En konstig.

someone
turn me around

(Smokers outside the hospital door)


Idag bor en liten konstig klump av ångest i min mage. Jag vet inte vad den kommer ifrån.
Kanske föddes den alldeles nyss, när jag kom på att jag inte har någon aning om var ett silverarmband jag tydligen fått i konfirmationspresent har gömt sig någonstanns. Enligt försäkringen är det värt 1200 kronor. Inte bra alls.
Fast, det känns inte så. Klumpen har funnits längre.
Kanske föddes den imorse när vi spelade brännboll på gympan. Eller när Johanna hade sin felfria redovisning och lät som en medlem i svenska akademin när hon läste sin skriftliga analys rätt upp och ned. En robot som är medlem i svenska akademin.
En del människor är bra, en del är onåbara. Jag vet inte om det sista är något positivt.

Kanske föddes den i början av avslutningen med innebandylaget, när vi skulle lösa någon sorts "logisk" uppgift, i form av ett konstigt, hemmagjort pussel. Jag var långsammast av alla på att tänka. Sedan vann mitt lag ändå, eftersom jag kan citat ur "Yrrol" utantill.
Jag vet inte om det sista är något positivt.

Egentligen har idag varit en mysig dag. Faktum är att jag bara för någon timma sedan eller två, satt på Saras altan och åt färsk ananas och drack light-saft. Och faktum är att det är sol.
Jag behöver nog träffa Stefan. Jag behöver nog sova.

Lite..äntligen.

I feel so free and so small at the same time

( Tell me I'm wrong - Eskobar)


En solig eftermiddag utan något att göra - en ganska tom kväll.
Jag lyssnar på Camera Obscura och slappnar av.
Förut åt jag kycklingsallad med citronolivolja på altanen.

Idag kom äntligen klasströjorna efter mycket krångel. Jag och Julia var extra fina i våra knallröda, stopljusinspirerade t-shirts. Hela skolgården liksom lystes upp.

Hur bakar man vetelängd? Jag kom på hur fruktansvärt gott det är förut och blev otroligt baksugen. Dessutom känns det alltid nyttigare att äta bulle utan en massa kletig fyllning (som om allt transfett och dödligt socker fanns bara där, men ändå)! Kanske ska jag överasska familjen med att baka jättemånga vetelängder och koka lite kaffe? Är jag snäll då?

Jag tycker om min moped. Förut tog jag bussen hem till mamma och hämtade ned den hit. Nu kan jag åka lite vart jag vill, jag kan fly om jag vill.
Det är bra.

Så vitt jag vet..

think about the young boy, he's becoming mad

(Od Slatrom Ekil -The Ark)

Ibland tänker jag på vad jag lär mig på en dag. På kvällen, innan jag ska sova, bara två minuter av fundering. En vanlig dag är jag i skolan mellan ungefär sju minuter över åtta och kanske tio i fyra. Jag går på lektioner, jag pratar om viktiga saker, jag pratar om helt oviktiga saker och jag tuggar tuggummi oavbrutet för att kunna koncentrera mig. När jag går till stationen lyssnar jag på musik och känner mig precis lika obildad som i början av dagen.

Idag är ett bra exempel. Jag hade fem lektioner, idrott, religon, svenska, matte och engelska. Halva matten och halva engelskan var inställd.

Sammanfattningsvis har jag idag lärt mig (plus minus vissa saker):

* Hur man spelar baseboll med lite felaktiga relger
* Hur varmt det är att spela baseboll med lite felaktiga regler när det är 22 grader i skuggan
* När det judiska nyåret firas (oktober)
* Att ordet "hela" är ett adjektiv
* Två nya historier som min mattelärare hittat på
* Att 205 länder är anmälda till OS i Kina

Allmänbildande?

Om morgon

take this to the emperor
tell him that his armies is defeated
tell him I am the last of soldiers
that stands today

(Train of fire - Mando Diao)

Vaknade för ungefär tre timmar sedan, av att en av Jennies katter hoppade upp och lade sig ovanpå mig. Jag fick knuffa ned honom fem gånger innan han gav upp och lade sig på golvet istället. Sedan var det ljust överallt, och helt omöjligt att somna om.
Som tur var, så verkar idag vara en ganska bra dag att vakna upp till. Klart och soligt. Jag kan ha mina linnebyxor en dag till.

