varenda tår, varenda skratt
varenda dröm ska vi ha fatt
allt ska sugas ut ur varje natt...
(Pollenchock och stjärnfall - Lars Winnerbäck)
Jag läste just Majas alfabet för min lillasyster och upplevde något av en nostalgitripp. Riktigt mysigt. Min besvikelse var dock stor när hon inte ville att jag skulle sjunga verserna. Jag fick bara läsa. En daggkåpa ville jag vara...
Annars tycker jag mest att det har blåst ute idag. Det har blåst en flygig motvind.
Nu har vi sex skoldagar kvar, har Klara räknat ut. Jag har sex minus en för jag ska ha en heldag med teater på slutet, den räknas inte. Fem dagar alltså. Jag tycker alltid att sommaren känns så stor. Helt sentimentalt jättestor. Visst finns det tusen anledningar att tycka att sommar är underbart, det tycker jag också. Men bara för att jag och alla andra paranoida nagelbitare ska få lite konkret bekräftelse ska jag skriva en lista med sommarens dummaste saker.
1. Den tar slut. Jo, jag lovar. Varje år börjar dagarna bli mörkare och löven ramlar av.
2. Midsommar. Färskpotatis och sill som blåser av papperstallriken. Pollen och blomblad i hela örngottet. Gnälliga barn. Blöta sommarklänningar. Tonårsfylla, vuxenfylla, allmän utskämning. Jag och traditioner funkar sådär. Jag hittar hellre på mina egna.
3. Saknad av alla vänner med segelbåt/husvagn/sommarstuga. Den här punkten har två grenar. Dels är det jobbigt att vara ensam kvar hemma för att man saknar sina utflugna kamrater. Dels är det jobbigt att tänka på allt kul de gör medan man själv sitter vid insjön hemma. Ens egna resor är het bortglömda. Huh. Barndomsminnen.
4. Myggbett. Det räcker gott med de bett våra små västkustmyggor kan åstadkomma i skymningstider, men ni ska se norrland! Min familj är som ni vet trogna fjällvandrare. Mina ben och underarmar brukade alltid vara såriga framåt slutet av augusti.
5. Det är långt till jul........ (okej, det blev svårt på slutet när jag började tänka på blomsterängar och glass och havet....)
(det blev dessutom paradoxalt, se punkt 2.)
28 maj 2009
25 maj 2009
Portrait de Paris en mai.
fruites et légumes. 
devant l'eglise de Notre-Dame
moulin rouge, près de notre hôtel. nous avons trouvés la café "les deux moulins", de le film "le fabuleux destin d'Amelie Poulain" dans une rue.
dans chateau de Versailles. avec une petite partie de les jardins.
la norriture.
place de tertre, montmartre.
le printemps au montmartre.
la tour d'Eiffel.
EU och pliktverket
For this kind of hunger there is no word
this kind of rage that doesn't know how to
make itself heard
(N.Y. - Frida Hyvönen)
Kontorsstolen känns kantig och mina fötter är hårda, påväg att bli sådär somriga. Jag har aldrig förstått mig på pedikyr, eller vad det heter, knappt att jag har sträckt mig så långt som ett fotbad ens. Jag får sommarfötter. Då kan man gå över tallkottarna på mormors land utan att det gör ont. Jag är okej med det.
Idag har varit en trött dag. En rätt kul, men trött dag. När jag kom till skolan imorse kändes det som om jag varit borta i evigheter, sofia och klara hade också varit utomlands över långhelgen, så alla kramades lite extra hårt. Det var mysigt. Jag fick Mvg på alla moment i franska proven, kanske inte direkt lika mysigt, men i alla fall en lättnad. Det kan jag nog behöva. För en vecka sen var jag så uppe i varv, dels över den gångna veckan, med all stress och dels över resan, att jag råkade baka rabarberpaj med cayennepeppar istället för kanel. Fråga min familj om den...exotiska smaken.
Så var det EU-dag i skolan också, några tappra treor hade ordnat med debatt och skolval. Ganska roligt, det var riktigt duktiga representanter från de olika ungdomspartierna där och pratade, och debatten var nog populär bland de flesta, oavsett grad på politik-nördighets-skalan. För mig handlar politik om grundvärderingar i första hand och prioriteringar i andra hand. Först och främst ser jag till min människosyn. Den finns ändå hos de flesta svenska, moderna partier. Inte alla. Men de flesta. Sedan ser jag till prioriteringar. Vem sätter vad högst på listan? Jag vill ha en hållbar utveckling av klimatet och människorna som bor i det.
