Livsmedelskemi och hosta

tänd eld på dina tankar

(Dom som försvann - kent)

Jag känner för att gnälla lite, men då skulle jag känna mig så dum att jag skulle vara tvungen att gnälla över det och sedan så skulle det sluta i någon konstig form av ond cirkel.
Idag har jag överlevt kemiprov, hostmedicin och ensamhet(jag rekommenderar läsning varmt, även om många tycker att det är ett klent substitut till internet och amerikanska evighets tv-serier) och blivit lite arg.
Det är inte så ovanligt nu för tiden, att jag blir arg. Det finns alldeles för många saker som jag retar upp mig på(kanske i onödan?).
Till exempel så fick jag ett hemskick med material från Djurens rätt häromdagen, jag har funderat på att gå med där, och låg och läste igenom det på kvällen. Det lät riktigt bra, tills jag förstod att det i stort sätt verkade vara någonsorts grundkrav på att alla medlemmar skulle vara vegetarianer. Då blev jag lite ledsen. Måste jag gå emot mina egna värderingar för att stödja något och intressera mig för något som jag vill stödja och intressera mig för?
Suck.
Någon har något emot mig.

Mamma, osten rymmer!

and tell me who's a killer
if we all consider
that emotions runs as deep as flesh

(Beauty is the beast - The Ark)


Det är svårt att prioritera ibland. Eller ja, kanske inte prioritera, snarare förstå och värdera.
Vissa saker måste tydligen bara vara orättvisa. Som om man hela tiden måste lista ut vad man ska göra för att inte vara för mycket och vad som krävs för att man ska räcka till.
Jag är 15 år. Just nu sitter jag i en fåtölj med en, faktiskt väldigt modern, laptop i knäet och försöker att undgå den flimmrande tv-rutan i bakrunden. Min lillebror tittar på Austin Powers.

Jag har hyffsade betyg och ett utseende som förmodligen smälter in. Jag tror i alla fall inte att jag är uppseendeväckande ful.
Jag har vänner. De umgås med mig. Jag har till och med en pojkvän!
Jag läser deckare för att kunna slappna av, jag försöker att äta frukt istället för godis med massa äckliga transfetter, jag tränar fyra till fem gånger i veckan, även om jag kanske är trött ibland och jag stirrar förhoppningsfullt i badrumsspegeln varje morgon för att se om den kanske visar något annat, för att sedan alltid bli besviken. Kort sagt - jag är jävligt normal. Eller?
Ändå är världen aldrig nöjd. Jag menar, jag är väl egentligen nöjd med mig själv, men om jag någon gång börjar fundera på social status och normalitet så får jag lite ångest.
Kanske är jag som alla andra tonårstjejer med komplex och en slitigt vardag, det har jag accepterat, trots att jag vill tro att jag är mognare än andra ibland. Ändå saknas något. Ändå räcker jag inte till. Jag känner det. Något är fel.

Kraven på 15 åriga flickor är väl ingenting nytt. Att tonåren är jobbiga skapar väl förmodligen heller inga rubriker.Men, snälla världen, vad är felet? Är inte jag ganska komplettbalanserad? Intedumihuvudet eller foundationfjortisfixerad men samtidigt inte emowannabejävlaestet eller lärarens älskling..Bara lagom mycket mig. Eller?

Det är reklam på tv nu. För äckliga små röda ostar. De rullar ned för en trappa.
Jag mår bra. Jag är glad, som oftast.
Love, Joy, Hugs and kisses.

Måndagsmaterialism

that was just a dream

(Losing my religon - REM)

Äntligen har jag beställt min Death cab t-shirt. Det blev den ljusblå med äpplet och kärnorna, inte i damstorlek! Mmmm... Nu kan jag somna nöjd ikväll..Eller, ja, i alla fall lätt materialistiskt tillfredställd.

Imorse satt jag på tåget och lyssnade på "Losing my religon" med REM på repeat. Det var vackert ute. En soluppgång som hade väckt mig tidigare på morgonen. Jag tänkte lite på poesin. Lite på världen. Egentligen var jag väl ganska trött tror jag. Det brukar bli så efter helgen, paradoxalt nog.

Ändå försöker jag vara glad på måndagmornar. Alla andra ser för det mesta så plågade ut, som om det var något fel med just den morgonen. Ganska bortkastat.

Man sitter och sneglar på människor, funderar över deras liv och varför de uppenbarligen är missnöjda med sin vardagliga tillvaro(ja, jag har vissa speciella intresssen, varför inte vara livsintresserad?). Varför lever människor liv som de inte trivs med, utan att ens tänka på att de för det? Hur kan man ta sådant för givet?

