Första omgången bilder...

hout bay harbor.

dagisbarn.

black n' white.

where the ocean meets my hand.

wildlife.

twilight in cape town.

Vampyrbekännelse och snorighet.

and a rock feels no pain
and an island never cries

(I am a rock - Simon & Garfunkel)


En trött och lite sliten Johanna sitter i sin säng och slappnar av till sina spelningslistor på Spotify. Helgen har väl varit sådär, kroppen känns seg efter att en duktigt stor förkylning bitit sig fast i hals och huvud. Dock är jag på gott humör nu, jag kom nyss hem från vår bästa seriematch för säsongen med vinst och riktigt snygg innebandy. Härligt! Dessutom visade svt två tävlingar i alpina världscupen i helgen, vilka jag förstås ivrigt följde. Jag har saknat Stig Strands analyser sen vintersäsongen tog slut i våras. Nu är de tillbaka och alla helger tills mars är räddade! Yay!

Skolan är det väl lite sisådär med. Det ena stora arbetet avlöser det andra och har man otur så finns det ett antal att jobba på samtidigt. Det blir inte precis bättre av att man varit bortrest en vecka och har varit tvungen att jobba dubbelt på alla lektioner i veckan. Men men. Jag och Sofia har köpt te som vi har i skåpet och den riktiga clementin-säsongen har just tagit sin början. Dessutom är jag fortfarande alldeles uppladdad med solljus efter resan, även om det känns som en månad och inte en vecka sen vi kom hem. Naturtvåan - I'm back!

Skulle förresten vilja göra ett litet tillkännagivanade såhär i slutet på inlägget. Jag måste erkänna för er, kära läsare, att jag nu fastnat helt i HBO-serien True Blood och alla dess övernaturliga härligheter. Detta är både pinsamt och lite jobbigt, eftersom det bara finns två säsonger som jag snart kollat klart på. Så kom igen bara! Säg att jag skämmer ut mig! Starta nördiga diskussioner om Alexander Skarsgårds sexiga viking-vampyr röst med mig! Gör vad ni vill! Jag är i alla fall officiellt ett fan av denna visserligen fåniga men mycket coola serie. Rekommenderar er att ge den ett försök.

Idrottssaknad och come back.

because the air outside will make
our cells divide at an alarming rate
until our shells simply cannot hold
all our insides in
and that's when we'll explode
and it won't be a pretty sight

(We will become silhouttes - the postal service)

Och nu är jag hemma igen, till norden där novembermörkret har hunnit ikapp och alla löv är klistrade mot asfalten. Som tur är för mig är jag som ett solenergi-laddat batteri och kommer orka åtminstone ända fram till lussebullar och adventsljusstakar återintar landet. Resan var fantastisk. Förstås.Tusen intryck, tusen känslor och tusen minnen. Jag kan omöjligt berätta om allt nu, men det lär nog ramla in bilder lite sporadiskt den närmaste tiden. Jag har fotograferat som en galning. Allting var så ljust och färgglatt och levande! På något sätt.

Tro det eller ej, men efter drygt två veckor borta är innebandyn nästan det jag saknat mest. Om man inte räknar personer som vänner och småsystrar och så. Förmodligen har jag inte en helt hälsosam relation till sporten. Jag har, på fullaste allvar, drömt om att spela vid flera tillfällen. Är jag frisk? Det är i alla fall träningen imorgon, så jag slipper lite av abstinensen. Och rastlösheten. Jag bestämde mig för att göra resan till ett träningsuppehåll och tog bara en enda löprunda under hela tiden. Så trots orienteringstävlningen igår kryper det lite i benen.

Jag måste säga att, trots allt vad man kan säga om allt och trots alla negativa saker med klichéer, så är borta bra men hemma bäst. Eller, man kanske borde säga, borta bäst, men hemma ändå bäst. Här finns kents nya skiva och mina katter. Och lite till...

Johannas komma hem-lista. Efter Sydafrika 2009.
* Två avsnitt av True Blood väntade på Svt-play. Underbart igår eftermiddag efter tävlingen och rusket! Synd bara att det endast återstår ett avsnitt av säsong ett och jag är bortskämd med svt:s kvalité på webtv. Nu tvingas jag uppsöka mörkare vrår av gratis tv.

*Zoo-sprinten gick av stappeln på Borås djurpark. Den redan omnämda och mycket trevliga tävlingen. Strutsarna tittade intresserat på oss allihop, där vi flåsade i kylan. Men kul var det.

* Jag hittade ett brev från tandvårdsgruppen (okej, inte inte inte alls kul i sig men..) innehållandes information om att mitt nästa tandläkarbesök ska vara hos leg. tandl. Niklas Ling. Mycket kul och kanske lite obehagligt. Tänk om jag har tusen svarta hål och äcklig tandsten. Stackars Julias löpar-pappa.

*Nu kan jag framkalla mina kamerafilmer från resan! Youpie! Okej, det var lite fusk med komma-hem temat eftersom fotona är från afrika, men ändå. Jag har alltså, för er som är oförstående, förutom ca 1000 digitala foton, tagit upp två rullar med analogabilder. Jag fick låna en gammal systemkamera och några objektiv från Håkans mamma. Superkul! Hoppas bara min okunskap om foto inte förstört bilderna.