come on baby, now feel the waltz
(20 years of snow - Regina Spektor)
Jag avslutade just min önskelista och fick lite dåligt samvete över hur kapitalistisk världen är. Tyvärr har jag lärt mig nu att mina släktingar inte riktigt förstår ordet kapitalistisk. Skriver jag ingen önskelista så ger de mig silversmycken och svintråkiga böcker utan något budskap. Alltså tänker jag logiskt och egoistiskt, går igenom i huvudet vad jag behöver och skriver ned det. I självaverket skulle jag behöva Mvg i slöjd, musik och So, ett telefonnummer till Gud, kärlek och rättvisa åt världen. Ingen förstår mig. Kliché.
Min familj sitter och äter chokladmuffins. Jag funderar på att sluta mig till dem, och tugga i mig lite fettochsocker. Kanske ta lite te till det. Inte helt fel.
Fast jag orkar inte resa mig från datorstolen. Jag känner mig helt fysiskt utmattad efter dagens idrottshysteri med resor till Munkedal och tillbaka och allt. Tänk allt jag offrar för innebandyn! Flera timmar i sängen!
Sova är nog en bättre idé än muffins.
Godnatt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar