Väderlekar och test

I went gold when the ocean swallowed me

(Gold - Mando Diao)

Jag är sjuk, sitter i soffan och dricker nyponsoppa. Alldeles nyss var jag lite patetisk och gjorde Voolifes Depp-test(som bevisade att det är 47 % synd om mig) och tyckte lite synd om mig. Det borde ni också göra. Smart som jag är så glömde jag min biologibok i skolan trots att vi har prov imorgon. Eller, ja, jag kunde väl inte veta att jag skulle bli sjuk, men för att uppfylla människors allmäna bild av mig så borde jag nog tagit hem boken tidigare. Jag är trots allt Ambitiösa Johanna och ingen annan. Tror jag.

De säger att det ska komma in en storm över västsverige om 46 minuter enligt väderleksrapporterna. Det är sådant man kan ha tid att ha koll på när man ligger i soffan och har ont i huvudet. Jag planerar att fortsätta stirra på molnen den kommande timman för att se om rapporterna stämmer. Det är nästan lite spännande. Sedan kan jag sätta på en film med Hugh Grant och sova till den. Det är alltid fint väder i fina filmer. Oavsett om det regnar.

Jennie är inte heller i skolan idag,men hon svarar i alla fall i telefon. Annars är det lite knapert på den fronten. Min lillebror svarar inte och inte Stefan heller. Det är riktigt dåligt av dem. De tycker 0 % synd om mig.

Nu går tåget.

när det blir varma sommardar
-kom ihåg mig då

(Kom ihåg mig - Lars Winnerbäck)


Det är sovmorgon, och eftersom jag är så dålig på att stressa så sitter jag vid datorn 21 minuter innan tåget går.
Det blir förhoppningsvis en kort blogg...

Inatt drömde jag något intressant. För de som känner mig så är det förstås inget nytt, jag brukar drömma mycket surrealistiskt och mycket intensivt(och inte heller vara så särskilt orädd för att berätta det för mina vänner),men idag var det....mer intressant.
Jag drömde att jag var kille. Eller man. Eller något. Annorlunda var det i alla fall.
Och jag hade en flickvän som..ja, som jag nog egentligen inte var så intresserad av, men jag lagade ändå pasta med korv åt henne och ägnade sedan resten av drömmen(utan att veta att det var en dröm) åt att våndas över mitt ofrivilliga könsbyte. Jag blev lite lättad när jag vaknade på morgonen, och kände att jag var tillbaka i min vanliga kropp igen. Puh.

Jag tycker inte om måndagmornar. De slutar alltid illa på något underligt sätt som jag inte kan styra över. Jag tror att det beror på att någon har placerat ämnet slöjd på schemat. Kan vara det. Är förmodligen det...Uuuhuhuhuh. Kan inte läroplanen bara visa lite förståelse. Jag kan inte sy. Jag kan inte hamra.
Nu går tåget om 14 minuter.
Godmorgon.

Kvällar och bilar.

yeah it's a lie
but it bides my time
(Pussycat - Timo Räisänen)


Det är reklampaus i någon action-thrillerfilm på fyran och jag kastade mig över datorn. Jag känner mig fruktansvärt effektiv.
Andra halvan av veckan flöt på snabbt, med födelsedagsmiddagar för Steff, solsken och innebandy. Konstigt nog går helgerna alltid fortast, och nu är det söndag igen. Söndagkväll till och med. Jag behöver sööööööömn.

Igår hade jag en diskussion med min pappas fru i Tv-soffan. Ganska intressant. Min pappa hade passat på att visa sin inte så väldigt praktfulla, åsiktsfulla sida igen, i och med att de visade ett inslag på nyheterna om post-rånet i Göteborg. "Tur för de jävlarna att de inte träffar på något av "offrena" man mot man....vet-e-fan vad man hade gjort alltså...."
Med offrena menade han tydligen de som tvingats bli evakuerade. Jag kände en såndär härlig impuls, att vilja tjata emot hans muttrande(baraförattjagärtonåringtypdåliksom) och började predika om vikten av att aldrig bruka våld mot en annan människa, i alla fall inte om det bara rör sig om att den människan skadat ens egendom och blabla. Kul lördagsunderhållning.
Nöjet förstördes dock snabbt av pappas frus kommentar till vad jag sagt " Du kommer förmodligen att förstå sånt här när du blir äldre..."
Jaha. Så jag kommer att förändra min människosyn för att jag blir äldre?
Sen när betyder äldre mer egoistisk och....bitter?
Hahahahahhhahaahahahaa.
Förlåt och godnatt.

Smink och tårar

fri från förpliktelse? tjenare!

(Och jag grät mig till söms efter alla dar - Säkert!)

Jag är så arg så jag gråter.
Fuck the world, fuck the system, fuck them all!

Jag är arg på Onsalas innbandyspelare som sminkar sig så mycket innan match att man inte kan urskilja några mänskliga ansiktsdrag eller något pigment i deras ansikten(Kindben? Va? Du menar väl Feta Rosa Eller Bruna Streck).
Jag förstår inte hur man kan vara så otroligt utseendefixerad och sexistisk. GAHH.

Jag är arg på Onsalas mammor för att de satt och var helt blåsta i publiken och hackade ned på mig när jag var utvisad. De borde lägga ned tid på att ge sina döttrar en bättre världsbild istället.

