner, eller andra...konstiga. Konstiga är verkligheten och försöker inte uppnå mer än det. Jag blir alltid ifrågasatt så fort jag inte försöker uppnå mer än det jag har, till exempel utseendemässigt. Varför?
Om något, så är väl det konstigt.
17 december 2007
Navid modiri counting.
no, I can never die
(Lemon - Broder Daniel)
För första gången sedan mitt stödmedlemskap gick ut, så saknar jag poeter.se. Jag är tillbaka med anteckningsblocket i fönsterkarmen eller själv framför word, och jag börjar tröttna på att ingen läser det jag skriver längre. Dessutom är det så mörkt ute, jag behöver lite ljus och bekräftelse. Vintern känns tragisk.
En vecka kvar till jul, counting. Navid modiri räddar morgonbussresorna och kungsmässan är överbefolkat. Igår skrev jag en novell som jag ska översätta till franska när jag orkar.
Jag fick en flanellpyjamas av mormor. Jag fryser inte på nätterna längre.
Jennie är hemma och en dag till ska vi överleva innan jullovet. En. Sedan är jag utan biologi-Johanna och tuggummibänkar för tre veckor, och kan byta ut dem mot mina nya tofflor och min säng. Nya böcker och Death cab.
En veckar kvar till jul, counting.
måste bara tillsist skriva hur mycket jag faktiskt älskar dig. jag vet att jag är elak, jag vet att världen suger, men fuck them! förlåt igen för teatern, förlåt för att jag försöker för dåligt och tack för att du räddar mitt liv. snart tio månader och snart har vi överlevt vintern, jag lovar.
jag älskar dig.
(Lemon - Broder Daniel)
För första gången sedan mitt stödmedlemskap gick ut, så saknar jag poeter.se. Jag är tillbaka med anteckningsblocket i fönsterkarmen eller själv framför word, och jag börjar tröttna på att ingen läser det jag skriver längre. Dessutom är det så mörkt ute, jag behöver lite ljus och bekräftelse. Vintern känns tragisk.
En vecka kvar till jul, counting. Navid modiri räddar morgonbussresorna och kungsmässan är överbefolkat. Igår skrev jag en novell som jag ska översätta till franska när jag orkar.
Jag fick en flanellpyjamas av mormor. Jag fryser inte på nätterna längre.
Jennie är hemma och en dag till ska vi överleva innan jullovet. En. Sedan är jag utan biologi-Johanna och tuggummibänkar för tre veckor, och kan byta ut dem mot mina nya tofflor och min säng. Nya böcker och Death cab.
En veckar kvar till jul, counting.
måste bara tillsist skriva hur mycket jag faktiskt älskar dig. jag vet att jag är elak, jag vet att världen suger, men fuck them! förlåt igen för teatern, förlåt för att jag försöker för dåligt och tack för att du räddar mitt liv. snart tio månader och snart har vi överlevt vintern, jag lovar.
jag älskar dig.
12 december 2007
Högtid och melodifestival
lås in ditt skratt och ditt leende och bara kasta bort nyckeln!
(Räknar mig lugn - Navid Modiri)
GöteborgCity idag: Såhär går det i melodifestivalen! Våra redaktörer tröttnade och gjorde egna listor blablabla blablabla. Jag kände mig inte så lite fjantig när jag slog upp det innan allt annat i tidningen(även om allt annat i tidningen också råkade vara rätt så meningslöst) men jag var bara tvungen. Melodifestivalen har någonsorts konstig dragningskraft, och även om jag känner igen färre och färre namn för varje år,min schlagerstatus slutade uppdateras seriöst någonstanns runt tio års ålder, så måste jag se finalen i år också.
Vill någon boka in en tekväll den någonting mars för att se på usel tv?
Imorgon är Lucia. Hon återuppstår varje år för att elda upp elevers hår och för att det ska kunna vara ett trevligt avbrott i varlaskolans avstannande undervisning. Bodil önskade oss alla en riktigt "dragig" lucia innan hon försvann från mentorsträffen imorse, jag undrar om det bådar gott. Förmodligen inte....jag hörde något om julpyssel med idrottsläraren...
Jag har stresssymptom men stressar inte. Visst låter det betryggande?
Nja, inte särskilt kanske.
(Räknar mig lugn - Navid Modiri)
GöteborgCity idag: Såhär går det i melodifestivalen! Våra redaktörer tröttnade och gjorde egna listor blablabla blablabla. Jag kände mig inte så lite fjantig när jag slog upp det innan allt annat i tidningen(även om allt annat i tidningen också råkade vara rätt så meningslöst) men jag var bara tvungen. Melodifestivalen har någonsorts konstig dragningskraft, och även om jag känner igen färre och färre namn för varje år,min schlagerstatus slutade uppdateras seriöst någonstanns runt tio års ålder, så måste jag se finalen i år också.
Vill någon boka in en tekväll den någonting mars för att se på usel tv?
Imorgon är Lucia. Hon återuppstår varje år för att elda upp elevers hår och för att det ska kunna vara ett trevligt avbrott i varlaskolans avstannande undervisning. Bodil önskade oss alla en riktigt "dragig" lucia innan hon försvann från mentorsträffen imorse, jag undrar om det bådar gott. Förmodligen inte....jag hörde något om julpyssel med idrottsläraren...
Jag har stresssymptom men stressar inte. Visst låter det betryggande?
Nja, inte särskilt kanske.
8 december 2007
Huvudvärk och hemligheter
de små små orden är svåra ord
och de hårda orden är enkla ord
(Chans - kent)
Förlåt till alla som förtjänar ett sådant från mig. Jag är trött nu, förstår ni.
Så närmar sig andra advent och jag håller på att få lite ont i huvudet.
Jag såg en parodi på Linda Skugge igår på "Fredag hela veckan"(ett program som jag, om jag är hemma, har för vana att somna till). De drev om hur hon bara hatade allt hela tiden, och hur paradoxalt det blev. Jag kände mig förvånansvärt träffad på något konstigt sätt och bestämde mig för att vara snäll mot världen. Sen blev jag trött.
Idag var jag hemma hos Julia på eftermiddagen och höll på med HEMLIGSTÄMPLAT. Det blev ganska bra trots att jag kanske inte är så väldigt konstnärligt begåvad och därför inte är så duktig på HEMLIGSTÄMPLAT och andra aktiviteter som kräver HEMLIGSTÄMPLAT.
Mm...
Dessutom förstår jag inte hur min farmor kan gilla julpyntet på nordstan.
och de hårda orden är enkla ord
(Chans - kent)
Förlåt till alla som förtjänar ett sådant från mig. Jag är trött nu, förstår ni.
Så närmar sig andra advent och jag håller på att få lite ont i huvudet.
Jag såg en parodi på Linda Skugge igår på "Fredag hela veckan"(ett program som jag, om jag är hemma, har för vana att somna till). De drev om hur hon bara hatade allt hela tiden, och hur paradoxalt det blev. Jag kände mig förvånansvärt träffad på något konstigt sätt och bestämde mig för att vara snäll mot världen. Sen blev jag trött.
Idag var jag hemma hos Julia på eftermiddagen och höll på med HEMLIGSTÄMPLAT. Det blev ganska bra trots att jag kanske inte är så väldigt konstnärligt begåvad och därför inte är så duktig på HEMLIGSTÄMPLAT och andra aktiviteter som kräver HEMLIGSTÄMPLAT.
Mm...
Dessutom förstår jag inte hur min farmor kan gilla julpyntet på nordstan.
1 december 2007
Stress, jul och tårar
I think I'm drunk enough to drive you home now
I'll keep my mouth kept shut under lock and key
that's rusted firm, no lie
'cause all these conversations wind on and on...
Drinking champagne from a paper cup
is never quite the same
and every sip's moving through my eyes
and up into my brain
at half past two; about time to leave
'cause the dj's playing rhythm and blues
a sad-sorry state; stutter step to those slammin' grooves
as I'm waiting around for you...
I'll keep my mouth kept shut under lock and key
that's rusted firm, no lie
'cause all these conversations wind on and on...
Drinking champagne from a paper cup
is never quite the same
and every sip's moving through my eyes
and up into my brain
at half past two; about time to leave
'cause the dj's playing rhythm and blues
a sad-sorry state; stutter step to those slammin' grooves
as I'm waiting around for you...
Tårar åt den jävla julen
och jag är själv kvar ikväll.
28 november 2007
Honung i nöden
But even at our swiftest speed,
we couldn't break from the concrete
(Brothers on a hotel bed - Death cab for cutie)
Jennie Monié räddade mitt liv med honungste på eftermiddagen, vi låg i hennes soffa istället för att måla på vår vackra Räv-tavla. Riktigt skönt, kanske att jag kan börja bättra mig lite nu. Jag övar dagligen på att säga "ja" på ett normalt sätt, så att jag kan svara på uppropet på hallandslagsträningen på fredag.Tyvärr låter det lite mer som "jhahahaaaaaaaaaaaåahosthost" och inte "ja". Jag får jobba på det.
Idag är jag på humör för att skriva listor. Jag ämnar därför göra just det(nu blev alla glada!).
*harkel host harkel*
Lista över saker jag är arg på idag:
På tredje plats: Julen. Jag är jättetrött på julen innan den ens börjat och den är lika onödig i år som alla andra år. Lussekatter, skumtomtar och mys med vännerna kan bara inte väga upp alla tårar och släktmiddagar. Sorry Jesus.
På andra plats: Min lillebrors datorspel. Det må vara mycket temporärt men DE TAR UPP ALLT MINNE PÅ HELA DATORN! DÖÖÖÖ!
På första plats: Usa. Idag och många andra dagar. Världens enda supermakt gör mig galen. Galen!
Lista över saker som verkar ha en tendens att dras till mig:
På tredje plats: Alldeles för små platspåsar. De finns plötsligt i hela mitt rum, täcker golvytan och äter upp alla papper! Jag borde nog...eh..kanske sluta köpa godis, vantar och skivor och istället satsa på tv-apparater, stora familjepussel och hårddiskar från 60-talet.
På andra plats: Använda batterier. Överallt. Väskan, skrivbordet, vid datorn, på golvet och ja, i fjärrkontrollerna.
På första plats: Absolut jätteonödiga skolstenciler. Om allting från August Strindberg till imparfait till Varlainfo. Kul.
Lista över saker som jag snart kommer att förlora:
På tredje plats: Skolans trippelbollsturnering. Med viss hjälp av mina klasskamrater.
På andra plats: De sista av mina pengar. Spenderade på förmodligen lite choklad. Sen får jag vara pank några dagar.
På första plats: Mitt förstånd. Herregud, jag blir mer paranoid för var dag som går.
Så. Behov-tillfredställt. Nu ska jag falla för trenden och göra ett Emocore-test.
we couldn't break from the concrete
(Brothers on a hotel bed - Death cab for cutie)
Jennie Monié räddade mitt liv med honungste på eftermiddagen, vi låg i hennes soffa istället för att måla på vår vackra Räv-tavla. Riktigt skönt, kanske att jag kan börja bättra mig lite nu. Jag övar dagligen på att säga "ja" på ett normalt sätt, så att jag kan svara på uppropet på hallandslagsträningen på fredag.Tyvärr låter det lite mer som "jhahahaaaaaaaaaaaåahosthost" och inte "ja". Jag får jobba på det.
Idag är jag på humör för att skriva listor. Jag ämnar därför göra just det(nu blev alla glada!).
*harkel host harkel*
Lista över saker jag är arg på idag:
På tredje plats: Julen. Jag är jättetrött på julen innan den ens börjat och den är lika onödig i år som alla andra år. Lussekatter, skumtomtar och mys med vännerna kan bara inte väga upp alla tårar och släktmiddagar. Sorry Jesus.
På andra plats: Min lillebrors datorspel. Det må vara mycket temporärt men DE TAR UPP ALLT MINNE PÅ HELA DATORN! DÖÖÖÖ!
På första plats: Usa. Idag och många andra dagar. Världens enda supermakt gör mig galen. Galen!
Lista över saker som verkar ha en tendens att dras till mig:
På tredje plats: Alldeles för små platspåsar. De finns plötsligt i hela mitt rum, täcker golvytan och äter upp alla papper! Jag borde nog...eh..kanske sluta köpa godis, vantar och skivor och istället satsa på tv-apparater, stora familjepussel och hårddiskar från 60-talet.
På andra plats: Använda batterier. Överallt. Väskan, skrivbordet, vid datorn, på golvet och ja, i fjärrkontrollerna.
På första plats: Absolut jätteonödiga skolstenciler. Om allting från August Strindberg till imparfait till Varlainfo. Kul.
Lista över saker som jag snart kommer att förlora:
På tredje plats: Skolans trippelbollsturnering. Med viss hjälp av mina klasskamrater.
På andra plats: De sista av mina pengar. Spenderade på förmodligen lite choklad. Sen får jag vara pank några dagar.
På första plats: Mitt förstånd. Herregud, jag blir mer paranoid för var dag som går.
Så. Behov-tillfredställt. Nu ska jag falla för trenden och göra ett Emocore-test.
27 november 2007
Skandaler och Ädelgasstruktur
ovanför molnen
-där djävulen bor
(vy från ett luftslott - kent)
Ni känner mig, jag ljög igen. Självklart skrev jag ingen fortsättning förra veckan.
Dock kan jag garantera att jag kommer att beklaga mig över min familj igen någon gång i framtiden, det händer då och då. Jag är väl lite bitter av mig...kanske. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.
November är snart slut, till Jennies och mångas lättnad. Kungsbacka väntar på bättre tider och snart blåser skyltarna utanför optikkällaren sönder. Jag väntar på den dagen med spänning. Tyvärr har de just bytt ut skyltarna mot nya, med reklam för mönstrade linser, så det lär nog dröja en bit in i december är jag rädd. Förmodligen precis tillräckligt länge för att terminen ska ha hunnit ta slut. Retligt.
Senhöstens tema verkar ha varit skandaler, nästan fler än vanligt. HM:s leverantörer använder barnarbetare samtidigt som deras modeller är för smala, tänka sig, McDonalds har inga vettiga anställningsvillkor, regeringen har inte tid, nej, ingen har nog tid faktiskt, framförallt inte för att tänka på andra(ojOjOJ kom ni på det nu!?), Willys egna köttbullar(eller var det apelsonjuice,toapapper,kattmat?) vinner över alla andra märken i senaste undersökningen, Gustav Vasa åkte aldrig skidor och samtidigt knarkar Britney Spears värre än vanligt. Kul kul. Klass 9G vann Nutidsorienteringen.
Dagens (nörd) Dikt:
6&7 vill ta
1,2,3 vill ge
4&5 vill inte va me
och ja, det finns en fin tanke bakom.
Jag har länge funderat på att bli en såndär helt förpliktelsefri människa. En sån som faktiskt inte bara säger att hon gör precis som hon känner, utan gör det på riktigt. Jag vågade till exempel inte kasta min temugg på golvet idag. Den var full av Rooiboste, smak rabarber-grädde, rykande varm och precis perfekt för att krossas över mattan. Men, jag kastade inte ned den ifrån sängen, även om jag bråkat med pappa och även om världen är dum och även om Britney Spears knarkar värre än vanligt. Bara för att jag är för tråkig. Bara för att jag lärt mig att tänka efter först.
Någon borde lära om mig. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.
-där djävulen bor
(vy från ett luftslott - kent)
Ni känner mig, jag ljög igen. Självklart skrev jag ingen fortsättning förra veckan.
Dock kan jag garantera att jag kommer att beklaga mig över min familj igen någon gång i framtiden, det händer då och då. Jag är väl lite bitter av mig...kanske. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.
November är snart slut, till Jennies och mångas lättnad. Kungsbacka väntar på bättre tider och snart blåser skyltarna utanför optikkällaren sönder. Jag väntar på den dagen med spänning. Tyvärr har de just bytt ut skyltarna mot nya, med reklam för mönstrade linser, så det lär nog dröja en bit in i december är jag rädd. Förmodligen precis tillräckligt länge för att terminen ska ha hunnit ta slut. Retligt.
Senhöstens tema verkar ha varit skandaler, nästan fler än vanligt. HM:s leverantörer använder barnarbetare samtidigt som deras modeller är för smala, tänka sig, McDonalds har inga vettiga anställningsvillkor, regeringen har inte tid, nej, ingen har nog tid faktiskt, framförallt inte för att tänka på andra(ojOjOJ kom ni på det nu!?), Willys egna köttbullar(eller var det apelsonjuice,toapapper,kattmat?) vinner över alla andra märken i senaste undersökningen, Gustav Vasa åkte aldrig skidor och samtidigt knarkar Britney Spears värre än vanligt. Kul kul. Klass 9G vann Nutidsorienteringen.
Dagens (nörd) Dikt:
6&7 vill ta
1,2,3 vill ge
4&5 vill inte va me
och ja, det finns en fin tanke bakom.
Jag har länge funderat på att bli en såndär helt förpliktelsefri människa. En sån som faktiskt inte bara säger att hon gör precis som hon känner, utan gör det på riktigt. Jag vågade till exempel inte kasta min temugg på golvet idag. Den var full av Rooiboste, smak rabarber-grädde, rykande varm och precis perfekt för att krossas över mattan. Men, jag kastade inte ned den ifrån sängen, även om jag bråkat med pappa och även om världen är dum och även om Britney Spears knarkar värre än vanligt. Bara för att jag är för tråkig. Bara för att jag lärt mig att tänka efter först.
Någon borde lära om mig. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.
18 november 2007
Den Perfekta Familjen del 1
alla mina vänner är döda
jag skulle verkligen behöva fika
alla mina vänner är döda
jag skulle verkligen behöva skrika!
