Stickat och aliens

And as the summer's ending
the cool air will put your hard heart away

(Photoboth - Death cab for cutie)

Den sjätte september, altanen är varm av solsken och huset fullt av luft. Jag måste väl erkänna att veckan varit lite tuff. Ibland måste man helt enkelt ta sig själv och livet hårt i kragen och säga: vakna. Du orkar. Och det har jag bestämt mig för att göra också. Förmodligen låter jag lite väl klichéartad när jag säger att min sextonåriga tillvaro inte är den lättaste av världar och att det finns rätt mycket som kan göra rätt ont. Rätt mycket att orka med. Men jag ska, som sagt. Så får vi väl se vad som händer med problemen.

Jag är glad att det är höst och färger ute. Känns mer och mer som om hösten är min grej, med raggsockar, frisk luft och äpplen i vår trädgård. Och så får jag ta fram alla stickade saker i gaderoben, vilket ju bara är supermysigt. För att inte tala om de koppar med te och varmchoklad man kan dricka på alla stans caféer! Ni borde alla dela min höstglädje, haha.

Det måste erkännas att jag, förutom lite motighet, upplevt ett rejält uppsving i min egen nördkurva. Dels har man ju lärarna i kemi, biologi, matte och fysik efter sig i skolan, tjatandes om "det naturvetenskapliga tankesättet" vilket förstås ger sin beskärda del. Men, jag har också kommit in i någonsorts konstigt science fiction-period. När jag och steff rent impulsivt (mysigt!) var på bio i fredags var jag först med att föreslå nya Peter Jackson - produktionen District 9. Och de senaste dagarna har jag varit lite småsugen på att springa till biblioteket och långa Johan Ajvide Lindqvists (kanske rättstavat) böcker med diverse zombie och vampyr innehåll. Hmm. Vad är det här en konsekvens av?