You might be a big fish
In a little pond
Doesn't mean you've won
(Lost! - Coldplay)
Okej, här sitter jag, Johanna Clarin, förvirrad student,16, hemma en fredagkväll. Jag har just tittat på spåret, ätit hemlagad pizza och kommit hem från gymmet. Jag är fullkomligt nöjd. Japp. Bara så att ni vet: det lönar sig att bara ta det lugnt. Att sällskapa med familjen, Ingvar Oldsberg och co är faktiskt inte tragiskt när man hela tiden smiter undan skolans mordförsök, samtidigt som man tänker på tre saker samtidigt, spelar i två innebandylag och förhoppningsvis har någon typ av socialt liv. När jag är klar här ska jag spela dataspel. Mitt liv är förmodligen nära på fulländat....
...så när som på att jag är dödligt nervös just nu, eftersom jag bestämt mig för att ta mig i kragen och leta rätt på ekelundsgatan 4 på eniro.se, ta på mig ett moget och ansvarsfullt sätt och bege mig till grön ungdoms möte för nya medlemmar imorgon. Om jag fortfarande räknas som ny. Kanske har "nya medlemmar" ett bäst före datum på sisådär fem månader och då är jag, ja just det; körd. Men sålänge jag ser glad ut, inte glömmer bort mig och säger att jag är ett offer för konsumtionssamhället, med HM-strumpor och plastmumintroll, så är det lugnt. Mitt liv är alltså ändå nära på fulländat...
...om man låter bli att tänka på min allmäna intellektuella inkompetens. Vad är jag egentligen benägen att prestera i denna nya gymnasievärld? Idag fick jag tillbaka ett prov. Vid provtillfället hade vi skrivit på datorn och jag är, som mina närstående vet, en aning främmande inför dessa maskiner. Alltså, jag är ju ändå ett barn av min tid, med bloggliv och allt, men mitt kontrollbehov tillfredställs inte när datorn bara är så komplicerad hela tiden. Tänker själv och hela köret. I alla fall hade jag lämnat in det här provet utan fullständiga meningar, med upprepningar överallt och med en inkorrekthet som hade fått min kära Gunilla Carresjö att hoppa i taket. Dessutom går min tankeförmåga överlag allmänt utför. När det pratas om miljökris tänker jag på internskämt om Kultur-Mats. Jag glömmer att ta med anteckningsblock till matten, skrattar bort allting. Snart ska jag göra en powerpoint-presentation i engelska. Jag har en chans att lära mig, att bättra mig. Mitt liv är ändå på något sätt nära på fulländat...
...sålänge man bortser från det faktum att jag numera är utbildad innebandydomare och inte kan några som helst tecken. I min värld fungerar det såhär: man kan kunna alla regler (vilket jag iofs inte heller kan, men ändå), vara megasympatisk och smart, men sålänge man inte kan vifta med armarna åt rätt håll förlorar man all auktoritet. Vad förväntar de sig egentligen, hallands innebandyförbund? Att jag fötts med kunskapen om vilket håll jag ska ha handflatan vänd åt vid tecknet för hopp? Någon omätlig kraft må hjälpa mig. Mitt liv är nog inte så fulländat när allt kommer omkring.
28 november 2008
24 november 2008
Snyggheten och citrusfrukt.
allting är så tyst fast vi bor i samma höghus
(Den svenska ensamheten - Navid Modiri)
Fruktstatus: fyra clementiner och en banan. Idag alltså. Jag känner mig stark och hurtig. Min enda svaghet skulle kunna vara, gud förbjude, att jag får någon typ av överskott på citrusfrukter och drabbas av hjärtstillestånd. Självklart är läget lugnt sålänge någon av Eva Lönners före detta idrottselever är närvarande och kan fråga varför jag ligger där, men eftersom ingen av dem längre går i min klass så finns där ju en uppenbar risk. Någon borde köpa hem äpplen. Helst gröna.
För några minuter sedan funderade jag på om det finns något som jag irriterar mig mer på en människor som röker. Eller, irriterar mig och irriterar mig, jag tycker att de är allmänt respektlösa och korkade. Om jag ska förklara mig tydligt, så låt mig säga det såhär. Om jag istället för Johanna,oftast glad men förvirrad student,16 hade varit Johanna, sur och mycket rik pensionär, 73, så hade jag skrivit en insändare till kanske GP eller Metro med det ungeförliga innehållet:
"Nöj er med att förstöra era egna liv, era attans ligister" och framfört hur irriterande det är att behöva hålla andan inom radien av 30 meter från centralstationen varje morgon. Men, nu är jag inte sur och mycket rik pensionär, 73 utan fortfarande glad med förvirrad student, 16 och får nöja mig med följande simpla ord:
"Snälla medmänniskor, ta ert förnuft till fånga och börja inte röka. Om ni nu har förlorat allt förnuft och ändå gör det, snälla gör det någon stanns där det inte skadar mig, naturen, eventuellt era barn eller Göteborgs luftkvalité. Med andra ord, gör det inte alls, ni dumförklarar er själva och skadar människor omkring er".
Tack.
Det här med att vara kvinnlig är ett fenomen. Jag vet inte om jag är särskilt feminim, bredaxlad och relativt klumpig som jag är, men vad spelar egentligen själva det könsrelaterade beteendet för roll? Okej, nu vet jag att jag bryter mot mina egna principer och förmodligen mina läsares också, eftersom jag så självklart utgår ifrån hur uppdelat allting måste vara, men kom igen, klockan är 21:33 och det är måndag, man måste ju få lite spelrum ibland, aight?
Alla vet att män och kvinnor i Sverige idag inte behandlas på olika sätt. Fine. Men om jag beter mig på ett visst sätt som kvinna/tjej nedvärderas jag då av mina kvinnliga systrar? Förlorar jag på femininitetsrangen liksom?
Om jag till exempel gick ut och sa att jag tyckte att det var mer än rättvist att min man tjänade mer pengar än mig, då skulle de flesta direkt helt bortse ifrån min person och tycka att jag var både korkad och...ja, lite okvinnlig. Eller om jag struntade i att raka mig på benen och under armarna, så skulle jag omedelbart räknas som ohälsosam, destruktiv, på gränsen till galen och förmodligen, av rätt många människor jag känner, äcklig. Deffinitivt okvinnligt att vara äcklig, om ni frågar mig. Nu har jag tagit två rättså extrema exempel, men tänk på innebörden. Man förlorar alltså rätt mycket på att inte följa sin könsroll. Eller ja, man vinner i alla fall på att följa den, på att ta tillvara på sitt utseende, tycka rätt saker, bete sig på rätt sätt. Tysta tjejer får mvg i skolan, högljuda killar benådas snabbt av lärare som "ju vet hur det är". Samtidigt tycker Jan Björklund att det är elvernas fel och vill införa ordningsbetyg. Allting underlättar om man är snygg kvinna eller självsäker man. Jag borde nog satsa på att bli snygg, för så är samhället uppbyggt idag.
Hur prioriterar du?
(Den svenska ensamheten - Navid Modiri)
Fruktstatus: fyra clementiner och en banan. Idag alltså. Jag känner mig stark och hurtig. Min enda svaghet skulle kunna vara, gud förbjude, att jag får någon typ av överskott på citrusfrukter och drabbas av hjärtstillestånd. Självklart är läget lugnt sålänge någon av Eva Lönners före detta idrottselever är närvarande och kan fråga varför jag ligger där, men eftersom ingen av dem längre går i min klass så finns där ju en uppenbar risk. Någon borde köpa hem äpplen. Helst gröna.
