Brad Pitt-sanningar och längtan till andra kontinenter

inte varmt men nästan vår
ingen lösning men ett spår
inga planer men ett steg
inte där än men på väg

(Det är visst nån som är tillbaka - Lars Winnerbäck)


"You never know whats coming for you". Brad Pitts favoritreplik i den småmysiga men rätt tråkiga och alldeles överdrivet uppenbara Forrest Gump-kopian The curious case of Benjamin Button. Jag såg filmen i helgen. Ni har redan hört kritiken. Men, nog har Brad/Benjamin rätt i sina ord alltid. Man vet aldrig vad som väntar.

Idag skulle jag och Malin gå och se Navid Modiri läsa poesi tillsammans med några slam-poeter från Kungsbacka. Kändes kul och lite annorlunda. Efteråt tänkte jag sticka iväg till mitt pulspass och komma hem utmattad och avslappnad. Tyvärr hade jag tänkt lite för lite på det där med whats coming for me. Vi var i god tid på Kungsbacka bibliotek och slog oss ned i caféet, rätt trevligt ställe ska ni som aldrig varit där veta. Vi såg Malins kompis läsa poesi. Vi såg en tjej som sjöng Beyonce och spelade gitarr (redan någonstanns i de falska wailandet anade vi onåd). Sedan kom ett band bestående av nervösa, trettonåriga kulturskole-elever (bandnamnet var helt fantastiskt, tänker inte nämna det här av rädsla för att den ändå rätt söta tjejen som sjöng ska googla bandet och hitta en bitter sextonåring som uppenbarligen ägnar kvällarna åt att såga henne och hennes ädla gruppkamrater) som sjöng Mamma Mia i otakt. Sen kom en tjej i tjugofem-trettioårs åldern som läste småskumma dikter och väste i cirka tio sekunder på alla "s". Sen kom nästa band....


Plötsligt befann vi oss mitt i ett enda stort kulturskolekalas av gråtmilda föräldrar och nervösa barn i yngre tonåren. Vi flydde hem många tåg för tidigt. Jag kom aldrig till mitt pass. Istället satt jag och Malin hemma på min inglasade altan och kollade på idol med varsin kopp te. Nu är jag här istället, otränad, tjock och rätt lycklig. Det blåser löv i höstvinden utanför. Gula.


Om lite mindre än fyra veckor åker jag till Afrika! Jag ska utrusta mig med sommarklänning, sköna shorts och den analoga systemkamera (med teleobjektiv!) som jag fått låna av Håkans mamma. Sedan ska jag se på savanner och en udde där två hav möter varandra. Ni andra kan ju leka bus eller godis. Eller något.

Veckans citat...

Debatt-gubbe i nyhetsmorgon:

För att åka tåg till Paris måste man ju vara miljöaktivist eller svinrik!

....jag känner mig..eh..inte träffad?



Kille och tjej bakom mig på bussen:

- Vad ska du göra ivkäll då?

- Jag ska väl se på film...

- Ah, vad ska du se då?

- Inglorious bastards

- Vilken är det?

- Det är den om andra världskriget...

- Jahaaaa deeeen!

För det var ju ett så orginellt tema...eller?

Bioprogramet och Newton-ångest

klockorna kommer med kloka förslag
de menar man måste
men nej
för trots att det borde vara onsdag idag
är det söndag i sängen hos mig

(Söndag i sängen - Bo Kaspers orkester)


Åh vad bo kasper har rätt i sina sköna ord en kväll som den här, även om sången handlar om en morgon. Det finns så mycket man borde men så mycket annat som man vill. Och då kör man förstås på att göra det man vill, trust your lust och så vidare. Jag känner för en promenad men eftersom jag inte kan trotsa rumtiden får jag gå och lägga mig istället. Om någon kvart eller så. Som tur är har jag en bra stereo och en stor samling cd-skivor.

Det verkar inte som om min höst löper någon större risk att fortlöpa oplanerad. Program för teaterföreställningar, biofilmer och konserter får det att glittra lite i mina ögon. Jag och Steff har haft planer på att se den andra filmen i millenium-serien ända sedan vi såg den första, filmen om Coco Chanel med Audrey Tautou i huvudrollen är ett måste och så kommer ju Disney Pixars nya, omtalade Up längre fram i höst. Jag kan inte låta supercoola föreställningen No tears for queers på pustervik bara gå mig förbi och så ska Emil Jensen spela i Varberg. Senast idag fick jag reda på att Melody Club spelar i Göteborg om tre veckor!
Tanken på att utforska göteborgs café-utbud ännu lite noggrannare känns även det trevligare och trevligare för varje dag, speciellt när jag tänker på hur gärna jag skulle vilja träffa mina vänner lite oftare. Sysslolös lär jag alltså inte bli. Speciellt inte med tanke på att jag går andra året på gymnasiet, naturprogrammet, på en av göteborgs absolut mesta pluggskolor.

