Honung i nöden

But even at our swiftest speed,
we couldn't break from the concrete


(Brothers on a hotel bed - Death cab for cutie)


Jennie Monié räddade mitt liv med honungste på eftermiddagen, vi låg i hennes soffa istället för att måla på vår vackra Räv-tavla. Riktigt skönt, kanske att jag kan börja bättra mig lite nu. Jag övar dagligen på att säga "ja" på ett normalt sätt, så att jag kan svara på uppropet på hallandslagsträningen på fredag.Tyvärr låter det lite mer som "jhahahaaaaaaaaaaaåahosthost" och inte "ja". Jag får jobba på det.



Idag är jag på humör för att skriva listor. Jag ämnar därför göra just det(nu blev alla glada!).

*harkel host harkel*


Lista över saker jag är arg på idag:

På tredje plats: Julen. Jag är jättetrött på julen innan den ens börjat och den är lika onödig i år som alla andra år. Lussekatter, skumtomtar och mys med vännerna kan bara inte väga upp alla tårar och släktmiddagar. Sorry Jesus.

På andra plats: Min lillebrors datorspel. Det må vara mycket temporärt men DE TAR UPP ALLT MINNE PÅ HELA DATORN! DÖÖÖÖ!

På första plats: Usa. Idag och många andra dagar. Världens enda supermakt gör mig galen. Galen!

Lista över saker som verkar ha en tendens att dras till mig:

På tredje plats: Alldeles för små platspåsar. De finns plötsligt i hela mitt rum, täcker golvytan och äter upp alla papper! Jag borde nog...eh..kanske sluta köpa godis, vantar och skivor och istället satsa på tv-apparater, stora familjepussel och hårddiskar från 60-talet.

På andra plats: Använda batterier. Överallt. Väskan, skrivbordet, vid datorn, på golvet och ja, i fjärrkontrollerna.

På första plats: Absolut jätteonödiga skolstenciler. Om allting från August Strindberg till imparfait till Varlainfo. Kul.

Lista över saker som jag snart kommer att förlora:

På tredje plats: Skolans trippelbollsturnering. Med viss hjälp av mina klasskamrater.

På andra plats: De sista av mina pengar. Spenderade på förmodligen lite choklad. Sen får jag vara pank några dagar.

På första plats: Mitt förstånd. Herregud, jag blir mer paranoid för var dag som går.

Så. Behov-tillfredställt. Nu ska jag falla för trenden och göra ett Emocore-test.

Skandaler och Ädelgasstruktur

ovanför molnen
-där djävulen bor


(vy från ett luftslott - kent)



Ni känner mig, jag ljög igen. Självklart skrev jag ingen fortsättning förra veckan.
Dock kan jag garantera att jag kommer att beklaga mig över min familj igen någon gång i framtiden, det händer då och då. Jag är väl lite bitter av mig...kanske. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.

November är snart slut, till Jennies och mångas lättnad. Kungsbacka väntar på bättre tider och snart blåser skyltarna utanför optikkällaren sönder. Jag väntar på den dagen med spänning. Tyvärr har de just bytt ut skyltarna mot nya, med reklam för mönstrade linser, så det lär nog dröja en bit in i december är jag rädd. Förmodligen precis tillräckligt länge för att terminen ska ha hunnit ta slut. Retligt.

Senhöstens tema verkar ha varit skandaler, nästan fler än vanligt. HM:s leverantörer använder barnarbetare samtidigt som deras modeller är för smala, tänka sig, McDonalds har inga vettiga anställningsvillkor, regeringen har inte tid, nej, ingen har nog tid faktiskt, framförallt inte för att tänka på andra(ojOjOJ kom ni på det nu!?), Willys egna köttbullar(eller var det apelsonjuice,toapapper,kattmat?) vinner över alla andra märken i senaste undersökningen, Gustav Vasa åkte aldrig skidor och samtidigt knarkar Britney Spears värre än vanligt. Kul kul. Klass 9G vann Nutidsorienteringen.

Dagens (nörd) Dikt:
6&7 vill ta
1,2,3 vill ge
4&5 vill inte va me

och ja, det finns en fin tanke bakom.