Ni kan ju gissa vad jag röstade i valet.
Tydligen har jag också fått brev från pliktverket. Jag orkar inte ens skriva vad jag tycker om det här, eftersom jag, som nårga av er kanske vet, har haft otaligt många diskussioner om detta med min pojkvän. Men jag kan ju säga att jag håller med min vän Malin om vad hon skrev i sin blogg. Om man nu vill uppleva friluftsliv och äventyr kan man väl gå med i scouterna istället för att lära sig att döda folk. Mina barn kommer säkert att få gå i scouterna. Och få orientera. Och bo i tält. Och idrotta ett par gånger i veckan.
Stackars dem.
Jag har haft en fundering nu ett tag, som säkert delvis grundar sig på beteendet hos min relativt unga samhällskunskapslärare. Funderingen handlar om bitterhet. När kan man bli bitter? Finns det någon åldersgräns? Jag kan ibland känna en argsint bitterhet (om nu de två sinnesstämningarna går att kombinera ens i teorin) mot lite allt möjligt, kolkraftverk till exempel. Eller snuskgubbar som tror att de vet allt i världen. Eller bara på verkligheten i allmänhet. Hur gammal måste man vara för att känna sig gammal? Jag kände mig gammal häromdagen. Jag kom på att jag inte tycker att ungdomsböcker är spännande längre, mest patetiska, och att jag föredrar antingen tyngre verk eller tantiga, lättlästa böcker. Och så kom jag på hur längesen det var jag gick i mellanstadiet. Kanske borde jag ha mellanstadiedisko när jag fyller sjutton. I ett förösk att vända en troligen ondsint cirkel.
this kind of rage that doesn't know how to
make itself heard
(N.Y. - Frida Hyvönen)
Kontorsstolen känns kantig och mina fötter är hårda, påväg att bli sådär somriga. Jag har aldrig förstått mig på pedikyr, eller vad det heter, knappt att jag har sträckt mig så långt som ett fotbad ens. Jag får sommarfötter. Då kan man gå över tallkottarna på mormors land utan att det gör ont. Jag är okej med det.
Idag har varit en trött dag. En rätt kul, men trött dag. När jag kom till skolan imorse kändes det som om jag varit borta i evigheter, sofia och klara hade också varit utomlands över långhelgen, så alla kramades lite extra hårt. Det var mysigt. Jag fick Mvg på alla moment i franska proven, kanske inte direkt lika mysigt, men i alla fall en lättnad. Det kan jag nog behöva. För en vecka sen var jag så uppe i varv, dels över den gångna veckan, med all stress och dels över resan, att jag råkade baka rabarberpaj med cayennepeppar istället för kanel. Fråga min familj om den...exotiska smaken.
Så var det EU-dag i skolan också, några tappra treor hade ordnat med debatt och skolval. Ganska roligt, det var riktigt duktiga representanter från de olika ungdomspartierna där och pratade, och debatten var nog populär bland de flesta, oavsett grad på politik-nördighets-skalan. För mig handlar politik om grundvärderingar i första hand och prioriteringar i andra hand. Först och främst ser jag till min människosyn. Den finns ändå hos de flesta svenska, moderna partier. Inte alla. Men de flesta. Sedan ser jag till prioriteringar. Vem sätter vad högst på listan? Jag vill ha en hållbar utveckling av klimatet och människorna som bor i det.
Ni kan ju gissa vad jag röstade i valet.
Tydligen har jag också fått brev från pliktverket. Jag orkar inte ens skriva vad jag tycker om det här, eftersom jag, som nårga av er kanske vet, har haft otaligt många diskussioner om detta med min pojkvän. Men jag kan ju säga att jag håller med min vän Malin om vad hon skrev i sin blogg. Om man nu vill uppleva friluftsliv och äventyr kan man väl gå med i scouterna istället för att lära sig att döda folk. Mina barn kommer säkert att få gå i scouterna. Och få orientera. Och bo i tält. Och idrotta ett par gånger i veckan.
Stackars dem.
