Tjat och tv-spel.

In the end it doesn't matter
you will be the one to lead the way

(Join the riot - Timo Räisänen)

Jag funderar ofta över de olika delar som bidrar till skapandet av en personlighet. Av vem man är. Om någon av mina kära klasskamrater läser de här kommer de förmodlingen få ett mindre spel på mig, efter allt identitetsdaltande vi gått igenom i skolan det senaste halvåret, men ni måste ju medge att ämnet är intressant. Människor är som avancerade kompositioner, och om någon del saknades eller var annorlunda så skulle också hela personen vara inkomplett eller förändrad. Något som är extra kul är när man kommit till det stadie i en relation då man upptäcker den andres små "personlighetsuddar". Delar av personligheten som på något sätt sticker ut ifrån resten av mönstret. Som små överraskande men fina staccato-noter mitt i den annars helt jämna melodin.

I min relation med mitt ego är jag rädd att jag redan passerat det stadie då jag hittade dessa små uddar, i alla fall när det gäller en del utstickande intressen, men jag förtvivlar icke. Istället ägnar jag delar av min fritid åt att utveckla dem, med eller emot min egen vilja. Som många vet är tv-programet "Top Model" en eftermiddagsvana jag inte är allt för stolt över, men
som på något sätt drar åt sig min tid och uppmärksamhet (Marjorie borde helt klart vinna den nuvarande cycle 11, tätt följd av uppstickaren Analeigh, de är båda så söta och helt klart värda det). Ett annan mer nördkvalificerad hobby jag har är J R R Tolkiens verk och fantasivärld, som jag gärna dyker ner i när jag har tid. Annars är jag ju ingen fantasyläsare direkt, det är för tråkigt och pretantiöst, men det finns alltså ett undantag. Jag skulle nog faktiskt klassificera mig som rättså nördigt insatt. Och visst är det värt det att kolla på extramaterial till sista filmen i tre timmar bara för att få se den ack så berömda "waiting for the cloud"-scenen och för att få le lite åt det sentimentala inslaget där man får se Tolkiens och hans frus gravsten med inskriptionerna "Beren och Luthien". Jojo. Ibland önskar man att man visste mer om nödvändiga saker, och att de fascinerade mer än de onödiga, men man får helt enkelt nöja sig med det man har. Och vem vet, kanske får jag nytta av att kunna fantasinamn och fantasiplatser någon gång (ex. förut idag när jag gjorde mitt lilla kemiarbete och redan visste att beryll var en ädelsten...)

Och ikväll då? Ikväll är det Guitar Hero - maraton med brorsan och apelsinätning. Jag varvar lite. Några meningar här, en låt, en klyfta citrus. Jag tror nog livet är ganska enkelt. Dessutom ska jag döma matcher i helgen - yay åt småarga mellanstadieföräldrar och lätförtjänta pengar!

Franska och utklädnader.

to where the streets don't have no shadows

(Tomorrow is today - Marit Bergman)

Hej stora världen. Måste säga att jag klättrat över en och annan vägg idag, har bland annat haft franska redovisning, obs på franska , haft backträning i forsskogen efter vår vanliga träning och sprungit upp och ned för kullar i vintermörkret. Har dessutom överlevt en januarimåndag, det är inte varje dag. Bara varje vecka, actually....

Så har jag äntligen bestämt mig för vad jag ska göra med de 200 i-valspoäng jag har till min förfogan inför tvåan. Det blir, trots många om, men och dödsvåndor, franska 4, psykologi A och miljöpolitik. Det sistnämnda känns väl i och för sig väldigt mysigt, men med franskan får jag jobba strategiskt och slugt för att överlista mig själv. Det blir inte lätt, men det går nog.

På fredag är det klassfest, maskerad med talangjakt, fråga mig inte vem som knäckte denna brillianta, uppfluffade idé, och jag vet varken ut eller in. Utklädnad? Eh..Funderade på insekt, nu kanske det lutar åt hippie eller Britney Spears. Jag kommer förmodligen att få satsa på en Brittan med nyckelpigeutslag och hippie-look. Det blir lätt att vinna utklädningstävlingen.

Önskan om pepptalk.