Det förstår inte jag.

Fast, jag är kanske inte helt normal heller.

Saknad och längtan och april.

and we could beat them, forever and ever

(Heroes - David Bowie)

Och jag är inte ute och springer just nu, eftersom jag har fobi mot huvudvärkstabletter. Eller ja, tabletter i allmänhet egentligen. Så jag struntar i min kondition för ögonblicket och fokuserar på att vara paranoid.

Imorgon klockan fyra åker jag. Till Halmstad. Till Jocke Berg. Det känns inte så verkligt för tillfället, har just tittat runt lite efter biljetter till Jesus Christ Superstar i Malmö, eftersom jag saknar Olas scenenergi så väldigt. Kent känns långt bort, kent känns november.
Samtidigt längar jag. Att fira tillsammans med Stefan, dansa till "Berlin" och "Vinternoll2", inte veta var eller hur man är och bara vara. Jo, jag längtar. Jag önskar bara att det var lite mer april. Sol en morgon i april.

Jag pratar med Emma nu. Inte i telefon, inte på riktigt, bara över internet. Jag saknar henne.
Jag saknar allt, ju, hjälp!
Och dessutom är Jennie borta. Hon svarar inte när jag ringer, det lilla svinet..Jag borde nog ringa en gång till. Sedan anmäler jag till någon spännande myndighet, så får de komma och dra upp henne ur sängen.

Bring out your dead, mind the gap, and keep left everyone!

Jag är hemma, jag är trött och jag har absolut tvångstankar om min blogg.
(gäsp)
Carola åkte ur melodifestivalen.
(jag är tröttare)
Och egentligen bryr jag mig väl inte, jag var ju i England när tävlingen avgjordes.
(jag är ännu tröttare)
Och när jag var där, i England alltså, så var jag i Chinatown och där pratade de franska.
(jag är ännu ännu tröttare)
De hade dikter på väggarna på tunnelbanetågen och jag var lite rädd för att dö...
(jag är ännu ännu ännu tröttare)
...för de gör man om man ramlar ned på spåren och spåren var väldigt nära mina fötter.

Så ni vet det.

Konsten att glo på träd...

de tycker hon är skum
när hon tar kort på sniglar en dag efter regn
de tycker hon är skummare
när hon framkallar korten och sätter upp den på väggen

(Hennes hemlighet - Navid Modiri)


Klockan är 07:41 och jag har ingen aning om varför jag är vaken. Det var ju idag jag skulle sova ut..
Om exakt åtta timmar och 48 minuter så går planet till London. Och här sitter jag. Jag har redan packat. Jag har skrivit ett alla hjärtans dag kort. Bara ett. Jag ska skicka det på posten så fort jag hittat ett frimärke. Det har redan varit soluppgång, jag har sett den. Det är lite frost ute. Vackert.

Vad ska man egentligen göra i en stad som man aldrig sett förut? Jag känner att det finns en överhängande risk för att jag bara kommer att promenera runt och glo. Risken blir ännu högre med tanke på att vi ska bo på ett vandrarhem som ligger precis vid den västra änden av Hyde Park. Då är läget optimalt för att jag ska kunna gå runt och glo på träd i fyra dagar. Sedan ska jag åka hem med lågprisflyget.
Det ska bli skönt med semester.

Jag såg en artikel i den mycket intellektuella tidningen Punkt.se igår. Den handlade om dagispedagoger som fått barnen att äta olika sorters kattmat när de hade "kattdag" på dagiset.
Ibland tror jag på allvar att lärare är facister. Jag menar, det finns ganska bra förutsättningar.
Hej, jag har mani på att styra över folk och sätta mig över dem och jag vill helst inte att någon lägger sig i medan jag bestämmer vad jag vill. Lärare och officerare. Eller hur det nu heter. Officerer?
Kanske är det däför som Sverige faktiskt är en hyffsat fungerande demokrati. Alla som har det allra minsta anlag för att störa den inhemska friden med till exempel en militärkupp eller liknande, får ett råd från arbetsförmedlingen att istället prova på ett jobb inom det militära eller skolan. De går en utbildning där de lugnar ned sig lite och sedan skjutsas de ut för att bestämma. På en mer lagom nivå. Puh, säger staten.




Oj vad jag kan vara rolig ibland.
Hoppas inte att någon smart läser den här bloggen.
Hoppas inte någon jag inte känner läser den här bloggen.
Då får jag gömma mig i Hyde Park för resten av mitt liv för att det blir så pinsamt.