Idag samlades familjen Clarin på verandan för att bli fotograferade för de årliga juliga julkorten. Det hela fortskred som väntat och även i år kommer alla släktingar, vänner och bekanta få ansträngda bilder på de tre förtjusande barn iklädda jultomtemössa och en störig tonåring hemskickade någon vecka innan julafton.
Även i år lutar det åt en perfekt jul.
Fortsättning imorgon.
jag skulle verkligen behöva fika
alla mina vänner är döda
jag skulle verkligen behöva skrika!
Idag samlades familjen Clarin på verandan för att bli fotograferade för de årliga juliga julkorten. Det hela fortskred som väntat och även i år kommer alla släktingar, vänner och bekanta få ansträngda bilder på de tre förtjusande barn iklädda jultomtemössa och en störig tonåring hemskickade någon vecka innan julafton.
Även i år lutar det åt en perfekt jul.
Fortsättning imorgon.
14 november 2007
Det kanske är för luftfuktigheten, eller varför får Håkan sova i ett tält?
hail be laughing mankind
and the ones who dare
to cry loud too
(Topsy Kaiser - The Ark)
Jag gick från tåget förut, 19:49 kom det till Anneberg. Jag frös. Luftfuktighet, säger pappa att det beror på. Förmodligen är det onödigt att förstå. I alla fall så var jackan lite för tunn och jag skyndade mig fram på trottoaren. Håkan Hellström sjöng i mina öron.
ingenting är loooogiskt.
Jo, Håkan, tänkte jag. Det är det som är problemet. Allting är för logiskt. Allt i från tårar till matteprov till luftfuktighet. Jag blev lite arg. Egentligen så är det så falskt.
Räddningen kom när jag gick av trottoaren, över vägen. Låten tog slut, en annan började. Poprösten byttes ut mot....
Rolf Ola Anders Svensson. The Ark. Cygnet to Cygnet. Jag dansade över gatan och skrattade.
Det kallas tonår tror jag. Hormonförändringar. Eller så är det bara något med The Ark som skapar någon sorts euroforisk lycka vid precis rätt tillfällen. Jag vill tro på det senare.
Sedan var det Uppdrag Granskning på tv. Då blev jag arg igen.
Är det någon som känner Håkan Westerholm?
Trodde väl inte det. Han är en medelåldersman med Asbergers syndrom(eller heter det sjukdom? Nej, syndrom är det väl..) som bor i en grön vagn på en kulle någonstanns i Göteborg. Socialförvaltningen har hand om hans boende, och ska sköta det rent ekonomiskt. Tyvärr, tyvärr, så har kommunen inte tillräckligt med resurser för att göra det, utan lägger över ansvaret på olika kristna stödgrupper, Räddnings missionen och allt vad det är. Men de ansåg inte heller att Håkans vagn var särskilt viktig att ta hand om. Vadå, leda elektricitet? Va?
Ändå fick de 400 000 per år av kommunen för att sköta Håkans boende. Vad använder de pengarna till?
Innan han skaffade sin vagn bodde Håkan i ett tält med sin pappa. I sju år. I Göteborg, Sverige.
Vill ni vara arga med mig, så gå in på http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&from=program_ao och se själva. Mänskliga rättigheter är rättigheter. Det finns de som tydligen glömmer bort det ibland.
and the ones who dare
to cry loud too
(Topsy Kaiser - The Ark)
Jag gick från tåget förut, 19:49 kom det till Anneberg. Jag frös. Luftfuktighet, säger pappa att det beror på. Förmodligen är det onödigt att förstå. I alla fall så var jackan lite för tunn och jag skyndade mig fram på trottoaren. Håkan Hellström sjöng i mina öron.
ingenting är loooogiskt.
Jo, Håkan, tänkte jag. Det är det som är problemet. Allting är för logiskt. Allt i från tårar till matteprov till luftfuktighet. Jag blev lite arg. Egentligen så är det så falskt.
Räddningen kom när jag gick av trottoaren, över vägen. Låten tog slut, en annan började. Poprösten byttes ut mot....
Rolf Ola Anders Svensson. The Ark. Cygnet to Cygnet. Jag dansade över gatan och skrattade.
Det kallas tonår tror jag. Hormonförändringar. Eller så är det bara något med The Ark som skapar någon sorts euroforisk lycka vid precis rätt tillfällen. Jag vill tro på det senare.
Sedan var det Uppdrag Granskning på tv. Då blev jag arg igen.
Är det någon som känner Håkan Westerholm?
Trodde väl inte det. Han är en medelåldersman med Asbergers syndrom(eller heter det sjukdom? Nej, syndrom är det väl..) som bor i en grön vagn på en kulle någonstanns i Göteborg. Socialförvaltningen har hand om hans boende, och ska sköta det rent ekonomiskt. Tyvärr, tyvärr, så har kommunen inte tillräckligt med resurser för att göra det, utan lägger över ansvaret på olika kristna stödgrupper, Räddnings missionen och allt vad det är. Men de ansåg inte heller att Håkans vagn var särskilt viktig att ta hand om. Vadå, leda elektricitet? Va?
Ändå fick de 400 000 per år av kommunen för att sköta Håkans boende. Vad använder de pengarna till?
Innan han skaffade sin vagn bodde Håkan i ett tält med sin pappa. I sju år. I Göteborg, Sverige.
Vill ni vara arga med mig, så gå in på http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&from=program_ao och se själva. Mänskliga rättigheter är rättigheter. Det finns de som tydligen glömmer bort det ibland.
11 november 2007
Lite sådär helt utmattad.
come on baby, now feel the waltz
(20 years of snow - Regina Spektor)
Jag avslutade just min önskelista och fick lite dåligt samvete över hur kapitalistisk världen är. Tyvärr har jag lärt mig nu att mina släktingar inte riktigt förstår ordet kapitalistisk. Skriver jag ingen önskelista så ger de mig silversmycken och svintråkiga böcker utan något budskap. Alltså tänker jag logiskt och egoistiskt, går igenom i huvudet vad jag behöver och skriver ned det. I självaverket skulle jag behöva Mvg i slöjd, musik och So, ett telefonnummer till Gud, kärlek och rättvisa åt världen. Ingen förstår mig. Kliché.
Min familj sitter och äter chokladmuffins. Jag funderar på att sluta mig till dem, och tugga i mig lite fettochsocker. Kanske ta lite te till det. Inte helt fel.
Fast jag orkar inte resa mig från datorstolen. Jag känner mig helt fysiskt utmattad efter dagens idrottshysteri med resor till Munkedal och tillbaka och allt. Tänk allt jag offrar för innebandyn! Flera timmar i sängen!
Sova är nog en bättre idé än muffins.
Godnatt.
(20 years of snow - Regina Spektor)
Jag avslutade just min önskelista och fick lite dåligt samvete över hur kapitalistisk världen är. Tyvärr har jag lärt mig nu att mina släktingar inte riktigt förstår ordet kapitalistisk. Skriver jag ingen önskelista så ger de mig silversmycken och svintråkiga böcker utan något budskap. Alltså tänker jag logiskt och egoistiskt, går igenom i huvudet vad jag behöver och skriver ned det. I självaverket skulle jag behöva Mvg i slöjd, musik och So, ett telefonnummer till Gud, kärlek och rättvisa åt världen. Ingen förstår mig. Kliché.
Min familj sitter och äter chokladmuffins. Jag funderar på att sluta mig till dem, och tugga i mig lite fettochsocker. Kanske ta lite te till det. Inte helt fel.
Fast jag orkar inte resa mig från datorstolen. Jag känner mig helt fysiskt utmattad efter dagens idrottshysteri med resor till Munkedal och tillbaka och allt. Tänk allt jag offrar för innebandyn! Flera timmar i sängen!
Sova är nog en bättre idé än muffins.
Godnatt.
10 november 2007
Einstein och jordgubbsljus.
we wont let you slip in between
(I say no - Anna Ternheim)
Mina fingrar luktar lite clementin, lite vinter. Jag försökte äta djungelvrål förut, men mina tänder gör ont. Jag övergick till frukt. Kanske kan det få mitt huvud att klarna lite. Det finns inte många tankar som går att få ut ur det just nu, nämligen. Hjärnaktivitet: låg.
Just nu(kanske) är Julia i Borås med sina elastiska stavar och hoppar upp och ner i någon inomhushall. Jennie är med sina sjuka vänner(som jag faktiskt nästan känner). Steff sitter hemma och hittar alla specialeffekter på sin webkamera, otroligt intressant. Malin sover.
Jag sitter vid datorn och försöker hålla ihop lite för mycket på en gång. Det är så svårt att veta ibland, vad som förväntas och krävs av en. Vad som är viktigt och vad man faktiskt ska skita i för det har man faktiskt inte med att göra.
Människor tröttar ut mig ibland. Jag saknar mina jordgubbsdoftljus.
För några dagar sedan träffade jag Nina på bussen. Jag känner henne inte längre, slog det mig när jag gick hem sen. Jag vet ju knappt vem hon är. Sedan tänkte jag att jag hatar världen, som sätter ihop människor vid ett tillfälle, inbillar dem att de är lyckliga i kanske några veckor, minuter eller år och sedan bara sliter deras liv till olika vägar igen. Hela tiden så. Det finns ingenting bestående. Ingenting kan vara bestående, eftersom tiden inte är det?
Jag vill ringa till Einstein och fråga om meningen med livet.
(I say no - Anna Ternheim)
Mina fingrar luktar lite clementin, lite vinter. Jag försökte äta djungelvrål förut, men mina tänder gör ont. Jag övergick till frukt. Kanske kan det få mitt huvud att klarna lite. Det finns inte många tankar som går att få ut ur det just nu, nämligen. Hjärnaktivitet: låg.
Just nu(kanske) är Julia i Borås med sina elastiska stavar och hoppar upp och ner i någon inomhushall. Jennie är med sina sjuka vänner(som jag faktiskt nästan känner). Steff sitter hemma och hittar alla specialeffekter på sin webkamera, otroligt intressant. Malin sover.
Jag sitter vid datorn och försöker hålla ihop lite för mycket på en gång. Det är så svårt att veta ibland, vad som förväntas och krävs av en. Vad som är viktigt och vad man faktiskt ska skita i för det har man faktiskt inte med att göra.
Människor tröttar ut mig ibland. Jag saknar mina jordgubbsdoftljus.
För några dagar sedan träffade jag Nina på bussen. Jag känner henne inte längre, slog det mig när jag gick hem sen. Jag vet ju knappt vem hon är. Sedan tänkte jag att jag hatar världen, som sätter ihop människor vid ett tillfälle, inbillar dem att de är lyckliga i kanske några veckor, minuter eller år och sedan bara sliter deras liv till olika vägar igen. Hela tiden så. Det finns ingenting bestående. Ingenting kan vara bestående, eftersom tiden inte är det?
Jag vill ringa till Einstein och fråga om meningen med livet.
8 november 2007
Regnbågar och nyckelpigor.
Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå
(Våga vara rädd - kent)
Det har blivit november, det har blivit vinter, det har blivit kallt. Jag behöver helt klart nya vantar. Och kanske en kappa också, en lila. Så jag kan anpassa mig lite efter årstider och tidsomställningar och annat. Det finns ju faktiskt frost nu, på mornarna.
Så fort jag kommit hem från Kina så kastade skolan sig över mig med en massa arbeten och prov. Jag har pluggat varje kväll den här veckan, flera timmar åt gången. Det är förmodligen första gången i mitt liv som jag är så ambitiös och lyckas hålla mig så länge ifrån datorn. I och för sig gör det att jag hamnar lite efter( på intellektuella sidor som t.ex bilddagboken.se), men det är ändå hälsosamt och bra. Värt mycket beröm. Applåd?
Idag var Jennie äntligen tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk alldeles för länge. Hon får bara inte först åka till Vodka-Tyskland och sedan tappa rösten. Inte när jag tycker så mycket om henne. Fast jag fick i alla fall ett armband i tysk present. Ett ganska så gulligt armband med nyckelpigor i regnbågsfärger. Då blev jag lite tröstad i alla fall.
Jag behöver inte dra ned rullgardinerna längre. Det blir ändå inte ljust.Himlen är orättvis.Det är så jobbigt med mörka mornar. Lika bra att plocka fram adventsljusstakarna nu på en gång, och hoppa över november! Jag kan inte tänka mig att det finns någon som gillar att gå in på kontoret klockan åtta, när det är mörkt, och gå ut igen klockan fyra, när det är mörkt igen. Vem kom på jordens rotation? Gud?
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå
(Våga vara rädd - kent)
Det har blivit november, det har blivit vinter, det har blivit kallt. Jag behöver helt klart nya vantar. Och kanske en kappa också, en lila. Så jag kan anpassa mig lite efter årstider och tidsomställningar och annat. Det finns ju faktiskt frost nu, på mornarna.
Så fort jag kommit hem från Kina så kastade skolan sig över mig med en massa arbeten och prov. Jag har pluggat varje kväll den här veckan, flera timmar åt gången. Det är förmodligen första gången i mitt liv som jag är så ambitiös och lyckas hålla mig så länge ifrån datorn. I och för sig gör det att jag hamnar lite efter( på intellektuella sidor som t.ex bilddagboken.se), men det är ändå hälsosamt och bra. Värt mycket beröm. Applåd?
Idag var Jennie äntligen tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk alldeles för länge. Hon får bara inte först åka till Vodka-Tyskland och sedan tappa rösten. Inte när jag tycker så mycket om henne. Fast jag fick i alla fall ett armband i tysk present. Ett ganska så gulligt armband med nyckelpigor i regnbågsfärger. Då blev jag lite tröstad i alla fall.
Jag behöver inte dra ned rullgardinerna längre. Det blir ändå inte ljust.Himlen är orättvis.Det är så jobbigt med mörka mornar. Lika bra att plocka fram adventsljusstakarna nu på en gång, och hoppa över november! Jag kan inte tänka mig att det finns någon som gillar att gå in på kontoret klockan åtta, när det är mörkt, och gå ut igen klockan fyra, när det är mörkt igen. Vem kom på jordens rotation? Gud?
20 oktober 2007
Jag och pandorna.
natten väntar på att stan ska implodera
(LSD, någon? - kent)
Imorgon går planet, bort härifrån. Jag kan inte riktigt förstå tror jag. Kanske är jag lika trög som alla jag klagar på, kanske kan jag inte se utanför mitt tråkiga Anneberg-liv. Men det kommer att bli en upplevelse i alla fall. En mycket speciell upplevelse....En helt sjuk upplevelse! Tänk att få se kinesiska muren, pandor och cykeltaxi live under samma vecka! Jag kommer att tro att jag är inne i ett program på Discovery Civilisation eller något. Att jag sedan kommer att svimma av utmattning när jag går av planet på Landvetter den andre novmeber, det är en helt annan sak. Då har jag i alla fall köpt minst fyra par nya kinaskor.
I onsdags publicerades min krönika i Gp , och det var fruktansvärt många människor som läste den( www.gp.se/attityd om du inte gjort det) . Tack, måste jag väl säga, för att ni orkar och tar er tid. Och förhoppningsvis bryr er dessutom. *nynna på något lättsamt*
Och vad ska jag skriva om nu?
I veckan var jag på gymnasiemässan och blev ännu mer förvirrad över mitt liv. Människor är bra jobbiga ibland, som erbjuder så många trevliga sätt att leva på. Begränsa er , snälla ni.
Jag har bara ett liv att spendera och jag räcker inte till allting! Förmodligen borde jag åka till Indien. Det verkar så fridfullt där. Tyvärr är jag inte man, så jag kan inte bli buddistmunk. Det är synd, katolsk nunna är inte alls lika coolt. Dessutom får man inte ha orange kläder på sig då, och det är den riktigt tråkiga delen. Där kan vi snacka om diskriminering!(nej, jag är inte seriös nu).(Dock är jag uttråkad).
Igår var Johanna, Jennie och Julia här och drack chokladte. Äntligen. Vi spelade sällskapsspel, som riktigt mogna kvinnor, och åt godis tills Julia kände att mättnaden slog till. Johanna gnällde bara lite över maten, men annars så var hon på bättre humör än jag trott innan. Man vet ju aldrig med lilla Öjeling, hon är lite som hon är. Vid närmre eftertanke så är hon nog den mest konstiga människa jag vet. Den som är svårast att tyda, svårast att sätta sig in i.
Nu ska jag lyssna på Butterfly waltz och drömma om pandor och adventsljusstakar.
(LSD, någon? - kent)
Imorgon går planet, bort härifrån. Jag kan inte riktigt förstå tror jag. Kanske är jag lika trög som alla jag klagar på, kanske kan jag inte se utanför mitt tråkiga Anneberg-liv. Men det kommer att bli en upplevelse i alla fall. En mycket speciell upplevelse....En helt sjuk upplevelse! Tänk att få se kinesiska muren, pandor och cykeltaxi live under samma vecka! Jag kommer att tro att jag är inne i ett program på Discovery Civilisation eller något. Att jag sedan kommer att svimma av utmattning när jag går av planet på Landvetter den andre novmeber, det är en helt annan sak. Då har jag i alla fall köpt minst fyra par nya kinaskor.
I onsdags publicerades min krönika i Gp , och det var fruktansvärt många människor som läste den( www.gp.se/attityd om du inte gjort det) . Tack, måste jag väl säga, för att ni orkar och tar er tid. Och förhoppningsvis bryr er dessutom. *nynna på något lättsamt*
Och vad ska jag skriva om nu?
I veckan var jag på gymnasiemässan och blev ännu mer förvirrad över mitt liv. Människor är bra jobbiga ibland, som erbjuder så många trevliga sätt att leva på. Begränsa er , snälla ni.