För några minuter sedan funderade jag på om det finns något som jag irriterar mig mer på en människor som röker. Eller, irriterar mig och irriterar mig, jag tycker att de är allmänt respektlösa och korkade. Om jag ska förklara mig tydligt, så låt mig säga det såhär. Om jag istället för Johanna,oftast glad men förvirrad student,16 hade varit Johanna, sur och mycket rik pensionär, 73, så hade jag skrivit en insändare till kanske GP eller Metro med det ungeförliga innehållet:
"Nöj er med att förstöra era egna liv, era attans ligister" och framfört hur irriterande det är att behöva hålla andan inom radien av 30 meter från centralstationen varje morgon. Men, nu är jag inte sur och mycket rik pensionär, 73 utan fortfarande glad med förvirrad student, 16 och får nöja mig med följande simpla ord:
"Snälla medmänniskor, ta ert förnuft till fånga och börja inte röka. Om ni nu har förlorat allt förnuft och ändå gör det, snälla gör det någon stanns där det inte skadar mig, naturen, eventuellt era barn eller Göteborgs luftkvalité. Med andra ord, gör det inte alls, ni dumförklarar er själva och skadar människor omkring er".
Tack.
Det här med att vara kvinnlig är ett fenomen. Jag vet inte om jag är särskilt feminim, bredaxlad och relativt klumpig som jag är, men vad spelar egentligen själva det könsrelaterade beteendet för roll? Okej, nu vet jag att jag bryter mot mina egna principer och förmodligen mina läsares också, eftersom jag så självklart utgår ifrån hur uppdelat allting måste vara, men kom igen, klockan är 21:33 och det är måndag, man måste ju få lite spelrum ibland, aight?
Alla vet att män och kvinnor i Sverige idag inte behandlas på olika sätt. Fine. Men om jag beter mig på ett visst sätt som kvinna/tjej nedvärderas jag då av mina kvinnliga systrar? Förlorar jag på femininitetsrangen liksom?
Om jag till exempel gick ut och sa att jag tyckte att det var mer än rättvist att min man tjänade mer pengar än mig, då skulle de flesta direkt helt bortse ifrån min person och tycka att jag var både korkad och...ja, lite okvinnlig. Eller om jag struntade i att raka mig på benen och under armarna, så skulle jag omedelbart räknas som ohälsosam, destruktiv, på gränsen till galen och förmodligen, av rätt många människor jag känner, äcklig. Deffinitivt okvinnligt att vara äcklig, om ni frågar mig. Nu har jag tagit två rättså extrema exempel, men tänk på innebörden. Man förlorar alltså rätt mycket på att inte följa sin könsroll. Eller ja, man vinner i alla fall på att följa den, på att ta tillvara på sitt utseende, tycka rätt saker, bete sig på rätt sätt. Tysta tjejer får mvg i skolan, högljuda killar benådas snabbt av lärare som "ju vet hur det är". Samtidigt tycker Jan Björklund att det är elvernas fel och vill införa ordningsbetyg. Allting underlättar om man är snygg kvinna eller självsäker man. Jag borde nog satsa på att bli snygg, för så är samhället uppbyggt idag.
Hur prioriterar du?
23 november 2008
Filosofi om anklagan.
du tänker för mycket på asfalt!
ord med trottoarklang och gruskant
är alldeles för hårda
går inte att forma in här
du måste påhitta björkskogsdikter!
du tänker för mycket på tankar!
för lite att ta på eller hångla med
på en fest typ
kom ihåg att moln bara är
vattendroppar och man ramlar rätt igenom
du måste förstå mera
konkreta substantiv
säger dom
men jag åker tåg varje dag
och jag ser så många människor
men faktiskt aldrig faktiskt
någon sådär värst icke-abstrakt
eller björkig
22 november 2008
Lördagsförmåner och matematikkris
everything looks perfect from far away
(Such great hights - The postal service)
Helg och snö på vår gräsmatta. Jag har blivit förkyld och mitt huvud är förvandlat till en mosse som deffinitivt måste elimineras innan första nationella provet i matte om en och en halv vecka. Jag får bota mig med citrusfrukt, te och den nya drogen Otrivin comp (ja, jag har gått på tv4 reklam och köpt den senaste produkten på marknaden för nässpray). Kanske lite sömn också. Jag såg på nyheterna att tonåringar (till exempel jag) egentligen ska sova minst nio timmar per natt, men bara sover i genomsnitt sex. Jag känner full förståelse för nyheten. Den bör tas på allvar innan fler sextonåringars huvud förvandlas till mossar eller träskmark med brist på förståelse för pq-regeln.
Åh vad jag har musikabstinens nu. Jag har inte varit på konsert sedan Håkan Hellström spelade på Liseberg och inte köpt en skiva sedan andra veckan i skolan ungefär. Ni som känner mig vet att det här inte är ett dugg hälsosamt, både musikfreak och offer för konsumtionssamhället som jag är. Suck. Jag fyller faktiskt sexton snart! Får väl hoppas på presentkort och mognad.
Och, om jag ska tro Timo Räisänen, ett riktigt kuligt år.
Ibland undrar jag om jag har valt fel gymnasieprogram. Ju längre in i alla kurser man kommer, ju mer artar sig naturvetenskapen som en extremt exakt och åsiktsberövad kunskap. Man får inte säga någonting utan att grunda det på en regel från någon gammal Newton eller Kepler. Ungefär. I lektionerna som berör samhällsvetenskapen däremot, så lyser mitt intellekt (som existerar?) upp och jag får tycka och diskutera. Borde jag inte låta bli alla tråkregler och matematiklektioner jag inte klarar av och satsa bara på rolig förståelse istället? Hur stor nytta kommer jag att ha av expontetial funktioner i framtiden? Jag är totalt förvirrad och slutsatsen landar nog någonstanns kring antingen:
Jag är inne i någon typ av kris
Eller:
Jag får slita mig igenom mina gymnasiestudier och sedan arbeta med något meningsfullt i framtiden istället.
Det mest troliga är förmodligen någon kombination. Jag går trots allt i en nördklass där alla, inklusive kris-Johanna, känner tillfredställelse när man löst en ekvation.
Idag är det lördag och jag tänker köpa godis. Ja, ni läste rätt, lördagsgodis is da shit. Barndomen har nämligen en del trevliga förmåner som man bara gör helt rätt i att utnyttja och ta med sig in i tonåren och senare vuxenlivet. En av dem är förstås mumintrollen, en annan är lördagsgodis. Jag menar, hur hälsotrenden än ser ut och hur mycket jag än vill följa den så måste ju till och med Anna Skipper ge vika för en del måsten. Man kan ju inte förneka att mången barn (och tonåring i naturvetenskapskris) har blivit lyckliga tackvare lördagsgodisets existens. Jag ger det mitt fulla stöd.