Skolan ja. Kemiprovet idag kändes helt okej, dock förstod jag inte hur jag kunde sitta i säkert tjugo minuter, vara helt klar och bara titta mig lite nervöst omkring på alla som fortfarande skrev eller bläddrade häftigt i formelsamlingen (även kallad bibeln). Vad hade jag gjort för fel? Till sist gick jag i alla fall ut ur klassrummet, först av alla, och gick ned till bussen. Det var jättesoligt och höstfint. På fredag har vi fysikprov, Newton och hela kalaset. Jag slår vad om att det kommer att regna då.

Äpplemos och pianomelodier

I'm sorry for the time
the stupid way I rhyme
I knew I shoulda chose a life of crime
I'm sorry for my blues
I know it's all old news
and yet you know that really
I'm sorry for you

(Sari - Nellie Mckay)


Mina varmaste rekommendationer om den brillianta kvinna jag citerade ovan. Såg henne på emmaboda 2008 tillsammans med ungefär tjugo andra glada, indie-aktiga människor. Det är svårt att förstå varför ingen vet vem hon är. Alldeles nyss skapade jag min andra spelningslista på Spotify, med avslapningsmusik. Jag drömmer i hemlighet om en stor box med klassisk musik men nöjer mig här sålänge. Jag glömde tända doftljusen på mitt rum, men det är okej. Fysikboken ligger slängd i fotändan på sängen. Den berättar bara om en massa linjer och krafter och krukor i linor som jag inte förstår särskilt mycket av. Andra saker tilltalar mig mer. Poesi och pianomelodier tilltalar mig mer.

Har ni någon gång provat Izzie Stevens (från Grey's anatomy) knep; att baka och laga mat när man är stressad? Trots att Izzies husliga sida är aningen manisk, kan jag lova er att hon har en fin poäng. Mat är det perfekta kreativa utloppet när man har för mycket att göra. Igår kokade jag tolv liter äpplemos. Det var höstigt och tog mer än fem timmar. Idag bakade jag en jättesats med födelsedagschokladkakor till en lång, blond vän som är sjutton år om en timma och 45 minuter. Det var pärlsocker i hela köket. Eh, ja. Jag sa aldrig att jag var normal. Eller?

Det var mörkt och friskt när jag kvällspromenerade idag. Solen hade precis gått ned när jag gick ut, tolv minuter över åtta. Man såg bara några skuggor över grantopparna. September verkar vara här för att stanna, ändå. Och jag skulle behöva en kopp te.

Helgkänsla och superfokus

no man can go to history when there is no time

(History - Laleh)

Igår kom jag hem, konstaterade att det var fredagkväll och sjönk djuuupt ned i soffan. Det var idol. Idol tog slut. Jag letade rätt på en av fyra Grey's anatomy - boxar som bor i mitt hem och satte igång den. Hur kommer det sig att varje helg alltid är världens bästa? Tyvärr var badkaret fullt av renoveringssaker. Och jag hittade inte min mörka choklad med tranbärssmak förrän imorse. Men ändå. Men. Än. Då.

Tyvärr kan jag inte ägna mig helt åt att se på läkarserier och äta i två dygn utan måste få rätt mycket gjort. Imorse var jag tvungen att skriva en lista för att få lite perspektiv. Biologi, kemi, fysik, samhällskunskap, kemi igen, engelska, svenska och franska. Man skulle kunna tro att det är mitt schema eller något, men det är skolarbeten som jag måste göra i helgen. Jag ska bli en superfokuserad superjohanna med en superhjärna som gör allt superfort. Eller så kommer jag sitta här och bita på naglarna i motorvägsfart på söndagkväll för jag har fortfarande mer än hälften kvar. Jag tänker inte berätta om oddsen för vilket som är mest troligt, de är deprimerande.

