I don't think about the sunshine...
(My Valentine - Timo Räisänen)
Idag på engelskan pratade jag och Hampus om att prata om känslor under vårat mycket plastiga nationella muntliga prov. Jag sa att jag måste prata om känslor. Jag till och med måste skriva om dem, skrika om dem, annars sprängs jag inåt och hamnar under ett mörkt täcke till sist. Just nu är ett skrikigt tillfälle. I ett par veckors tid nu har jag gått runt och trott att jag skulle få åka på världens bästa festival, peace and love. Pratat om det, skrattat om det. Jag skulle betala tågresorna själv bara. Det visade sig dock inte vara så bara. Eftersom mamma kom på så sent att hon kunde tänka sig att betala (vilket i och för sig fortfarande är supermammasnällt) så är tågbiljetterna nu snordyra och jag kan ändå inte få det att gå ihop. Sorry Navid, Emil Jensen och The Kooks.
ÅHHHHHHHHHHHHHH. Det här började som en bra dag. Jag verkligen hatar sådana här infall. Jag orkar inte tycka synd om mig själv nu. Har dessutom inte tid, eftersom skolan tycker att jag ska lämna in både min svenska rapport och min matte imorgon.
*Om SJ plötsligt är dumma i huvudet och inte vill hjälpa dig att komma till sommarens bästa festival, hoppas att du har vänner som är snälla och hittar på andra kul saker istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Svar på kommentar: När en person öppnar en diskusion med påståendet att diplomatisk immunitet är bullshit, så är det nog inte mycket lönt att möta denne med seriösa argument, ändå.
//Buster, konstaterar
Det finns ju festivalbuss och swebus? Kolla där...
Det blir inga festivaler för mig heller i sommar. Vi kan sitta här och vara snopna tillsammans när alla andra har lallat iväg.
Skicka en kommentar