Lite klagan och litet försök till beslut.

passa dig jag gillar dig
allt jag gillar upphör

(Allt jag gillar upphör - Emil Jensen)


Jag vill vara en person som inte gnäller. Jag vill vara tålmodig och snäll och kanske rent av en god person. Jo, alltså, jag skriver en del artiklar. Krönikor, debattartiklar, jag tycker sånt är kul. Så satt jag på tåget hem idag och tänkte att jag kanske är en gnällig person.En såndär jobbig människa med ideal och ingen vilja att själv vara den förändring som man hela tiden strävar efter. Jag bestämde mig för att (okej, ta inte det här som någon typ av garanti eller deffinitiv självinsikt, jag är ju ändå tonåring och full av skumma hormoner) nästa gång jag skriver något seriöst, för en tidning eller något, ska jag inte gnälla. Jag ska se det positiva. Se upp till mina förebilder, som Navid med sin superblogg, och lyfta fram allt fint istället. Sålänge jag inte själv har gjort något för att förbättra det dåliga, ska jag inte klaga på det. Jag ska vara förändring. Ni förstår nog grejen.

Men. Det finns en hake. Jag måste skrika av mig. Alltså kommer ni att få stå ut med min upprördhet här. Bara lite fusk-gnäll. Som idag. Jag skulle köpa tuggummin. Jag skulle gå från busshållplatsen in i nordstan under de femton minuter jag hade på mig innan tåget går. Bara under de femton minuterna fick jag hålla andan under nästan hela den tid jag befann mig ute i "frisk luft". Anledning? Rökare. Överallt. Utanför dörrar, runt mig, framför mig, bakom mig. Jag blir så arg. Arg på alla människor som har så lite respekt att de ställer sig på allmän plats och utsätter andra för både problem att andas in ordentligt (åtminstone mina lantis-lungor som protesterar och börjar hosta) och för passiv rökning. Människor som förorenar djur och natur helt respektlöst, flera gånger dagligen och för vad? För att elvaåringar ska förkorta sina liv genom att dagligen slita på de tobaksfält som planteras där det en vecka tidigare växte regnskog? För att använda sjukhusens resurser?
Jag har vänner som röker. Många i min närhet förbrukar produkter som innehållander nikotin. Jag tycker inte mindre om er som vänner för det, det vet ni. Men jag respekterar er mindre. Ni har gjort det valet själva. Jag skulle faktiskt helt seriöst vilja öka skatten på tobaksvaror rejält. Mycket, mycket rejält. Skulle vilja förbjuda det på allmän plats, på absolut alla skolor bland lärare och elever, göra det precis så fult som det är. För det är bara fult. Och äckligt.

Nästa år

Ge mig tips och goda råd så jag kan göra helt tvärtom

(Pollenchock och stjärnfall - Lars Winnerbäck)

*Moderna språk steg 4 + samhällskunskap B

*Moderna språk steg 4 + psykologi A + psykologi B

*Moderna språk steg 4 + psykologi A + Teamarbete och ledarskap

*Moderna språk steg 4 + psykologi A + viktig men säkert megatråkig ekonomikurs av okänt slag

*Gömma mig under en filt i två timmar i veckan i två terminer


Mental breakdown.

Livslust är ett te. Också.

allt du rör blir till moll

(Kung Midas - Navid Modiri & Gudarna)

Jag är lite sur på grön ungdom som aldrig skickar ut papper i tid. Jag känner mig mobbad för att jag bor i fel kommun. Fast jag blir glad igen när rösten tillhörande kommisarie Becks granne talar ifrån tv-skärmen. Helgen är slut. Jag dricker te och låter bli att tänka.

Det finns enkla sätt att bli glad. Låt bli nostalgin. Kolla in på http://icanhazcheezburger.com och låt bli att skämmas. Dålig humor finns inte. Spela nya skivor på stereon och skrik med. Tänk på den soliga slalombacken.

På baksidan mina vykort i fönstret finns bara märkena från en kulspetspenna kvar. Solen har blekt bort bläcket. Lite sorgesamt. Man får läsa med pekfingret, noggrant, som blindskrift.

Förutom att den är gratis...

våren är ung och oanvänd

(Stort liv - Lars Winnerbäck)

Vet ni vad det bästa med metro är? Ni kan ju utgå ifrån att jag inte är en såndär som orkar gräva ned mig i serier. Bilderna är så små, skämten så dumförklarande. Jag är ingen skvallertant som följer kungfamiljer och poplöften nöjessidorna igenom, veckorna ut. Jag är väl inte direkt någon trendig fashonista som gillar att läsa de snudd på patetiska sidor som förklarar vilka sätt som är inne att träna eller klä sig på. Nej, vet ni vad det bästa med metro är?
Det är insändarna.

