In the end it doesn't matter
you will be the one to lead the way
(Join the riot - Timo Räisänen)
Jag funderar ofta över de olika delar som bidrar till skapandet av en personlighet. Av vem man är. Om någon av mina kära klasskamrater läser de här kommer de förmodlingen få ett mindre spel på mig, efter allt identitetsdaltande vi gått igenom i skolan det senaste halvåret, men ni måste ju medge att ämnet är intressant. Människor är som avancerade kompositioner, och om någon del saknades eller var annorlunda så skulle också hela personen vara inkomplett eller förändrad. Något som är extra kul är när man kommit till det stadie i en relation då man upptäcker den andres små "personlighetsuddar". Delar av personligheten som på något sätt sticker ut ifrån resten av mönstret. Som små överraskande men fina staccato-noter mitt i den annars helt jämna melodin.
I min relation med mitt ego är jag rädd att jag redan passerat det stadie då jag hittade dessa små uddar, i alla fall när det gäller en del utstickande intressen, men jag förtvivlar icke. Istället ägnar jag delar av min fritid åt att utveckla dem, med eller emot min egen vilja. Som många vet är tv-programet "Top Model" en eftermiddagsvana jag inte är allt för stolt över, men
som på något sätt drar åt sig min tid och uppmärksamhet (Marjorie borde helt klart vinna den nuvarande cycle 11, tätt följd av uppstickaren Analeigh, de är båda så söta och helt klart värda det). Ett annan mer nördkvalificerad hobby jag har är J R R Tolkiens verk och fantasivärld, som jag gärna dyker ner i när jag har tid. Annars är jag ju ingen fantasyläsare direkt, det är för tråkigt och pretantiöst, men det finns alltså ett undantag. Jag skulle nog faktiskt klassificera mig som rättså nördigt insatt. Och visst är det värt det att kolla på extramaterial till sista filmen i tre timmar bara för att få se den ack så berömda "waiting for the cloud"-scenen och för att få le lite åt det sentimentala inslaget där man får se Tolkiens och hans frus gravsten med inskriptionerna "Beren och Luthien". Jojo. Ibland önskar man att man visste mer om nödvändiga saker, och att de fascinerade mer än de onödiga, men man får helt enkelt nöja sig med det man har. Och vem vet, kanske får jag nytta av att kunna fantasinamn och fantasiplatser någon gång (ex. förut idag när jag gjorde mitt lilla kemiarbete och redan visste att beryll var en ädelsten...)
Och ikväll då? Ikväll är det Guitar Hero - maraton med brorsan och apelsinätning. Jag varvar lite. Några meningar här, en låt, en klyfta citrus. Jag tror nog livet är ganska enkelt. Dessutom ska jag döma matcher i helgen - yay åt småarga mellanstadieföräldrar och lätförtjänta pengar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland måste man förlora sig i fantasin, för att orka med verkligheten.
//Buster, ovanligt filosofisk... borde nog sova.
Guitar Hero! Hoppas du klår honom på det^^
Något förfärligt har hänt; min Guitar Hero gitarr har totalkollapsat... Kan inte spela, haha, tänkte bara informera dig (flitig spelare som du är;) hoppas du hörde ironin).
Stor kram! Vi hörs.
Skicka en kommentar