Väjningsplikt och banantankar

and my roots must save us now
when I prevail somehow

(I'm Indian - Timo Räisänen)


Egentligen skulle jag nog vilja bo hos Steff hela lovet. Alltså, det skulle inte vara något fel med det eller så. Skulle inte göra sådär fasligt ont att vakna av att någon viskar "godmorgon, plums" i örat. Och det är ju inte precis så att det skulle skada att få leva i det där lyckoruset lite mer konstant ett tag. Alltså.
Men nej. Det får jag inte.
Jag måste nämligen, för att få köra min vita vespa, gå en Eu-moppekurs på Kungsbacka trafikskola. Tillsammans med en grupp idioter och en vägskyltsinformerande lärare som jag hela tiden förknippar med den relativt påfrestande skådelspelaren Krister Henriksson, ska jag spendera tre heldagar med att lära mig trafikens alla konstiga regler. Det blir inte precis bättre av att läraren ifråga dessutom råkar heta just "Krister". Riktigt obehagligt.

I alla fall, så överlevde jag idag första delen av teorikursen och står inför den mycket mer skrämmande, men förhoppningvis lite mindre sövande praktiken imorgon. Hoppas att jag inte dör. Man vet aldrig. Förmodligen så är grusplanerna borta vid inlag betydligt mer labila än kusseredsvägen här hemma.

När jag kom hem från kursen var jag grining och trött, vilket kanske inte var så konstigt eftersom den börjat klockan åtta på morgonen. Jag låg hemma i soffan, läste ut en meningslös bok och funderade på typ hårinpackningar med banan och annat sådant som man bara tänker på när man egentligen inte tänker alls.
Förmodligen så tog mina hjärnceller slut igår när jag skrev mitt urtråkiga arbete om transistorn.
*suck*
Det är i alla fall House imorgon!

Ponnys och nationella prov.

och jag förstod nog inte vad de sa till mig
när jag satt i de bänkar där man bildar sig
(Stort Liv - Lars Winnerbäck)

I nästan fyra timmar låg jag i min säng och läste. Två böcker hann jag med totalt.
Det är inget jag rekommenderar. Jag har huvudvärk nu.

Så har jag klarat av ännu ett nationellt prov, med hyffsad framgång tror jag, och siktar in mig på att slappna av fram tills det krävs något mer av mig. Bara det inte inträffar för snart. Då hinner inte huvudvärken gå över. Och jag kommer inte ha hunnit återhämta mig efter att ha skrivit om stresshantering i tre stressade timmar. Tyvärr har jag en obehaglig känsla av att det kommer att inträffa för snart.

En kort stund efter skolan, när vi var sådär lagom döda i hjärnan, så satt jag, Julia och Johanna kvar och målade(eller ja, de två genierna som jag kallar mina vänner målade, jag kladdade och låtsades som om jag gick på dagis eller något). Kanske borde jag aldrig ha gjort det.
Vi kom nämligen in på ett samtalsämne rörande en bekant till Julia, som tog banor jag aldrig kunnat ana.
Är det någon som vet vad ponyplay är för något?
Jag vet, tyvärr. Det är uppenbarligen någon form av sjuka, dominanta sexlekar, där kvinnan (alternativt den ena kvinnan eller den ena mannen, om det är ett homosexuellt förhållande) låtsas, alternativt leker att den är, en ponny. Det går självklart också bra med andra djur, om man känner att man tycker bättre om till exempel kaniner. Man kan träna sig i det, lära sig att longera, rida dressyr och såvidare och såvidare. För att ge en mer "soffistikerad" besrkivning, så säger wikipedia såhär:
"Human animal roleplay (also called petplay, ponyplay, ponyism or pup-play) is a form of erotic sexual role-play where one or more of the participants takes on the role of a real or imaginary animal in character, including appropriate mannerisms and behavior, and sometimes a partner will act as another animal, or, in a sexual context, may take the role of rider, trainer, or caretaker (or even breeding partner).
The principal theme of human-animal roleplay is usually the voluntary or involuntary reduction (or transformation) of a human being to animal status, and focus on the altered mind-space created. The most common examples are probably canids (pup, dog, wolf), felines (cat, kitten, lion) or equines (pony, horse). Human-animal roleplay is also used in a BDSM context, where one person may be a 'slave', treated or used as an animal by their Mistress/Master."

Artikeln är ganska lång och säger,förutom det faktiska innehållet, ganska mycket om vilka intressen man har om man lägger upp en artikel på wikipedia.