Jag har bara ett liv att spendera och jag räcker inte till allting! Förmodligen borde jag åka till Indien. Det verkar så fridfullt där. Tyvärr är jag inte man, så jag kan inte bli buddistmunk. Det är synd, katolsk nunna är inte alls lika coolt. Dessutom får man inte ha orange kläder på sig då, och det är den riktigt tråkiga delen. Där kan vi snacka om diskriminering!(nej, jag är inte seriös nu).(Dock är jag uttråkad).
Igår var Johanna, Jennie och Julia här och drack chokladte. Äntligen. Vi spelade sällskapsspel, som riktigt mogna kvinnor, och åt godis tills Julia kände att mättnaden slog till. Johanna gnällde bara lite över maten, men annars så var hon på bättre humör än jag trott innan. Man vet ju aldrig med lilla Öjeling, hon är lite som hon är. Vid närmre eftertanke så är hon nog den mest konstiga människa jag vet. Den som är svårast att tyda, svårast att sätta sig in i.
Nu ska jag lyssna på Butterfly waltz och drömma om pandor och adventsljusstakar.
13 oktober 2007
Godmorgon.
you can't break that which isn't yours
I must go on standing
(Après moi - Regina Spektor)
Höst-lördagmorgon, och jag är glad. Eller, hyffsat i alla fall. För första gången på kanske ett par månader eller så, så har jag fått en hel natts sömn. Utanför så färgar hösten världen och innanför så finns det te. Dessutom lånade jag Regina Spektor-skivan från biblioteket(äntligen!), så jag kan känna mig totalt avslappnad och titta på den gråa himlen. Det är något med hennes röst tror jag. Reginas röst. Den är liksom oberäknelig. Man vet inte hur stark musiken ska bli, och den går rakt igenom hjärtat.
Igår var det uttagning till Hallandslaget i en idrottshall någonstanns utanför Falkenberg. Det luktade koskit och var mörkt, och jag misstänker att vi befann oss i ingenstanns på riktigt.
De som var med på träningen utgjordes mesta dels av fjortisar(ca 25 % kom från Åsa, Kungsbackas egen beachort). Jag, Marre, Malin, Jessie och Elina kände oss därför lite bortkomna och borttappade. Fast träningen gick okej för oss allihop ändå. Eller, jag tror det i alla fall. Sedan vet man ju inte vad de tråkiga tränarna med ful dialekt och blå jacka tycker. Det får framtiden förtälja.
Livet driver med mig tror jag. Så många dikter som jag skrivit om himlar och stjärnor, och ändå får jag bara se samma gamla grå. Ibland känner jag att det verkligen inte finns någon som känner för att ta sig tid till att överraska mig. Till att ringa. Till att fråga, "vill du andas här bredvid mig en stund istället för själv där under himlen?" eller "ska vi rymma härifrån tillsammans eller vill du i alla fall dricka lite te med mig?". Någon som kanske kan visa att de finns när de behöver finnas. Men det kanske inte går.
Nu ska jag dricka mera koleravaccin. Skål!
I must go on standing
(Après moi - Regina Spektor)
Höst-lördagmorgon, och jag är glad. Eller, hyffsat i alla fall. För första gången på kanske ett par månader eller så, så har jag fått en hel natts sömn. Utanför så färgar hösten världen och innanför så finns det te. Dessutom lånade jag Regina Spektor-skivan från biblioteket(äntligen!), så jag kan känna mig totalt avslappnad och titta på den gråa himlen. Det är något med hennes röst tror jag. Reginas röst. Den är liksom oberäknelig. Man vet inte hur stark musiken ska bli, och den går rakt igenom hjärtat.
Igår var det uttagning till Hallandslaget i en idrottshall någonstanns utanför Falkenberg. Det luktade koskit och var mörkt, och jag misstänker att vi befann oss i ingenstanns på riktigt.
De som var med på träningen utgjordes mesta dels av fjortisar(ca 25 % kom från Åsa, Kungsbackas egen beachort). Jag, Marre, Malin, Jessie och Elina kände oss därför lite bortkomna och borttappade. Fast träningen gick okej för oss allihop ändå. Eller, jag tror det i alla fall. Sedan vet man ju inte vad de tråkiga tränarna med ful dialekt och blå jacka tycker. Det får framtiden förtälja.
Livet driver med mig tror jag. Så många dikter som jag skrivit om himlar och stjärnor, och ändå får jag bara se samma gamla grå. Ibland känner jag att det verkligen inte finns någon som känner för att ta sig tid till att överraska mig. Till att ringa. Till att fråga, "vill du andas här bredvid mig en stund istället för själv där under himlen?" eller "ska vi rymma härifrån tillsammans eller vill du i alla fall dricka lite te med mig?". Någon som kanske kan visa att de finns när de behöver finnas. Men det kanske inte går.
Nu ska jag dricka mera koleravaccin. Skål!
11 oktober 2007
Blöta fötter.
another bullet in my chest
I wanna die for you
(Another apple in my mouth- Sugarplum fairy)
Av någon anledning har min svenskalärare packat på mig en bok som hennes väninna skrivit och nu har den förföljt mig hela kvällen. Innehållet är definitivt inte särskilt hög kvalité på, och lärarväninan skriver otorligt onaturligt om ungdomar i en Stockholms förort. Tydligen tror hon att uttryck som
" Jag diggar dem inte alls!" och "kramisar" är vanligt återkommande bland dagens ungdom. Stackars människa. Nog med kritik åt henne, hon kan säkert inte hjälpa det.
Idag regnade det på riktigt på första gången på flera veckor. Mina skor blev så blöta att jag höll på att börja gråta, men väl hemma repade jag mod och letade reda på te och tofflor. Jag funderar på att göra lite mer te nu, men jag tror inte att jag orkar. Jag ska nog sova snart istället.
För att återgå till hösten, det inte bara regnade idag, det var mörkt också! När jag kom ut från min näst sista gitarrlektion märkte jag att det var natt ute redan klockan 18:43. Gatlycktorna såg spöklika ut. Orange.
Jag skrev in min krönika "såhär på tåget" på datorn i eftermiddags och om allt går som jag planerat så går det bra. Jag är en planerad person nämligen...eller, ja, en lycklig person i alla fall. Filosofiskt lycklig, trots lite regn sådär. Även om inte just det är så planerat. If you all get my point.
I wanna die for you
(Another apple in my mouth- Sugarplum fairy)
Av någon anledning har min svenskalärare packat på mig en bok som hennes väninna skrivit och nu har den förföljt mig hela kvällen. Innehållet är definitivt inte särskilt hög kvalité på, och lärarväninan skriver otorligt onaturligt om ungdomar i en Stockholms förort. Tydligen tror hon att uttryck som
" Jag diggar dem inte alls!" och "kramisar" är vanligt återkommande bland dagens ungdom. Stackars människa. Nog med kritik åt henne, hon kan säkert inte hjälpa det.
Idag regnade det på riktigt på första gången på flera veckor. Mina skor blev så blöta att jag höll på att börja gråta, men väl hemma repade jag mod och letade reda på te och tofflor. Jag funderar på att göra lite mer te nu, men jag tror inte att jag orkar. Jag ska nog sova snart istället.
För att återgå till hösten, det inte bara regnade idag, det var mörkt också! När jag kom ut från min näst sista gitarrlektion märkte jag att det var natt ute redan klockan 18:43. Gatlycktorna såg spöklika ut. Orange.
Jag skrev in min krönika "såhär på tåget" på datorn i eftermiddags och om allt går som jag planerat så går det bra. Jag är en planerad person nämligen...eller, ja, en lycklig person i alla fall. Filosofiskt lycklig, trots lite regn sådär. Även om inte just det är så planerat. If you all get my point.
8 oktober 2007
Ny vecka.
it feels so good to be an outlaw in your perfect world
(Morning paper dirt - Mando Diao)
På tåget hem igår hade det varit skönt att sova. Tyvärr kunde jag inte det, utan satt och drack ramlösa istället, hela långa vägen från Öland tillbaka till Göteborg. Tur att Karolina upplyst mig om att ramlösa inte är så farligt för miljön som jag först trott, annars hade jag haft dåligt samvete också.
Det var skönt att få komma tillbaka till Kastlösa ett par dagar, kan jag konstatera såhär i efterhand. Det finns ett lugn där som nog inte riktigt går att beskriva, och hur trött jag än är just nu, så är jag ändå avslappnad. Kanske behöver alla människor sitta vid en lägereld och dricka billig jordgubbssaft några timmar då och då. Kanske behöver alla sjunga dagissånger om djur och spela filmmusik på piano klockan två på natten. Jag tror det.
Och till alla som inte provat något av ovanstående; jag rekomenderar Kastlösa Stiftsgård varmt.
Så är det början av en vecka igen. Kanske jag borde vara stressad, men jag orkar inte. Ganska praktiskt. Att inte orka vara stressad, alltså. Motsägelsefullt men praktiskt. Men jag ska ju faktiskt inte stressa. Jag är inte en sådan person. Jag är en livsnjutare!(som tyvärr stöter på komplikationer ibland, men sådant får man ta). Imorgon ska jag fika med Salle och tack för kanelbullarna Jennie.
(Jag borde ha pluggat So nu.)
(Jag har inte pluggat So nu.)
Illa.
(Morning paper dirt - Mando Diao)
På tåget hem igår hade det varit skönt att sova. Tyvärr kunde jag inte det, utan satt och drack ramlösa istället, hela långa vägen från Öland tillbaka till Göteborg. Tur att Karolina upplyst mig om att ramlösa inte är så farligt för miljön som jag först trott, annars hade jag haft dåligt samvete också.
Det var skönt att få komma tillbaka till Kastlösa ett par dagar, kan jag konstatera såhär i efterhand. Det finns ett lugn där som nog inte riktigt går att beskriva, och hur trött jag än är just nu, så är jag ändå avslappnad. Kanske behöver alla människor sitta vid en lägereld och dricka billig jordgubbssaft några timmar då och då. Kanske behöver alla sjunga dagissånger om djur och spela filmmusik på piano klockan två på natten. Jag tror det.
Och till alla som inte provat något av ovanstående; jag rekomenderar Kastlösa Stiftsgård varmt.
Så är det början av en vecka igen. Kanske jag borde vara stressad, men jag orkar inte. Ganska praktiskt. Att inte orka vara stressad, alltså. Motsägelsefullt men praktiskt. Men jag ska ju faktiskt inte stressa. Jag är inte en sådan person. Jag är en livsnjutare!(som tyvärr stöter på komplikationer ibland, men sådant får man ta). Imorgon ska jag fika med Salle och tack för kanelbullarna Jennie.
(Jag borde ha pluggat So nu.)
(Jag har inte pluggat So nu.)
Illa.
4 oktober 2007
Längtan till lingondrickan.
still calling love by your name
(Calling love - Anna Ternheim)
Det är så skönt ibland, när saker bara flyter på. Som idag. Händelser och diskussioner man oroat sig för bara löser sig och det känns som om tre kilo betong lättat från axlarna. Jag kan minsann få som jag vill, tänker man. Jag är minsann en person jag också.
Och en jävligt bra en.
Just det, en bra sa jag. Fast jag är depressiv tonåring och sådär.
Jag lyckades förklara för gitarrläraren att jag tänker sluta snart också. Att jag inte orkar med och att jag behöver mer tid till skola och vänner. Han bara log och sa ; "okej". Vi pratade en stund om vad jag hade fått ut av lektionerna, och nu ska jag spela två gånger till. Sen är det slut. En fri kväll till per vecka.
Och snart har jag klarat av halva höstterminen i nian. Snart bara 3/4 kvar. *suck*. Det går i alla fall framåt, men jag känner att jag inte riktigt orkar. Jag lär mig...eh...uhh...kanske en eller två nya saker i skolan per vecka. Ja, visentliga saker då alltså. Så meningslöst. Och när jag inte är motiverad, så går det ju inte särskilt bra. Nivån på allt jag gör är stadigt påväg neråt. YAYNESS. Och jag som satsar på toppbetyg.
Fast, jaja. Nu är det här trots allt en bra och lätt dag. Jag ska inte ta upp jobbiga saker.
Jag har blivit bjuden på tårtkalas! Nästa vecka ska jag ut till Astrid, där jag inte varit på mer än ett år(om någon kanske minns den misslyckade grillfesten). Tårtkalas är alltid bra. Dessutom är det kanelbullens dag, icke att förakta. Tre stora, tjocka bullar har jag ätit idag. Imorgon ska jag till Öland på återträff. Tågresan kanske inte är att se fram emot, men att träffa alla och få lite kärlek är deffinitivt värt att längta till. För att inte tala om lingondrickan!
Godkväll!
(Calling love - Anna Ternheim)
Det är så skönt ibland, när saker bara flyter på. Som idag. Händelser och diskussioner man oroat sig för bara löser sig och det känns som om tre kilo betong lättat från axlarna. Jag kan minsann få som jag vill, tänker man. Jag är minsann en person jag också.
Och en jävligt bra en.
Just det, en bra sa jag. Fast jag är depressiv tonåring och sådär.
Jag lyckades förklara för gitarrläraren att jag tänker sluta snart också. Att jag inte orkar med och att jag behöver mer tid till skola och vänner. Han bara log och sa ; "okej". Vi pratade en stund om vad jag hade fått ut av lektionerna, och nu ska jag spela två gånger till. Sen är det slut. En fri kväll till per vecka.
Och snart har jag klarat av halva höstterminen i nian. Snart bara 3/4 kvar. *suck*. Det går i alla fall framåt, men jag känner att jag inte riktigt orkar. Jag lär mig...eh...uhh...kanske en eller två nya saker i skolan per vecka. Ja, visentliga saker då alltså. Så meningslöst. Och när jag inte är motiverad, så går det ju inte särskilt bra. Nivån på allt jag gör är stadigt påväg neråt. YAYNESS. Och jag som satsar på toppbetyg.
Fast, jaja. Nu är det här trots allt en bra och lätt dag. Jag ska inte ta upp jobbiga saker.
Jag har blivit bjuden på tårtkalas! Nästa vecka ska jag ut till Astrid, där jag inte varit på mer än ett år(om någon kanske minns den misslyckade grillfesten). Tårtkalas är alltid bra. Dessutom är det kanelbullens dag, icke att förakta. Tre stora, tjocka bullar har jag ätit idag. Imorgon ska jag till Öland på återträff. Tågresan kanske inte är att se fram emot, men att träffa alla och få lite kärlek är deffinitivt värt att längta till. För att inte tala om lingondrickan!
Godkväll!
29 september 2007
Kolera.
Och jag blir ditt spöke om du vill
snälla vänd inte ryggen till igen
(December - Kent)
Veckan flög förbi utan att lämna särskilt många eller djupa spår. Tekniken var emot mig som vanligt, varken datorn eller kameran fungerade. Det har blivit höst har jag förstått. Tur att det är så vackert.
Nu lever datorn i alla fall, och jag sitter här med ångest över att inte ha gjort geografiläxan och väntar på att få äta. Jag drack vaccin nyss, mot kolera tror jag det var.
Idag var det cup i Mölnlycke och jag tänker inte kommentera det. Jag blev arg kan jag säga. Jag blev irriterad på en del människor, kan jag tillägga.
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHGGGGGGGGGG.
And now for something completely different.
Häromdagen blev jag lite lycklig. På sportlovet ska jag åka till London med familjen(och förhoppningsvis överleva) och mamma har lyckats få tag på musikalbiljetter! Om Jennie bara lyckas ladda ner Anastasia nu någongång så blir lyckan komplett. Anastasia..film..Film! Jag vill se på film! Tyvärr är jag ensam och utan någon film att se. Livet är hårt. Om jag bara får äta snart, så ska jag koka te med honung. Tills dess hänger jag mig åt gitarren. Godkväll!
snälla vänd inte ryggen till igen
(December - Kent)
Veckan flög förbi utan att lämna särskilt många eller djupa spår. Tekniken var emot mig som vanligt, varken datorn eller kameran fungerade. Det har blivit höst har jag förstått. Tur att det är så vackert.
Nu lever datorn i alla fall, och jag sitter här med ångest över att inte ha gjort geografiläxan och väntar på att få äta. Jag drack vaccin nyss, mot kolera tror jag det var.
Idag var det cup i Mölnlycke och jag tänker inte kommentera det. Jag blev arg kan jag säga. Jag blev irriterad på en del människor, kan jag tillägga.
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHGGGGGGGGGG.
And now for something completely different.
Häromdagen blev jag lite lycklig. På sportlovet ska jag åka till London med familjen(och förhoppningsvis överleva) och mamma har lyckats få tag på musikalbiljetter! Om Jennie bara lyckas ladda ner Anastasia nu någongång så blir lyckan komplett. Anastasia..film..Film! Jag vill se på film! Tyvärr är jag ensam och utan någon film att se. Livet är hårt. Om jag bara får äta snart, så ska jag koka te med honung. Tills dess hänger jag mig åt gitarren. Godkväll!
20 september 2007
Höstkulturell
I'm not even sure about it
All I wanna do is to be myself
(She's all that - Sugarplum Fairy)
På väg från busshållplatsen som heter blåklintvägen, så kom jag på att det är höst nu. Det är så kallt på morgonen, mitt paraply med rosa gummistövlar på är tillbaka i väskan och det blir mörkare för varje kväll. Jag tänkte lite. Jag tänkte att lönnlöven är vackra. Jag tänkte på varmchoklad med lite vispgrädde och kanel. Sen tänkte jag att jag faktiskt inte har så mycket emot hösten. Precis samma sak kom jag fram till förra året. Och året innan det. Och året innan det. Men jag måste tänka över det varje september. Vem vet, hösten kanske hatar mig och vill att jag ska hata den tillbaka, bara att jag inte har insett det ännu. Tur att man är lite drömmare i alla fall, så att man överlever.