Jag har länge funderat på att bli en såndär helt förpliktelsefri människa. En sån som faktiskt inte bara säger att hon gör precis som hon känner, utan gör det på riktigt. Jag vågade till exempel inte kasta min temugg på golvet idag. Den var full av Rooiboste, smak rabarber-grädde, rykande varm och precis perfekt för att krossas över mattan. Men, jag kastade inte ned den ifrån sängen, även om jag bråkat med pappa och även om världen är dum och även om Britney Spears knarkar värre än vanligt. Bara för att jag är för tråkig. Bara för att jag lärt mig att tänka efter först.
Någon borde lära om mig. Jag har ju faktiskt tappat rösten, dessutom.

Den Perfekta Familjen del 1

alla mina vänner är döda
jag skulle verkligen behöva fika
alla mina vänner är döda
jag skulle verkligen behöva skrika!


Idag samlades familjen Clarin på verandan för att bli fotograferade för de årliga juliga julkorten. Det hela fortskred som väntat och även i år kommer alla släktingar, vänner och bekanta få ansträngda bilder på de tre förtjusande barn iklädda jultomtemössa och en störig tonåring hemskickade någon vecka innan julafton.

Även i år lutar det åt en perfekt jul.

Fortsättning imorgon.

Det kanske är för luftfuktigheten, eller varför får Håkan sova i ett tält?

hail be laughing mankind
and the ones who dare
to cry loud too

(Topsy Kaiser - The Ark)

Jag gick från tåget förut, 19:49 kom det till Anneberg. Jag frös. Luftfuktighet, säger pappa att det beror på. Förmodligen är det onödigt att förstå. I alla fall så var jackan lite för tunn och jag skyndade mig fram på trottoaren. Håkan Hellström sjöng i mina öron.
ingenting är loooogiskt.
Jo, Håkan, tänkte jag. Det är det som är problemet. Allting är för logiskt. Allt i från tårar till matteprov till luftfuktighet. Jag blev lite arg. Egentligen så är det så falskt.

Räddningen kom när jag gick av trottoaren, över vägen. Låten tog slut, en annan började. Poprösten byttes ut mot....
Rolf Ola Anders Svensson. The Ark. Cygnet to Cygnet. Jag dansade över gatan och skrattade.
Det kallas tonår tror jag. Hormonförändringar. Eller så är det bara något med The Ark som skapar någon sorts euroforisk lycka vid precis rätt tillfällen. Jag vill tro på det senare.

Sedan var det Uppdrag Granskning på tv. Då blev jag arg igen.
Är det någon som känner Håkan Westerholm?
Trodde väl inte det. Han är en medelåldersman med Asbergers syndrom(eller heter det sjukdom? Nej, syndrom är det väl..) som bor i en grön vagn på en kulle någonstanns i Göteborg. Socialförvaltningen har hand om hans boende, och ska sköta det rent ekonomiskt. Tyvärr, tyvärr, så har kommunen inte tillräckligt med resurser för att göra det, utan lägger över ansvaret på olika kristna stödgrupper, Räddnings missionen och allt vad det är. Men de ansåg inte heller att Håkans vagn var särskilt viktig att ta hand om. Vadå, leda elektricitet? Va?
Ändå fick de 400 000 per år av kommunen för att sköta Håkans boende. Vad använder de pengarna till?
Innan han skaffade sin vagn bodde Håkan i ett tält med sin pappa. I sju år. I Göteborg, Sverige.
Vill ni vara arga med mig, så gå in på http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232&from=program_ao och se själva. Mänskliga rättigheter är rättigheter. Det finns de som tydligen glömmer bort det ibland.

Lite sådär helt utmattad.

come on baby, now feel the waltz


(20 years of snow - Regina Spektor)



Jag avslutade just min önskelista och fick lite dåligt samvete över hur kapitalistisk världen är. Tyvärr har jag lärt mig nu att mina släktingar inte riktigt förstår ordet kapitalistisk. Skriver jag ingen önskelista så ger de mig silversmycken och svintråkiga böcker utan något budskap. Alltså tänker jag logiskt och egoistiskt, går igenom i huvudet vad jag behöver och skriver ned det. I självaverket skulle jag behöva Mvg i slöjd, musik och So, ett telefonnummer till Gud, kärlek och rättvisa åt världen. Ingen förstår mig. Kliché.