I don't want a trust that can be bought

(Trust is shareware - The Ark)

Ikväll är jag trött på människor som sviker. Jag är trött på att leva med en uppfattning och sedan upptäcka att den inte är sann. Är trött på oärliga, gnälliga människor som tydligen har för avsikt att inte bara förvärra sin egen situation genom att krångla in sig i lögner, men som också måste vara sura och göra tillvaron värre för alla omkring. Tröööööttttt! Skärp er, snälla människor, jag försöker vara lycklig här. Och lugn. I ert sällskap går det sådär.

Jag är dessutom inte trött, men irriterad på västtrafik. Idag när jag var på pressbyrån och köpte mitt nya fritidskort, så hade de höjt priset igen. Om än bara med 25 kronor, men ändå med 25 kronor som kanske hade kunnat ge mig en trevlig chokladbit till myskvällen med min pojkvän eller en liten popcorn till biobesöket med vännerna. Tydligen finns det inte en kotte som uppskattar mitt val att åka kollektivt. Världen är full av bortskämda ungar, tonåringar som får deras föräldrar att köra dem till brevlådan och tillbaka om så krävs. Ändå tittar bara killen i pressbyråkassan på mig med döda, gråa ögon. Det finns inte en glimt där som visar på att han kanske tänker; undra om den där tjejen är en sån som får det här kortet av sin mamma, eller en sån som köper ett var tredje månad och ägnar dagarna emellan inköpen åt att spara till det nästa. Inte ens en liten skiftning i hans matta iris. Och där sitter jag, en typisk alternativ två i frågan han aldrig ställt sig, och förstår inte varför världen fungerar. Den borde ha kollapsat vid det här laget.

Highlights, eller, nyheter som tycks bryta trenden...
*Vi ska till Paris med familjen framåt våren. Wiii! Vandrarhem i Montmartre och blommande maj i Frankrike! Dessutom insisterar min yngre syster på ett disneyland besök, något som storasyster kanske inte helt motsäger sig. På disneyworld.com finns interaktiva kartor över parkområdet.....mmm...
*Imorgon fyller min pojkvän 18 och han är bäst i världen.
*De har fått in gul mango på Ica. Ni som ännu inte upptäckt denna syndigt goda sötsak. Gör en expedition på avdelningen för exotisk frukt!

Jag har sett Jesus!

Am I the only one around here

who's not gonna live my life in fear

(Tell me this night is over - The Ark)

Hallå alla glada vänner. Såhär när slaskfebruari närmar sig med stormsteg och jag i äkta bonne-anda plockat fram gummistövlarna för att skydda mina fötter från förfrysning, väta och allt gnäll som svävar runt i luften, så tänkte jag komplettera stämningen lite med ett blogginlägg. Intensiv vecka det här, som en fortsättning på den otroliga helgen. Jag säger bara Jesus Christ Superstar(ja, och därav rubriken, som också finns på en snygg pin som jag har). I söndags kom jag hem från Malmö och var fortfarande alldeles fnittrig efter föreställningen kvällen innan.

Sammanfattningsvis var det...

*En otroligt bra musikal, cred till A L Webber. Måste vart en rätt musikalisk kille det där när allt kommer omkring. Han har ju trots allt skrivit musiken till inte bara J C S utan också till Phantom at the Opera, Cats, Evita, Starligt Express och säkert ett tiotal kända verk till.

Och ändå pratas det om att typ..Micheal Jacksson är bland de främsta musikerna i modern tid?

*Mycket duktiga skådespelare och artister, rentav kalasduktiga faktiskt. Lite sådär att man inte fattade att det hela var slut förrens man var utanför operan och andades minusgrader. Huh för att kunna sjunga sådär bra.

*OLA OLA OLA OLA. Snälla, kan du inte bara ta att hämta upp de andra bandmedlemarna från deras små gömställen i Malmö, där de med största säkerhet bara ligger och dricker läsk på glasflaska och skvallrar om nått onödigt, skriva lite mer hypermusik och åka på turne. Helst till mitt vardagsrum och om det inte passar till närmsta möjliga stad. Tack.

Och ja, om det tvunget måste vänta så är det okej att göra ett par musikal-huvudroller till, jag tror inte att en endaste liten kräsen kritiker kunde stå emot Jesus schyssta höftmoves.

Annars är jag...

*Trött på våld och Israel/Palestina-konflikten. Trött trött trött på att få höra hur människor dödar varandra och varandras barn och grannar varje dag. Trött.

*Ändå lite pepp på att se Obamas tillträde livesänt om ca 13 minuter. Han är väl inget mirakel direkt, men han är i alla fall ingen Bush.