Igår upptäckte jag att vi har en högtryckstvätt i garaget. Den var otroligt tung att bära upp till trädgården, men när jag väl lyckats, så var det riktigt roligt att spola av alla altanmöblerna. Mamma var också nöjd.
På eftermiddagen åkte jag till Jennie (dock inte på min moppe som av någon anledning krånglar). Vi bakade bullar, tog en promenad in till innerstan, hyrde film och hälsade lite snabbt på hemma hos Johanna på vägen hem.
Åh, jag vill ha sommarlov och göra alla dagar till sådana här dagar!

Nu är det en vecka kvar av seriöst skolarbete. De sista en och en halv veckorna blir nog mest...bostslösade. Skulle jag gissa.
Jag vill inte räkna ned tiden. Jag vill vara omedveten om allt.

Animaliska pinsamheter

you got to spend some time with me

( I will possess your heart -Death cab for cutie)


Jag har just skämt ut mig inför hela verkligheten genom att spela lite instrument tillsammans med mina klasskamrater och några yngre människor i de andra kulturklasserna. Jag är helt enkelt enormt pinsam. Den enda höjdpunkten var när Steff dök upp helt oannonserat och bara var...gullig. Mer behöver inte sägas.
Jag är också otroligt trött, dagarna är intensiva.
Varje kväll försöker jag slappna av och lyssna på Death cabs nya skiva, Narrow Stairs. Någon ifrån GP tog sig faktiskt för att recensera den, och hade omdöme nog att ge den fyra av fem i betyg.
Ben Gibbard räddar mig lite.

När slutar förretsen Eurovision Songcontest?
Bara sådär att bero på pinsamt..

Mumintroll

my brain is repeating
if you've got an impulse
let it out!
but they never make it past my mouth

(The sound of settling - Death cab for cutie)


Jag har en otroligt långsam dag och satt just och skrev rent hela det enorma arbetet om britterna. Innan det åt jag mig tjock på våfflor. Förunderligt hur tråkiga saker kan vara ibland.

Idag fyller Johanna sexton år. Imorgon ska hon få sitt livs största överraskning i form av vår present. Jag hoppas att hon skrattar lika mycket som förra året, om inte ännu mer.
Dock får vi inte baka något till henne, eftersom hon har någon noja på att göra allt sådant själv. Nästan hela förra veckan, eller ja, från den stund vi bestämde att vi skulle fira henna på måndagen, har hon pratat om tårtor och kakor och mat. Lite tråkigt, med tanke på den fantastiska chokladtårta jag och Jennie gjorde förra året. Vi hade ju kunnat överträffa oss själva, menar jag.

I torsdags gjorde jag ett försök att väcka några av mina intellektuella sidor och lånade en bunt med böcker på biblioteket. Jag öppnade den första igår, bara för att upptäcka att det jag trodde var en intressant och tänkvärd bok var ännu en "kvinnan-som-känner-sig-missförstådd"-roman. Okej, nu kanske jag är väl snabb att dömma författaren, men jag orkar inte. Förlåt svenska läraren som tycker att jag är för kritisk på lektionerna, förlåt alla som skriver, men jag är kräsen.
Trots att jag inte läst den på säkert två år, så är nog " Ett annat sätt att vara ung" av Per Nilsson min favortitbok. Den är annorlunda. Precis som "Alkemisten" av Paolo Coelho. Eller "Veronika bestämmer sig för att dö" av samma författare. Och allt av Tove Jansson då förstås. Henne sväljer jag helt och hållet. Mumindalen är min tilflyktsort.

Apologetically.

Kort redigering av inlägg från tolfte maj:
Sverige är inte i semifinal i ishockey-vm. De spelar tydligen kvartsfinal just i detta nu. Jag ber om ursäkt för min klantighet och önskar alla sportnördar en trevlig kväll.

(Men Henrik Larsson är fortfarande uttagen till att spela i Sveriges trupp till fotbolls-em?)