Jag blev faktiskt inte så stressad idag som jag trodde på tåget hem i eftermiddags. Både pianot och gitarren gick bra. Det i kombination med att jag var på en föreställning på stadsteatern igår får mig att känna mig ganska så kulturell för tillfället. En bekväm känsla av att känna sig mer annorlunda och på ett djupare plan än alla andra, som aldrig tycks vara särskilt länge. Vad kulturell egentligen innebär vet jag inte riktigt, men det gör inte så mycket.
Ikväll är jag det i alla fall, kulturell.
jag är inte ens säker på
dig längre
och vad blir det då av med mig?
All I wanna do is to be myself
(She's all that - Sugarplum Fairy)
På väg från busshållplatsen som heter blåklintvägen, så kom jag på att det är höst nu. Det är så kallt på morgonen, mitt paraply med rosa gummistövlar på är tillbaka i väskan och det blir mörkare för varje kväll. Jag tänkte lite. Jag tänkte att lönnlöven är vackra. Jag tänkte på varmchoklad med lite vispgrädde och kanel. Sen tänkte jag att jag faktiskt inte har så mycket emot hösten. Precis samma sak kom jag fram till förra året. Och året innan det. Och året innan det. Men jag måste tänka över det varje september. Vem vet, hösten kanske hatar mig och vill att jag ska hata den tillbaka, bara att jag inte har insett det ännu. Tur att man är lite drömmare i alla fall, så att man överlever.
Jag blev faktiskt inte så stressad idag som jag trodde på tåget hem i eftermiddags. Både pianot och gitarren gick bra. Det i kombination med att jag var på en föreställning på stadsteatern igår får mig att känna mig ganska så kulturell för tillfället. En bekväm känsla av att känna sig mer annorlunda och på ett djupare plan än alla andra, som aldrig tycks vara särskilt länge. Vad kulturell egentligen innebär vet jag inte riktigt, men det gör inte så mycket.
Ikväll är jag det i alla fall, kulturell.
jag är inte ens säker på
dig längre
och vad blir det då av med mig?
18 september 2007
För jag är lycklig...
Bring 'em in she says
just for a day
(Ringing bells - Mando Diao)
Och vad skönt det är med en lycklig dag. Jag kände mig lite som Evy i matsalen när jag gick ifrån tåget i eftermiddags. God mat i skolan och solen skiner. En bra dag.
Även fast det kanske inte riktigt var så.
Trots att jag var trött gick jag runt och log hela dagen. Kanske muntrade jag upp någon lite, eller så trodde folk att jag var förståndshandikappad. Det kvittar. Jag var i alla fall glad.
Och inte blev det sämre av att jag träffade människor som lyste upp dagen ännu mer.
På väg från tåget i Anneberg så sprang jag på min systervän Malin, och samtalade lite om trevliga saker. Det går inte riktigt att beskriva hur stor del av mitt liv som Malin utgör, egentligen. Hon ingår så naturligt i vardagen. Det är helt sjukt egentligen, men hon är som min syster. På riktigt. Och nej, jag är inte nio år gammal och nej, jag har inte precis köpt nya vänskapshalsband eller något. Jag gör bara ett försök att beskriva något obeskrivbart, och idag gjorde det obeskrivbara mig lite extra glad.
När jag sedan skulle åka tåg tillbaka in till Kungsbacka igen, så hann jag krama om den febriga Salle lite innan jag blev överfallen av Alex på stationen. Där har vi en människa som förmodligen lyser upp så många människors liv att jag inte ens förstår hur hon ens orkar krama mig, eller bry sig överhuvudtaget. Så otroligt...otrolig.
Och JA, jag älskar allt och alla idag.
Sedan träffade jag dagens nya bekantskap. Eller ja, helt ny var den väl inte, men jag lärde känna henne idag, i i alla fall. Linnéa Löfving är en mycket trevlig filur. Det är så enkelt att umgås med människor som man har mycket gemensamt med, och som dessutom råkar ha en social begåvning. Som det så fint heter.
Dessutom kan jag nu stolt rapportera att; ja, det går att dricka rooibosjordgubbste ur Ikeaglas.
Det går alldeles utmärkt.
Snart ska jag avsluta dagen med att somna. Tycker lite synd om Steff som har haft en dålig dag, när jag sitter här och är glad. Jag funderar på att försöka skicka lite kärlek över telefonlinjen eller något. Undrar om det går.
Allt går nog om man är glad.
just for a day
(Ringing bells - Mando Diao)
Och vad skönt det är med en lycklig dag. Jag kände mig lite som Evy i matsalen när jag gick ifrån tåget i eftermiddags. God mat i skolan och solen skiner. En bra dag.
Även fast det kanske inte riktigt var så.
Trots att jag var trött gick jag runt och log hela dagen. Kanske muntrade jag upp någon lite, eller så trodde folk att jag var förståndshandikappad. Det kvittar. Jag var i alla fall glad.
Och inte blev det sämre av att jag träffade människor som lyste upp dagen ännu mer.
På väg från tåget i Anneberg så sprang jag på min systervän Malin, och samtalade lite om trevliga saker. Det går inte riktigt att beskriva hur stor del av mitt liv som Malin utgör, egentligen. Hon ingår så naturligt i vardagen. Det är helt sjukt egentligen, men hon är som min syster. På riktigt. Och nej, jag är inte nio år gammal och nej, jag har inte precis köpt nya vänskapshalsband eller något. Jag gör bara ett försök att beskriva något obeskrivbart, och idag gjorde det obeskrivbara mig lite extra glad.
När jag sedan skulle åka tåg tillbaka in till Kungsbacka igen, så hann jag krama om den febriga Salle lite innan jag blev överfallen av Alex på stationen. Där har vi en människa som förmodligen lyser upp så många människors liv att jag inte ens förstår hur hon ens orkar krama mig, eller bry sig överhuvudtaget. Så otroligt...otrolig.
Och JA, jag älskar allt och alla idag.
Sedan träffade jag dagens nya bekantskap. Eller ja, helt ny var den väl inte, men jag lärde känna henne idag, i i alla fall. Linnéa Löfving är en mycket trevlig filur. Det är så enkelt att umgås med människor som man har mycket gemensamt med, och som dessutom råkar ha en social begåvning. Som det så fint heter.
Dessutom kan jag nu stolt rapportera att; ja, det går att dricka rooibosjordgubbste ur Ikeaglas.
Det går alldeles utmärkt.
Snart ska jag avsluta dagen med att somna. Tycker lite synd om Steff som har haft en dålig dag, när jag sitter här och är glad. Jag funderar på att försöka skicka lite kärlek över telefonlinjen eller något. Undrar om det går.
Allt går nog om man är glad.
15 september 2007
Från krönet av kullen kan jag se min förlorade värld
De ljög och bedrog oss med sanningen
(Ingenting-kent)
Fick just tag på den nya kentsingeln ett par dagar för tidigt, och är nu i lite lätt extasläge.
Jocke Berg har en förmåga att utveckla sin musikstil, men samtidigt hålla kvar den höga klassen på musiken. Det är nog därför kent alltid håller. Det är nog därför jag har lyssnat på kent i fem år, utan att tröttna. Den tjugofemte november. Då jävlar.
Min smulpaj med äpplen i botten står i ugnen och blir god. Snart är det förmiddagste, tror jag bestämt.
Jag har lovat mig själv att ta det helt lugnt den här helgen. Med tanke på hur den förra, visserligen underbara men stressiga helgen slutade, så är det nog ett klokt beslut.
I och för sig ska jag gymma med Jennie imorgon, men jag överlever nog det. Förutom att jag kommer att få ett nervöst sammanbrott innan då. Alla kommer att stirra på mig när jag springer på ett löpband. Helt klart läskigt. Nervöst, nervöst. Fast så är det det enda jag planerat också. Kanske ska jag ner till Idala ikväll, men....Det räknas inte.
Att läsa om fysik räknas inte heller.
Eller att skicka in novellen till det mystiska författarsambundet.
Julia. Chokladtéet!
(Ingenting-kent)
Fick just tag på den nya kentsingeln ett par dagar för tidigt, och är nu i lite lätt extasläge.
Jocke Berg har en förmåga att utveckla sin musikstil, men samtidigt hålla kvar den höga klassen på musiken. Det är nog därför kent alltid håller. Det är nog därför jag har lyssnat på kent i fem år, utan att tröttna. Den tjugofemte november. Då jävlar.
Min smulpaj med äpplen i botten står i ugnen och blir god. Snart är det förmiddagste, tror jag bestämt.
Jag har lovat mig själv att ta det helt lugnt den här helgen. Med tanke på hur den förra, visserligen underbara men stressiga helgen slutade, så är det nog ett klokt beslut.
I och för sig ska jag gymma med Jennie imorgon, men jag överlever nog det. Förutom att jag kommer att få ett nervöst sammanbrott innan då. Alla kommer att stirra på mig när jag springer på ett löpband. Helt klart läskigt. Nervöst, nervöst. Fast så är det det enda jag planerat också. Kanske ska jag ner till Idala ikväll, men....Det räknas inte.
Att läsa om fysik räknas inte heller.
Eller att skicka in novellen till det mystiska författarsambundet.
Julia. Chokladtéet!
11 september 2007
På bättringsvägen.
Have you ever had the feeling
that no one really knows what you're all about
and when you try to show them
they all have things to do
tonight
(Summer is gonna take the pain away- Hello Saferide)
Glitter och stjärnfall, nu skriver jag igen.
Något konstigt virus tog över mig efter det att jag varit på Håkan-konsert. I tre långa dagar låg jag och var död i en soffa, och det enda jag klarade av var Johnny Depp på film och Nyhetsmorgon. Jag orkade inte ens trampa iväg till datorn, och ärligt talat så är datorer egentligen inte min grej. Jag trivs mycket bättre med ett anteckningsblock,lite te och doft ljus. Helst vanilj.
Min novell blev klar i förmiddags. Min första novell på beställning, egentligen. Den första där jag anpassar mig. Och jag vet inte hur det blev. Förmodligen ganska uruselt.
Jag borde nog hålla mig till den mer filosofiska genre där jag hör hemma. Fast, vad gör man inte för ett MVG i svenska(och ja, jag är en otroligt fjäskig människa. På vissa plan lyckas man helt enkelt inte på något annat sätt)
I helgen var Emma här. Också. Då. Innan jag blev sådär jättesjuk. Det var konsigt, för det kändes så naturligt. Som om Emma, Emma från Växjö, Rottne, Emma som jag inte sett på vad som känns som evigheter är en helt naturlig del av mitt stressiga liv. Som om det inte är något ovanligt att hon sover skavfötters med mig, under min filt med Ikea-hjärtan. Som....som det ska vara. Och det var verkligen skönt. Jag hade varit så nervös innan. Dessutom är det inte långt till återträffen på Kastlösa nu, och det hade känts dumt att inte ha träffat någon innan. Alla andra har ju åkt runt som ...ja, de har åkt runt.
Jag är lite avundsjuk på Glitteringly-Alex lackleggins. Dels för att de var så roliga att ta på, så alla vill ta på hennes ben och dels för att lackleggins är ett så kul ord. Man kan göra mycket med sammansättningar av det svenska språket.
Imorgon ska jag skilja mig från Johnny Depp och återvända till skolan och verkligheten. Önska mig lycka till.
that no one really knows what you're all about
and when you try to show them
they all have things to do
tonight
(Summer is gonna take the pain away- Hello Saferide)
Glitter och stjärnfall, nu skriver jag igen.
Något konstigt virus tog över mig efter det att jag varit på Håkan-konsert. I tre långa dagar låg jag och var död i en soffa, och det enda jag klarade av var Johnny Depp på film och Nyhetsmorgon. Jag orkade inte ens trampa iväg till datorn, och ärligt talat så är datorer egentligen inte min grej. Jag trivs mycket bättre med ett anteckningsblock,lite te och doft ljus. Helst vanilj.
Min novell blev klar i förmiddags. Min första novell på beställning, egentligen. Den första där jag anpassar mig. Och jag vet inte hur det blev. Förmodligen ganska uruselt.
Jag borde nog hålla mig till den mer filosofiska genre där jag hör hemma. Fast, vad gör man inte för ett MVG i svenska(och ja, jag är en otroligt fjäskig människa. På vissa plan lyckas man helt enkelt inte på något annat sätt)
I helgen var Emma här. Också. Då. Innan jag blev sådär jättesjuk. Det var konsigt, för det kändes så naturligt. Som om Emma, Emma från Växjö, Rottne, Emma som jag inte sett på vad som känns som evigheter är en helt naturlig del av mitt stressiga liv. Som om det inte är något ovanligt att hon sover skavfötters med mig, under min filt med Ikea-hjärtan. Som....som det ska vara. Och det var verkligen skönt. Jag hade varit så nervös innan. Dessutom är det inte långt till återträffen på Kastlösa nu, och det hade känts dumt att inte ha träffat någon innan. Alla andra har ju åkt runt som ...ja, de har åkt runt.
Jag är lite avundsjuk på Glitteringly-Alex lackleggins. Dels för att de var så roliga att ta på, så alla vill ta på hennes ben och dels för att lackleggins är ett så kul ord. Man kan göra mycket med sammansättningar av det svenska språket.
Imorgon ska jag skilja mig från Johnny Depp och återvända till skolan och verkligheten. Önska mig lycka till.
1 september 2007
Tillbaka.
This is how it works
you're young until you're not
you love until you don't
you try until you can't
you laugh until you cry
you cry until you laugh
and everyone must breath
until their dying breath
(On the radio- Regina Spektor)
Förlåt vänner och medborgare för min frånvaro i min egen blogg det senaste. Internet är en opålitlig uppfinning.
Det har varit ganska mycket nu de senaste dagarna, och ändå har det inte varit något alls. Kanske börjar jag stressa upp mig igen bara, jag vet inte. Jag borde nog vara en humla istället för en flicka eller tjej eller kvinna eller vad jag är. Humlor är harmoniska varelser.
Eller, ja, även om jag kanske inte borde vara en humla, så kanske jag borde vara mindre panikslagen över allting. Ta det mer som det kommer. Om det nu går.
Världen mår bäst av att inte veta vissa saker. Världen blundar. Varför kan inte jag göra det?
JULIA, NÄR SKA VI DRICKA CHOKLADTE?
you're young until you're not
you love until you don't
you try until you can't
you laugh until you cry
you cry until you laugh
and everyone must breath
until their dying breath
(On the radio- Regina Spektor)
Förlåt vänner och medborgare för min frånvaro i min egen blogg det senaste. Internet är en opålitlig uppfinning.
Det har varit ganska mycket nu de senaste dagarna, och ändå har det inte varit något alls. Kanske börjar jag stressa upp mig igen bara, jag vet inte. Jag borde nog vara en humla istället för en flicka eller tjej eller kvinna eller vad jag är. Humlor är harmoniska varelser.
Eller, ja, även om jag kanske inte borde vara en humla, så kanske jag borde vara mindre panikslagen över allting. Ta det mer som det kommer. Om det nu går.
Världen mår bäst av att inte veta vissa saker. Världen blundar. Varför kan inte jag göra det?
JULIA, NÄR SKA VI DRICKA CHOKLADTE?
23 augusti 2007
Ett evighetsår
In a town so small, there's no escaping you
(Dirty Dream no.2 - Belle & Sebastian)
Så har skolan börjat och än en gång ska man anpassa sig till rutiner. Som tur är tycker jag om dem. Det är trots allt så mycket av mitt vardagsliv som jag att tycker om. Träningar, vänner och skolan, som trots allt intresserar mig. Om bara himlen kunde vara lite mera blå, så tror jag att jag skulle orka ganska bra.
Tyvärr är allt ganska grått. Och Jennies grannar har självgående gräsklippare i trädgården. Totalt enormt jätteskrämmande. Hennes gata är som hämtad ur "Desperate Housewifes" (som jag förresten avskyr) och alla gräsmattor ser ut som delar av en golfgreen. Antagligen tävlar de med varandra om vems trädgård som är mest välskött och vems barn som är lyckligast och sådant. Stackars Jennie. Tur att hon bara bor på ena kanten. Annars kanske hon blivit matade med lycklighetspiller och fastnat med tårna i en självgående gräsklippare.
Jag funderar. Det brukar jag göra. Och på senaste tiden har jag undrat över min skolgång. Varför måste jag stanna ett år till på grundskolan? Nian. Nionde klass. Totalt jävla meningslöst. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra nationella proven på en vecka och sedan börja gymnasiet pangbom. Mina betyg räcker för vilket program som helst, och nian kommer ändå inte göra mig särskilt mycket vettigare. Jag vet, det låter som om jag är världens mest självgoda person som tror att jag skulle klara gymnasiet nu, men jag tror faktiskt att jag skulle göra det. Kitas Gymnasium inriktning naturvetenskap. Imorgon, tack. Det vore lämpligt. Det är inget fel på Varlaskolan i sig egentligen, det är bara själva....grundskole-grejen som jag inte orkar. Inte ett helt långt år till.
Moraliskt te-stöd någon?
(Dirty Dream no.2 - Belle & Sebastian)
Så har skolan börjat och än en gång ska man anpassa sig till rutiner. Som tur är tycker jag om dem. Det är trots allt så mycket av mitt vardagsliv som jag att tycker om. Träningar, vänner och skolan, som trots allt intresserar mig. Om bara himlen kunde vara lite mera blå, så tror jag att jag skulle orka ganska bra.
Tyvärr är allt ganska grått. Och Jennies grannar har självgående gräsklippare i trädgården. Totalt enormt jätteskrämmande. Hennes gata är som hämtad ur "Desperate Housewifes" (som jag förresten avskyr) och alla gräsmattor ser ut som delar av en golfgreen. Antagligen tävlar de med varandra om vems trädgård som är mest välskött och vems barn som är lyckligast och sådant. Stackars Jennie. Tur att hon bara bor på ena kanten. Annars kanske hon blivit matade med lycklighetspiller och fastnat med tårna i en självgående gräsklippare.