Jag är arg på alla världens dietister som tycker att man inte ska dricka apelsinjuice. Hur kan de?

Jag är arg på alla som är lyckliga när jag inte är det.

Jag är arg på min pojkvän som inte är glad när han fyller år.

Jag är arg på mig själv för att jag gråter för att jag är arg.

Världskrig och presenter

och jag tänker att
fan, nej, det sitter en snubbe i min kyl
som nån jävla iprengubbe inklämd
och äter av min frukt
och han vill att jag ska gå in och dansa med honom
och det är jävligt skumt
men jag skiter i det
och går in och dansar

(Navid Modiri)


Fick just reda på att det finns en möjlighet att Jennie åker med till Trysil över påsklovet. LYCKA! Jag ska tvinga ut henne i barnbacken..

Alla mina onda aningar emot så gick det riktigt bra i matchen mot Pixbo i helgen, förlust med bara ett mål(och då får man inkludera det faktum att Mari var duktig nog att göra ett av deras mål åt dem, alltså, självmål mot ett av Sveriges bästa lag. Var bara tvungen att påpeka det en gång till, i fall hon läser det här inlägget...). Kanske är jag inne i en spännande positiv trend, där bra saker bara vill hända. Sådär mysigt och plötsligt. Hmmm....Jag borde nog forsätta förutspå att saker ska gå dåligt.

Imorgon fyller Stefan 17 och jag har som vanligt inte varit lika kreativ som han när det gäller presenter och överraskningar. Jag får helt enkelt hjärnsläpp och undrar varför man köper saker till varandra över huvudtaget. Sedan lugnar jag mig och intalar mig själv att det är en fin gest som är en del av en fin tradition och att någon som jag tycker om kommer att bli glad. Jag förstår inte innebörden av mina egna tankar, men orkar för det mesta fortsätta tankebanor som involverar julklappar och födelsedagspresenter. Det är riktigt bra av mig.
Jag förutspår att Steffs födelsedag kommer att bli en katastrof.
Så. Nu fixar det sig med saker och ting.

Bodil Sporsén hade den goda smaken att ge oss So-prov idag igen(jag förstår inte alls, när var det jag genomled det senast? Förra månaden? Nej, det måste ha varit mer nyligen) och jag kände för att svimma när jag vaknade imorse. Alla som någonsin gått kulturklass på Varlaskolan vet nämligen vad ett Bodil-prov innebär. Cirka sju sidor otroligt omständiga frågor om ett område som läroboken rekommenderar ska täckas med tre prov ska besvaras inom tidsperidoden en timma och tjugo minuter.
Ja.
Mer förklaring behövs inte. Läs meningen några gånger bara.
Situationen blir inte precis bättre av att jag inte råkar vara ett dugg intresserad av enandet av tyska riket eller skottet i Sarajevo, framför allt inte när jag bestämt mig för att försöka plugga.
*suck*.

Jag förutspår att jag kommer att få IG på mitt So-prov.

Konstigt nog känns det inte bättre...

Sent i november...

when I awoke, I was on the high-way
(A moviescript ending - Death cab for cutie)

Jag tog bort mitt senaste blogg-inlägg nästan direkt efter att jag skrivit det. Det blev fel helt enkelt, och jag har haft lite olust att skriva sen dess. But now I'm back on track and everybody is incredibly happy about it. Alla har saknat min vardag.

Idag besökte jag Kungsbacka Bibliotek och lånade tre böcker av Tove Jansson till mitt lilla terminsarbete i svenska. Det är någon form av självständig litteraturhistoria, rätt kul faktiskt. Eller, ja, det slår i alla fall det andra arbetet jag precis börjat med, en helt betygsgrundande, 3-4 sidor lång uppsats om transistorn. Så roligt kan man ha redan på grundskolan.Mmmmm...

Jag funderar på om jag kommer att orka med den här terminen eller inte. Min familj kör iväg mig på diverse semestrar på loven och skolan kör på bra all annan tid. Hmmm. Fast det är väl så här livet är. Det stannar inte för att pusta ut, det har ingen syreskuld att betala(alltså, min idrottslärare är verkligen källan till all vishet, det här är andra gången jag "citerar" henne...!). Och kanske är det som min innebandytränare säger också "det sitter bara i huvudet". Jag tror det. Det sitter i huvudet alltihop. Mitt betyg på nationella proven, resultatet i Pixbomatchen i helgen, moppekursen med de små fjortis-93:orna(jag längtar inte) och allt.
Japp. Slutsats - dragen.

Vax och fyrverkerier.

so this is the new year
and I don't feel any different

(The new year - Death cab for cutie)

Så är fryverkerierna slut och löften med löften att brytas lämande åt intet.

Vid tolvslaget stod jag på en liten klippa på en liten kulle mitt ute i ingenstans och det var frost. Himlen lyste upp som om det var en bombnatt, krigsnatt. Jag druknade i den och sen gick jag in.
Just nu har jag just fastnat bland en massa Pink Floyd filmer(eftersom Youtube är så fiffigt konstruerat och hela tiden länkar nya) och kommer förmodligen att ligga vaken halva natten och fundera över meningen med världen.
Godnatt.


(Min lillebror tog vax i sitt hår för att kunna sätta sig bredvid mig i soffan 22:53, andra januari, 2008. Jag tror att han har blivit stor och beroende.)