Jag har haft en fundering nu ett tag, som säkert delvis grundar sig på beteendet hos min relativt unga samhällskunskapslärare. Funderingen handlar om bitterhet. När kan man bli bitter? Finns det någon åldersgräns? Jag kan ibland känna en argsint bitterhet (om nu de två sinnesstämningarna går att kombinera ens i teorin) mot lite allt möjligt, kolkraftverk till exempel. Eller snuskgubbar som tror att de vet allt i världen. Eller bara på verkligheten i allmänhet. Hur gammal måste man vara för att känna sig gammal? Jag kände mig gammal häromdagen. Jag kom på att jag inte tycker att ungdomsböcker är spännande längre, mest patetiska, och att jag föredrar antingen tyngre verk eller tantiga, lättlästa böcker. Och så kom jag på hur längesen det var jag gick i mellanstadiet. Kanske borde jag ha mellanstadiedisko när jag fyller sjutton. I ett förösk att vända en troligen ondsint cirkel.
17 maj 2009
Oförstålse och söndagskväll
the idea of ideals
that say what beauty is
has sentenced so many to death
(Beauty is the beast - The ark)
Är det ett tecken på kronisk stress när man är rastlös fast man på en dag hunnit med ett två timmars träningspass, en kort vända på stan med malin för att se på dansuppvisning, städa rummet och läsa bok? Jag bara undrar lite, känner på mig att jag i sådana fall är i farozonen. Det är söndagkväll och jag irrar runt i husets alla rum. Någon gång borde man gå in på typ sjukvårdsupplysningens hemsida och läsa på lite om alla åkommor som man antagligen lider av. Inte för att jag tänker behandla dem på något sätt. Bara för att....öka min självmedvetenhet.
Jag känner en oförståelse. I år har jag sökt ett relativt stort antal sommarjobb. Jag har fått nej från samtliga. Alltså, på ett sätt är det i allra högsta grad begripligt. Marknaden är tuff. Pengarna är borta. Men samtidigt har jag svårt att hitta felet. Vad är det som krävs som jag inte har? Jag är en ganska komplett människa. Hyffsat, ändå. En bra människa. Ändå duger jag inte, hur gärna jag än vill det. Vad ska jag ge er? Snälla, berätta för mig om mig så att jag förstår. Annars blir jag arg på alla er personalansvariga på konsum, över trevliga ägare till små caféer och gallerier och butiker och kommunalt ansvariga för feriepraktik som jag pratat med, mailat med, träffat. Det är inte alltid så lätt med ännu ett nej.
Blev också lite besviken när jag hörde på radionyheterna idag (okej, kanske inte rätt sätt att höra det på) om miljöpartiets kongress i Skövde. Jag visste ju att den var den här helgen. Men tydligen hade där varit en massa missnöjda människor. Jag vet inte om jag också är missnöjd. Kanske lite. Men mest missnöjd är jag över missnöjet. Det är bara tråkigt och leder ingenstans.
*Om det är en mulen dag, gräv fram en bok eller dina gamla datorspel. Strunta i vad som är okej och inte okej att göra. För vem bestämmer det?
that say what beauty is
has sentenced so many to death
(Beauty is the beast - The ark)
Är det ett tecken på kronisk stress när man är rastlös fast man på en dag hunnit med ett två timmars träningspass, en kort vända på stan med malin för att se på dansuppvisning, städa rummet och läsa bok? Jag bara undrar lite, känner på mig att jag i sådana fall är i farozonen. Det är söndagkväll och jag irrar runt i husets alla rum. Någon gång borde man gå in på typ sjukvårdsupplysningens hemsida och läsa på lite om alla åkommor som man antagligen lider av. Inte för att jag tänker behandla dem på något sätt. Bara för att....öka min självmedvetenhet.
Jag känner en oförståelse. I år har jag sökt ett relativt stort antal sommarjobb. Jag har fått nej från samtliga. Alltså, på ett sätt är det i allra högsta grad begripligt. Marknaden är tuff. Pengarna är borta. Men samtidigt har jag svårt att hitta felet. Vad är det som krävs som jag inte har? Jag är en ganska komplett människa. Hyffsat, ändå. En bra människa. Ändå duger jag inte, hur gärna jag än vill det. Vad ska jag ge er? Snälla, berätta för mig om mig så att jag förstår. Annars blir jag arg på alla er personalansvariga på konsum, över trevliga ägare till små caféer och gallerier och butiker och kommunalt ansvariga för feriepraktik som jag pratat med, mailat med, träffat. Det är inte alltid så lätt med ännu ett nej.