Mina vänner britterna.

vad vet du om gryningen
förrän du mött varje morgon
med sömnlösa ögon

(Brännö serenad - Håkan Hellström)


Jag grävde efter knäckebröd i köket och hittade rättvisemärkt persiko-te som jag nu knarkar för fullt. Jag tänker inte på mina tänder.
Snart fyller Johanna år och jag ska ha mycket roligt med vännerna i helgen. På fredag ska jag hem till Julia, på söndag ska jag sova hos Jennie och på måndag, när vi har studiedag, så bjuder Johanna in oss till sig. Lycka! Förmodligen är jag skyldig Johanna en riktigt fin födelsedagspresent nu, sedan hon på SA-tiden i skolan snällt påpekade för mig att jag stavat fel på Storbritannien under hela mitt geografiarbete (även på den noggrant genomarbetade framsidan). Arbetet är en jämförelse mellan ett u-land, Nigeria och ett i-land, Storbritannien. Eller som jag och, enligt Jennie, 80 % av Sveriges befolkning stavar det "Storbrittanien".
Världen är jobbig. Det heter ju "britter" med två t.

Mina såpbubblor luktar banan och gör alla jätteirriterade. Jag saknar Malin lite. Fast jag ska ju på hennes föreställning nästa vecka...Mohahaha. Tydligen skulle Julias kompis, Julia M, också dit. Också min följeslagare, Mari, förstås. Tur att hon finns, jag hade inte vågat gå dit själv.

Rökelsekväll

I'm just trying to love you
any kind of way
but I find it hard to love you
when you're far away

(Seaside - The kooks)

Pappa tycker att min rökelse förpestar hela huset och har så gott som stängt in mig i den botre delen av byggnaden tillsammans med de tydligen alltför exotiska inredningsdetaljer som jag nyss använt för att skapa lite stämning. Jag skrev haikus. Det var skönt. Ord är verkligen min drog, och den är att rekommendera. Jag kan skriva av mig det mesta och sedan dricka lite te för att bli helt lugn. Teet vet jag inte riktigt om jag ska rekommendera dock, man blir ganska lätt beroende och min kusin säger att man kan få gula tänder av det. För mycket te, alltså.
Hon är ganska intelligent, så därför får jag väl tro henne.

De sa på väderleksrapporten att det ska bli kallare och jag vill plötsligt helt desperat köpa koftor. Eller rättare sagt, jag har nu lagt till koftor till min inre lista över saker jag är väldigt sugen på att köpa. På listan finns också: en färgglad och mönstrad bikini, ett par pösiga linnebyxor (gröna?) att ha på sig i sommar, linnen som är fina, skor (deffinitivt gröna, om jag inte hittar en färg som gör mig gladare än grön) och sjalar från indigo. En punkt på listan klarade jag av idag, när jag äntligen (efter en lång vecka av väntan) köpte mitt ljusfat från indiska, till mitt nya rum hemma hos mamma. Skönt för mitt överbelastade psyke.

Tandläkare och framtiden

Och som jag önskar att vårt krig tog slut
Jag har lärt av mina misstag
Och du är lika ensam som jag

(Anskar och Evelyn - Kent)

Om ungefär en och en halv timma ska jag till tandläkaren, nu sitter jag hemma och funderar på ingenting. Vi har slut på apelsinjuice. Jag vet inte vilka kläder jag ska ta på mig. Jag har redan sett på nyhetsmorgon och konstaterat att Sverige är i semifinal i hockey-vm, att det snart blir kallare väder och att några bilar i Skåne exploderat. Inga världsnyheter precis.

Jag önskar jag hade en kamera igen. Det är något jag saknar, bilderna. Överallt finns det bilder, i allting! Jag får lite lätt ångest när jag inte kan fånga dem. Jag får också lite lätt ångest när jag tänker på att det bara är fyra veckor kvar av grundskolan. I tio år har jag gått där, nu återstår bara några futtiga dagar. Det känns helt absurt. Nu har jag ingenting att komma tillbaka till efter sommarlovet. Bara något att börja med, något nytt att starta. För ett år sen hade jag sett fram emot det. Att slippa mattelektioner där man i stort sett inte ägnar sig åt något mer komplicerat än multiplikationstabellerna och procenträkning, att komma till en plats jag valt att komma till.
Men nu känns det bara...overkligt.

För luften och känslan

The house might burn down

and it’s all my fault

if that puddle doesn’t get me wet

(If I don't write this song, someone I love will die - Hello Saferide)

Sommarkänsla, sommarluft, sommarAllt!