(Such great hights - The postal service)
Helg och snö på vår gräsmatta. Jag har blivit förkyld och mitt huvud är förvandlat till en mosse som deffinitivt måste elimineras innan första nationella provet i matte om en och en halv vecka. Jag får bota mig med citrusfrukt, te och den nya drogen Otrivin comp (ja, jag har gått på tv4 reklam och köpt den senaste produkten på marknaden för nässpray). Kanske lite sömn också. Jag såg på nyheterna att tonåringar (till exempel jag) egentligen ska sova minst nio timmar per natt, men bara sover i genomsnitt sex. Jag känner full förståelse för nyheten. Den bör tas på allvar innan fler sextonåringars huvud förvandlas till mossar eller träskmark med brist på förståelse för pq-regeln.
Åh vad jag har musikabstinens nu. Jag har inte varit på konsert sedan Håkan Hellström spelade på Liseberg och inte köpt en skiva sedan andra veckan i skolan ungefär. Ni som känner mig vet att det här inte är ett dugg hälsosamt, både musikfreak och offer för konsumtionssamhället som jag är. Suck. Jag fyller faktiskt sexton snart! Får väl hoppas på presentkort och mognad.
Och, om jag ska tro Timo Räisänen, ett riktigt kuligt år.
Ibland undrar jag om jag har valt fel gymnasieprogram. Ju längre in i alla kurser man kommer, ju mer artar sig naturvetenskapen som en extremt exakt och åsiktsberövad kunskap. Man får inte säga någonting utan att grunda det på en regel från någon gammal Newton eller Kepler. Ungefär. I lektionerna som berör samhällsvetenskapen däremot, så lyser mitt intellekt (som existerar?) upp och jag får tycka och diskutera. Borde jag inte låta bli alla tråkregler och matematiklektioner jag inte klarar av och satsa bara på rolig förståelse istället? Hur stor nytta kommer jag att ha av expontetial funktioner i framtiden? Jag är totalt förvirrad och slutsatsen landar nog någonstanns kring antingen:
Jag är inne i någon typ av kris
Eller:
Jag får slita mig igenom mina gymnasiestudier och sedan arbeta med något meningsfullt i framtiden istället.
Det mest troliga är förmodligen någon kombination. Jag går trots allt i en nördklass där alla, inklusive kris-Johanna, känner tillfredställelse när man löst en ekvation.
Idag är det lördag och jag tänker köpa godis. Ja, ni läste rätt, lördagsgodis is da shit. Barndomen har nämligen en del trevliga förmåner som man bara gör helt rätt i att utnyttja och ta med sig in i tonåren och senare vuxenlivet. En av dem är förstås mumintrollen, en annan är lördagsgodis. Jag menar, hur hälsotrenden än ser ut och hur mycket jag än vill följa den så måste ju till och med Anna Skipper ge vika för en del måsten. Man kan ju inte förneka att mången barn (och tonåring i naturvetenskapskris) har blivit lyckliga tackvare lördagsgodisets existens. Jag ger det mitt fulla stöd.
19 november 2008
Fotboll och femtonminuters föreställningar
Dust to dust
ashes in your hair remind me
what it feels like
(In this twilight - Nine inch nails)
Så äntligen orkade jag med lite bildredigering och färgmatchning och vips, så fick bloggen en ny layout. Jag är tacksam för all snäll och konstruktivt snäll kritik. Var inte elaka gott folk, det vinner ni inget på. Så var det i alla fall morgon den tredje dagen (vecka 47) och frosten har lagt sig stilla över nejden. Ganska vackert. Inte mycket har hänt senaste tiden, domarkursen jag började på förra veckan fortsätter och jag drar många småläskiga kopplingar till min moppekurs i vintras när det gäller intresse från kursdeltagarna och effektivitet på kursen. Då får man dock bortse från att moppekursen innehöll lite mer vissentliga ting, såsom säkerthetsregler och sådant, och därför är förlåten sitt uttdragna sätt. Domarkursen innehåller regelboken,regelboken och hmm...regelboken. Och en och annan anekdot om handväskor och indiansminkningar med mera.
Klockan ett idag, på en konstgräsplan i Majorna, invigs mycket inofficielt vårt korplag i fotboll. Vår absolut första träning ska hållas under stränga minusgradersförhållanden och jag ska ha på mig mitt nya underställ. Klockan tre har Klara bokat bastun. Jag säger bara: kalas på det!
Annars så vet jag inte vad jag ska hitta på idag riktigt. Jag orkar inte ta mig till gymmet och skolan verkar lämna mig hyffsat ifred. Kanske vill jag baka något? Jag behöver faktiskt öva på att hantera saker i köket. Igår försökte jag, samtidigt som jag stod på tå för att kunna se top model inne i vardagsrummet, steka de pannkakor som jag suktat efter hela dagen. Problemet var bara att jag plötsligt förvandlades till bambi på hal is och tillslut fick äta en hög av halvstekt pannkakssmet med äpplemos och inte pannkakor. Tragiskt. Det har verkligen gått utför sedan jag lämnade andra köket framifrån i Varlaskolans hemkunskapssal.
Nu har vi alla kommit till ett viktigt ögonblick. Jag vill här i bloggen komma ut som en riktig medborgare i dagens konsumtionssamhälle och önska mig något i julklapp. Kära läsare (och tomten, om du råkar ha vägarna förbi) överst på listan i år står......en fransktalande brevvän! Je voudrais une correspondant francais, s'il vous plait! För är det något förutom matlagningen som går utför now adays så är det mitt betyg i franska. Och mina ambitioner i franska också för den delen,..ehh....I alla fall så tror min lärare, mon cher professeur, att man ökar sina ambitioner genom att göra franskan till en del av vardagen. Och eftersom jag inte har tillgång till fransk tv, orkar kolla på franska rockband på youtube, är hur trött som helst på både utbildningsprogram och franska barnbokssektionen på kungsbacka bibliotek så ser jag er, kära läsare (och tomten), som ett trevligt alternativ. Var goda och hjälp mig.
Att bero på jul - snart börjar julkalendern! Jag har på något vis insett att jag inte kan lura mig själv till att tro att jag inte vill ha advent. Jag älskar ju adventsljusstakar! Jag älskar lussebullar med extra saffran och fåniga, fantastiska femtonminuters föreställingar om mornarna (alliteration för julkalender)! Med lite tur kommer jag ju också att lyckas fylla 16 år under de kommande tre veckorna, vilket också har sina fördelar. Hoppas jag. Det skulle kännas så meningslöst att fylla år om man inte fick ut någonting av det, som till exempel lite respekt eller möjlighet till utveckling.
Annars så...
*Ska Timo Räisänen vara med i Körslaget och Markolio i Melodifetsivalen. Alla karriärer börjar, står och faller med helgunderhållning, eller va?
*Har jag fått reda på att Miljöpartiet är det parti som är störst på min skola! Hah!
ashes in your hair remind me
what it feels like
(In this twilight - Nine inch nails)
Så äntligen orkade jag med lite bildredigering och färgmatchning och vips, så fick bloggen en ny layout. Jag är tacksam för all snäll och konstruktivt snäll kritik. Var inte elaka gott folk, det vinner ni inget på. Så var det i alla fall morgon den tredje dagen (vecka 47) och frosten har lagt sig stilla över nejden. Ganska vackert. Inte mycket har hänt senaste tiden, domarkursen jag började på förra veckan fortsätter och jag drar många småläskiga kopplingar till min moppekurs i vintras när det gäller intresse från kursdeltagarna och effektivitet på kursen. Då får man dock bortse från att moppekursen innehöll lite mer vissentliga ting, såsom säkerthetsregler och sådant, och därför är förlåten sitt uttdragna sätt. Domarkursen innehåller regelboken,regelboken och hmm...regelboken. Och en och annan anekdot om handväskor och indiansminkningar med mera.