*Otroligt inte pepp på Twilight-hysterin. Suck på er, flickor. Är däremot mycket pepp på rätt mycket annat på bio just nu. Svensk film verkar ju vara påväg uppåt nu, med "De ofrivlliga" och "Maria Larssons eviga ögonblick". Trots dålig kritik så är jag lite sugen på "Benjamin Buttons otroliga liv" också. Cate Blanchett - ja tack.

(Ps. Jag får snart akta mig så att bloggen inte slutar som en enda lång musikalrecension...)

Exotisk frukt på operan.

om du är rädd - sluta med det

(Markus Kyrkogård - Markus Krunegård)

Godmorgon godmorgon. Fredag klockan 08:23 och jag sitter framför datorn och väntar på att livet ska bli bättre. Och på att rätt tåg ska komma, så att jag kan åka och ha styrkepass på idrotten i skolan. Idag är sista dagen på terminen. Sista dagen i frihet, skulle man kunna se det som. Vårterminens schema är aningen mer mördande än höstterminens. Smaka bara på min tisdag. 09:00-11:30 Matte B. 12:30-15:00 Fysik A.
Okej, alltså, jag vet att jag är bortskämd med korta dagar i allmänhet, men om man bortser från det och bara fokuserar på att jag ska läsa först två och en halv timma matte och sedan en lika lång lektion fysik, så kanske jag kan vinna lite medlidande. Jag kommer att tvingas baka bullar varje måndag kväll och ta med till skolan för att överleva.

Igår var en mycket trevlig dag. Först skrattade vi i skolan, mycket, drack te ensamma i caféet klockan fyra när alla gått hem, sedan fick vi biljetter till operan i sista sekund, billigt, Sofia fixade personalpris, och såg Mary Poppins. Grym föreställning, kanske inte den mest magnifika musik man kan hitta, men ändå otroligt underhållande. Sofia tappade hela mangoburken över golvet. Vi satt längst fram. I pausen träffade vi Malin, Olof och de andra aranäs-estet-människorna som passat på att lyckas gå dit samma dag som vi. När jag kom hem var jag övertrött. Till middag hade jag ätit lite nonstop-choklad och en mellan pommes frites. Inte okej nånstanns. Jag skrattade och ramlade ihop i min säng.

Och idag är det fika med salle, betyg i naturkunskap och middag hos mormor som gäller. Så bär det av till Malmö imorgon, Malmö, Malmöoperan och Ola Salo i Jesus Christ Superstar. Ihh! Jag undrar hur länge man orkar ha roligt i sträck. Någon får införa lite tråkigt någon gång i mitten på nästa vecka.

Idrottsbedrifter och lite lycka

remind me of who
I used to be

(No I don't remember - Anna Ternheim)

Kom just hem efter att ha tagit mitt allra första steg på karriären som innebandydomare. Fick i mig lite ris med supergoda oliver och sjönk ned i soffan som en liten slaim-hög. Eller hur det nu kan tänkas stavas. Igår spelade vi två matcher, ganska tätt, och i fredags kväll var jag på styrke-pass på friskis. Känns bra att leva upp till sitt rykte om att vara en aktiv person för en gångs skull.

Skolan har börjat igen och jag håller nästan på att förstöra mina chanser med att lyckas ta det lugnt. Tydligen har vi svenskauppgift till tisdag och min franska får jag göra på lunchen imorgon. Känns verkligen som ett strukturerat och bra sätt att börja skolhalvåret på. Snart börjar ju den nya terminen också. Nytt schema och tjong i medaljongen. Jag får satsa på frukt och träning och egen skratterapi.

Under helgen har jag fått anledning att bli glad över två materiella överraskningar. Först kom min försenade julklapp från Märit och mig själv, en söt liten kartong med två favoritfilmer, en skiva med the Beatles, en med the Cure och en med Coldplay. Mysigt. Sedan berättade mamma för mig (eftersom jag som vanligt inte kunnat tänka ut det själv) att om jag använder pengarna från när jag sålde jultidningar som oskuldsfullt mellanstadiebarn, så har jag råd att köpa min nya kamera, nu på en gång! Alltså ska jag ägna kvällen åt att vältra mig i annonser på nätet. Det kommer att ta månader innan jag bestämt mig. Lycka.