Blev också lite besviken när jag hörde på radionyheterna idag (okej, kanske inte rätt sätt att höra det på) om miljöpartiets kongress i Skövde. Jag visste ju att den var den här helgen. Men tydligen hade där varit en massa missnöjda människor. Jag vet inte om jag också är missnöjd. Kanske lite. Men mest missnöjd är jag över missnöjet. Det är bara tråkigt och leder ingenstans.
*Om det är en mulen dag, gräv fram en bok eller dina gamla datorspel. Strunta i vad som är okej och inte okej att göra. För vem bestämmer det?
14 maj 2009
Dumt dumt dumt
I don't think about the sunshine...
(My Valentine - Timo Räisänen)
Idag på engelskan pratade jag och Hampus om att prata om känslor under vårat mycket plastiga nationella muntliga prov. Jag sa att jag måste prata om känslor. Jag till och med måste skriva om dem, skrika om dem, annars sprängs jag inåt och hamnar under ett mörkt täcke till sist. Just nu är ett skrikigt tillfälle. I ett par veckors tid nu har jag gått runt och trott att jag skulle få åka på världens bästa festival, peace and love. Pratat om det, skrattat om det. Jag skulle betala tågresorna själv bara. Det visade sig dock inte vara så bara. Eftersom mamma kom på så sent att hon kunde tänka sig att betala (vilket i och för sig fortfarande är supermammasnällt) så är tågbiljetterna nu snordyra och jag kan ändå inte få det att gå ihop. Sorry Navid, Emil Jensen och The Kooks.
ÅHHHHHHHHHHHHHH. Det här började som en bra dag. Jag verkligen hatar sådana här infall. Jag orkar inte tycka synd om mig själv nu. Har dessutom inte tid, eftersom skolan tycker att jag ska lämna in både min svenska rapport och min matte imorgon.
*Om SJ plötsligt är dumma i huvudet och inte vill hjälpa dig att komma till sommarens bästa festival, hoppas att du har vänner som är snälla och hittar på andra kul saker istället.
(My Valentine - Timo Räisänen)
Idag på engelskan pratade jag och Hampus om att prata om känslor under vårat mycket plastiga nationella muntliga prov. Jag sa att jag måste prata om känslor. Jag till och med måste skriva om dem, skrika om dem, annars sprängs jag inåt och hamnar under ett mörkt täcke till sist. Just nu är ett skrikigt tillfälle. I ett par veckors tid nu har jag gått runt och trott att jag skulle få åka på världens bästa festival, peace and love. Pratat om det, skrattat om det. Jag skulle betala tågresorna själv bara. Det visade sig dock inte vara så bara. Eftersom mamma kom på så sent att hon kunde tänka sig att betala (vilket i och för sig fortfarande är supermammasnällt) så är tågbiljetterna nu snordyra och jag kan ändå inte få det att gå ihop. Sorry Navid, Emil Jensen och The Kooks.
ÅHHHHHHHHHHHHHH. Det här började som en bra dag. Jag verkligen hatar sådana här infall. Jag orkar inte tycka synd om mig själv nu. Har dessutom inte tid, eftersom skolan tycker att jag ska lämna in både min svenska rapport och min matte imorgon.
*Om SJ plötsligt är dumma i huvudet och inte vill hjälpa dig att komma till sommarens bästa festival, hoppas att du har vänner som är snälla och hittar på andra kul saker istället.
13 maj 2009
Håruppsättning och skogen
my fingertips are holding on
to the cracks in our foundation
and I know that I should let go
but I can't
(Foundations - Kate Nash)
Nationella provet i matte B var en otroligt ångestfylld upplevlse som jag kanske borde önska att jag kunde göra om, men som jag bara känner för att glömma. Det är tur att det är vår, annars hade betydligt fler människor fått stå ut med betydligt mer av mitt gnäll under en betydligt längre tid. Och det vill ni väl ändå inte va? Just det, nej.
Jag måste erkänna att jag idag är otroligt flådigt fin i håret. En Fatima i Lollos klass har lyckats sätta upp det i en fläta som snurrar sig runt hela mitt huvud för att senare övergå i någonsorts tofs som går från nacken ner över min vänstra axel. Tofsen är i sin tur omsorgsfullt lockad och ser ut som en liten filmstjärne-korkskruv som lite elegant pryder min annars så breda, småmanliga vänsteraxel. Det är som en ljuvlig blandning av Anakin Skywalker på farligt jedi-uppdrag och Nicole Kidman på röda mattan. Både Anakin och Nicole är snygga människor. Jag tar åt mig komplimanger på för hand.