Klockan ett idag, på en konstgräsplan i Majorna, invigs mycket inofficielt vårt korplag i fotboll. Vår absolut första träning ska hållas under stränga minusgradersförhållanden och jag ska ha på mig mitt nya underställ. Klockan tre har Klara bokat bastun. Jag säger bara: kalas på det!
Annars så vet jag inte vad jag ska hitta på idag riktigt. Jag orkar inte ta mig till gymmet och skolan verkar lämna mig hyffsat ifred. Kanske vill jag baka något? Jag behöver faktiskt öva på att hantera saker i köket. Igår försökte jag, samtidigt som jag stod på tå för att kunna se top model inne i vardagsrummet, steka de pannkakor som jag suktat efter hela dagen. Problemet var bara att jag plötsligt förvandlades till bambi på hal is och tillslut fick äta en hög av halvstekt pannkakssmet med äpplemos och inte pannkakor. Tragiskt. Det har verkligen gått utför sedan jag lämnade andra köket framifrån i Varlaskolans hemkunskapssal.
Nu har vi alla kommit till ett viktigt ögonblick. Jag vill här i bloggen komma ut som en riktig medborgare i dagens konsumtionssamhälle och önska mig något i julklapp. Kära läsare (och tomten, om du råkar ha vägarna förbi) överst på listan i år står......en fransktalande brevvän! Je voudrais une correspondant francais, s'il vous plait! För är det något förutom matlagningen som går utför now adays så är det mitt betyg i franska. Och mina ambitioner i franska också för den delen,..ehh....I alla fall så tror min lärare, mon cher professeur, att man ökar sina ambitioner genom att göra franskan till en del av vardagen. Och eftersom jag inte har tillgång till fransk tv, orkar kolla på franska rockband på youtube, är hur trött som helst på både utbildningsprogram och franska barnbokssektionen på kungsbacka bibliotek så ser jag er, kära läsare (och tomten), som ett trevligt alternativ. Var goda och hjälp mig.
Att bero på jul - snart börjar julkalendern! Jag har på något vis insett att jag inte kan lura mig själv till att tro att jag inte vill ha advent. Jag älskar ju adventsljusstakar! Jag älskar lussebullar med extra saffran och fåniga, fantastiska femtonminuters föreställingar om mornarna (alliteration för julkalender)! Med lite tur kommer jag ju också att lyckas fylla 16 år under de kommande tre veckorna, vilket också har sina fördelar. Hoppas jag. Det skulle kännas så meningslöst att fylla år om man inte fick ut någonting av det, som till exempel lite respekt eller möjlighet till utveckling.
Annars så...
*Ska Timo Räisänen vara med i Körslaget och Markolio i Melodifetsivalen. Alla karriärer börjar, står och faller med helgunderhållning, eller va?
*Har jag fått reda på att Miljöpartiet är det parti som är störst på min skola! Hah!
16 november 2008
i-lands-problems-varning
He came 'round for the afterparty
Got a reception more than hearty
Well no wonder, here he was, our city's most prominent martyr
Who stuck needles in his arm while you and I still stuck to smarties
And who taught us all 'bout poetry and how to pick up birds
Who hung on to his pathos while other suckers saved and earned
And the underground would love him in return
(Death to the martyrs - The Ark)
En helg för huvudvärk. Jag säger inte otrevlig - jag säger bara helt och hållet fullproppad. Har hunnit med visiter både hos Ella och bästaste Jennie, en massa innebandy och pluggat ungefär varenda minut jag varit hemma. Det sista skulle kunna tolkas som ambitiöst, så för att ingen ska få några positiva falska fördomar så kan jag direkt säga att det är fel. Jag har nämligen inte varit det minsta produktiv, jag har bara jobbat otroligt långsamt och somnat i böcker med mera.Nyss tog jag ändå lite paus i från diverse franska verb och engelska litteratur övningar, eftersom jag upptäckte att alpina världscupen hade premiär. Är det något jag förknippar med lugna förmiddagar och trevliga, kalla söndagar så är det alpina världscupen. Otroligt jättetrevligt, är det. Funderar nästan på att bli insatt och riktigt besatt i år. Och jag ser inte ens på tvsporten annars.
De pratar om rasism på radion och jag lyssnar inte. Jag misstänker att det är P3star. Då är Moa Svan programledare. Då lönar det sig inte sådär jättemycket att lyssna ändå. Ett av de få program som brukar framkalla otrohet mot p3 i mitt fall. Det och p3 soul. P3 soul är ett obehagligt program med obehaglig såkallad "nyskapande soulmusik". Mycket icke-rekommenderat och dessutom mycket osymmetriskt på något sätt, eftersom programledaren har en lite släpig röst och drar ut ordentligt på konsonanterna medan artisterna låter som om de kommer direkt från "the hood".
Kan någon tala om för mig hur man börjar läsa igen? Jag är i allra högsta grad kulturintresserad, skriver och spelar och målar och har mig, men av någon anledning har böckerna ramlat av i farten. Jag kommer tio sidor och sedan kan jag inte slappna av och måste göra något annat. Ytterst frustrerande när listan på böcker man är sugen på att läsa bara blir längre för varje dag. Hur ska jag arbeta mig igenom den om jag inte ens orkar börja? Suck på mig helt enkelt. Jag borde öva på att bara skaka loss och skrika. Jag kan inte det.
Annars så...
* Ska jag snart och lyssna på poetry slam på hängmattan och känner skräckblandad förtjusning inför att kasta mig in i en värld jag inte besökt på länge. Har mest suttit själv på tåget och skrivit på sistone. Ännu mindre lyssnat på något.
*Undrar jag vilken mobiltelefon som passar mig (<-------- i landsproblemsvarning gånger tusen). Vad sägs om lite tips?
Got a reception more than hearty
Well no wonder, here he was, our city's most prominent martyr
Who stuck needles in his arm while you and I still stuck to smarties
And who taught us all 'bout poetry and how to pick up birds
Who hung on to his pathos while other suckers saved and earned
And the underground would love him in return
(Death to the martyrs - The Ark)
En helg för huvudvärk. Jag säger inte otrevlig - jag säger bara helt och hållet fullproppad. Har hunnit med visiter både hos Ella och bästaste Jennie, en massa innebandy och pluggat ungefär varenda minut jag varit hemma. Det sista skulle kunna tolkas som ambitiöst, så för att ingen ska få några positiva falska fördomar så kan jag direkt säga att det är fel. Jag har nämligen inte varit det minsta produktiv, jag har bara jobbat otroligt långsamt och somnat i böcker med mera.Nyss tog jag ändå lite paus i från diverse franska verb och engelska litteratur övningar, eftersom jag upptäckte att alpina världscupen hade premiär. Är det något jag förknippar med lugna förmiddagar och trevliga, kalla söndagar så är det alpina världscupen. Otroligt jättetrevligt, är det. Funderar nästan på att bli insatt och riktigt besatt i år. Och jag ser inte ens på tvsporten annars.
