En konstig.

someone
turn me around

(Smokers outside the hospital door)


Idag bor en liten konstig klump av ångest i min mage. Jag vet inte vad den kommer ifrån.
Kanske föddes den alldeles nyss, när jag kom på att jag inte har någon aning om var ett silverarmband jag tydligen fått i konfirmationspresent har gömt sig någonstanns. Enligt försäkringen är det värt 1200 kronor. Inte bra alls.
Fast, det känns inte så. Klumpen har funnits längre.
Kanske föddes den imorse när vi spelade brännboll på gympan. Eller när Johanna hade sin felfria redovisning och lät som en medlem i svenska akademin när hon läste sin skriftliga analys rätt upp och ned. En robot som är medlem i svenska akademin.
En del människor är bra, en del är onåbara. Jag vet inte om det sista är något positivt.

Kanske föddes den i början av avslutningen med innebandylaget, när vi skulle lösa någon sorts "logisk" uppgift, i form av ett konstigt, hemmagjort pussel. Jag var långsammast av alla på att tänka. Sedan vann mitt lag ändå, eftersom jag kan citat ur "Yrrol" utantill.
Jag vet inte om det sista är något positivt.

Egentligen har idag varit en mysig dag. Faktum är att jag bara för någon timma sedan eller två, satt på Saras altan och åt färsk ananas och drack light-saft. Och faktum är att det är sol.
Jag behöver nog träffa Stefan. Jag behöver nog sova.