Jag funderar. Det brukar jag göra. Och på senaste tiden har jag undrat över min skolgång. Varför måste jag stanna ett år till på grundskolan? Nian. Nionde klass. Totalt jävla meningslöst. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra nationella proven på en vecka och sedan börja gymnasiet pangbom. Mina betyg räcker för vilket program som helst, och nian kommer ändå inte göra mig särskilt mycket vettigare. Jag vet, det låter som om jag är världens mest självgoda person som tror att jag skulle klara gymnasiet nu, men jag tror faktiskt att jag skulle göra det. Kitas Gymnasium inriktning naturvetenskap. Imorgon, tack. Det vore lämpligt. Det är inget fel på Varlaskolan i sig egentligen, det är bara själva....grundskole-grejen som jag inte orkar. Inte ett helt långt år till.
Moraliskt te-stöd någon?
19 augusti 2007
Klartext på släktkalas.
Det finns en vilja
om att bara låta allt vara förbi
Förbli sig själv
och sen låta resten bli poesi
(Vi gör det här för att vi måste-Navid Modiri)
Så har ännu några trassliga dagar gått och kommer icke mer. Jag fick i alla fall spendera två kvällar på Kulturkalaset och njuta av känslan. Det är skönt att känna sig fri ibland. Speciellt när man så febrilt letar efter sommarminnen som inte finns. Skönt att känna att det kanske fortfarande går att skapa några. Skönt när Navid Modiri skriker att det fortfarande är sol och att sommaren inte är slut ännu. Han hade gärna fått skrika att det visst varit någon sommar också, men det får jag väl lösa själv. Han gjorde tillräckligt ändå.
Har ni någongång hört radioprogramet Klartext i P4? Det är ett nyhetsprogram som går igenom nyheterna långsamt och förklarar alla ord som har mer än fem bokstäver. I princip. Det programet är som gjort för mig. Jag tycker att någon kunde göra ett sådant om mitt liv och om alla relationer runt mig . Bara förklara, långsamt och tydligt, femton minuter, raspig radioröst. Oj, vad det skulle vara skönt. Slippa tänka själv lite. Bara få allt precis som det är.
Jo. Det vill jag.
Idag är det släktkalas och jag har blivit satt på att baka kladdkaka. Det ska jag också, snart. Jag måste bara få reflektera lite i lugn och ro först. Det är inte så lätt alltid, när alla släktingar kommer hit. Ställer frågor som rör den där Johanna som jag ibland glömt att jag är, men som jag måste kämpa för att hålla uppe. Eller, jag är henne inte. Jag inbillar dem att jag är henne. Så att jag kan svara fint på allt de undrar. Men, det är viktigt att jag håller det uppe hela tiden. Att jag verkligen är henne, för annars går det åt skogen.
Och nu förstår ingen och inte ens jag själv.
Men jag ska sitta här och andas en stund till.
Sedan ska jag anstränga mig.
Jag lovar.
om att bara låta allt vara förbi
Förbli sig själv
och sen låta resten bli poesi
(Vi gör det här för att vi måste-Navid Modiri)
Så har ännu några trassliga dagar gått och kommer icke mer. Jag fick i alla fall spendera två kvällar på Kulturkalaset och njuta av känslan. Det är skönt att känna sig fri ibland. Speciellt när man så febrilt letar efter sommarminnen som inte finns. Skönt att känna att det kanske fortfarande går att skapa några. Skönt när Navid Modiri skriker att det fortfarande är sol och att sommaren inte är slut ännu. Han hade gärna fått skrika att det visst varit någon sommar också, men det får jag väl lösa själv. Han gjorde tillräckligt ändå.
Har ni någongång hört radioprogramet Klartext i P4? Det är ett nyhetsprogram som går igenom nyheterna långsamt och förklarar alla ord som har mer än fem bokstäver. I princip. Det programet är som gjort för mig. Jag tycker att någon kunde göra ett sådant om mitt liv och om alla relationer runt mig . Bara förklara, långsamt och tydligt, femton minuter, raspig radioröst. Oj, vad det skulle vara skönt. Slippa tänka själv lite. Bara få allt precis som det är.
Jo. Det vill jag.
Idag är det släktkalas och jag har blivit satt på att baka kladdkaka. Det ska jag också, snart. Jag måste bara få reflektera lite i lugn och ro först. Det är inte så lätt alltid, när alla släktingar kommer hit. Ställer frågor som rör den där Johanna som jag ibland glömt att jag är, men som jag måste kämpa för att hålla uppe. Eller, jag är henne inte. Jag inbillar dem att jag är henne. Så att jag kan svara fint på allt de undrar. Men, det är viktigt att jag håller det uppe hela tiden. Att jag verkligen är henne, för annars går det åt skogen.
Och nu förstår ingen och inte ens jag själv.
Men jag ska sitta här och andas en stund till.
Sedan ska jag anstränga mig.
Jag lovar.
15 augusti 2007
Regnbortappad.
The most radical thing
is to do what your heart tells you to
(The most radical thing to do - The Ark)
Jag ska ringa sen.
Han måste förstå.
Förstå att allting inte är svart och vitt alltid. Vi har blivit så stora att man måste acceptera gråzoner. Hur jobbigt det än är och hur velig jag än är.
Lite synd att det inte blev te med Alex idag. Men det är som det är. Jag saknar henne bara.
Jag är sugen på...bullar.
...eller,nej, det är jag inte. Jag är sugen på att försvinna en stund. Några veckor. Är det ingen som kan flyga mig gratis till Indien i en resväska?
is to do what your heart tells you to
(The most radical thing to do - The Ark)
Jag ska ringa sen.
Han måste förstå.
Förstå att allting inte är svart och vitt alltid. Vi har blivit så stora att man måste acceptera gråzoner. Hur jobbigt det än är och hur velig jag än är.
Lite synd att det inte blev te med Alex idag. Men det är som det är. Jag saknar henne bara.
Jag är sugen på...bullar.
...eller,nej, det är jag inte. Jag är sugen på att försvinna en stund. Några veckor. Är det ingen som kan flyga mig gratis till Indien i en resväska?
13 augusti 2007
Det största hatet.
The memories of me
will seem more like bad dreams
(Someday you will be loved - Death cab for cutie)
Jag blev tillsammans med en vän. Det gick ett tag, och sedan förstörde en annan vän mitt liv i något han kallade svartsjuka. Fast han egentligen inte bryr sig. Eller, jag kan inte skylla på honom. Jag tycker ju om honom trots all hans egoism. Tycker nog om honom lite för mycket trots allt han gjort. Man förstör inte kärleken för andra människor.
Nu är jag väl inte tillsammans med någon längre. Och jag insåg försent att jag sumpat mitt närmsta förhållande, även vänskapligt. Varför? Jag har ingen jävla aning. Ångesten och jag har väl gått hand i hand för länge för att den ska förlåta mig ett annat förhållande. Allt blir mitt eget fel och jag sätter mig själv i sista hand. Samtidigt som jag tycker synd om mig själv, och alltså är egoistisk i alla fall. JAG HATAR MIG SJÄLV. Helt enkelt. Och ja, jag är patetisk som skriker ut det såhär, men vad har jag för val? Jag känner mig så ensam just nu att det inte spelar någon roll om människor tycker att jag är en patetisk och bortskämd skitunge.
Jag borde nog börja med min bok. Jag borde nog börja med ett nytt liv. Måste bara glömma ett halvår av mitt liv och en massa känslor först.
will seem more like bad dreams
(Someday you will be loved - Death cab for cutie)
Jag blev tillsammans med en vän. Det gick ett tag, och sedan förstörde en annan vän mitt liv i något han kallade svartsjuka. Fast han egentligen inte bryr sig. Eller, jag kan inte skylla på honom. Jag tycker ju om honom trots all hans egoism. Tycker nog om honom lite för mycket trots allt han gjort. Man förstör inte kärleken för andra människor.
Nu är jag väl inte tillsammans med någon längre. Och jag insåg försent att jag sumpat mitt närmsta förhållande, även vänskapligt. Varför? Jag har ingen jävla aning. Ångesten och jag har väl gått hand i hand för länge för att den ska förlåta mig ett annat förhållande. Allt blir mitt eget fel och jag sätter mig själv i sista hand. Samtidigt som jag tycker synd om mig själv, och alltså är egoistisk i alla fall. JAG HATAR MIG SJÄLV. Helt enkelt. Och ja, jag är patetisk som skriker ut det såhär, men vad har jag för val? Jag känner mig så ensam just nu att det inte spelar någon roll om människor tycker att jag är en patetisk och bortskämd skitunge.
Jag borde nog börja med min bok. Jag borde nog börja med ett nytt liv. Måste bara glömma ett halvår av mitt liv och en massa känslor först.
11 augusti 2007
Några chips nu.
I said I'd die for you
Or was it in my head?
(The Band - Mando Diao)
Vi lyckades med vår expiditon, och kom trötta men nöjda fram till Idala efter 3,5 mils vandring. Jobbigt men bra. Jag kan riktigt unna mig några chips nu.
Idag var jag i Göteborg med Malin. Min vänvänvän Malin som jag känt allra längst. Små som myror var vi. Eller, som skalbaggar i alla fall. Nästan.
Men, idag var vi i alla fall i Göteborg, i Slottskogen. Ganska snabbt lade vi ner förhoppningarna om att höra något från konserterna, så vi åt vår pastasallad och åkte hem igen. Jag var ändå ganska trött, hon med tror jag. Lagom dag.
Varför tror alla att jag är så klok(ursäkta er som inte tror det)? Ser ni inte igenom mig? Det borde inte vara så svårt. Bara några ynka kilon och hud och sådant. Lite förskönade ord och poesi.
Det är ni som är kloka och inte jag, och ändå sätter ni er själva i andra rummet alldeles för ofta. Ni är så godhjärtade, och vad är jag? Svaret har ni här.http://www.poeter.se/viewText.php?textId=419875
Jag är bara poesi. Bara förklädnad som inte går att ta bort då det inte finns något under. Ni behöver inte tro något annat. Tänk bara, här sitter jag igen och tycker synd om mig själv.
Igen.
Cheer up, damn Emo-kid!
*pusta ut*
Snälla människor. Tänk på er själva lite. Jag orkar inte med mer empati, sann eller inte, förtjänad eller inte.
Jag ska inte låtsas mera. Då ska inte ni heller det.
Åskan tar och mördar alla stackars barn på Way out West just nu. Jag tänker på er.
Tänker också på att de borde döpa om festivalen till Way to Wet. Något att fundera på? Eller, nej, det behövs inte, jag funderar ju redan på det.
Ha nu en trevlig kväll, så ska jag fortsätta ömka mig. Jag missar ju The Ark till på köpet.
Or was it in my head?
(The Band - Mando Diao)
Vi lyckades med vår expiditon, och kom trötta men nöjda fram till Idala efter 3,5 mils vandring. Jobbigt men bra. Jag kan riktigt unna mig några chips nu.
Idag var jag i Göteborg med Malin. Min vänvänvän Malin som jag känt allra längst. Små som myror var vi. Eller, som skalbaggar i alla fall. Nästan.
Men, idag var vi i alla fall i Göteborg, i Slottskogen. Ganska snabbt lade vi ner förhoppningarna om att höra något från konserterna, så vi åt vår pastasallad och åkte hem igen. Jag var ändå ganska trött, hon med tror jag. Lagom dag.
Varför tror alla att jag är så klok(ursäkta er som inte tror det)? Ser ni inte igenom mig? Det borde inte vara så svårt. Bara några ynka kilon och hud och sådant. Lite förskönade ord och poesi.
Det är ni som är kloka och inte jag, och ändå sätter ni er själva i andra rummet alldeles för ofta. Ni är så godhjärtade, och vad är jag? Svaret har ni här.http://www.poeter.se/viewText.php?textId=419875
Jag är bara poesi. Bara förklädnad som inte går att ta bort då det inte finns något under. Ni behöver inte tro något annat. Tänk bara, här sitter jag igen och tycker synd om mig själv.
Igen.
Cheer up, damn Emo-kid!
*pusta ut*
Snälla människor. Tänk på er själva lite. Jag orkar inte med mer empati, sann eller inte, förtjänad eller inte.
Jag ska inte låtsas mera. Då ska inte ni heller det.
Åskan tar och mördar alla stackars barn på Way out West just nu. Jag tänker på er.
Tänker också på att de borde döpa om festivalen till Way to Wet. Något att fundera på? Eller, nej, det behövs inte, jag funderar ju redan på det.
Ha nu en trevlig kväll, så ska jag fortsätta ömka mig. Jag missar ju The Ark till på köpet.
9 augusti 2007
Friluftsprojekt.
I protected my heart truly
I've got lost
In the sounds I hear in my mind
(Fidelity - Regina Spektor)
Klockan är 08:46, mitt hår luktar gott och jag har ätit havregrynsgröt.
Tre mycket konstiga faktorer att lägga ihop till ett vettiga svar. Och jag måste nog göra alla som försöker besvikna. Det finns inget vettigt svar.
Det finns däremot ett ganska ovettigt.
Om exakt tolv minuter(hon har blivit 08:48) kommer Steff hit. Eftersom jag är frilufsmänniska, eller ja, eftersom jag är frilufsmänniska egentligen, och eftersom Steff är antingen galen eller en aning dum, så ska vi göra en expedition. En expedition så spektakulär och farlig som det går att föreställa sig. En expedition som ingen någonsin försökt sig på innan, eftersom den är så meningslös.
*trumvirvel*
Mina damer och herrar....Expedition Hallandsleden!
Vi ska alltså följa Hallandsleden ifrån Älvsåker, där jag bor, ner till Idala där Steff bor. Det innebär att vi ska gå lite mer än tre mil. För att skriva något lite mer seriöst, så tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt skönt att röra lite mer på sig. Dessutom ska det bli väldigt skönt att komma ut i naturen en dag, nu när jag inte åkte med på den årliga fjällresan med familjen.
Förmodligen kommer Steff inte att orka gå hela vägen. Förmodligen kommer vi att smälta i solen(som äntligen kommit nu!), dö, gå vilse, bli uppätna av smådjur och annat otrevligt, men det för ingenting. Det ska bli skönt ändå, och jag behöver det här. Jag förtjänar faktiskt att få göra något jag verkligen behöver. Och jag vet att jag själv orkar. Det är Steff jag oroar mig för(det må låta kaxigt, men det är sant) , men som tur är litar jag på honom.
En minut kvar nu.
Skogshälsningar!
I've got lost
In the sounds I hear in my mind
(Fidelity - Regina Spektor)
Klockan är 08:46, mitt hår luktar gott och jag har ätit havregrynsgröt.
Tre mycket konstiga faktorer att lägga ihop till ett vettiga svar. Och jag måste nog göra alla som försöker besvikna. Det finns inget vettigt svar.
Det finns däremot ett ganska ovettigt.
Om exakt tolv minuter(hon har blivit 08:48) kommer Steff hit. Eftersom jag är frilufsmänniska, eller ja, eftersom jag är frilufsmänniska egentligen, och eftersom Steff är antingen galen eller en aning dum, så ska vi göra en expedition. En expedition så spektakulär och farlig som det går att föreställa sig. En expedition som ingen någonsin försökt sig på innan, eftersom den är så meningslös.
*trumvirvel*
Mina damer och herrar....Expedition Hallandsleden!
Vi ska alltså följa Hallandsleden ifrån Älvsåker, där jag bor, ner till Idala där Steff bor. Det innebär att vi ska gå lite mer än tre mil. För att skriva något lite mer seriöst, så tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt skönt att röra lite mer på sig. Dessutom ska det bli väldigt skönt att komma ut i naturen en dag, nu när jag inte åkte med på den årliga fjällresan med familjen.
Förmodligen kommer Steff inte att orka gå hela vägen. Förmodligen kommer vi att smälta i solen(som äntligen kommit nu!), dö, gå vilse, bli uppätna av smådjur och annat otrevligt, men det för ingenting. Det ska bli skönt ändå, och jag behöver det här. Jag förtjänar faktiskt att få göra något jag verkligen behöver. Och jag vet att jag själv orkar. Det är Steff jag oroar mig för(det må låta kaxigt, men det är sant) , men som tur är litar jag på honom.
En minut kvar nu.
Skogshälsningar!
6 augusti 2007
Rödmyror.
Remember,I'm a martyr with a halo.
(Halo - Timo Räisänen)
Så har några sommardagar till förflutit och här sitter jag igen. Precis som alla(eller ganska många) andra dagar. Kanske har jag missuppfattat det där med att ha ett liv lite. Kanske inbillar jag mig bara att jag gör saker. Jag borde nog börja be alla jag umgås med om underskrifter där de undertygar både att vi gjort någonting och att det vi gjorde var roligt. Fast, då skulle ingen vilja umgås med mig i fortsättningen.
Det är så synd det här med sommaren. Imorse fick jag total panik över att jag gör så lite somriga saker, och beklagade mig över det en stund. Hade lite ångest över hela jävla regnet. Men sen insåg jag att det är mitt eget fel. Som vanligt. Att jag aldrig hittar på något.
Så jag la ner det, och då tittade solen fram. Tyvärr är det rödmyror i gräset. Jag skrattade lite i alla fall.
Vad är det som gjort livet så komplicerat? Vad är det som gör att människor inte kan kommunicera med varandra och säga saker rakt ut och så som det är? Jag blir så trött på idealet i dagens samhälle. Inte bara utseendemässigt, utan också beteendemässigt. Varför, och jag vet att jag beklagade mig över det här i min senaste blogg, måste alla vara så blyga? Varför snurrar de in allting i metaforer? Om de överhvudtaget säger något alls. Jag är så fruktansvärt trött på alla låtsas-djupa människor. Jag orkar inte mer. Jag borde nog gå och bli fjortis istället, som omväxling. Låtsas vara dum.