De pratar om rasism på radion och jag lyssnar inte. Jag misstänker att det är P3star. Då är Moa Svan programledare. Då lönar det sig inte sådär jättemycket att lyssna ändå. Ett av de få program som brukar framkalla otrohet mot p3 i mitt fall. Det och p3 soul. P3 soul är ett obehagligt program med obehaglig såkallad "nyskapande soulmusik". Mycket icke-rekommenderat och dessutom mycket osymmetriskt på något sätt, eftersom programledaren har en lite släpig röst och drar ut ordentligt på konsonanterna medan artisterna låter som om de kommer direkt från "the hood".
Kan någon tala om för mig hur man börjar läsa igen? Jag är i allra högsta grad kulturintresserad, skriver och spelar och målar och har mig, men av någon anledning har böckerna ramlat av i farten. Jag kommer tio sidor och sedan kan jag inte slappna av och måste göra något annat. Ytterst frustrerande när listan på böcker man är sugen på att läsa bara blir längre för varje dag. Hur ska jag arbeta mig igenom den om jag inte ens orkar börja? Suck på mig helt enkelt. Jag borde öva på att bara skaka loss och skrika. Jag kan inte det.
Annars så...
* Ska jag snart och lyssna på poetry slam på hängmattan och känner skräckblandad förtjusning inför att kasta mig in i en värld jag inte besökt på länge. Har mest suttit själv på tåget och skrivit på sistone. Ännu mindre lyssnat på något.
*Undrar jag vilken mobiltelefon som passar mig (<-------- i landsproblemsvarning gånger tusen). Vad sägs om lite tips?
12 november 2008
Kalasnostalgi
över nu
och jag som alltid hatat nostalgi
(Stanna hos mig - kent)
Satt förgäves i någon halvtimma och försökte ändra bakgrunden till min bloggrubrik men misslyckades. Kanske var det fel tid för att lägga upp en svartvit göteborgbild med hög kontrast. Kanske kommer den imorgon. Ingen vet.
Dagen har varit bra trots åskskurar, fiskbullar och bortblåsta paraplyn. Simon & Garfunkel har hittat in på min i-pod och trivs. Hade ett uppstartningsmöte med landets blivande bästa korplag i fotboll hemma hos Linnea. Hon bor i ett fint designhus på ett berg och har en enorm tv. Och gott te. Måste säga att dagen var mycket trivsam. Dessutom vaknade jag hos Steff och var alldeles yr och glad imorse. Grattis världen, idag är jag glad!
Kalas är ett otoligt fyndigt ord. Har kommit på att det är mitt nya favoritord, jag upprepar det hela tiden. Väntar bara på att någon i min närhet ska klaga. Förlåt, får jag säga då, jag kan inte hjälpa att det råkar vara ett så väldans användbart ord! Att jag hellre säger kalaskul än jätteroligt är väl min ensak. Kalasfisk, kalasbra, kalaskratta, kalasdag. Kalas åt alla!
Glömska är ett fenomen. Känslor försvinner, dagar går och om man plötlsigt återkallar dem så gör det så ont att man spricker. Nostalgi, heter det då. Nostalgin är glömskans fel. Glömskan får en att städa hjärnan efter någon sorts behov av förnyelse, en anpassning efter vardagen. Därför blir hela kroppen grå på vintern och därför gråter jag på en del kvällar. Så många saker bara förloras i glömskan. Slurrrrp säger det och där försvann det skrattet. Den vännen. Den kärleken och den ondskan. Uppätet och borta för alltid, förutom i små, plågsamma fragment som tenderar att dyka upp till ytan när man minst anar och vill det. Igår satt jag i Stefans säng och beundrade hans Kent-box, den ultimata samlingen. Plötsligt bytte skivan låt och så mycket började krypa i min mage att jag var tvungen att sätta mig i fosterställning och köra ned pannan i knäna. Ångest ut i naglarna. Kan någon säga varför?
Annars så...
*Spelar Hello Saferide i Göteborg igen den 28 februari. Längtan.
*Undrar jag hur jag någonsin ska kunna börja mitt vuxna liv när köerna till hyresrätter i göteborg är 54 månader och min förmögenhet är begränsad till ett par tusen. Varför byggs det bara miljadärsbostäder och aldrig människobostäder?
och jag som alltid hatat nostalgi
(Stanna hos mig - kent)
Satt förgäves i någon halvtimma och försökte ändra bakgrunden till min bloggrubrik men misslyckades. Kanske var det fel tid för att lägga upp en svartvit göteborgbild med hög kontrast. Kanske kommer den imorgon. Ingen vet.
Dagen har varit bra trots åskskurar, fiskbullar och bortblåsta paraplyn. Simon & Garfunkel har hittat in på min i-pod och trivs. Hade ett uppstartningsmöte med landets blivande bästa korplag i fotboll hemma hos Linnea. Hon bor i ett fint designhus på ett berg och har en enorm tv. Och gott te. Måste säga att dagen var mycket trivsam. Dessutom vaknade jag hos Steff och var alldeles yr och glad imorse. Grattis världen, idag är jag glad!
Kalas är ett otoligt fyndigt ord. Har kommit på att det är mitt nya favoritord, jag upprepar det hela tiden. Väntar bara på att någon i min närhet ska klaga. Förlåt, får jag säga då, jag kan inte hjälpa att det råkar vara ett så väldans användbart ord! Att jag hellre säger kalaskul än jätteroligt är väl min ensak. Kalasfisk, kalasbra, kalaskratta, kalasdag. Kalas åt alla!
Glömska är ett fenomen. Känslor försvinner, dagar går och om man plötlsigt återkallar dem så gör det så ont att man spricker. Nostalgi, heter det då. Nostalgin är glömskans fel. Glömskan får en att städa hjärnan efter någon sorts behov av förnyelse, en anpassning efter vardagen. Därför blir hela kroppen grå på vintern och därför gråter jag på en del kvällar. Så många saker bara förloras i glömskan. Slurrrrp säger det och där försvann det skrattet. Den vännen. Den kärleken och den ondskan. Uppätet och borta för alltid, förutom i små, plågsamma fragment som tenderar att dyka upp till ytan när man minst anar och vill det. Igår satt jag i Stefans säng och beundrade hans Kent-box, den ultimata samlingen. Plötsligt bytte skivan låt och så mycket började krypa i min mage att jag var tvungen att sätta mig i fosterställning och köra ned pannan i knäna. Ångest ut i naglarna. Kan någon säga varför?
Annars så...
*Spelar Hello Saferide i Göteborg igen den 28 februari. Längtan.
*Undrar jag hur jag någonsin ska kunna börja mitt vuxna liv när köerna till hyresrätter i göteborg är 54 månader och min förmögenhet är begränsad till ett par tusen. Varför byggs det bara miljadärsbostäder och aldrig människobostäder?
November utan väntan
you are beautiful, but you don't mean a thing to me
(Tiny vessels - Death cab for cutie)
Franska blir min död. Skrev just en ganska fruktansvärd miniuppsats en vecka för sent, efter att ha ljugit ihop en mycket söt vit lögn för min snälla språklärare i måndags. Hoppas innerligen, innerligen, innerligen att ingen av donnergymnasiets anställda har fått för sig att läsa min blogg nu bara, då är jag mer än död. Icke-trevligt.