Nu när jag lagt upp den här texten så måste jag också få yttra några av mina åsikter om ämnet. Alltså. Först måste jag ställa en (retorisk?) fråga. Var går gränserna när det gäller sätt att ta ut sin sexuella lust? Och (följd fråga) hur kan man överhuvudtaget tycka att det är erotiskt att longera sin fru/flickvän/man/pojkvän via en grimma i vederbörandes mun?
Julias bekantskap får säga vad hon vill om att det är naturligt.Själv kan jag bara inte släppa det.
Ska inte sex vara något naturligt? Onaturligare än såhär blir det väl bara inte(om man räknar bort läggningar som involverar våld)?
Ojojoj.
Det här är för mycket för min hjärna.
Det här är lite för motbjudande för mig hjärna.
Och jag som ändå är för fri sexualitet!

Allt är Jennies fel!

they will see us waving from such great hights
-come down now!
they'll say
but everything looks perfect from far away
-come down now!
but we'll stay

(Such great hights - The postal service)

Ja, allting är Jennies fel. Att nationella provet idag gick bra, att jag inte hunnit skriva blogg på ett par dagar, att jag ska gå med i ett diskussionsforum med 18-årsgräns, att jag har en mango i väskan, ja, till och med att jag känner mig så avslappnad och nöjd just nu är Jennies fel. Attans fantastiska människa.

Idag är det semledagen, alternativt det lite tråkigare fettisdagen. Därför har jag tryckt i mig en tjock semla, trots att jag lovat mig själv att äta lite mindre äckliga saker, såsom Godis, Grädde och Grillchips. Godis Grädde Grillchips. GodisGräddeGrillchips.GodisGräääääää.....Ja. Ni fattar.
Trots själva tjockheten, så var det en ganska trevlig tillställning. Jag och Jennie var övertrötta i hennes kök, och vispade grädde för hand. Mys. Dessutom är det House på tv ikväll! Jag som har saknat nya avsnitt nu i flera månader! Ahh, lyckan är gjord. Jag får bara se till att få kokat lite mer te till klockan nio.

Är det någon som vet hur mycket fakta om transistorn The World Wide Web innehåller? Någon? För er som inte vet så kan jag svaret, och det är Oändligt. Alltså, det tar aldrig slut! Jag har elva sidor i word med fakta, plus två jättekonstiga biblioteksböcker om analog kretselektronik och då har jag ändå bara klarat av en sida med sökresultat i Google. Yay. Jag tror jag får ta en transistorpaus och utmana Julia i mitt favorite-online-spel, sushispelet. Önska mig en trevlig kväll!

Vårvindar.

jag sa alltid nej
men ingen ingen ingen ingen hör

(Socker - kent)


Himlen är blå och jag är trött på mig själv.
Jag ska bättra mig snart.
När jag får lite mera tid.


om du minns lyckohjulen
skratten under bryggan som dröjde
och hela skymningen
som var en hyllningssymfoni
jag blev varm inuti

jag minns danser i gräset
för mig själv när jag drömde iväg
och morgondaggen
grät för mig
jag tänkte på dig

det finns några stunder som stannar
längre än dagarna når
även om man blir någon annan
så lämnar tiden sår

Hej februari.

I'm done done done, done done done thinking

(Hey kwanagoma - The Ark)

Någon gång efter att jag bloggat igår så satte jag på Forrest Gump och sjönk djupt ned i fotöljen med temuggen i handen. Jag såg klart filmen med det där lilla "mmm" - leendet på läpparna och sov sedan i några timmar och Vips!, så var huvudvärken nästan helt borta. Alltså klarade jag att gå till skolan ordentligt idag, göra biologiprovet, bildarbetet och Bosses fjantiga matte-lekar. Nu har jag lite små ont-i-huvudet igen, men det är trots allt helg och jag kan sova obegränsat de närmaste dygnen.

Jag är otroligt trött på västtrafik. Hade det inte varit för att det förmodligen ligger ca 40 000 obesvarade klagobrev i deras inkorg redan, så hade jag gladeligen skrivit ett. Man får leta ordentligt om man ska hitta ett företag med så mycket löften de inte kan hålla, så otrevlig personal, så dumma och orättvisa tidtabeller och så snuskigt dyra priser. De älskar att klaga på folk som inte lyder deras restriktioner, men är urdåliga på att informera om hur man ska följa dem. Flera av mina vänner, som varit på besök i Göteborg och åkt kollektivt, har inte förstått systemet med hur man betalar alls, och inte över huvudtaget hur mycket man ska betala. Är inte det lite dålig service från ett så stort företag?
Dåligt.

Ikväll ska jag sitta hemma i soffan och se på Let's Dance och somna långsamt. Vakna ska jag göra ännu långsammare. Sedan tycker jag att det kan sluta blåsa. Och att det kan bli så som Steff tycker, att alla kommunala fordon ska drivas med miljöbränslen.
Nu ska jag inte tänka mer för tillfället.