31 december 2007

KlaraFärdigaGÅ.

may we all have a hope, a will to try

(Happy new year - ABBA)

2008, jag är klar nu. Jag har dammsugit mitt rum och ätit upp bananerna jag fick.

Så. Nu ska jag göra det. Önska alla som läser det här ett Gott nytt år och ett bra liv den närmaste tiden.
Det låter nästan som om jag ska överge er, men det ska jag självlart inte. Jag vill bara göra någon sorts formell påminnelse om att man borde vara glad.

2008, jag vägrar. Jag vägrar löften och ett år med bestämelser.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, jag är för dålig på sådant. Det finns säkert de som tycker att nyår är en bra tid att ta tag i sig själv, eftersom det alltid är bra att ha en bestämd tidpunkt när man bestämmer sig för bestämda saker(jag tänker delvis på vår idrottslärare Eva Lönner som när vi ska springa 1500m brukar uppmana eleverna med följande; "Ska ni börja gå, så se till att bestämma ett ställe där ni återgår till att springa. En bestämd punkt. ")
Jag har aldrig riktigt behövt sådana tidpunkter, och om det är därför att jag har dålig självdisciplin eller för att jag är lite annorlunda, det vet jag inte. Jag är nog en sådan som helt enkelt inte slutar springa alls, och därför inte behöver tampas med problemet "när ska jag sluta gå". Några löften blir det i alla fall, som sagt, inte.

2008, jag tänker. Stör mig inte när jag försöker komma på en lösning till saker och ting.

I år är jag inte ensam på nyårsafton. Jag vet att Malin är det, jag vet att min lillebror är det, men jag är inte det och jag tycker att det är något jag förtjänar. Jag förtjänar att få umgås med mina vänner den här kvällen, när jag gjort så många bra saker andra kvällar.
Okej, det gör väl Malin och min bror med, men jag känner att just ikväll så orkar jag inte tänka på dem. Nej, ikväll ska jag ha roligt på riktigt. Om det går med alla problem och intriger.
Men det ska det göra. Det ska det.

2008. Överens?

28 december 2007

Till Afghanistan i läsfåtöljen

I had a heart attack and boy it brought me back
to where i was before i started to believe in myself
I didn't need no gun
I didn't need no sword
I didn't even know the meaning of the terrible war

(Tony Zoulias(lustful life) - Mando Diao)

Det jag aldrig trodde kunde hända har hänt, jag har börjat tröttna på Cloettas små rödvita skumtomtar. Som tröst så kan jag ju säga att jag fortfarande inte har tröttnat(och aldrig kommer att tröttna) på julmust. Nästan hela dagen har jag suttit i min lilla svarta läsfåtölj med mitt nya anteckningsblock i knäet. Jag fick ihop några ord, lite kladd, jag kom på hur fruktansvärt dåligt jag behärskar det engelska språket och blev pånyttförälskad i Belle & Sebastians skiva "The boy with the arab strap". I think I'm going totally, totally, totally indie.

Något annat jag blivit förälskad i är en av mina julklappsböcker, "Flyga Drake" av Khaled Hosseini. Boken handlar om två afghanska pojkar, den ena sunni och den andra shiamuslim, och deras liv under mitten av sjuttiotalet. När Sovjetunionen invaderar Afghanistan så skiljs de åt och...ja. Jag har inte läst ut boken ännu, men den är helt klart fantastisk. Tack mormor:)
Och när jag ändå är inne på ämnet, så kan jag ju göra någonsorts halvdan marknadsföring och lista de roligaste av mina julklappar.
* Marinblå kappa från H&M
*Innebandyklubba, Fat Pipe, Grön
*Innebandy; shorts och överdragskläder, X3M
*Parfym, "Naomi Campell - At night"
*Anteckningsböcker!(mitt liv är räddat)
*Signerad The Ark-bild
* Tidningsställ, ljusstake och necessär från designbolaget
* Biljett till kent i Halmstad 21/2
Sedan fick jag en massa småsaker till(bla. boken jag skrev om innan och pengar).
Tack kära människor.

27 december 2007

Natten.


They beat you up, they force you down against the snow
Sun's been further and the snow has benn harder
You know the sky's been greyer before
You know the winter has been colder
You know, 'cause you know those winters so well

All the parents and the kids are erased by the snowflakes
But you hear their trembling voices
They're gathering in the haze
And the fists and bony elbows force you
They beat you up so badly this time
But you know the darkness has been darker before
And that the shadows have been shorter
You know 'cause you know those winters so well
You remember all those winters
The snow drifts under your back
The blizzard is making tears in your eyes
And the strokes bruisers in your face
Soon, I guess, the summer comes around
From time to time it's better to be beaten up in the backyard
When the sun sets with a pink sky above


(Jenny Wilson - Those Winters)

Santa Claus has left this town.

Det är inte utan att få lite ångest som jag tittar på de stora affisherna på nordstan med Idolprodukterna Agnes och Måns och tänker; "Jaha..", suckar lite och börjar ägna mig åt parfymer och reatröjor för att inte tänka mer än "jaha". Då vet man aldrig var det kan landa. Julen + lite gullig kille + fjorits tjej som inte hunnit fylla 20 + Mariah Careys otroligt klichiga julvisa..
Jag har ett spännande huvud ska ni veta. Ska du veta.