Idag blåser det ute. Anna har av någon anledning hängt upp ett hjärta av ståltråd, löv och granris (lite vackrare än det låter) på vår ytterdörr som envist slår mot fönstret. Dunk, dunk, dunk och nu är det november. Jag har faktiskt köpt in första julklapp! Insåg igår att det förmodligen är dags att kapitulera mot marknaden och inse att det snart är december. Kanske. I alla fall köpte jag en liten present och strök ett stressmoment framöver. Önskar bara att jag inte skulle behöva låtsas om advent innan det faktiskt inträffar. Då kan jag vara glad över det. Det behöver liksom inte börjas fyra veckor i förväg, sådär för säkerhets skull.
Funderar på att genomföra en ipodreform senare. Jag är ett barn av min tid och tröttnar ganska snabbt på att ha samma 457 låtar att lyssna på under bussresor med mera. Dessutom är det kul att sitta och plocka ut guldkornen från spelningslistorna. En mysig morgonaktivitet innan jag sätter mig på tåget till staden för att påbörja dagens äventyr. Äventyr som idag går ut på att överlista kollektivtrafiken och ta sig hem till Linnea i Askim, inte helt lätt. I alla fall inte om man är så snurrig som jag är.
Annars så....
*Är jag stadigt instabil angående min framtid. Har verkligen absolut ingen aning alls om vad jag vill göra efter gymnasiet eller imorgon eller nästa år eller någonting. Varför alla dessa beslut?
*Läste jag i tidningen om elitklasser i kungsbacka. Hej jag bor i en kommun med politiker som praktiskt taget växt fast i stadshuset och invånare som tävlar med sina grannar om vem som har finast barn och slätast gräsmatta.
(Tiny vessels - Death cab for cutie)
Franska blir min död. Skrev just en ganska fruktansvärd miniuppsats en vecka för sent, efter att ha ljugit ihop en mycket söt vit lögn för min snälla språklärare i måndags. Hoppas innerligen, innerligen, innerligen att ingen av donnergymnasiets anställda har fått för sig att läsa min blogg nu bara, då är jag mer än död. Icke-trevligt.
Idag blåser det ute. Anna har av någon anledning hängt upp ett hjärta av ståltråd, löv och granris (lite vackrare än det låter) på vår ytterdörr som envist slår mot fönstret. Dunk, dunk, dunk och nu är det november. Jag har faktiskt köpt in första julklapp! Insåg igår att det förmodligen är dags att kapitulera mot marknaden och inse att det snart är december. Kanske. I alla fall köpte jag en liten present och strök ett stressmoment framöver. Önskar bara att jag inte skulle behöva låtsas om advent innan det faktiskt inträffar. Då kan jag vara glad över det. Det behöver liksom inte börjas fyra veckor i förväg, sådär för säkerhets skull.
Funderar på att genomföra en ipodreform senare. Jag är ett barn av min tid och tröttnar ganska snabbt på att ha samma 457 låtar att lyssna på under bussresor med mera. Dessutom är det kul att sitta och plocka ut guldkornen från spelningslistorna. En mysig morgonaktivitet innan jag sätter mig på tåget till staden för att påbörja dagens äventyr. Äventyr som idag går ut på att överlista kollektivtrafiken och ta sig hem till Linnea i Askim, inte helt lätt. I alla fall inte om man är så snurrig som jag är.
Annars så....
*Är jag stadigt instabil angående min framtid. Har verkligen absolut ingen aning alls om vad jag vill göra efter gymnasiet eller imorgon eller nästa år eller någonting. Varför alla dessa beslut?
*Läste jag i tidningen om elitklasser i kungsbacka. Hej jag bor i en kommun med politiker som praktiskt taget växt fast i stadshuset och invånare som tävlar med sina grannar om vem som har finast barn och slätast gräsmatta.
9 november 2008
Stillastående
jag lämnar inga fotspår ens i sand
(Romeo återvänder ensam - kent)
Sitter och väntar på att mamma och lillasyster ska komma hem så att jag får äta. Söndagmiddag och mys idag, jag är hungrig. Var på stan förut och köpte pussel, har arrangerat ett pusselbord i vardagsrummet. Otroligt simpelt trevligt!
Synd att det inte var innebandy idag bara, hade varit trevligt att få springa lite. Menmen. Istället fick jag gjort franska läxan, det händer inte varje dag.
Undrar just vad det går på tv idag...hmm...förmodligen inget i min smak. Får sätta mig vid pianot en stund istället.
Jennie svarar inte på telefon och har inte gjort på typ fyra dagar. Riktigt dåligt, Måni! Jag saknar dig fattar du väl! Människor är oförstående. Jag är ensam.
Jens Lekman har gått på cd-spelaren hela dagen. Har upptäckt att han har en jättefin röst faktiskt, det trodde jag inte om musik som faller mig i smaken. Brukar inte vara det första jag hör, av någon anledning. Men, Lekmans skiva "Night falls over Kortedala" är i alla fall varmt rekommenderad, även till finsmakare som bara gillar vacker musik, alltså.
Det luktar klyftpotatis här nu. Lalala..
(Romeo återvänder ensam - kent)
Sitter och väntar på att mamma och lillasyster ska komma hem så att jag får äta. Söndagmiddag och mys idag, jag är hungrig. Var på stan förut och köpte pussel, har arrangerat ett pusselbord i vardagsrummet. Otroligt simpelt trevligt!
Synd att det inte var innebandy idag bara, hade varit trevligt att få springa lite. Menmen. Istället fick jag gjort franska läxan, det händer inte varje dag.
Undrar just vad det går på tv idag...hmm...förmodligen inget i min smak. Får sätta mig vid pianot en stund istället.
Jennie svarar inte på telefon och har inte gjort på typ fyra dagar. Riktigt dåligt, Måni! Jag saknar dig fattar du väl! Människor är oförstående. Jag är ensam.
Jens Lekman har gått på cd-spelaren hela dagen. Har upptäckt att han har en jättefin röst faktiskt, det trodde jag inte om musik som faller mig i smaken. Brukar inte vara det första jag hör, av någon anledning. Men, Lekmans skiva "Night falls over Kortedala" är i alla fall varmt rekommenderad, även till finsmakare som bara gillar vacker musik, alltså.
Det luktar klyftpotatis här nu. Lalala..
Never done sleeping.
the ocean made me feel stupid
(The opposite of halleluja - Jens Lekman)
Typiskt nog så var det artonårsgräns på storan i fredags och typiskt nog så är jag liten och fick inte vara där. Snudd på megaelakt! Men jaja. Har hunnit bli riktigt konsertsugen nu, så släpa gärna med mig på något så snart som möjligt. Anna Ternheim på Röda Sten? Fast förmodligen är jag för liten där också. Någon över arton får leka ansvarsfullt stora syskon och övervaka mig. Eller något.
En vecka är slut och jag är ganska trött. Ett konststycke i sig, den där tröttheten, eftersom jag ihärdigt sover över tio timmar varje natt och gör alldeles för lite på dagarna. Förmodligen är det mörkret, säger mamma. Jag vet inte riktigt. Jag tror att jag behöver piggas upp lite mer bara. Att jag egentligen inte är trött, bara o-pigg. Kanske lära mig sticka och fixa egna, nya raggsockor att värma kalla fötter med. Mina skor är ju trasiga! Kanske hitta en promenadvän här i anneberg. Det är aldrig någon som vill gå ut i friska luften med mig ju! Det borde finnas annat än dejtingsajter för att hitta likasinnade.