I slutet av varje tidning finns en sida med insändare, dagens sms och horoskop. Den allra roligaste. Jag brukar ha hunnit dit någon gång runt lisebergstunneln och läser alltid igenom alla spalter, från första till sista ordet.

Mer pengar åt studenter och pensionärer, ät inte kött, ät inte grönsaker

ät ingenting och bli smal!

gnäll inte - ska du säga,

bojkotta politiker, drömmar och samhället, förbjud katter som äter småfåglar,

hus är för dyra, chefer för rika,

det är mest synd om mig, om mig, om mig

om mig!

Alltså. Det är någonting med människors små tankar. Åsikter. Det gör inte så mycket om de är arga, besvikna, uppspelta eller bara fulla av ord. Jag tänker alltid: de här människorna tar sig tid att skriva några hundra tecken, bara för att sätta "arg student" eller "stolt vegetarian" på plats. Ibland skrattar man åt folkets dumhet (exempel debatten som var några veckor efter jul angående om grönsaker har känslor eller inte) och ibland småler man åt intensiteten och ärligheten i deras ord. På något sätt en egen liten värld.

Och jag vet att den är oviktig. Ni vet, jag vet, alla vet, att nyheter är det viktiga, det som genom att allmänbilda befolkningen hjälper till att utveckla samhället. Men håll med om att samhället och välmåendet ändå är i symbios? Mitt välmående gynnas inte av att metro har en liten notis om att Sudans president ska banlysa alla hjälporgansiationer från Darfur. Jag lär mig, jag har till och med sett en dokumentär om ämnet, är engagerad. Men mitt välmående gynnas av att läsa som Greta, som är arg på sin bostadsägare som snålar med värmen om vintrarna. Om djurvännen Mia som aldrig mer tänker köpa en dunkudde. Tack metro.

Ps. I parken mitt i Göteborg kan man se krokusarna bryta sig igenom det gulgråa vintergräset och sträcka sig mot solen. Lederna knakar lite, men snart så. Snart blommar marken.

Projekt och tv-strejk.

and you turn up your nose
and you say it's a pose
but baby
I'm the worrying kind

(The worrying kind - The Ark)


Sitter med balsamtungt hår framför datorskärmen och känner absolut noll behov av att grubbla över någonting. Började veckan lite nerv-vrakigt imorse (hade som vanligt ångest över att jag hela tiden tappar bort saker, t.ex franska lexikon och t-shirtar), men har skärpt till mig ordentligt och känner mig nu tillfreds med den dimmiga vårkvällen. Som vanligt är tv:s utbud helt uppåt väggarna och jag hamnade här. Det är någon gång efter att jag tagit den där sköna duschen och satt mig i soffan lite tidigare än vanligt, som jag förstår varför jag vanligtvis inte gör det. *harkel, host* dagens tv-tablå: Svt1; obegripligt mellanting mellan drama och dokusåpa en riktig storsatsning, som ju tragiskt nog vid det här laget brukar betyda flopp på svt-språk. Zap. Svt2; vetenskapsmagasinet. Det tar tio minuter innan man förstår vad temat för kvällens program är och då måste man ändå anstränga sig för att orka titta (alltså, jag är ju egentligen intelligent, men hallå, inte efter klockan åtta!). Zap. Kanal 3; Design Simon & Tomas. Jo, alltså jag har ju sett trailern typ tusen gånger....och de 27 sekunderna programtid räcker. Zap. Tv4; familjen annorlunda. Jag har faktiskt sett ett program av det här. Tiobarns-familjer som sparar ihop storhandling av mellanmjölk och småbarnsskratt i pulkabacken. Lite sött från början men det här var avsnitt vadå...15? Zap. Kanal 5; Charterhjältar. Okej. Här når det sin kulmen. När man hamnat på ett program om hur guider berättar hur skandinavier klagar på för låga nattduksbord i sina femstjärniga hotellrum på Mauritius, då lägger jag ned. Tack och adjö.

Jag har förresten ett lite nytt projekt. Idag var en dag för nya projekt. Jag ska vara en duktig människa från nu. Inte nödvändigtvis överambitiös, men åtminstone en sån som tar med sig mellanmål i förebyggande syfte. Inga fler blodsocker-breakdowns på tåget hem. Åtminstone en sån som gör franska läxan varje vecka och som pluggar till fysikprovet trots att det är det dödligaste ämnet på schemat. Åtminstone en sån som ringer sina vänner, som inte glömmer boka plats till alla friskis-pass, som köper gott kaffe till sin pojkvän och som kanske sparar pengar till körkortet. Men nu sa jag kanske.

Bara en upptäckt.

Det är vååår!

Snart kommer vitsippor, picknick och lycka. Skrik med mig dit.