Anledningen till denna uppklädnad är att jag idag var modell på min vän Lollo Waerns modevisning på Fässbergsgymnasiet. Det var nervöst och roligt. Hela dagen pryddes mitt vänstra bröst av en liten knycklig papperslapp med titeln "modell" och jag fick dricka mineralvatten och äta broccolisoppa gratis i skolans matsal. På det stora hela var det ett jättearrangemang alltihop. Många människor, en massa klädesplagg och mycket smink. Och lite skratt.
Jag har kommit på något bra och lite obehagligt. Jag tror att det utgör ett sorts fasligt vuxenhets-faktum. Kommer ni ihåg när man var liten och ens föräldrar knuffade ut en genom dörren med förmaningen: man måste få frisk luft! Kommer ni ihåg när man gick på dagis och var på regniga utflykter i galonställ med blöta korvmackor och blaskig saft? Kommer ni ihåg när utflykterna övergick i friluftsdagar? Visst kommer ni ihåg, det gör jag också. Det är därför min iakttagelse är en smula...skrämmande. Jag har kommit på hur skönt det är att vara ute. Hur pigg jag blir. Jag har börjat promenera, jag har börjat tycka om skogs-doft, ja, jag har till och med fallit för nördsporten orientering! Håll med mig om att det bara regnar vuxenpoäng omkring mig?
Men jag är faktiskt benägen att skita i dem nu. Gör det ni också. Följ med mig ut och rulla ned för en slänt eller hoppa över stockar, stubbar och små sten på skogsmarken istället. Det är mycket roligare.
Om ni är i en miljö med en massa snygga, långa, smala människor som helt enkelt känns perfekta; tänk då på hur mycket välutplockat lösgodis ni kunnat njuta av som de aldrig ens sett röken av. Hah!
to the cracks in our foundation
and I know that I should let go
but I can't
(Foundations - Kate Nash)
Nationella provet i matte B var en otroligt ångestfylld upplevlse som jag kanske borde önska att jag kunde göra om, men som jag bara känner för att glömma. Det är tur att det är vår, annars hade betydligt fler människor fått stå ut med betydligt mer av mitt gnäll under en betydligt längre tid. Och det vill ni väl ändå inte va? Just det, nej.
Jag måste erkänna att jag idag är otroligt flådigt fin i håret. En Fatima i Lollos klass har lyckats sätta upp det i en fläta som snurrar sig runt hela mitt huvud för att senare övergå i någonsorts tofs som går från nacken ner över min vänstra axel. Tofsen är i sin tur omsorgsfullt lockad och ser ut som en liten filmstjärne-korkskruv som lite elegant pryder min annars så breda, småmanliga vänsteraxel. Det är som en ljuvlig blandning av Anakin Skywalker på farligt jedi-uppdrag och Nicole Kidman på röda mattan. Både Anakin och Nicole är snygga människor. Jag tar åt mig komplimanger på för hand.
Anledningen till denna uppklädnad är att jag idag var modell på min vän Lollo Waerns modevisning på Fässbergsgymnasiet. Det var nervöst och roligt. Hela dagen pryddes mitt vänstra bröst av en liten knycklig papperslapp med titeln "modell" och jag fick dricka mineralvatten och äta broccolisoppa gratis i skolans matsal. På det stora hela var det ett jättearrangemang alltihop. Många människor, en massa klädesplagg och mycket smink. Och lite skratt.
Jag har kommit på något bra och lite obehagligt. Jag tror att det utgör ett sorts fasligt vuxenhets-faktum. Kommer ni ihåg när man var liten och ens föräldrar knuffade ut en genom dörren med förmaningen: man måste få frisk luft! Kommer ni ihåg när man gick på dagis och var på regniga utflykter i galonställ med blöta korvmackor och blaskig saft? Kommer ni ihåg när utflykterna övergick i friluftsdagar? Visst kommer ni ihåg, det gör jag också. Det är därför min iakttagelse är en smula...skrämmande. Jag har kommit på hur skönt det är att vara ute. Hur pigg jag blir. Jag har börjat promenera, jag har börjat tycka om skogs-doft, ja, jag har till och med fallit för nördsporten orientering! Håll med mig om att det bara regnar vuxenpoäng omkring mig?