Igår spelade jag teater på stadsbiblioteket med "Donnergymnasiets dramagrupp" som de kallade oss. The one and only dramagrupp liksom, de andra som råkat välja teater på min skola, men inte hamnat i min grupp, kan ju bara gå och gömma sig. Otroligt stolt är jag, alla var jätteduktiga. Att handlingen inte var så djuplodande är inte särskilt viktigt. Det var konst ändå!
Wii!
Annars så....
*Gillar jag tehyllan i vårt skafferi. Inne på dagens fjärde kopp och mycket nöjd. I kombination med frukt är det ultimat. Gillar också mitt nyhetsbrev från Grön Ungdom, där de berättade att de tänkte ha flera aktiviteter för nya medlemmar nu i slutet på hösten. Kanske min chans att äntligen hitta till mötena och inte bara tänka på att gå dit.
*Ogillar jag fars dag. Känns amerikanskt och måste-köpa-saker-stressigt. Jag tycker om min pappa året runt! Ogillar också tv4 Stjärnor på is. Billig underhållning har nått botten.
(The opposite of halleluja - Jens Lekman)
Typiskt nog så var det artonårsgräns på storan i fredags och typiskt nog så är jag liten och fick inte vara där. Snudd på megaelakt! Men jaja. Har hunnit bli riktigt konsertsugen nu, så släpa gärna med mig på något så snart som möjligt. Anna Ternheim på Röda Sten? Fast förmodligen är jag för liten där också. Någon över arton får leka ansvarsfullt stora syskon och övervaka mig. Eller något.
En vecka är slut och jag är ganska trött. Ett konststycke i sig, den där tröttheten, eftersom jag ihärdigt sover över tio timmar varje natt och gör alldeles för lite på dagarna. Förmodligen är det mörkret, säger mamma. Jag vet inte riktigt. Jag tror att jag behöver piggas upp lite mer bara. Att jag egentligen inte är trött, bara o-pigg. Kanske lära mig sticka och fixa egna, nya raggsockor att värma kalla fötter med. Mina skor är ju trasiga! Kanske hitta en promenadvän här i anneberg. Det är aldrig någon som vill gå ut i friska luften med mig ju! Det borde finnas annat än dejtingsajter för att hitta likasinnade.
Igår spelade jag teater på stadsbiblioteket med "Donnergymnasiets dramagrupp" som de kallade oss. The one and only dramagrupp liksom, de andra som råkat välja teater på min skola, men inte hamnat i min grupp, kan ju bara gå och gömma sig. Otroligt stolt är jag, alla var jätteduktiga. Att handlingen inte var så djuplodande är inte särskilt viktigt. Det var konst ändå!
Wii!
Annars så....
*Gillar jag tehyllan i vårt skafferi. Inne på dagens fjärde kopp och mycket nöjd. I kombination med frukt är det ultimat. Gillar också mitt nyhetsbrev från Grön Ungdom, där de berättade att de tänkte ha flera aktiviteter för nya medlemmar nu i slutet på hösten. Kanske min chans att äntligen hitta till mötena och inte bara tänka på att gå dit.
*Ogillar jag fars dag. Känns amerikanskt och måste-köpa-saker-stressigt. Jag tycker om min pappa året runt! Ogillar också tv4 Stjärnor på is. Billig underhållning har nått botten.
2 november 2008
Världshistoria och vinterliv
how long can you keep a secret from yourself?
(November - Laleh)
Hittade några klipp med Laleh på youtube och kontorsstolen blev plötsligt ganska mjuk. Mina ögonlock är trötta. Trots allt har jag varit ganska duktig idag. Hittade på en liten sjuttiotalsordlista att lämna in till svenskan och satte mig ned, med en stiftpenna där alla stiften gått av, och gjorde klart matten. Puh. Klar alltså. Klar brukar betyda duktig. Nu kan jag slå mig ned i soffan med en clementin.
Jag och Anna diskuterade idag att alla har olika sätt att överleva vintern. November är inte så skrämande för mig. Det blir inte så mörkt om man tänder ljus. Det blir inte så kallt om man kokar te. Däremot så brukar februari kännas ganska hopplöst slaskigt. Alltid blött, aldrig varmt. Oftast grått ända ifrån asfaltskanten till horisonten. Advent är borta för vad som tycks vara för alltid och sommaren har gömt sig.
Anna är av en annan mening. Hon tycker att februari är nära våren och att november inte är nära någonting. Bara mörker klockan fyra redan när man går från jobbet. Kan man inte byta och komplettera lite? Hon kan få lite Johanna-november, så får jag lite Anna-februari?
Det verkar ju vara det enda rätta.
Annars går tankarna...
*Hair var fantastiskt. Jag höll på att börja gråta så fort de började sjunga, men behärskade mig. Blödigt värre. Dock slår ingenting känslan från filmen. Köp den till mig i födelsedagspresent?
*Valvaka på tisdag! Gud har givit mig nästanlediga onsdagar och jag ska ta vara på den kommande för att vara med när världen skriver historia. Pappa sa häromdagen att han faktiskt inte riktigt trodde att han skulle få leva för att se USA:s första svarta president tillträda. Jag har inte ens tänkt på det sättet innan. Har mest tänkt att demokraterna faktiskt lyckats gräva fram en ganska vettig människa i Barack Obama. Att han vet vad han gör. Att han verkar ärlig och faktiskt når fram hela den långa tv-vägen från Amerika. Att han tror på något. Det faktum att det finns världshistoria slog mig först igår. Förlåt kära läsare, för mitt vokabulär, men det är faktiskt jävligt coolt. Mycket jävligt coolt.
*Hello Saferide i helgen någon? Julia?
(November - Laleh)
Hittade några klipp med Laleh på youtube och kontorsstolen blev plötsligt ganska mjuk. Mina ögonlock är trötta. Trots allt har jag varit ganska duktig idag. Hittade på en liten sjuttiotalsordlista att lämna in till svenskan och satte mig ned, med en stiftpenna där alla stiften gått av, och gjorde klart matten. Puh. Klar alltså. Klar brukar betyda duktig. Nu kan jag slå mig ned i soffan med en clementin.
Jag och Anna diskuterade idag att alla har olika sätt att överleva vintern. November är inte så skrämande för mig. Det blir inte så mörkt om man tänder ljus. Det blir inte så kallt om man kokar te. Däremot så brukar februari kännas ganska hopplöst slaskigt. Alltid blött, aldrig varmt. Oftast grått ända ifrån asfaltskanten till horisonten. Advent är borta för vad som tycks vara för alltid och sommaren har gömt sig.
Anna är av en annan mening. Hon tycker att februari är nära våren och att november inte är nära någonting. Bara mörker klockan fyra redan när man går från jobbet. Kan man inte byta och komplettera lite? Hon kan få lite Johanna-november, så får jag lite Anna-februari?
Det verkar ju vara det enda rätta.
Annars går tankarna...
*Hair var fantastiskt. Jag höll på att börja gråta så fort de började sjunga, men behärskade mig. Blödigt värre. Dock slår ingenting känslan från filmen. Köp den till mig i födelsedagspresent?