Fast det är väl precis samma sak förstås.
Kan inte alla bara sluta istället? Snälla? Ni förstör för både mig och er själva och tillslut orkar inte jag hjälpa er längre. Så ni vet.
Dig vill jag tacka förresten. För att du finns. För att du känner mig bättre än så. Bättre än dem.
Eller?
(Halo - Timo Räisänen)
Så har några sommardagar till förflutit och här sitter jag igen. Precis som alla(eller ganska många) andra dagar. Kanske har jag missuppfattat det där med att ha ett liv lite. Kanske inbillar jag mig bara att jag gör saker. Jag borde nog börja be alla jag umgås med om underskrifter där de undertygar både att vi gjort någonting och att det vi gjorde var roligt. Fast, då skulle ingen vilja umgås med mig i fortsättningen.
Det är så synd det här med sommaren. Imorse fick jag total panik över att jag gör så lite somriga saker, och beklagade mig över det en stund. Hade lite ångest över hela jävla regnet. Men sen insåg jag att det är mitt eget fel. Som vanligt. Att jag aldrig hittar på något.
Så jag la ner det, och då tittade solen fram. Tyvärr är det rödmyror i gräset. Jag skrattade lite i alla fall.
Vad är det som gjort livet så komplicerat? Vad är det som gör att människor inte kan kommunicera med varandra och säga saker rakt ut och så som det är? Jag blir så trött på idealet i dagens samhälle. Inte bara utseendemässigt, utan också beteendemässigt. Varför, och jag vet att jag beklagade mig över det här i min senaste blogg, måste alla vara så blyga? Varför snurrar de in allting i metaforer? Om de överhvudtaget säger något alls. Jag är så fruktansvärt trött på alla låtsas-djupa människor. Jag orkar inte mer. Jag borde nog gå och bli fjortis istället, som omväxling. Låtsas vara dum.
Fast det är väl precis samma sak förstås.
Kan inte alla bara sluta istället? Snälla? Ni förstör för både mig och er själva och tillslut orkar inte jag hjälpa er längre. Så ni vet.
Dig vill jag tacka förresten. För att du finns. För att du känner mig bättre än så. Bättre än dem.
Eller?
2 augusti 2007
Metaforer.
Varför alla dessa metaforer? Människor runt mig förklarar saker i ordcirklar jag omöjligt kan förstå. Det låter så vackert, och jag känner mig så oförstående, utanför deras liv. Släpp in mig, snälla! Lämna mig inte i kanten av något konstigt mörker med bara lite ord som jag upplever som förvirrande. Eller i alla fall inte kan förstå vad de gör för nytta. Varför inte bara skriva rakt ut istället? Varför inte prata med mig? Jag litar ju på er!
Min blogg är inte poesi. Det är ärlighet. Och jag hoppas att alla förstår det. Ni får gärna förstå att jag kan skriva poetiskt metaforiskt också, men det kan ni läsa någonannanstanns.
Metaforer om ångest är bara ord. I och för sig är det mycket som inte är mer än ord. Men i alla fall.
Annars tack livet.
Min blogg är inte poesi. Det är ärlighet. Och jag hoppas att alla förstår det. Ni får gärna förstå att jag kan skriva poetiskt metaforiskt också, men det kan ni läsa någonannanstanns.
Metaforer om ångest är bara ord. I och för sig är det mycket som inte är mer än ord. Men i alla fall.
Annars tack livet.
1 augusti 2007
Och jag ska hjälpa gubben att måla.
There'll be no always and forever
there's no such thing as love
(Her Majesty- Always and forever)
Imorse gick jag godtroget upp klockan halvåtta för att ställa mig i kö för att boka Kentbiljetter, men eftersom Ticnet tyckte att jag skulle vara inloggad medlem där för att kunna boka, så köade jag i en och en halv timma helt i onödan. Usch vad arg jag blev först. Jag hann slå både på mig själv och mina kuddar, och känna mig ganska värdelös innan jag insåg att det nog inte är så nyttigt att vara arg på obefintliga orättvisor. Speciellt när det finns befintliga orättvisor och speciellt som jag är så dålig på att vara arg. Därför slutade jag vara arg runt tiosnåret, och gick istället upp och åt lite halväcklig havregrynsgröt. Utan mjölk. Mjölk har liksom aldrig varit något alternativ för min del, det gör att bara gröten(eller krämen eller hallonen eller vad det nu är fråga om)förvandlas till någon halvt oidentifierbar sörja.
Sedan la jag mig ner på min säng och började fundera. En ganska intressant, och i mitt fall långdragen, sysselsättning. Bra för sådana här dagar.
För att ge mina tankar lite bakgrundsljud så slog jag på radion, och ändrade frekvens några steg, från P3 till något lagom hjärndött, för att minimera chansen att jag skulle börja lyssna.
På hjärndöda radiokanaler är det ganska enkelt att snabbt upptäcka ett mönster i låtarna.
Det är faktiskt praktiskt taget omöjligt att inte upptäcka ett mönster. Därför gjorde jag en liten diskret undersökning i huvudet, medan jag funderade.
there's no such thing as love
(Her Majesty- Always and forever)
Imorse gick jag godtroget upp klockan halvåtta för att ställa mig i kö för att boka Kentbiljetter, men eftersom Ticnet tyckte att jag skulle vara inloggad medlem där för att kunna boka, så köade jag i en och en halv timma helt i onödan. Usch vad arg jag blev först. Jag hann slå både på mig själv och mina kuddar, och känna mig ganska värdelös innan jag insåg att det nog inte är så nyttigt att vara arg på obefintliga orättvisor. Speciellt när det finns befintliga orättvisor och speciellt som jag är så dålig på att vara arg. Därför slutade jag vara arg runt tiosnåret, och gick istället upp och åt lite halväcklig havregrynsgröt. Utan mjölk. Mjölk har liksom aldrig varit något alternativ för min del, det gör att bara gröten(eller krämen eller hallonen eller vad det nu är fråga om)förvandlas till någon halvt oidentifierbar sörja.
Sedan la jag mig ner på min säng och började fundera. En ganska intressant, och i mitt fall långdragen, sysselsättning. Bra för sådana här dagar.
För att ge mina tankar lite bakgrundsljud så slog jag på radion, och ändrade frekvens några steg, från P3 till något lagom hjärndött, för att minimera chansen att jag skulle börja lyssna.
På hjärndöda radiokanaler är det ganska enkelt att snabbt upptäcka ett mönster i låtarna.
Det är faktiskt praktiskt taget omöjligt att inte upptäcka ett mönster. Därför gjorde jag en liten diskret undersökning i huvudet, medan jag funderade.
Låtar som spelas på NRJ mellan klockan 10:30 och 13:00(och alla andra tider)
visar ett mönster på att alla handla om något av följande ämnen:
visar ett mönster på att alla handla om något av följande ämnen:
*Olycklig kärlek(då oftast pojkband eller dyl.)
*Otrohet(Vem var det som gjorde en låt som handlade om att hon var ledsen
för att hon var otrogen?Unfaithful bla bla? Nåja, någon var det i alla
för att hon var otrogen?Unfaithful bla bla? Nåja, någon var det i alla
fall. Kan inte låta bli att känna lite förakt på den fronten.)
*Artistens jobbiga uppväxt(Förekommer främst inom hiphop/rnb.)
*Att det är jobbigt att vara rik( Kanske inte det allra vanligaste exemplet,
men, jag var tvungen att ta med det ändå. Titta bara på Briteny Spears!
Jag menar, vissa påstår att fattiga människor får skylla sig själva. Det
är jag förstås helt och hållet emot. Men, om man är en rik, plastig popstjärna
som tycker synd om sig själv för att man råkat tjäna pengar på en karriär
man själv valt, då får man väl ändå skylla sig själv?)
*Sex(alla kategorier)
*Artistens jobbiga uppväxt(Förekommer främst inom hiphop/rnb.)
*Att det är jobbigt att vara rik( Kanske inte det allra vanligaste exemplet,
men, jag var tvungen att ta med det ändå. Titta bara på Briteny Spears!
Jag menar, vissa påstår att fattiga människor får skylla sig själva. Det
är jag förstås helt och hållet emot. Men, om man är en rik, plastig popstjärna
som tycker synd om sig själv för att man råkat tjäna pengar på en karriär
man själv valt, då får man väl ändå skylla sig själv?)
*Sex(alla kategorier)
Det där med olycklig kärlek. Jag har aldrig riktigt förstått det. Eller, rättare sagt, jag har aldrig riktigt förstått uppmärksamheten runt det. Och inte heller vad det innefattar.
Självklart har jag själv varit olyckligt kär, flera gånger. Självklart har jag gråtit. Men jag förstår ändå inte. Jag förstår ingenting. Vill du hjälpa mig att förstå, så är det fritt fram. Jag står på andra raden uppifrån, viftar med armarna. Förmodligen iklädd klänning eller den för stora tröjan som jag ska köpa snart. På Herravdelningen, om du vill veta. Helst svart, kanske grå. Bara för att förstärka intrycket.
Nej, vid närmare eftertanke vill jag nog inte ha någon hjälp.
Jag är mer nervös över andra saker. Framtiden, till exempel. Jag kan sitta i flera timmar och tänka ut vad jag ska göra med mitt liv, men ändå inte komma fram till någonting särskilt vettigt. Mest en massa saker som jag inte vill eller tänker bli, men som jag är rädd för att jag kommer att bli i alla fall. Och så blir jag orolig för kärleken också. Nervös för att jag ska bli den där som blir över. Som fyller 30, 35, 40 utan att ha haft ett förhållande, eftersom ingen ville ha mig. Och om någon ville det, så var jag för blyg för att vilja ha den tillbaka.
Det är just det, jag är för blyg. För blyg för så otroligt många saker. Egentligen vill jag bara ställa mig upp, just här och nu, och skrika åt alla människor jag älskar att jag älskar dem. Åt alla jag tycker är idioter, att de är idioter. Sedan kan de bli ledsna, men då har de säkert någon att gråta hos, och jag behöver dem inte. Jag behöver inte att de behöver mig. Jag vill skrika åt alla som har fastnat någonstanns att de ska komma ihåg sina drömmar. Jag vill skrika åt gubben uppe på gatan att jag kan hjälpa honom måla hans hus om han vill, för det ser så jobbigt ut att göra det själv, och jag vill skrika till honom att jag vet att samhället är dumt och individualliserat, men att jag tycker och gult och gärna målar ändå. Sen vill jag gå ut i världen och vara det där rebellhjärtat som jag vill vara. Och jag vill lyckas. Och bli lycklig.
Jag vill så mycket.
Men jag vågar så lite.
Synd att ingen ser mig inifrån och ut istället för långsamt utifrån och in.
29 juli 2007
You know, in Sweden, we ask chance.
Oh, Wendy, can't you see?
Det blev en del problem med Helsingborgsresan, fast till sist blev den av ändå. Jag fick knapra Dextrosol hela natten för att överhuvudtaget kunna stå upp(jobbigt det här med konserter). Jag fattar inte varför jag blir så trött jämt, medan alla andra kan springa runt och göra hur mycket som helst! Lite orättvist. Fast, när det gäller Timo och Mando Diao, så måste man ju faktiskt hålla sig vaken. Dessutom strippade Timo! Det har jag saknat sedan Trägårn i vintras, omöjligt att svimma då!
Fredagen ägnades helhjärtat åt mer eller mindre frivillig sömn, efter att vi kommit hem runt fyra-halvfem på morgonen. På kvällen var jag dock tvungen att fly hem till Jennie, eftersom pappa och Anna kommit på den brillianta (<------ironi) idén att ha Grannfest. Med stort G. Elva vuxna och nio barn eller vad det var. Jag har lärt mig på senare år att grannfester mest går ut på att alla vuxna ska bli lagom fulla(men, det gör ju inget, vi bor ju så nära ändå hö hö hö), att alla barn ska få äta chips och leka pantgömme( dubbla pluspoäng där, då håller de ju sig borta samtidigt som de blir roade) och att ordet "grannfest" låter så Svensson-fint. Alltså hade jag all anledning att lämna huset så fort jag kunde.
Hemma hos Jennie åt vi vegetarisk mat, städade och blev tjocka medan alla blev fulla hemma hos mig. Vi såg på Eva och Adam. Jag är så avundsjuk på dem. Jag vill också ha ett så enkelt liv och ha en lärare som kallas för giraffen! Jag villvillvill!
På lördagen åkte jag hem till Salle och sov där över natten, tillsammans med de vanliga männikorna från teatern. Det var jätteskönt att få träffa dem igen. Det är så få gånger jag känner mig så...naturlig annars. De är som min familj på något sätt. Inte för att Jennie och Malin inte är riktiga vänner. Tvärtom, jag tror inte att jag skulle kunna leva utan det de är för mig. Men, det är annorlunda. Hur vet jag inte. Det bara är så.
Mitt liv är ett ända förvirrande. Allting är så konstigt. Det snurrar runt mig och jag sitter still i mitten, helt oförmögen att förstå och följa med. Jag vill bara skrika. Skrika bort det. Men det går inte. Det går inte.
I watch my baby from the seaside
Det blev en del problem med Helsingborgsresan, fast till sist blev den av ändå. Jag fick knapra Dextrosol hela natten för att överhuvudtaget kunna stå upp(jobbigt det här med konserter). Jag fattar inte varför jag blir så trött jämt, medan alla andra kan springa runt och göra hur mycket som helst! Lite orättvist. Fast, när det gäller Timo och Mando Diao, så måste man ju faktiskt hålla sig vaken. Dessutom strippade Timo! Det har jag saknat sedan Trägårn i vintras, omöjligt att svimma då!
Fredagen ägnades helhjärtat åt mer eller mindre frivillig sömn, efter att vi kommit hem runt fyra-halvfem på morgonen. På kvällen var jag dock tvungen att fly hem till Jennie, eftersom pappa och Anna kommit på den brillianta (<------ironi) idén att ha Grannfest. Med stort G. Elva vuxna och nio barn eller vad det var. Jag har lärt mig på senare år att grannfester mest går ut på att alla vuxna ska bli lagom fulla(men, det gör ju inget, vi bor ju så nära ändå hö hö hö), att alla barn ska få äta chips och leka pantgömme( dubbla pluspoäng där, då håller de ju sig borta samtidigt som de blir roade) och att ordet "grannfest" låter så Svensson-fint. Alltså hade jag all anledning att lämna huset så fort jag kunde.
Hemma hos Jennie åt vi vegetarisk mat, städade och blev tjocka medan alla blev fulla hemma hos mig. Vi såg på Eva och Adam. Jag är så avundsjuk på dem. Jag vill också ha ett så enkelt liv och ha en lärare som kallas för giraffen! Jag villvillvill!
På lördagen åkte jag hem till Salle och sov där över natten, tillsammans med de vanliga männikorna från teatern. Det var jätteskönt att få träffa dem igen. Det är så få gånger jag känner mig så...naturlig annars. De är som min familj på något sätt. Inte för att Jennie och Malin inte är riktiga vänner. Tvärtom, jag tror inte att jag skulle kunna leva utan det de är för mig. Men, det är annorlunda. Hur vet jag inte. Det bara är så.
Mitt liv är ett ända förvirrande. Allting är så konstigt. Det snurrar runt mig och jag sitter still i mitten, helt oförmögen att förstå och följa med. Jag vill bara skrika. Skrika bort det. Men det går inte. Det går inte.
I watch my baby from the seaside
24 juli 2007
Och det regnar igen.
I am the fire burning, desperatly
but you're controling me
release me
Och det är kväll igen. Snart blir det natt och jag får ont i nacken och ögonen av att stirra på en skärm ståendes på ett fult, grått skrivbord. Så är det när det är sommar. Och jag trivs trots allt ganska bra med det. Det är faktiskt inte alls synd om mig just nu. Lite synd är det dock om Steff och Alex uppe i Hunnebostrand, om det regnar lika mycket på dem som det gör på oss här nere. Jag skänker dem en tanke eller två innan jag somnar sen.
Lite synd är det också om människorna som stressar på semestern.
Föräldrarna som shoppar sina barn lyckliga tills de tröttnat på de nya tv-spelen och behöver bli lite lyckliga igen.
Det är ganska mycket synd om turisterna i Göteborg, som åker höjdskräcken på Liseberg och betlalar kanske femtio, hundra, hundrafemtio kronor för att frysa på en paddanbåt i hamnen.
Jag är ju i alla fall inte blöt om mina fötter.
Jag är också fruktansvärt mogen. Idag har jag nämligen handlat på Ikea. Nej, jag skojar inte. Jag har handlat på Ikea.
*Tid för tyst betraktelse*
Förtjänar inte det ganska många vuxenpoäng?
Dessutom är jag lycklig, eftersom jag ska åka iväg på konsert på torsdag, och jag hittade Kurragömma i Mumindalen på Rusta. Mumintroll är så otroligt godhjärtade varelser. De är mina idoler. Lyckan är ett mumintroll!
Godkväll.
but you're controling me
release me
Och det är kväll igen. Snart blir det natt och jag får ont i nacken och ögonen av att stirra på en skärm ståendes på ett fult, grått skrivbord. Så är det när det är sommar. Och jag trivs trots allt ganska bra med det. Det är faktiskt inte alls synd om mig just nu. Lite synd är det dock om Steff och Alex uppe i Hunnebostrand, om det regnar lika mycket på dem som det gör på oss här nere. Jag skänker dem en tanke eller två innan jag somnar sen.
Lite synd är det också om människorna som stressar på semestern.
Föräldrarna som shoppar sina barn lyckliga tills de tröttnat på de nya tv-spelen och behöver bli lite lyckliga igen.