Men jag är faktiskt benägen att skita i dem nu. Gör det ni också. Följ med mig ut och rulla ned för en slänt eller hoppa över stockar, stubbar och små sten på skogsmarken istället. Det är mycket roligare.
Om ni är i en miljö med en massa snygga, långa, smala människor som helt enkelt känns perfekta; tänk då på hur mycket välutplockat lösgodis ni kunnat njuta av som de aldrig ens sett röken av. Hah!
10 maj 2009
Nervöst och bomullsklänningar.
som flugor på socker
det betyder ingenting
som flugor på socker
som kärleken på film
(Socker (demo) - kent)
Jag är numera ett slaim efter att ha spenderat fyra timmar vid datorn. Första, helt färdiga utkastet till min svenska rapport är nu äntligen klart och jag har förmodligen fått kronisk värk i fingespetsarna på köpet. Efter allt knapptryckande.
Nästa vecka är en nervös vecka. Totalt ska jag göra fem nationella prov, tre på en gång imorgon i franska, ett i matte på tisdag (obs, dödligt!!!) och ett i engelska. På onsdagen ska jag till Lollos skola och vara med på deras modevisning, vilket också oroar mina nerver eftersom jag inte har en aning om vad jag ska göra när jag kommer dit. Jag har inte kommit mycket längre än; "vad som helst utom att snubbla.."
Annars tycker jag att det kan bli sommar snart. Nu är det ju grönt ute och allt, jag vill plocka fram bomullsklänningar och ta av mig mina strumpor! Skolan skulle faktiskt kunna få ta slut nu också. Skolan är bra annars, men sommarlov finns av en anledning. För att man ska få längta till det.
*Ät en clementin om huvudet känns tungt. Det löser sig.
det betyder ingenting
som flugor på socker
som kärleken på film
(Socker (demo) - kent)
Jag är numera ett slaim efter att ha spenderat fyra timmar vid datorn. Första, helt färdiga utkastet till min svenska rapport är nu äntligen klart och jag har förmodligen fått kronisk värk i fingespetsarna på köpet. Efter allt knapptryckande.
Nästa vecka är en nervös vecka. Totalt ska jag göra fem nationella prov, tre på en gång imorgon i franska, ett i matte på tisdag (obs, dödligt!!!) och ett i engelska. På onsdagen ska jag till Lollos skola och vara med på deras modevisning, vilket också oroar mina nerver eftersom jag inte har en aning om vad jag ska göra när jag kommer dit. Jag har inte kommit mycket längre än; "vad som helst utom att snubbla.."
Annars tycker jag att det kan bli sommar snart. Nu är det ju grönt ute och allt, jag vill plocka fram bomullsklänningar och ta av mig mina strumpor! Skolan skulle faktiskt kunna få ta slut nu också. Skolan är bra annars, men sommarlov finns av en anledning. För att man ska få längta till det.
*Ät en clementin om huvudet känns tungt. Det löser sig.
7 maj 2009
Prov och blöta fötter.
I'm not so impressed by your dysfunk moves
'cause I'm a dysfunk too
(Little dysfunk you - The Ark)
Jag glömmer alltid bort att jag har stora hål i mina skor just när det regnar. När jag kom hem idag, efter en visserligen mycket kort men ändå krävande skoldag, var mina tår skrumpna som små, fula russin. Nu har jag ulltofflor på mig och har just tröttnat på att analysera socialstyrelsens statistik över antsällda inom vårdsektorn 2006. Min svenskalärare vill nog att jag ska fortsätta. Istället ska jag koka te och sätta mig i soffan framför ännu en episod ur The Lord of the Rings - the Appendix. Jag lovar, jag kan se de där dvd:erna hur många gånger som helst och fascineras av desamma lika många gånger.
I tider som dessa är jag lite bekymrad över de nationella provens funktion i det svenska skolsystemet (som förresten bekymrar mig på ganska många vis, men ändå). För både mig själv och flera av mina vänner på andra skolor utgör nationella proven i stort sätt hela betyget i ämnen som matematik och språk. Självklart är det delvis beroende på vilken lärare man har, men proven tenderar att generellt bli någon sorts domedags-uppgift som alla ställs inför. Några veckor senare får man resultatet, blir stämplad, placerad i en grupp. Såhär bra var du, såhär bra var du inte, såhär bra var du nästan. Så lagom kul. Och så kommer betygen. Betyg som, kanske framförallt på gymnasiet, kan vara extremt viktiga för vilka möjligheter man har när man plötsligt är klar med skolan. Många utbildningar kräver MVG i alla kurser på gymnasiet, 2500 jävla poäng på topp. Om man då har sådana ambitioner, ska ett enda misslyckat provtillfälle få förstöra det då? För med dagens nyinförda system för att söka till högskolan kan man ju knappast läsa upp några kurser och fortfarande ha en chans. Det känns som om jag går på en sträng internatskola i England och ska ha slutprov. Men det gör jag inte. Jag går på en nytänkande friskola i Göteborg. Hallå världen?