Mango och kirurgi

många mil att gå innan vi somnar
många mil att gå

(Hopp Skak - Navid Modiri & Gudarna)

Två timmars träning och jag kommer att sova riktigt skönt i duntäcket ikväll. Åt en alldeles perfekt mango nyss med te till och försöker förtränga att jag borde sova snart. Mamma tog just fram Sourcream-chips. Glöm att jag går härifrån närmsta halvtimman.

Första dagen i skolan gick långsamt, lärarna hade blivit sjuka och var inte så pigga på att dra igång lektionerna efter lovet. Vår Samhällslärare var riktigt ärlig och hävde ur sig flertalet bitterheter om både julhelgen, släkten och att sedan komma tillbaka till jobbet efter att ha fått en ostbricka och en gp-prenumeration i julklapp. Sedan ursäktade han sig och sa att det förmodligen är bättre att vi själva inser att julen är glorifierad. Med åren liksom.
Martin Sjöö - den tysta revolutionären. Den unga men bittra.

Min absolut nödvändigaste onödigaste julklapp i år (någonsin?) bor redan i mitt hjärta. Två hela säsonger av Grey's Anatomy, totalt 35 avsnitt att spendera min tid med. Inte alls min stil att falla för tv-serier, men ibland får man offra lite av den lilla värdighet man har kvar för att kunna ägna sina efter-träningen-kvällar och söndageftermiddagar åt att frossa i AT-läkarnas orealistiska men intressanta liv. Varmt rekomenderat.

Onsdagsöndag

there's someone in my head
but it's not me

(Brain Damage - Pink Floyd)

Hey you people. Så är sista kvällen av det prisade lovet här och jag svämmar över av söndagskänslor i soffan framför någon typ av nästan-live sändning av Grammisgalan 2009. Ja, söndagskänslor, ni vet; imorgon-måste-jag-ta-tag-i-saker-och-vara-pigg-och-trevlig-fast-jag-egentligen-helst-skulle-låta-bli-och-läsa-någon-mysig-bok-istället känslan. Oj. Nina Persson har randiga tights.
Bara för några minuter sen åkte Jennie iväg med sin syster för att se på bio och lämnade mig åt mitt öde efter en trevlig eftermiddag med skridsko och te. Hon ägde mig på Guitar Hero. Jag som trodde att jag var den ultimata mästaren...nästan.

Jag funderar över facebook. Jag måste ju erkänna att jag blev lite sugen på att ansluta mig till denna trend tidigare idag när jag spanade på folk hemma hos Sofia. Samtidigt känns det hela ganska farligt. Jag är 1., oteknisk, 2., inte en flitig internetanvändare och 3., inte särskilt bra på att använda websidor fullt ut. Punkt nummer tre kan eventuellt ha någonting att göra med de övriga två. Men ändå, varför inte? Det känns ibland lite som om man är den enda jordinvånare som inte är medlem. Och tänk att faktiskt få hänga med lite för en gångs skull..Hmmm..

Så var det snart dags att söka jobb också. Igen. Jag undrar just när jag kommer att orka ta tag i mig själv och skriva ihop ett cv och ta en runda bland kungsbackas caféer och butiker. Man borde leva lite mer i en dröm. Skaffa sig ett mysjobb vid kusten någonstanns, träffa nya människor och leva lite mer i nuet. Men, tyvärr händer sånt mest på film.
Någon som vet något företag som är benägen att anställa en förvirrad sextonåring, mycket kompetent med erfarenheter av bland annat...regelbundna tågresor?
Nu äger Timo Räisänen grammisscenen tillsammans med In Flames.

Bara en snabb visit.

you take the things you like
and try to love the things you took

(On the radio - Regina Spektor)

Lever just nu det intensiva livet, mitt i gothia cup och med fullbokad kalender. På något sätt lite skönt att spela innebandy igen, ni icke-nördar vet inte vad två veckor utan sporten betyder. Dessutom vann vi sista matchen idag ordentligt och hamnade någonstanns i mitten av vår grupp. Efter att jag checkat ut härifrån ska jag kolla upp resultaten och se vilka vi ska möta i sextondelen imorgon. Sara hoppas på något jobbigt hallandslag bara för att vi ska bli taggade, jag hoppas på...vinst? Bara något allmänt roligt. Så att humöret ändå är någorlunda på topp när skolan börjar om några dagar. Fem, för att vara mer exakt. Innan dess måste jag dock hinna med ett snabbt besök hos Lollo och förhoppningsvis en mysdag med Jennie. Och en kväll hos Steff.