*Valvaka på tisdag! Gud har givit mig nästanlediga onsdagar och jag ska ta vara på den kommande för att vara med när världen skriver historia. Pappa sa häromdagen att han faktiskt inte riktigt trodde att han skulle få leva för att se USA:s första svarta president tillträda. Jag har inte ens tänkt på det sättet innan. Har mest tänkt att demokraterna faktiskt lyckats gräva fram en ganska vettig människa i Barack Obama. Att han vet vad han gör. Att han verkar ärlig och faktiskt når fram hela den långa tv-vägen från Amerika. Att han tror på något. Det faktum att det finns världshistoria slog mig först igår. Förlåt kära läsare, för mitt vokabulär, men det är faktiskt jävligt coolt. Mycket jävligt coolt.
*Hello Saferide i helgen någon? Julia?
1 november 2008
Musikalväntan och lyckat lov.
people hearing without listening
(the sound of silence - Simon & Garfunkel)
En ny månad och en ny start. En nystart, helt enkelt. Orden bara tog slut, orken att publicera sig och alla tankar försvann. Sex inlägg på en hel oktober. Så blev det. Men nu är jag här.
Höstlovet är på slutspurten och jag är otroligt nöjd. Det känns som om jag hunnit med allting jag velat utan att skynda det minsta. Jag har tränat, både innebandy i ett sm-kval och joggingrundor i morgonminusgraderna här på landet. Frosten var förtrollande. Kanske slipper jag grå-november i år! Jag lever på hoppet.
Jag har också träffat mina vänner, på en massa olika håll. I söndags kväll var jag hemma hos Marre på årlig haloweenfest. Mina ögonlock var gröna, jag hade på mig min orange blus. Pumpa!
Lovisa hade lite svårt med nyinspelningen av "Omen" och allt var bara så..enkelt. Sedan var det filmkväll med stadsmänniskorna i tisdags. Åh vad jag tycker om mitt senaste tillskott av vänner. Det är så skönt att allting bara fungerar när man träffar nya människor. Efter bara några månader känns de som en del av mitt liv. En riktig. Kärlek!
Sist men inte minst så hade vi en smått söndertrasad J*4-träff i torsdags (Jennie var i skåne den lilla lusen) som trots allt bjöd på både egenlagad mat och diverse sällskapsspel. Jag stod som slutgiltig segrare i Buzz. Stoltheten finner inga gränser.
I fredags lyckades jag också träffa Klara, dricka te och gå en jättelång promenad i Göteborg. Vi gick under älvsborgsbron! Farligt! Jag trodde jag var vilse på riktigt till sist men kom lyckligtvis hem helskinnad.
Ut över mina sociala strapatser så har jag både jobbat och pluggat, åtminstone lite grann. Matte känns tyvärr lite ovisentligt när det är sol och frostglitter ute, men duktig som jag är så tog jag tag i det ändå. I ca trettiotvå minuter.
Äventyr som kvarstår är att slutföra lite svenskaarbete och gå på musikal imorgon. Jag och Anna ska se "Hair" på storan, jag längtar som ett barn till julafton. Imorgon klockan tre. This is the dawning of the aaaggeee of aquarriusss! Wiiee!
Och mer då? Vad har hänt i mitt liv de senaste nitton dagarna?
Faktum är att jag inte vet. Jag har levt på och varit förhållandevis lycklig. Innebandy såklart. Skolan. Skratt. Skönt att livet kan vara så enkelt att man slipper haka upp sig på saker.
Skönt att telefonsamtal och promenader och självklarhet finns. Skönt med halvsena mornar och några minusgrader.
Något läskigt hände mig häromdagen dock. Jag drömde om julen. I drömmen var det jul redan nu och vi skulle fira varje dag tills det faktiskt var 24 december. Jag hade inga julklappar klara, ingen presentpapper ifrån IKEA. Inga middagar var lagade,inget var pyntat. Allt var fel!
Ojojoj. Det var en jobbig natt. Kallt får det gärna vara, men snälla, vänta ganska många dagar till innan ni börjar prata om diverse olika högtider och adventskalendrar och glöggpartyn. En sak i taget tack. Vi kan väl börja med imorgon?
Innan jag slutar måste jag säga att jag saknar min Jennie. Mycket. Och att jag köpte försvarets hudsalva idag. Skänkte några tankar.
(the sound of silence - Simon & Garfunkel)
En ny månad och en ny start. En nystart, helt enkelt. Orden bara tog slut, orken att publicera sig och alla tankar försvann. Sex inlägg på en hel oktober. Så blev det. Men nu är jag här.
Höstlovet är på slutspurten och jag är otroligt nöjd. Det känns som om jag hunnit med allting jag velat utan att skynda det minsta. Jag har tränat, både innebandy i ett sm-kval och joggingrundor i morgonminusgraderna här på landet. Frosten var förtrollande. Kanske slipper jag grå-november i år! Jag lever på hoppet.
Jag har också träffat mina vänner, på en massa olika håll. I söndags kväll var jag hemma hos Marre på årlig haloweenfest. Mina ögonlock var gröna, jag hade på mig min orange blus. Pumpa!
Lovisa hade lite svårt med nyinspelningen av "Omen" och allt var bara så..enkelt. Sedan var det filmkväll med stadsmänniskorna i tisdags. Åh vad jag tycker om mitt senaste tillskott av vänner. Det är så skönt att allting bara fungerar när man träffar nya människor. Efter bara några månader känns de som en del av mitt liv. En riktig. Kärlek!
Sist men inte minst så hade vi en smått söndertrasad J*4-träff i torsdags (Jennie var i skåne den lilla lusen) som trots allt bjöd på både egenlagad mat och diverse sällskapsspel. Jag stod som slutgiltig segrare i Buzz. Stoltheten finner inga gränser.
I fredags lyckades jag också träffa Klara, dricka te och gå en jättelång promenad i Göteborg. Vi gick under älvsborgsbron! Farligt! Jag trodde jag var vilse på riktigt till sist men kom lyckligtvis hem helskinnad.
Ut över mina sociala strapatser så har jag både jobbat och pluggat, åtminstone lite grann. Matte känns tyvärr lite ovisentligt när det är sol och frostglitter ute, men duktig som jag är så tog jag tag i det ändå. I ca trettiotvå minuter.
Äventyr som kvarstår är att slutföra lite svenskaarbete och gå på musikal imorgon. Jag och Anna ska se "Hair" på storan, jag längtar som ett barn till julafton. Imorgon klockan tre. This is the dawning of the aaaggeee of aquarriusss! Wiiee!
Och mer då? Vad har hänt i mitt liv de senaste nitton dagarna?
Faktum är att jag inte vet. Jag har levt på och varit förhållandevis lycklig. Innebandy såklart. Skolan. Skratt. Skönt att livet kan vara så enkelt att man slipper haka upp sig på saker.
Skönt att telefonsamtal och promenader och självklarhet finns. Skönt med halvsena mornar och några minusgrader.
Något läskigt hände mig häromdagen dock. Jag drömde om julen. I drömmen var det jul redan nu och vi skulle fira varje dag tills det faktiskt var 24 december. Jag hade inga julklappar klara, ingen presentpapper ifrån IKEA. Inga middagar var lagade,inget var pyntat. Allt var fel!
Ojojoj. Det var en jobbig natt. Kallt får det gärna vara, men snälla, vänta ganska många dagar till innan ni börjar prata om diverse olika högtider och adventskalendrar och glöggpartyn. En sak i taget tack. Vi kan väl börja med imorgon?
Innan jag slutar måste jag säga att jag saknar min Jennie. Mycket. Och att jag köpte försvarets hudsalva idag. Skänkte några tankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