Bilden är ifrån början av förra året, jag och Julia i Johannas badkläder vid Johannas pool.

Jag längtar tillbaka dit! Eller rättare sagt, det är i stort sätt verklighet, igen.

Hela helgen låg jag i solen, kanske blev jag lite brun, mest njöt jag. Jag fick med mig Stefan ut till min mormor och morfars land och det kändes som en sommarlovsillusion som inte fick ta slut.

Det gjorde den ändå, nu är det söndag kväll. Imorgon ska jag till tandläkaren och vara nervös, sedan ska jag till skolan och bli trött. Hoppas att jag inte har några viktkomplex och piggar upp mig själv med en glass.

Bad

now run as fast as you can

(Smookers outside hospital doors - Editors)

Tredje dagen sedan säsongen tog slut och än har jag inte blivit uttråkad. Förmodligen är det inte mer än mänskligt med lite vila nu, lite tid att göra annat. Som idag.
När var egentligen senaste gången Malin kom hit på impuls?
Jag blev riktigt glad när hon sms:ade i eftermiddags. "Ehm...bada?xD"
Sjön ligger bara en kilometer från mitt hus. Vattnet var mycket varmare än vi trodde.
Och hur poetiskt är det egentligen inte med vårbad? Med nya löv?
Nu är det kväll och jag känner mig harmonisk.

Jennie var sjuk idag, som så många andra dagar. Jag fick känna på den utmaning det innebär att bära en ca 90 cm lång och alldeles för tung spegel hela min resväg från skolan och hem. Det var...jobbigt. Jag tror dessutom att jag bländade ganska många på vägen, det var ju så soligt.
Många solkattar på trottoaren. Och de blev så stora också, från ett helt spegelglas!

Nu ska jag dricka te och flytta på en tavla. Godnatt.

En hemkomst i maj.

you know
from love comes the space that I need
in between

(She's so - Mando Diao)


Löven har kommit.
Löven har kommit och jag har kommit hem.

Fyra dagar och fyra nätter var vi i Falun med innebandylaget. Jag måste nog säga att det hela var fascinerande. Alltså, det faktum att jag lever och så är väl ganska fantastiskt i sig, men det hela var ett evenemang. Varje dag spelades matcher från klockan sju på morgonen till tolv på natten. Varla ibk f-92 med tränare var aldrig långt borta från idrottsanläggningen, som var enorm. Där fanns två friidrottsbanor,en inne, en ute, två backhoppningsbackar, ett område med längdskid-spår(tjejmilen?), ishall,bandyplan,tennishallar,curlinghall,fotbollsplan, folk som spelade rugby, simbassänger inne och ute, boulebana och, sist men inte minst, en enorm hall med sex innebandyplaner. Tydligen finns det inte så mycket att göra där uppe i dalarna, utom att idrotta tills man svimmar. Jag såg vissa likheter med Saarijärvi...

Där fanns ganska många roliga människor. Där fanns också ganska många patetiska människor, som kanske var översminkade eller bara kunde säga " har du en fitta?" på svenska. Där fanns skratt och blåmärken och uttröttade barn och skolor med breda fönsterbrädor att sitta på. Där fanns bussar till Borlänge och lite regn. Sammanfattningsvis så var det bra. Jag mådde bra.

När vi satt på bussen hem var stämingen inte särskilt hög. För vissa (killagen,killagen,killagen) hade det nog mest att göra med klantiga förluster och annat, men vårt lag och damlaget var tysta.
Det hela är egentligen väldigt onödigt. Att släppa två lag ut i ingenting, utan bestämd tränare, utan bestämd framtid. Utan någon som vet vad som ska hända.
Det är faktiskt så onödigt att jag inte orkar tänka på det mer. Till sommaren är det i alla fall ingen innebandy. Då ska jag springa i skogsskymningen istället.

Idag börjar den nya veckan! Jennie har kommit hem från Grekland efter en alldeles för lång frånvaro och Julia kommer att få mig att skratta när jag tänker på Jan-Peder som lockas med Mini. Dessutom ska jag och Johanna på Figaros Bröllop på torsdag! Nu ska allting lösa sig, har jag bestämt.