Vad är det med vinternätter?
Alltid är det samma fråga som letar rätt på min hjärna och börjar upprepa sig själv.
"Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?" "Vad var det som gick fel?"
Jo för alltid tycks det vara något, och det inte bara med mig, utan med allting. Vad var det som gick fel med sommaren, hjälplöst förälskade mig och människan som bara sa "bra Johanna" och aldrig "du är bra, Johanna"? Vad var det som gick fel med vännen som plötsligt vänder bort hårsvallet på pendeltåget och låtsas som ingenting? Vad var det som gick fel med barnen som dog, med stjärnorna som imploderade och med poesin? Vad var det som gick fel med orden som förlorade betydelse när fel person lyssnar och vad hände med karusellerna?
Vad var det som gick fel med mig?
De säger att jag har mognat nu. Jag har nog mognat ifrån mig själv i sådana fall, om jag ens har mognat alls.
Vad var det som gick fel med vinternätter?
Jag tror det kallas nostalgi.

23 december 2007

Juletid och våldtäktsmän

The atlantic was born today
and I will tell you how

(Transatlanticism - Death cab for cutie)


Jag läste just igenom mitt senaste blogginlägg och insåg hur hafsigt och förvirrat det är. Jag ber så mycket om ursäkt. Dock kan jag inte garantera att det inte händer igen.

Jag har lånat en bok om våldtäkt och samhällets syn på våldtäkt. Tyvärr kan jag inte läsa den, i alla fall inte i några längre perioder. Jag blir för arg helt enkelt.
Ett enkelt exempel. Varje gång en våldtäkt leder till en rättegång, så korsförhörs målsäganden om vad hon hade på sig(hade hon kanske kort kjol!? För är det ju något som man måste ta hänsyn till. Män har inget eget ansvar för sin sexuella drift. Nämligen.) , när hon förlorade oskulden, hur mycket hon hade druckit, vad hon har för sexuella erfarenheter och en hel massa sådant. Äcklet (eller äcklena, plural) utsätts inte för några sådana frågor alls. Författaren är mycket upprörd, märks det på texten, men jag blir galen. Allvarligt talat! Det är en sak att själva våldtäcktsmännen är svin, men nu talar vi om svenska rättsväsendet! Jag funderar på att skriva till alla existerande universitet och högskolor och kräva att den här boken ingår i juristutbildningen.
För att citera den lilla flashfilms-figuren Knatten: "Jag blir så arg så jag sprängs!"
Poff.

And now for something, hopefully, completely different.

Just nu ligger jag i min säng och väntar på bättre tider. Inte jul ( 34 minuter, counting) utan bara bättre tider allmänt. Om någon kan specifiera bättre tider för mig så kan de skicka ett brev, då blir jag glad.
Tyvärr kan man, om man väntar på bättre tider en sånhär kväll, inte undgå att nämna julen. Den kommer snart. Min lillasyster är glad och ska väcka mig imorgon klockan åtta. Då kommer hon att vara ännu gladare. Det ska jag också vara tror jag. Och sen ska katten få alla presentpapper, som är ett resultat av att min familj är ett resultat av konsumtionssamhället, och vi ska äta risgrynsgröt. Sen ska alla bli lyckliga, och fortsätta vara det hela dagen,hela veckan, hela livet.

Btw, Anna, Tack för julkortet!

18 december 2007

Nej, jag vet inte.

i wish the world was flat
like the old days
so I could travel
just by folding the map

(The new year - Death cab for cutie)



Det tog några timmar, men sedan satt jag riktigt bekvämt och skrattade i Julias säng. Kanske var det för att vi var så trötta, men det var faktiskt riktigt roligt att sitta där och fundera på vem som satt på stiftpennan och varför Julias morfar var tvungen att vara så högljud när han la golv. Ja, och annat också för den delen.

Imorgon är det julavslutning. Längtar jag? Jo, en del av mig längtar desperat efter att få gå upp när det är ljust och sedan bara se på filmer med Hugh Grant och tänka: "vad bra man kan ha det. TÄNK vad gulligt livet kan vara" och sedan kan jag somna igen, i soffan, och inte göra någonting. Sedan så finns det delar av mig som säger att det ändå inte är någon mening med det, att jag ändå inte kommer att vila ut mig tillräckligt och att det Ändå Inte Blir Någon Frost!
Nej, jag vet så lite. Jag borde vara tyst. Tyst tyst tyst och vänta på bättre tider. Eller låtsas att jag är med i Sunes Jul(fråga inte)