Det är ganska mycket synd om turisterna i Göteborg, som åker höjdskräcken på Liseberg och betlalar kanske femtio, hundra, hundrafemtio kronor för att frysa på en paddanbåt i hamnen.
Jag är ju i alla fall inte blöt om mina fötter.
Jag är också fruktansvärt mogen. Idag har jag nämligen handlat på Ikea. Nej, jag skojar inte. Jag har handlat på Ikea.
*Tid för tyst betraktelse*
Förtjänar inte det ganska många vuxenpoäng?
Dessutom är jag lycklig, eftersom jag ska åka iväg på konsert på torsdag, och jag hittade Kurragömma i Mumindalen på Rusta. Mumintroll är så otroligt godhjärtade varelser. De är mina idoler. Lyckan är ett mumintroll!
Godkväll.
18 juli 2007
Min största talang.
Jag måste verkligen vara världsmästare på att tycka synd om mig själv. Världens bästa på alla punkter, från snyftande till bortskämdhet till att se allmänt tragisk ut till att inte orka ta tag i saker. Liten och tyst och ensam. Fast ändå inte. Bara allmänt förvirrad.
Som en dag som idag. Här sitter jag framför världens snyftfilm på ettan och äter chips. Chips en onsdag. Bara tanken är rätt äcklig. Och så tänker jag på att jag inte har några nära vänner, och att alla andra hela tiden prioriterar andra framför mig. Fast det egentligen inte alls är så. Fast det egentligen är tvärtom, det är alldeles säkert jag som inte tänker på dem. Men det är så mycket enklare att tycka synd om sig själv. Jag är så bra på det. AHHH!
Jag behöver telefonsamtal, och det snart.
Idag var jag hos Jennie hela dagen. Det var ganska skönt att dricka te ur glas igen, efter så lång tid borta från allt som känns vanligt. Det är något visst med att bränna fingrarna på vaniljte. Vi var ner vid Lygnen en kort stund också, men vi badade bara våra fötter, vattnet var så kallt. Kallare än vad havet var i måndag.
Innan jag åkte hann vi börja se på Mysteriet på Greveholm, och Jennie har lovat mig filmkväll när vi ska se alla avsnitt. Det är helt enkelt omöjligt att inte älska hela serien!
Jag ser snobbig ut i min nya klocka. Samtidigt så måste jag ju ha på mig den, nu när jag fått den. Fast jag måste erkänna att den skär sig mot min vanliga H&M-outfit. Livet är lite jobbigt.
Som en dag som idag. Här sitter jag framför världens snyftfilm på ettan och äter chips. Chips en onsdag. Bara tanken är rätt äcklig. Och så tänker jag på att jag inte har några nära vänner, och att alla andra hela tiden prioriterar andra framför mig. Fast det egentligen inte alls är så. Fast det egentligen är tvärtom, det är alldeles säkert jag som inte tänker på dem. Men det är så mycket enklare att tycka synd om sig själv. Jag är så bra på det. AHHH!
Jag behöver telefonsamtal, och det snart.
Idag var jag hos Jennie hela dagen. Det var ganska skönt att dricka te ur glas igen, efter så lång tid borta från allt som känns vanligt. Det är något visst med att bränna fingrarna på vaniljte. Vi var ner vid Lygnen en kort stund också, men vi badade bara våra fötter, vattnet var så kallt. Kallare än vad havet var i måndag.
Innan jag åkte hann vi börja se på Mysteriet på Greveholm, och Jennie har lovat mig filmkväll när vi ska se alla avsnitt. Det är helt enkelt omöjligt att inte älska hela serien!
Jag ser snobbig ut i min nya klocka. Samtidigt så måste jag ju ha på mig den, nu när jag fått den. Fast jag måste erkänna att den skär sig mot min vanliga H&M-outfit. Livet är lite jobbigt.
17 juli 2007
Priset för äppelkaka.
Att träffa Anna i Göteborg kändes helt klart konstigt, men det var i allra högsta grad trevligt. Vi hade en jätteskön dag (kanske med undantag för när jag upptäckte priset för en liten bit äpplekaka på cafét i Vasastan) och nu har jag ont i benen efter att ha sprungit runt hela sommarstan.
Det är något med den här friheten. Undrar om den är bra för mig. Jag får nästan panik så fort det är något jag måste göra. Läskigt. Sommaren skrämmer mig. Och vad är det förresten jag kallar frihet? Här sitter jag nu. Klockan är fem över halv tolv. Det är skit på tv, och jag har ont i knäna. Jag har köpt en ny blus och fyra skivor, och det har gjort mig löjligt tillfälligt materiellt lycklig. Imorse läste jag Bob Hansson dikter och fick inspiration, men egentligen var det säkert bara rent plagiat. Imorgon ska jag träffa fler vänner och leva fler minuter. Samma sak ska jag göra nästa dag, och nästa. Och var finns friheten? Vad är frihet överhuvudtaget? Och varför kostar äppelkaka med äcklig vaniljsås nästan 35 kronor?
Det är något med den här friheten. Undrar om den är bra för mig. Jag får nästan panik så fort det är något jag måste göra. Läskigt. Sommaren skrämmer mig. Och vad är det förresten jag kallar frihet? Här sitter jag nu. Klockan är fem över halv tolv. Det är skit på tv, och jag har ont i knäna. Jag har köpt en ny blus och fyra skivor, och det har gjort mig löjligt tillfälligt materiellt lycklig. Imorse läste jag Bob Hansson dikter och fick inspiration, men egentligen var det säkert bara rent plagiat. Imorgon ska jag träffa fler vänner och leva fler minuter. Samma sak ska jag göra nästa dag, och nästa. Och var finns friheten? Vad är frihet överhuvudtaget? Och varför kostar äppelkaka med äcklig vaniljsås nästan 35 kronor?
16 juli 2007
Återfunnen.
Jag har varit med om några av de konstigaste, underbaraste och mest betydande veckorna i mitt liv. Förhoppningsvis har jag fått vänner för livet, över hela södra Sverige, och de håller som bäst på att planera upp det resterande av min sommar med diverse tågresor till Malmö och Norrköping och Växjö och så vidare.
Men självklart var det skönt att komma hem. Hur konstigt det än kändes, så var det skönt.
Jag har varit hemma i två dygn nu, och hunnit återhämta mig hyffsat. Idag var jag vid havet med mamma hela dagen, åt pepparkaka och blev varm. Tur att havet var betydligt svalare.
Sedan var jag på biblioteket och lånade diktsamlingar att läsa i min lillebrors hängmatta.
Sommaren är en bra uppfinning, jag brukar få läst en hel del. Dessutom är det så otroligt skönt att ligga i skuggan med en kopp te(eller, iste kanske, om det är för varmt) med en bok och en anteckningsbok och bara njuta lite av att man är vid liv. Och, ja, jag vet att jag har konstiga intressen, men visst är det ändå ganska skönt att leva?
Nu har jag suttit vid datorn i ganska många timmar, hårt arbetandes med att ladda upp och redigera de 334 lägerbilderna. Jag måste erkänna att jag börjar tröttna lite. Datorer är bra, fast livsfarliga. Tänk så mycket onödig tid som bara försvinner här! ´
Imorgon ska jag återse Göteborg och visa runt en av mina nya bekantskaper från Lund till de bästa platsera att besöka. Det lutar åt Second-hand shopping och timmar på café. Vi har nog en hel del att prata om, trots att det bara vae två dygn sedan lägret tog slut. Konstigt.
Sedan så är det ju The Ark-konsert på lördag igen. Ihhh! Jag har saknat Ola sedan april. Och så ska jag träffa alla trevliga fans igen!
Sommaren flyter på, och jag flyter med. Det är riktigt skönt, och jag ska försöka njuta nu. Och blogga under tiden.
God kväll.
Men självklart var det skönt att komma hem. Hur konstigt det än kändes, så var det skönt.
Jag har varit hemma i två dygn nu, och hunnit återhämta mig hyffsat. Idag var jag vid havet med mamma hela dagen, åt pepparkaka och blev varm. Tur att havet var betydligt svalare.
Sedan var jag på biblioteket och lånade diktsamlingar att läsa i min lillebrors hängmatta.
Sommaren är en bra uppfinning, jag brukar få läst en hel del. Dessutom är det så otroligt skönt att ligga i skuggan med en kopp te(eller, iste kanske, om det är för varmt) med en bok och en anteckningsbok och bara njuta lite av att man är vid liv. Och, ja, jag vet att jag har konstiga intressen, men visst är det ändå ganska skönt att leva?
Nu har jag suttit vid datorn i ganska många timmar, hårt arbetandes med att ladda upp och redigera de 334 lägerbilderna. Jag måste erkänna att jag börjar tröttna lite. Datorer är bra, fast livsfarliga. Tänk så mycket onödig tid som bara försvinner här! ´
Imorgon ska jag återse Göteborg och visa runt en av mina nya bekantskaper från Lund till de bästa platsera att besöka. Det lutar åt Second-hand shopping och timmar på café. Vi har nog en hel del att prata om, trots att det bara vae två dygn sedan lägret tog slut. Konstigt.
Sedan så är det ju The Ark-konsert på lördag igen. Ihhh! Jag har saknat Ola sedan april. Och så ska jag träffa alla trevliga fans igen!
Sommaren flyter på, och jag flyter med. Det är riktigt skönt, och jag ska försöka njuta nu. Och blogga under tiden.
God kväll.
21 juni 2007
Panik..Lite.
Ja, jag vet, det var längesen jag skrev. Men sommaren bara drar iväg med mig, och just nu är jag bara hemma tillfälligt några dagar. Känslomässigt är jag mer förvirrad än någonsin, men ska man sätta en stämpel så tror jag det blir:
Lycklig.
Men nervös. Jag åker iväg på måndag och är borta i tre veckor. Jag litar inte på det. Jag kommer inte att klara av att umgås med samma människor, samma byggnader, samma saker så länge. Men, det finns inget att göra åt det.
Därför ska jag passa på att säga ett tillfälligt hejdå nu. Jag kommer tillbaka på natten den 14 juli. Sakna mig inte.
...Eller jo, sakna mig. För jag saknar er.
Bara så länge våra hjärtan klarar av att slå...
Lycklig.
Men nervös. Jag åker iväg på måndag och är borta i tre veckor. Jag litar inte på det. Jag kommer inte att klara av att umgås med samma människor, samma byggnader, samma saker så länge. Men, det finns inget att göra åt det.
Därför ska jag passa på att säga ett tillfälligt hejdå nu. Jag kommer tillbaka på natten den 14 juli. Sakna mig inte.
...Eller jo, sakna mig. För jag saknar er.
Bara så länge våra hjärtan klarar av att slå...
14 juni 2007
Snigel-harmoni.
Och vad vet du om att inte vilja vakna mer? Du kommer få se din ungdom ruttna framför dig.
Trots planering av en lång natts sömn, så vaknade jag klockan halv åtta imorse. Någon från Egna hems föreningen ville skälla ut min pappa på telefon. Vristerna var ömma sen igår, jag fattar inte hur det kan vara jobbigt att bara gå lite.
Fast det kanske var mer än lite.
Skolavslutningen gick bra. Lite gitarr, lite betyg , lite kramar och sedan hejdå 8:an! Precis som alla andra år. Kanske med undantaget att det nästan känns som om jag faktiskt kommer att träffa mina klasskamrater under lovet. Annars är det bara något man lovar att göra när man säger hejdå, men inget som väl blir av sedan. Jag har ingen aning om vad det beror på. Men, jag orkar inte gå djupare in på ämnet och jag orkar inte rada upp folk jag tänker träffa under lovet.
På eftermiddagen var jag med mina glada vänner Johanna och Julia( jag tänker inte nämna mardröms upplevelsen Att bli skjutsad på Julias pakethållslösa cykel) och såg på en film med Hugh Grant, Drew Barrimore och några fula skådespelare. Den var väl helt okej, fast det roligaste var när Julia fick sina, i och för sig lite väntade, skrattutbrott under filmen. Jag och Johanna hade jättekul åt dem övriga biobesökare (ca. 8 stycken..) tyckte inte att det var lika underhållande som själva filmen. Hur man nu kan tycka så.
På kvällen var jag hemma hos Stefan och skrattade. Alla var höga på något. Fast, efter en stund blev jag trött, och vid halv tolv så insåg jag att om jag inte tar nästa tåg, så somnar jag. Hemma i Anneberg natten igen vid tolv, så var det bara jag och sniglarna vakna. Ganska harmoniskt.
Som jag redan nämnt var det inte fullt lika harmoniskt att vakna på morgonen. Trots att jag vaknat så tidigt, så kunde jag omöjligt somna om, och efter några rastlösa försök att läsa, ta det lugnt, sova och skriva, så släpade Malin med mig till ett stall. Där blev jag (och hon med) ihjäl skrämd av Marres sköthäst, så vi gick hem igen och efter lite pastasallad(idag igen) åkte jag in till Kungsbacka. Jag ställde av min gitarr hemma hos Stefan och vi gick och köpte fika på Hemköp, satt och åt hallongrottor vid ån. Ganska mysigt, fast lite kallt. Efter gitarrlektionen kom jag hem och drack te och annat viktigt. Och här sitter jag nu. Sommaren har börjat. Nätter vid datorn har börjat. Jag hoppas på äventyr.
Trots planering av en lång natts sömn, så vaknade jag klockan halv åtta imorse. Någon från Egna hems föreningen ville skälla ut min pappa på telefon. Vristerna var ömma sen igår, jag fattar inte hur det kan vara jobbigt att bara gå lite.
Fast det kanske var mer än lite.
Skolavslutningen gick bra. Lite gitarr, lite betyg , lite kramar och sedan hejdå 8:an! Precis som alla andra år. Kanske med undantaget att det nästan känns som om jag faktiskt kommer att träffa mina klasskamrater under lovet. Annars är det bara något man lovar att göra när man säger hejdå, men inget som väl blir av sedan. Jag har ingen aning om vad det beror på. Men, jag orkar inte gå djupare in på ämnet och jag orkar inte rada upp folk jag tänker träffa under lovet.
På eftermiddagen var jag med mina glada vänner Johanna och Julia( jag tänker inte nämna mardröms upplevelsen Att bli skjutsad på Julias pakethållslösa cykel) och såg på en film med Hugh Grant, Drew Barrimore och några fula skådespelare. Den var väl helt okej, fast det roligaste var när Julia fick sina, i och för sig lite väntade, skrattutbrott under filmen. Jag och Johanna hade jättekul åt dem övriga biobesökare (ca. 8 stycken..) tyckte inte att det var lika underhållande som själva filmen. Hur man nu kan tycka så.
På kvällen var jag hemma hos Stefan och skrattade. Alla var höga på något. Fast, efter en stund blev jag trött, och vid halv tolv så insåg jag att om jag inte tar nästa tåg, så somnar jag. Hemma i Anneberg natten igen vid tolv, så var det bara jag och sniglarna vakna. Ganska harmoniskt.
Som jag redan nämnt var det inte fullt lika harmoniskt att vakna på morgonen. Trots att jag vaknat så tidigt, så kunde jag omöjligt somna om, och efter några rastlösa försök att läsa, ta det lugnt, sova och skriva, så släpade Malin med mig till ett stall. Där blev jag (och hon med) ihjäl skrämd av Marres sköthäst, så vi gick hem igen och efter lite pastasallad(idag igen) åkte jag in till Kungsbacka. Jag ställde av min gitarr hemma hos Stefan och vi gick och köpte fika på Hemköp, satt och åt hallongrottor vid ån. Ganska mysigt, fast lite kallt. Efter gitarrlektionen kom jag hem och drack te och annat viktigt. Och här sitter jag nu. Sommaren har börjat. Nätter vid datorn har börjat. Jag hoppas på äventyr.
12 juni 2007
Brevlåda.
You don't wanna know me when I'm lonley.
Vissa saker är verkligen bara för mycket för nerverna. Idag hade någon lagt en nästan tom Sprite-burk i vår brevlåda när jag kom hem. De tre stackars reklampapper som låg där var halvblöta, och jag blev väldigt trött på den som tycker att det är en kul grej att slänga läskburkar på folks post. Kanske är det den intelligens nivå folk håller där jag bor. Menmen. Kanske är det mitt tålamod det är fel på. Jag var trots allt rejält trött efter en dag med repetitioner inför morgondagens avslutning i aulan. Det är så jag börjar fundera på varför vi anmälde oss från första början. Resten av klassen äter kakor, dricker hallonsaft och får sina betyg. Inte ens den minsta skymt av nervositet. Jag däremot ska, i och för sig tillsammans med Jennie, spela och sjunga inför hela skolan. Hela sommar-rastlösa skolan. Suck. Och varmt är det också. Och gnällig är jag också.
Jordgubbar. Jag ska börja leva av jordgubbar, så slipper man en del äcklig mat. Det är nästan bara pastasallad som går att äta på sommaren.
Vissa saker är verkligen bara för mycket för nerverna. Idag hade någon lagt en nästan tom Sprite-burk i vår brevlåda när jag kom hem. De tre stackars reklampapper som låg där var halvblöta, och jag blev väldigt trött på den som tycker att det är en kul grej att slänga läskburkar på folks post. Kanske är det den intelligens nivå folk håller där jag bor. Menmen. Kanske är det mitt tålamod det är fel på. Jag var trots allt rejält trött efter en dag med repetitioner inför morgondagens avslutning i aulan. Det är så jag börjar fundera på varför vi anmälde oss från första början. Resten av klassen äter kakor, dricker hallonsaft och får sina betyg. Inte ens den minsta skymt av nervositet. Jag däremot ska, i och för sig tillsammans med Jennie, spela och sjunga inför hela skolan. Hela sommar-rastlösa skolan. Suck. Och varmt är det också. Och gnällig är jag också.