Åh, och just det, är det någon som vet var man kan hitta HAIR på film? Alltså, den finns ingen stanns och jag blir trött på det! Alla människor borde faktiskt ha rätt att få ha sina favoritfilmer hemma i hyllan.

-09

And if we see it
Why can't we beat it

(Forget December - Something Corporate)

Nu sitter jag här igen. Precis som förra året sitter jag här och försöker filosofera om min plats i tillvaron utan större framgång. Det har gått ett till år, med en till slaskfebruari, en till naivitetsmaj, en till njutningsaugusti och en till november med mörka eftermiddagar.
Jag har aldrig riktigt gillat nostalgi. Den där sentimentala känslan av att tiden är konstant och att vi bara är människor, som är så lätta att forma. Ändå kan jag inte riktigt låta bli. Kan inte låta bli att tänka på vad jag blivit, vad jag lämnat, vad som finns kvar. Vad jag kunde ha blivit, var jag kunde ha varit istället för här, i vår gråtapetserade hall med smidig kontorsfunktion.

Första januari förra året var självklart annorlunda. Jag hade inte promenerat i London, genom Hyde Park på morgonen. Ätit dyr caféfrukost med mamma. Nypressad juice. Jag hade inte gått mopedkursen med krister "henriksson" trafikskoleläraren och jag hade aldrig kört retromoppen (!!!). Jag hade inte firat ett år med älsk, inte alls upplevt samma lättnad som finns nu. Inte kännt efter vad som är mer värt än annat. Jag hade inte förstått hur konstigt det känns att vakna en morgon och veta att man inte bara valt gymnasieskola, utan skickat in papprena till någon form av knäpp myndighet som bestämt att sista datumet för att välja var igår. Jag hade inte skrattat så mycket som jag gjorde varje gång min bästaste jennie ramlade i skidspåren i Trysil och jag hade inte varit så glad som jag var när vi låg och pratade i den stora våningsängen på kvällarna.

Jag hade inte vetat eller kunnat förbereda mig på hur det skulle kännas att sluta grundskolan och att lämna något bakom så deffinitivt. Det kommer alltid fler tårar än man tror. Om man är sentimental som jag, i alla fall. Jag hade inte fått några slutbetyg att öppna och gråta av lättnad över. Jag hade aldrig haft ett jobb och jag hade aldrig kännt känslan av att lämna sista slöjdlektionen med ett leende. Jag hade aldrig varit på festival och skrikit dansat glädjerusat och sedan frusit och svettats på samma gång i en sovsäck i Malins enorma tält. Nästan ett hus, är det. Jag hade inte varit nervös för och åkt på mysig stockholmsresa med pojkvän och jag hade inte gråtit som en fontän när på Broder Daniels sista konsert. Jag hade inte förvillat mig i sommarlycka. Jag hade aldrig ätit muminkex under en suspekt gatlykta mitt i småländska skogen.

Jag hade inte gått hem från min första dag på gymnasiet med ett enda ord i huvudet: ja. Jag hade aldrig träffat Klara, Björn, Ella, Linnea, Lisa, Sofie och alla andra galet fina människor jag träffat bara sådär. Jag hade inte varit på en helt genomblöt kaos-hajk och ändå tyckt det var mysigt. Hade aldrig blivit rädd för Ellas subtila, mystiska skåp och inte skrattat åt Kåres försök att beskriva lugn i klassrummet med en formel. Jag hade inte lärt mig konstiga innebandydomarregler och jag hade inte gått ut en förmiddag, en nyårsafton och sprungit. Sprungit fort. Bara sprungit bortåt. Jag hade inte firat en hel jul hemma utan några tårar eller konstiga sammanbrott och jag hade aldrig varit så tacksam för ett jullov.

Och nu då?
Det är första januari, jag har ätit kall fläskfilé-rest till middag och förväntas äta ostkaka till efterätt inom en allt för snar framtid. Det ligger någon sorts konstig söndagskänsla över dagen, något stillastående, men samtidigt finns en förväntan. Något som inte är utalat. Jag har inga nyårslöften i år. Jag har inga gränser. Jag säger som min älskling steff sa i sitt ganska så dimmiga tolvslagstal: det här är vårt år. Det här är mitt år.
So be it.