Vad är det som gör en människa konstig?
Jag känner en hel massa konstiga personer. Sådana som jag kan förstå, men som tydligen inte alltid accpeteras av alla andra. Som uppenbarligen har gjort något fel i att inte...ja, vad de nu inte har gjort.
Jag kanske är sådan själv.
I alla fall så undrar jag vem som bestämt hur det är. Ideal säger vissa, visst, det kan jag, det vet jag...eller? Och vem bestämde det?
Ganska nyligen kom jag nämligen på att det finns människor som jag tycker är konstiga. Även om jag helt motsatt mig sådana uttryck förut.Människor som inte visar känslor, som stänger in sig, kanske är oförstående och som, ja, helt enkelt inte beter sig så som människor vanligtvis gör. Som inte reagerar så som människor vanligtvis reagerar. Sådana människor är inte alls som mina vänner, eller andra...konstiga. Konstiga är verkligheten och försöker inte uppnå mer än det. Jag blir alltid ifrågasatt så fort jag inte försöker uppnå mer än det jag har, till exempel utseendemässigt. Varför?
Om något, så är väl det konstigt.

17 december 2007

Navid modiri counting.

no, I can never die

(Lemon - Broder Daniel)




För första gången sedan mitt stödmedlemskap gick ut, så saknar jag poeter.se. Jag är tillbaka med anteckningsblocket i fönsterkarmen eller själv framför word, och jag börjar tröttna på att ingen läser det jag skriver längre. Dessutom är det så mörkt ute, jag behöver lite ljus och bekräftelse. Vintern känns tragisk.

En vecka kvar till jul, counting. Navid modiri räddar morgonbussresorna och kungsmässan är överbefolkat. Igår skrev jag en novell som jag ska översätta till franska när jag orkar.
Jag fick en flanellpyjamas av mormor. Jag fryser inte på nätterna längre.
Jennie är hemma och en dag till ska vi överleva innan jullovet. En. Sedan är jag utan biologi-Johanna och tuggummibänkar för tre veckor, och kan byta ut dem mot mina nya tofflor och min säng. Nya böcker och Death cab.
En veckar kvar till jul, counting.

måste bara tillsist skriva hur mycket jag faktiskt älskar dig. jag vet att jag är elak, jag vet att världen suger, men fuck them! förlåt igen för teatern, förlåt för att jag försöker för dåligt och tack för att du räddar mitt liv. snart tio månader och snart har vi överlevt vintern, jag lovar.
jag älskar dig.

12 december 2007

Högtid och melodifestival

lås in ditt skratt och ditt leende och bara kasta bort nyckeln!

(Räknar mig lugn - Navid Modiri)



GöteborgCity idag: Såhär går det i melodifestivalen! Våra redaktörer tröttnade och gjorde egna listor blablabla blablabla. Jag kände mig inte så lite fjantig när jag slog upp det innan allt annat i tidningen(även om allt annat i tidningen också råkade vara rätt så meningslöst) men jag var bara tvungen. Melodifestivalen har någonsorts konstig dragningskraft, och även om jag känner igen färre och färre namn för varje år,min schlagerstatus slutade uppdateras seriöst någonstanns runt tio års ålder, så måste jag se finalen i år också.
Vill någon boka in en tekväll den någonting mars för att se på usel tv?

Imorgon är Lucia. Hon återuppstår varje år för att elda upp elevers hår och för att det ska kunna vara ett trevligt avbrott i varlaskolans avstannande undervisning. Bodil önskade oss alla en riktigt "dragig" lucia innan hon försvann från mentorsträffen imorse, jag undrar om det bådar gott. Förmodligen inte....jag hörde något om julpyssel med idrottsläraren...

Jag har stresssymptom men stressar inte. Visst låter det betryggande?
Nja, inte särskilt kanske.

8 december 2007

Huvudvärk och hemligheter

de små små orden är svåra ord
och de hårda orden är enkla ord

(Chans - kent)

Förlåt till alla som förtjänar ett sådant från mig. Jag är trött nu, förstår ni.

Så närmar sig andra advent och jag håller på att få lite ont i huvudet.
Jag såg en parodi på Linda Skugge igår på "Fredag hela veckan"(ett program som jag, om jag är hemma, har för vana att somna till). De drev om hur hon bara hatade allt hela tiden, och hur paradoxalt det blev. Jag kände mig förvånansvärt träffad på något konstigt sätt och bestämde mig för att vara snäll mot världen. Sen blev jag trött.

Idag var jag hemma hos Julia på eftermiddagen och höll på med HEMLIGSTÄMPLAT. Det blev ganska bra trots att jag kanske inte är så väldigt konstnärligt begåvad och därför inte är så duktig på HEMLIGSTÄMPLAT och andra aktiviteter som kräver HEMLIGSTÄMPLAT.
Mm...

Dessutom förstår jag inte hur min farmor kan gilla julpyntet på nordstan.

1 december 2007

Stress, jul och tårar


I think I'm drunk enough to drive you home now
I'll keep my mouth kept shut under lock and key
that's rusted firm, no lie
'cause all these conversations wind on and on...
Drinking champagne from a paper cup
is never quite the same
and every sip's moving through my eyes
and up into my brain
at half past two; about time to leave
'cause the dj's playing rhythm and blues
a sad-sorry state; stutter step to those slammin' grooves
as I'm waiting around for you...



Tårar åt den jävla julen

och jag är själv kvar ikväll.