Världskrig och presenter

och jag tänker att
fan, nej, det sitter en snubbe i min kyl
som nån jävla iprengubbe inklämd
och äter av min frukt
och han vill att jag ska gå in och dansa med honom
och det är jävligt skumt
men jag skiter i det
och går in och dansar

(Navid Modiri)


Fick just reda på att det finns en möjlighet att Jennie åker med till Trysil över påsklovet. LYCKA! Jag ska tvinga ut henne i barnbacken..

Alla mina onda aningar emot så gick det riktigt bra i matchen mot Pixbo i helgen, förlust med bara ett mål(och då får man inkludera det faktum att Mari var duktig nog att göra ett av deras mål åt dem, alltså, självmål mot ett av Sveriges bästa lag. Var bara tvungen att påpeka det en gång till, i fall hon läser det här inlägget...). Kanske är jag inne i en spännande positiv trend, där bra saker bara vill hända. Sådär mysigt och plötsligt. Hmmm....Jag borde nog forsätta förutspå att saker ska gå dåligt.

Imorgon fyller Stefan 17 och jag har som vanligt inte varit lika kreativ som han när det gäller presenter och överraskningar. Jag får helt enkelt hjärnsläpp och undrar varför man köper saker till varandra över huvudtaget. Sedan lugnar jag mig och intalar mig själv att det är en fin gest som är en del av en fin tradition och att någon som jag tycker om kommer att bli glad. Jag förstår inte innebörden av mina egna tankar, men orkar för det mesta fortsätta tankebanor som involverar julklappar och födelsedagspresenter. Det är riktigt bra av mig.
Jag förutspår att Steffs födelsedag kommer att bli en katastrof.
Så. Nu fixar det sig med saker och ting.

Bodil Sporsén hade den goda smaken att ge oss So-prov idag igen(jag förstår inte alls, när var det jag genomled det senast? Förra månaden? Nej, det måste ha varit mer nyligen) och jag kände för att svimma när jag vaknade imorse. Alla som någonsin gått kulturklass på Varlaskolan vet nämligen vad ett Bodil-prov innebär. Cirka sju sidor otroligt omständiga frågor om ett område som läroboken rekommenderar ska täckas med tre prov ska besvaras inom tidsperidoden en timma och tjugo minuter.
Ja.
Mer förklaring behövs inte. Läs meningen några gånger bara.
Situationen blir inte precis bättre av att jag inte råkar vara ett dugg intresserad av enandet av tyska riket eller skottet i Sarajevo, framför allt inte när jag bestämt mig för att försöka plugga.
*suck*.

Jag förutspår att jag kommer att få IG på mitt So-prov.

Konstigt nog känns det inte bättre...