Jordgubbar. Jag ska börja leva av jordgubbar, så slipper man en del äcklig mat. Det är nästan bara pastasallad som går att äta på sommaren.
10 juni 2007
Vinbärskaka.
Det känns som en evighet sen senaste bloggen, jag har inte riktigt haft tid att sätta mig ner och skriva. I fredags var jag på en underbar konsert med förebilden Marit Bergman och hela hennes orkester, och från lördag till söndag sov jag i Idala med hela teatergänget. Kort sagt har jag haft en härlig,somrig och varm helg. Sommarlovskänsla!
Malin cyklade hit idag, och jag tog mammas halvgamla cykel ner till sjön. Vi badade och skrattade, och flotten är nästan grön. Jag har blir seg i låren när jag cyklar, alltså, jag cyklar för lite. Dumt, sommaren nalkas och jag är 14 år och för liten för många saker, till exempel att skaffa en moped. Dumt dumt dumt, jobbigt jobbigt. Nu får jag träna upp mig, heja mig!
Men, det orkar jag inte förstås, lat som jag är. Aldrig att jag kommer orka springa längre en den vanliga fem kilometersrundan i skogen här hemma i sommar. Hejdå Julia och Tjejmilen, hej övervikt!
Ibland undrar jag varför människor är så gnälliga. Först är det för regnigt kallt man kan inte sitta på altanen och fy vad det är jobbigt med alla dessa kläder och allt vatten i hallen. Så håller man på fram till i början på juni. Då är det för varmt, blommorna vissnar, man orkar inte gå ut med hunden barnvagnen stavarna och man svettas och USCH sminket rinner och oj, ja, det är jobbigt när det är för mycket sol. Då blir jag förvirrad. Stopp, nej, vänta lite nu. Var det inte för kallt alldeles nyss? Ska ni inte bli nöjda nu, när sommaren kommit? Svar: nej. Människor måste verkligen tycka om att gnälla. Förmodligen gör jag väl det själv också, omedvetet. Kanske är det enklare än att uppskatta lyckan i allt. Felen är enklare att se. Eller så klagar man, bara för att man för drömmarnas skull. För att orka med allt. För att tycka lite synd om sig själv och tänka, visst det är varmt nu, men det blir ju svalt och vacker snö till vintern. Visst, det är ju kallt nu, men tänk när sommaren kommer! Och så tänker man så. Och så är man lycklig, för man vet att det blir bättre sen. Det blir alltid bättre sen. Saker blir väl enklare då. Kanske.
Nej, filosofiska mig ska vara tyst nu. Söndagkväll och nyrakade ben och vinbärskaka. Nu ska jag njuta lite.
God kväll!
Malin cyklade hit idag, och jag tog mammas halvgamla cykel ner till sjön. Vi badade och skrattade, och flotten är nästan grön. Jag har blir seg i låren när jag cyklar, alltså, jag cyklar för lite. Dumt, sommaren nalkas och jag är 14 år och för liten för många saker, till exempel att skaffa en moped. Dumt dumt dumt, jobbigt jobbigt. Nu får jag träna upp mig, heja mig!
Men, det orkar jag inte förstås, lat som jag är. Aldrig att jag kommer orka springa längre en den vanliga fem kilometersrundan i skogen här hemma i sommar. Hejdå Julia och Tjejmilen, hej övervikt!
Ibland undrar jag varför människor är så gnälliga. Först är det för regnigt kallt man kan inte sitta på altanen och fy vad det är jobbigt med alla dessa kläder och allt vatten i hallen. Så håller man på fram till i början på juni. Då är det för varmt, blommorna vissnar, man orkar inte gå ut med hunden barnvagnen stavarna och man svettas och USCH sminket rinner och oj, ja, det är jobbigt när det är för mycket sol. Då blir jag förvirrad. Stopp, nej, vänta lite nu. Var det inte för kallt alldeles nyss? Ska ni inte bli nöjda nu, när sommaren kommit? Svar: nej. Människor måste verkligen tycka om att gnälla. Förmodligen gör jag väl det själv också, omedvetet. Kanske är det enklare än att uppskatta lyckan i allt. Felen är enklare att se. Eller så klagar man, bara för att man för drömmarnas skull. För att orka med allt. För att tycka lite synd om sig själv och tänka, visst det är varmt nu, men det blir ju svalt och vacker snö till vintern. Visst, det är ju kallt nu, men tänk när sommaren kommer! Och så tänker man så. Och så är man lycklig, för man vet att det blir bättre sen. Det blir alltid bättre sen. Saker blir väl enklare då. Kanske.
Nej, filosofiska mig ska vara tyst nu. Söndagkväll och nyrakade ben och vinbärskaka. Nu ska jag njuta lite.
God kväll!
7 juni 2007
Klänning.
Dear catastrophe waitress, I'm sorry if you seem to have the weight of the world over you.
Idag hade jag bara ben i skolan. Jag hatar mina ben(se något gammalt inlägg om dilemman med strumpbyxor),och ändå hade jag inte jeans under skjortklänningen idag. Det är, enligt mig, värt en applåd för extra mod, trots några extra fjantiga kommentarer av idiotera på min kära skola. Fast, värre idioter finns det där jag bor. På landet, i hålan Anneberg. Jag ska flytta härifrån så snart jag får möjligheten, men möjligheten heter 18-årsdag och den kommer inte riktigt ännu. Alltså får jag stå ut. Och ändå är det lika hemskt varje gång bussen inte kommer. Kan man inte få ersättning av VästTrafik? De finns för att rädda mig, men de bara förstör.*suck*
Vi skolkade nästan idag. Fast bara nästan, nästan. Det gills inte. Vi gick hem till Johanna och badade i hennes pool, för det var ju så fruktansvärt varmt, och vi är ju så fruktansvärt snälla söta duktiga. Och Johannas pool är lagom varm och Julia ser så kul ut i simglasögon. Sommar. Sommarlycka. Jag kan leva i sommarkänsla nu, leva av den!
Dagens översättning är något lättare än tisdagens. Den var för lång.
I woke up this morning
from a dream that I had
I dreamt that I could sing
but I can't
I went out one night
to feel the smell of the spring
'cause I thought that I could feel again
but I can't
The universe is a monster
but it saved you and me
and I'll do everything I can
to make your life seem better
better..
better..
Sometimes a dream
is the most beautiful you have
Idag hade jag bara ben i skolan. Jag hatar mina ben(se något gammalt inlägg om dilemman med strumpbyxor),och ändå hade jag inte jeans under skjortklänningen idag. Det är, enligt mig, värt en applåd för extra mod, trots några extra fjantiga kommentarer av idiotera på min kära skola. Fast, värre idioter finns det där jag bor. På landet, i hålan Anneberg. Jag ska flytta härifrån så snart jag får möjligheten, men möjligheten heter 18-årsdag och den kommer inte riktigt ännu. Alltså får jag stå ut. Och ändå är det lika hemskt varje gång bussen inte kommer. Kan man inte få ersättning av VästTrafik? De finns för att rädda mig, men de bara förstör.*suck*
Vi skolkade nästan idag. Fast bara nästan, nästan. Det gills inte. Vi gick hem till Johanna och badade i hennes pool, för det var ju så fruktansvärt varmt, och vi är ju så fruktansvärt snälla söta duktiga. Och Johannas pool är lagom varm och Julia ser så kul ut i simglasögon. Sommar. Sommarlycka. Jag kan leva i sommarkänsla nu, leva av den!
Dagens översättning är något lättare än tisdagens. Den var för lång.
I woke up this morning
from a dream that I had
I dreamt that I could sing
but I can't
I went out one night
to feel the smell of the spring
'cause I thought that I could feel again
but I can't
The universe is a monster
but it saved you and me
and I'll do everything I can
to make your life seem better
better..
better..
Sometimes a dream
is the most beautiful you have
5 juni 2007
Kvavt.
Det måste ha varit ett tecken, för i natt drömde jag igen att jag hade långt hår. Sådär riktigt långt, så att jag kunde slänga med det. Det var riktigt härligt! Men, sen slängde jag så kraftigt med det att alltihop ramlade av, och la sig i mönster runt mina fötter. Det var skrämmande.
Sedan läste jag om de psykiska skador man får av kokain, och blev ännu mer skrämd.
"Det är vanligt att kokainmissbrukare får såkallade känslomässiga hallucinationer, och får kraftig klåda, med en känsla av det kryper t.ex maskar eller skalbaggar under huden. Detta gör att man enkelt kan se ifall någon är kokainberoende, eftersom personen ifråga ofta har riv- och skärsår på armarna, i försök att få bort de inbillade krypen"
Jag började på en gång tänka på rivjärn och potatisskalare och på känslan av att ha kryp under huden på armar och ben, och beslutade mig rätt snabbt för att aldrig prova kokain. Förmodligen är det bokens syfte också, så det är väl..bra. Fast jag kan ju inte säga att det var särskilt upplyftande att läsa om precis.
Sedan läste jag om de psykiska skador man får av kokain, och blev ännu mer skrämd.
"Det är vanligt att kokainmissbrukare får såkallade känslomässiga hallucinationer, och får kraftig klåda, med en känsla av det kryper t.ex maskar eller skalbaggar under huden. Detta gör att man enkelt kan se ifall någon är kokainberoende, eftersom personen ifråga ofta har riv- och skärsår på armarna, i försök att få bort de inbillade krypen"
Jag började på en gång tänka på rivjärn och potatisskalare och på känslan av att ha kryp under huden på armar och ben, och beslutade mig rätt snabbt för att aldrig prova kokain. Förmodligen är det bokens syfte också, så det är väl..bra. Fast jag kan ju inte säga att det var särskilt upplyftande att läsa om precis.
Jag önskade mig åska idag. Luften var så kvav att man knappt kunde andas någonstanns, jag kände för att kasta mig på marken, kippa efter andan och skrika att någon skulle ta hand om mig. Det hade nog inte varit någon bra idé, eftersom ingen förmodligen hade tagit hand om mig, vilket hade varit lite smått deprimerande. Dessutom är det ju mest asfallt över allt, och det är inte så bekvämt att slänga sig ner på. Skulle vara om det var väldigt många sprickor mer maskrosor i, i sådana fall. Dessutom, har jag utöver andnöden, börjat drabbas av smärre panik inför (*trumvirvel*) skolavslutningen! Det är det vanliga dilemmat förstås. VAD ska jag ta på mig. Det finns ganska tydliga regler. Man får, 1, inte vara mer uppklädd än någon i nian, eftersom de lämnar skolan, och därför har en mer "högtidlig" avslutning. Man ska, 2, se någorlunda strikt ut, jeans fungerar bara om man har ett väldigt somrigt linne till. Och man ska, till sist, inte ha svarta kläder. Helt jätteförbjudet. Undrar varför egentligen. Många är ju egentligen ganska fula i vitt. Varför ska man då tvingas ha det?(alternativt ljusgult/blått). Menmen, det problemet känns inte så närliggande, jag tycker ändå inte om att klä mig uteslutande i svart. Inte ens på skolavslutningen.
Nu kommer något som börjar ligga lite åt tvångstanke-hållet. Dagens översättning!
Queen of hearts turns her page
for a new kind of adventure
she's begun at a new novel
It's getting dark over the stream
and over the Tv-table
and it's just
boredom and routine
And queen of hearts you were so quiet
until you got huged and kissed
and now you've got you're
dearest soulmate
a sofa on sale
and a new renovated
appartment in town
And now you were aloud
to start again at that level
to get safer and safer
but when the Autumn's gone
with the mosquitos
your itch comes from inside
it's both freezing and burning
yes, I know that feeling
queen of hearts
There's so much for you to lose
your dreams are so big and
here's the streets way to small
In this town they all sit at
cafés, saying, no idea, it's to late
anyway
And when your chanses gets much fewer
and your doubt gets so much worse
there's no help to get at the café
the itch gest comfortable
and you are no longer safe
you just watch the trains
come and go
And all your safety gets all to close to you
and it's freezing and it's burning
and you're looking for
grey days soul
to hurry up
you should change planet
queen of hearts yes,
I know how it feels
There's a better kind of brilliance
some place else
you have to hope that the sky exists
and belive
belive that it will work
'cause you will get no comfort
from your inner voice
it wants to break you every autumn
and those grey days
do not hurry up
Periods of depression and
periods of mani
some people survive without
really be alive
and others run ashore
and get nervous and insane
if their life ain't
an alltime party
And queen of hearts turns her page
for a new kind of adventure
but there's none
if you live a half-life
you'll have to low your demands
or win a price on a lot
if you want your adventures back
And such a boredom breaks down
a good haircut
and you get booring
ugly and tired
and you collect all your ghosts
in a broshyr for studies
and you get bitter and lazy
queen of hearts, your flowers
have died
You luck comes and your luck goes
it's a long time to next spring
and leaves fall now
in your town
And everyones at the café, drinking tea as
an old habit
and queen of hearts turns her page
for a new kind of adventure
she's begun at a new novel
it's mornin' soon again
good luck, dear friend
write about good dreams
queen of hearts
4 juni 2007
Hår.
Och idag var jag hos Jennie,igen. Struntade i att plugga och plockade rabarber istället, för kanske,kanske så klarar jag nog alla elaka prov ändå, och kanske kanske så är det sommar snart. Eller nu.
Mitt hår är ett intressant ting. Frågan är om det ens kan räknas som hår, eller bara klumpar av något oidentifierat, blandat med en stor mängd hårspray. Det var omöjligt att kamma ut idag. Kanske hade det gått med en lite större borste, och lite tur, men med en kamm var det helt kört. Jag vill ha långt hår. Att slänga med, som blåser bakom när man cyklar på sommaren. För det är så otroligt attraktivt med långt hår, det går inte att komma ifrån. Och här sitter jag med mitt slitna korta sprayade, och vet att det inte går att komma ifrån. Jaja. Vissa är väl mer lyckliga än andra. Var inte jag lycklig senast jag kollade, förresten? Lycka är nog ett mycket flyktigt uttryck. Det går nog inte att vara lycklig jämt. Lycka är temporärt och punkt slut sen. Allt är temporärt. Och snart kanske kanske så är det sommar snart.
På kvällen var jag på teater. Fördjupning A skulle spela "En midsommarnattsdröm". Jag tror aldrig jag ska gå på en pjäs med deras grupp igen, de är så duktiga att man blir grymt avundsjuk. Fast,det var ändå kul, jag och Jennie satt och skrattade fast det förmodligen inte passade sig. Det är för lite saker som passar sig. Alldeles för lite.
Och därav dagens val av.....
Översättning!
Jag är farlig
för att jag är löjlig
och det verkar som
jag är ett hot mot hela samhället
för jag har ingen värdighet
så, om du vill ha respekt från mig
så kan du få den helt gratis
den är inte värd något för mig
men i dina ögon ser jag
att det är något annat du vill ha
det är rädsla
du vill se
men jag är inte för stolt
för att buga
jag är inte för stolt
för att knäböja
jag är inte för stolt för någon gest
som är meningslös för mig
och jag är inte för stolt
för att tigga
jag är inte för stolt
för att fly
för jag vill inte ha respekt
jag vill så mycket hellre ha kul
Om du tror att du är tuff
när du skrattar åt oss
så gör det mig inget
du kan skratta om du vill
för jag och mina vänner
gillar hur vi ser ut
och det räcker för oss
vi vill inte ha något bråk
men om du vill stanna
så är det okej med mig
och jag säger inte att det är något
fel på dig
jag skulle bara önska
att du försökte tänka själv
Godkväll!
Mitt hår är ett intressant ting. Frågan är om det ens kan räknas som hår, eller bara klumpar av något oidentifierat, blandat med en stor mängd hårspray. Det var omöjligt att kamma ut idag. Kanske hade det gått med en lite större borste, och lite tur, men med en kamm var det helt kört. Jag vill ha långt hår. Att slänga med, som blåser bakom när man cyklar på sommaren. För det är så otroligt attraktivt med långt hår, det går inte att komma ifrån. Och här sitter jag med mitt slitna korta sprayade, och vet att det inte går att komma ifrån. Jaja. Vissa är väl mer lyckliga än andra. Var inte jag lycklig senast jag kollade, förresten? Lycka är nog ett mycket flyktigt uttryck. Det går nog inte att vara lycklig jämt. Lycka är temporärt och punkt slut sen. Allt är temporärt. Och snart kanske kanske så är det sommar snart.
På kvällen var jag på teater. Fördjupning A skulle spela "En midsommarnattsdröm". Jag tror aldrig jag ska gå på en pjäs med deras grupp igen, de är så duktiga att man blir grymt avundsjuk. Fast,det var ändå kul, jag och Jennie satt och skrattade fast det förmodligen inte passade sig. Det är för lite saker som passar sig. Alldeles för lite.
Och därav dagens val av.....
Översättning!
Jag är farlig
för att jag är löjlig
och det verkar som
jag är ett hot mot hela samhället
för jag har ingen värdighet
så, om du vill ha respekt från mig
så kan du få den helt gratis
den är inte värd något för mig
men i dina ögon ser jag
att det är något annat du vill ha
det är rädsla
du vill se
men jag är inte för stolt
för att buga
jag är inte för stolt
för att knäböja
jag är inte för stolt för någon gest
som är meningslös för mig
och jag är inte för stolt
för att tigga
jag är inte för stolt
för att fly
för jag vill inte ha respekt
jag vill så mycket hellre ha kul
Om du tror att du är tuff
när du skrattar åt oss
så gör det mig inget
du kan skratta om du vill
för jag och mina vänner
gillar hur vi ser ut
och det räcker för oss
vi vill inte ha något bråk
men om du vill stanna
så är det okej med mig
och jag säger inte att det är något
fel på dig
jag skulle bara önska
att du försökte tänka själv
Godkväll!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