*Vill du vara med om något riktigt roligt, skönt och nyttigt? Spring vårruset (eller, ni killar som känner er diskriminerade, ett något annat..eh..lopp) med några vänner! Spring några snabba kilometer och fika i solnedgången.
'cause I'm a dysfunk too
(Little dysfunk you - The Ark)
Jag glömmer alltid bort att jag har stora hål i mina skor just när det regnar. När jag kom hem idag, efter en visserligen mycket kort men ändå krävande skoldag, var mina tår skrumpna som små, fula russin. Nu har jag ulltofflor på mig och har just tröttnat på att analysera socialstyrelsens statistik över antsällda inom vårdsektorn 2006. Min svenskalärare vill nog att jag ska fortsätta. Istället ska jag koka te och sätta mig i soffan framför ännu en episod ur The Lord of the Rings - the Appendix. Jag lovar, jag kan se de där dvd:erna hur många gånger som helst och fascineras av desamma lika många gånger.
I tider som dessa är jag lite bekymrad över de nationella provens funktion i det svenska skolsystemet (som förresten bekymrar mig på ganska många vis, men ändå). För både mig själv och flera av mina vänner på andra skolor utgör nationella proven i stort sätt hela betyget i ämnen som matematik och språk. Självklart är det delvis beroende på vilken lärare man har, men proven tenderar att generellt bli någon sorts domedags-uppgift som alla ställs inför. Några veckor senare får man resultatet, blir stämplad, placerad i en grupp. Såhär bra var du, såhär bra var du inte, såhär bra var du nästan. Så lagom kul. Och så kommer betygen. Betyg som, kanske framförallt på gymnasiet, kan vara extremt viktiga för vilka möjligheter man har när man plötsligt är klar med skolan. Många utbildningar kräver MVG i alla kurser på gymnasiet, 2500 jävla poäng på topp. Om man då har sådana ambitioner, ska ett enda misslyckat provtillfälle få förstöra det då? För med dagens nyinförda system för att söka till högskolan kan man ju knappast läsa upp några kurser och fortfarande ha en chans. Det känns som om jag går på en sträng internatskola i England och ska ha slutprov. Men det gör jag inte. Jag går på en nytänkande friskola i Göteborg. Hallå världen?
*Vill du vara med om något riktigt roligt, skönt och nyttigt? Spring vårruset (eller, ni killar som känner er diskriminerade, ett något annat..eh..lopp) med några vänner! Spring några snabba kilometer och fika i solnedgången.
3 maj 2009
Bilbravader och skivor
visst är det fint att va vid liv
en dag till
(Hurricane Gilbert - Håkan Hellström)
Jag har kört bil för första gången i mitt liv och jag tänker inte vara blyg: jag är grym(!!!) och det var jätteroligt. Men framför allt är jag grym. Backa utan att köra på en annan bil och sedan svänga runt ett helt varv, det ni! Jag låtsas inte om mitt dödliga, muntliga prov i franska imorgon utan fortsätter att skratta världen i ansiktet en stund. Det är så skönt.
Alldeles nyss la jag in en skiva med Thomas Di Leva på datorn. Sitter nu och myser/ småskrattar lite och väljer ut vilka låtar som ska in på i-poden. Jag både förstår och inte förstår varför det råder delade meningar om denne mans moraliska vara eller icke vara. På ett sätt förstår jag varför man har svårt att respektera en man som döper sitt barn till Cosmo och som dessutom är extrem new age-förespråkare och föredrar att klä sig i nattlinne. Men, vad jag inte förstår är hur man kan låta det överskugga en överlag modig personlighet och ett flertal jättebra låtar, för att inte tala om ett alldeles fantastisk bevis på självdistans som medverkande i underbara 90-talsserien Kenny Starfighter. Jag hejar på Thomas.