Som tur är finns också vissa nöjen i livet. Min och Julias nya onsdagsvana till exempel. Friskis och Svettis, alla tanters dröm och mitt hemliga andra hem, har på onsdagkvällar ett pass som går ut på att springa med gummiband runt midjan och göra plankan på elljusspåret i kungsbackaskogen tills man har permanenta märken av gruskorn på armarna. Och på slutet är det långspurt. Vi trivs.
Så finns mitt nya innebandylag också, Onsala ibk, med träningar och en matchsäsong som är nervöst jätteroligt bara två veckor härifrån. Där finns det nästan tjugo andra glada innebandytjejer som livar upp min vardag lite. Vi har dessutom blivit sponsrade av tillverkaren Zone och har fått välja klubbor ur deras sortiment. Jag är nästan proffs nu ju! Nästan.

Allra mest så finns mina vänner. De är kalasfiskar allihopa. I onsdags kväll sov jag hos Jennie i lägenheten i Göteborg och sen gick jag till skolan. Det var mycket fint. Nästa gång ska jag ta med mig riktigt te.

Böcker och fingerfärg.

hjärterdam nu i september
börjar en annan typ av vår

(Över gränsen - Lars Winnerbäck)

Klockan är halv nio och det är kolsvart utanför fönstret. Det slog mig lite väl plötsligt i slutet på en lite stressig dag. Skolan vill helst att jag gör så många saker som möjligt samtidigt utan att på minsta sätt visa att det gör mig förvirrad eller trött eller frånvarande. Rädda mig! Koka te åt mig! Eller låt mig bara gömma mig under en filt en stund, så kommer jag nog att lugna ned mig litegrann.

Någon borde införa lite mer dagispedagogik i vardagen. Lite mer fingerfärg, lera och playdoo. Och någon borde införa lekar. Att smutsa ned sig och att leka är förmodligen de mest underskattade nöjen som finns.

Så har jag haft ytterligare än liten bibloteksorgie och slängt med mig fyra-fem böcker påväg hem från träningen. Nånstanns ska man ju få gömma sig, och varför inte i en saga? Det finns så många berättelser! Synd bara att Kungsbacka bibliotek (som annars är en av de typ...max tre platser i min kära hemstad som jag tycker om, mina vänners hem borträknade) har en så otroligt klen hylla för franskspråkig litteratur. Det är inte ens värt det att gå ned för trappan och titta på den. Annat kalasigt har de dock, som en stor hylla med film. Och pocketböcker.

Modern kommunikation är något som förundrar mig. Tv, som jag tycker om att återkomma till, är ju ofta helt fascinerande. Självklart är jag lika mycket offer för populärkulturen som de flesta andra, och roar mig med företeelser som "Two and a half men" och "Top model" när jag är trött, så kan jag inte låta bli att bara......göra grimaser när jag råkar hamna på program som " Du är vad du äter" eller " Rent hus". Vad lever vi i för värld? Eller bloggare med läppglansplutande munnar och blont sönderplattat hår som får 30 000 läsare för grammatiska fel och gina tricot-outfits. Ja....

Stickat och aliens

And as the summer's ending
the cool air will put your hard heart away

(Photoboth - Death cab for cutie)

Den sjätte september, altanen är varm av solsken och huset fullt av luft. Jag måste väl erkänna att veckan varit lite tuff. Ibland måste man helt enkelt ta sig själv och livet hårt i kragen och säga: vakna. Du orkar. Och det har jag bestämt mig för att göra också. Förmodligen låter jag lite väl klichéartad när jag säger att min sextonåriga tillvaro inte är den lättaste av världar och att det finns rätt mycket som kan göra rätt ont. Rätt mycket att orka med. Men jag ska, som sagt. Så får vi väl se vad som händer med problemen.

Jag är glad att det är höst och färger ute. Känns mer och mer som om hösten är min grej, med raggsockar, frisk luft och äpplen i vår trädgård. Och så får jag ta fram alla stickade saker i gaderoben, vilket ju bara är supermysigt. För att inte tala om de koppar med te och varmchoklad man kan dricka på alla stans caféer! Ni borde alla dela min höstglädje, haha.

Det måste erkännas att jag, förutom lite motighet, upplevt ett rejält uppsving i min egen nördkurva. Dels har man ju lärarna i kemi, biologi, matte och fysik efter sig i skolan, tjatandes om "det naturvetenskapliga tankesättet" vilket förstås ger sin beskärda del. Men, jag har också kommit in i någonsorts konstigt science fiction-period. När jag och steff rent impulsivt (mysigt!) var på bio i fredags var jag först med att föreslå nya Peter Jackson - produktionen District 9. Och de senaste dagarna har jag varit lite småsugen på att springa till biblioteket och långa Johan Ajvide Lindqvists (kanske rättstavat) böcker med diverse zombie och vampyr innehåll. Hmm. Vad är det här en konsekvens av?