Min familj sitter och äter chokladmuffins. Jag funderar på att sluta mig till dem, och tugga i mig lite fettochsocker. Kanske ta lite te till det. Inte helt fel.
Fast jag orkar inte resa mig från datorstolen. Jag känner mig helt fysiskt utmattad efter dagens idrottshysteri med resor till Munkedal och tillbaka och allt. Tänk allt jag offrar för innebandyn! Flera timmar i sängen!
Sova är nog en bättre idé än muffins.
Godnatt.

Einstein och jordgubbsljus.

we wont let you slip in between

(I say no - Anna Ternheim)


Mina fingrar luktar lite clementin, lite vinter. Jag försökte äta djungelvrål förut, men mina tänder gör ont. Jag övergick till frukt. Kanske kan det få mitt huvud att klarna lite. Det finns inte många tankar som går att få ut ur det just nu, nämligen. Hjärnaktivitet: låg.

Just nu(kanske) är Julia i Borås med sina elastiska stavar och hoppar upp och ner i någon inomhushall. Jennie är med sina sjuka vänner(som jag faktiskt nästan känner). Steff sitter hemma och hittar alla specialeffekter på sin webkamera, otroligt intressant. Malin sover.
Jag sitter vid datorn och försöker hålla ihop lite för mycket på en gång. Det är så svårt att veta ibland, vad som förväntas och krävs av en. Vad som är viktigt och vad man faktiskt ska skita i för det har man faktiskt inte med att göra.
Människor tröttar ut mig ibland. Jag saknar mina jordgubbsdoftljus.

För några dagar sedan träffade jag Nina på bussen. Jag känner henne inte längre, slog det mig när jag gick hem sen. Jag vet ju knappt vem hon är. Sedan tänkte jag att jag hatar världen, som sätter ihop människor vid ett tillfälle, inbillar dem att de är lyckliga i kanske några veckor, minuter eller år och sedan bara sliter deras liv till olika vägar igen. Hela tiden så. Det finns ingenting bestående. Ingenting kan vara bestående, eftersom tiden inte är det?
Jag vill ringa till Einstein och fråga om meningen med livet.

Regnbågar och nyckelpigor.

Du frågar mig vad kärlek är
men jag vet inget om det där
bara sånt som man kan mäta
kan jag förstå

(Våga vara rädd - kent)



Det har blivit november, det har blivit vinter, det har blivit kallt. Jag behöver helt klart nya vantar. Och kanske en kappa också, en lila. Så jag kan anpassa mig lite efter årstider och tidsomställningar och annat. Det finns ju faktiskt frost nu, på mornarna.

Så fort jag kommit hem från Kina så kastade skolan sig över mig med en massa arbeten och prov. Jag har pluggat varje kväll den här veckan, flera timmar åt gången. Det är förmodligen första gången i mitt liv som jag är så ambitiös och lyckas hålla mig så länge ifrån datorn. I och för sig gör det att jag hamnar lite efter( på intellektuella sidor som t.ex bilddagboken.se), men det är ändå hälsosamt och bra. Värt mycket beröm. Applåd?

Idag var Jennie äntligen tillbaka till skolan efter att ha varit sjuk alldeles för länge. Hon får bara inte först åka till Vodka-Tyskland och sedan tappa rösten. Inte när jag tycker så mycket om henne. Fast jag fick i alla fall ett armband i tysk present. Ett ganska så gulligt armband med nyckelpigor i regnbågsfärger. Då blev jag lite tröstad i alla fall.

Jag behöver inte dra ned rullgardinerna längre. Det blir ändå inte ljust.Himlen är orättvis.Det är så jobbigt med mörka mornar. Lika bra att plocka fram adventsljusstakarna nu på en gång, och hoppa över november! Jag kan inte tänka mig att det finns någon som gillar att gå in på kontoret klockan åtta, när det är mörkt, och gå ut igen klockan fyra, när det är mörkt igen. Vem kom på jordens rotation? Gud?