Jag lever förövrig fortfarande i cd-samlar-samhället. Mitt alldeles eget, verkar det som, för alla vänner runt omkring mig har slutat/aldrig börjat köpa skivor för längesen. Förstår ni inte charmen? När jag flyttar hemifrån ska jag ha alla mina skivor på samma ställe, i stort cd-ställ, där de ska stå i bokstavsordning. Jag ska ha en stor stereo att spela dem på regelbundet och ofta bara stå och titta på deras fina omslag. Jo, jag köper nästan bara skivor (och böcker) med fina omslag. Vem älskar inte en eftermiddag på Bengans skivbutik, med doften av oupptäckta toner och lite damm? Mmmm...
Så måste jag tjata lite på er också. Idag berättade min farbror för mig att hans företag tvingas skicka last med stora lastbilar genom Europa istället för att köra den med tåg, eftersom det är så dyrt att köra via järnvägen. Och var ligger felet? Jo, infrastrukturen är för dåligt utvecklad. Lidande blir miljön och i längden även ekonomin, en riktigt effektiv järnväg skulle vara billigare än alla lastbilstransporter och flighter. Vi kan påverka det här. Du kan påverka det här. Det är rentav din skyldighet att påverka det här, om du är över 18 år. Gör något för demokratin, miljön, världsfreden eller vad som känns viktigt för dig. Rösta i EU-parlamentsvalet den sjunde juni.
*Om det duggregnar ute, prata med ett barn. Prata med människa som säger rakt ut vad hon tycker. Ni kommer garanterat att få ett gott skratt, och kanske en tankeställare också...
en dag till
(Hurricane Gilbert - Håkan Hellström)
Jag har kört bil för första gången i mitt liv och jag tänker inte vara blyg: jag är grym(!!!) och det var jätteroligt. Men framför allt är jag grym. Backa utan att köra på en annan bil och sedan svänga runt ett helt varv, det ni! Jag låtsas inte om mitt dödliga, muntliga prov i franska imorgon utan fortsätter att skratta världen i ansiktet en stund. Det är så skönt.
Alldeles nyss la jag in en skiva med Thomas Di Leva på datorn. Sitter nu och myser/ småskrattar lite och väljer ut vilka låtar som ska in på i-poden. Jag både förstår och inte förstår varför det råder delade meningar om denne mans moraliska vara eller icke vara. På ett sätt förstår jag varför man har svårt att respektera en man som döper sitt barn till Cosmo och som dessutom är extrem new age-förespråkare och föredrar att klä sig i nattlinne. Men, vad jag inte förstår är hur man kan låta det överskugga en överlag modig personlighet och ett flertal jättebra låtar, för att inte tala om ett alldeles fantastisk bevis på självdistans som medverkande i underbara 90-talsserien Kenny Starfighter. Jag hejar på Thomas.
Jag lever förövrig fortfarande i cd-samlar-samhället. Mitt alldeles eget, verkar det som, för alla vänner runt omkring mig har slutat/aldrig börjat köpa skivor för längesen. Förstår ni inte charmen? När jag flyttar hemifrån ska jag ha alla mina skivor på samma ställe, i stort cd-ställ, där de ska stå i bokstavsordning. Jag ska ha en stor stereo att spela dem på regelbundet och ofta bara stå och titta på deras fina omslag. Jo, jag köper nästan bara skivor (och böcker) med fina omslag. Vem älskar inte en eftermiddag på Bengans skivbutik, med doften av oupptäckta toner och lite damm? Mmmm...
Så måste jag tjata lite på er också. Idag berättade min farbror för mig att hans företag tvingas skicka last med stora lastbilar genom Europa istället för att köra den med tåg, eftersom det är så dyrt att köra via järnvägen. Och var ligger felet? Jo, infrastrukturen är för dåligt utvecklad. Lidande blir miljön och i längden även ekonomin, en riktigt effektiv järnväg skulle vara billigare än alla lastbilstransporter och flighter. Vi kan påverka det här. Du kan påverka det här. Det är rentav din skyldighet att påverka det här, om du är över 18 år. Gör något för demokratin, miljön, världsfreden eller vad som känns viktigt för dig. Rösta i EU-parlamentsvalet den sjunde juni.
*Om det duggregnar ute, prata med ett barn. Prata med människa som säger rakt ut vad hon tycker. Ni kommer garanterat att få ett gott skratt, och kanske en tankeställare också...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