Melodifestival och jubileum

himlen blir min karta när jag ritar sträck mellan prickar

(Hisingen luktar gräs - Navid Modiri och gudarna)

Sitter och tittar på ett soligt Tronheim på tv och förbereder mig på en totallugn dag. Tanken är att jag bara ska slappna av och ta tiden lite som den kommer. Mitt på dagen ska jag på bio och jag måste erkänna att jag är lite smått exalterad inför att besöka en av de stora salongerna på bergakungen. Det kanske blir lite mer spännande då liksom. Innan du frågar dig själv så kan jag säga att ja; jag ska titta på melodifestivalen ikväll och nej, jag känner inte att det är något av bidragen som är så särskilt bra. Jag hade hoppats på att få heja på BWO, som vanligt på grund av Alexander Bards helt allmäna coolhets-faktor, men de åkte ut innan jag ens hann höra bidraget. Lite tråkigt att svenska folket istället väljer att skicka en lite småsliten Caroline af Ugglas med en låt som kallas soul-blues-inspirerad. Jag hörde refrängen. Alltså. Inspirerad av vad? Inte något som kan kallas musik i alla fall. Huhh.

Men men. Ska man hänga med så ska man. Och lite mysigt är det faktiskt att krypa ihop i soffan med lösgodis i en keramikskål, fnissa åt alla fula klänningar och gälla röster och kanske ändå njuta lite av det som faktiskt är landets störtsa tv-jippo. Speciellt om det är snöslask ute.
Annars längtar jag mest till nästa vecka. Jag och Sofia borde egentligen ta ledigt från skolan (något som vår mentor säkert skulle tillåta om hon fick veta på vilka grunder) satsa fullt ut på att hinna med allt. Friskis och Svettis fyller 20 år och firar med att sätta in en massa extra pass och jag vill gå på precis allting! Håll med om att sing-a-long-spinning, melodifestivaljympa och triathlon-pass låter ganska lockande? Well, now you all know where to find me.

Slutligen, vilka är på vårruset i maj? Snart är det dags att anmäla sig (tror jag) och vi vill ha ett lag! Hör av er människor!

Kackerlackor och innebandy.

and the northern sky looked like the end of days
the end of days

(Grapevine fires - Death cab for cutie)

Förmodligen är jag världssämst på att hänga med i utvecklingen när jag påstår att bloggandet är det jag oftast använder datorn till och sedan kommer på mig själv med att det är en vecka sedan jag skrev senast. Eh? Jag kommer aldrig att kunna skaffa en HD-tv eller en mobil med fungerande web-funktion.

Så idag är en såndär dag när jag plockat fram min fusk-märkeströja från Kina vars mjuka fusk-cashmir nu värmer mig i snöslasket. Det är skönt. Igår spelade jag två matcher med mindre framgång (ändå lite cred till de små 95orna som hjälpte till. siffrorna var ändå hyffsat snygga) och åkte sedan världens snirkligaste (hur många vikar får plats på ett par kilometer?) blå express hem till Linnea i Askim. Där spelade vi sällskapsspel och åt tacos kvällen igenom. Jag måste säga att mina och Sofias små filmklipp på när Björn och Linnea sitter redo att utbrista i sina kackerlacks-imitationer är mer än förträffliga. För att inte tala om kvällens citat à la Alice. Gå ut och gå med hunden i ett paraply?

Om någon liten timma eller så ska jag ha slängt i mig lite köttbullesmörgåsar och ha packat min träningsväska. Då åker jag och lillsyrran in till stora staden och går på mysig söndagsbio. Därifrån åker jag direkt till nästa match, som vi ska vinna. Tyvärr är det lite som Sara säger, matcherna som man ska vinna är de värsta, det är så tråkigt att förlora dem. Då tvingas man skylla på diverse abiotiska faktorer som till exempel det svinhala golvet eller de korkade domarna. Mycket roligare att vinna matcherna som man ska förlora.

Såg förresten på Ica att hjärnstorm-Henrik skrivit en bok. Köpa!

Poptoner och otur

you are responsable for the way I feel

'cos I found a happy face in the mirror today
(I saw you on tv - Billie the vision and the dancers)


Och där försvann en vecka av intensiva träningspass och lite slaskfrustration. Till skillnad från förra veckan, så har jag den här veckan hunnit träna fem gånger, om man inte räknar de dryga två timmar som jag i eftermiddag ska spendera med att springa efter små, söta innebandypojkar med visselpipan i högsta hugg. Skolan har varit lite lugnare och jag har försökt ta dagarna lite som de kommer. Inte tänka så många steg i förväg och tappa bort mig i min egna,komplexa planering.

I torsdags var jag med Lollo, Astrid och co på Billie the vision and the dancers på ett helt fullproppat fängelset. Klara dök upp med sin fru, Daniel, och några vänner. Dans och skrik och superstämning. En jättehärlig kväll och det var så längesen jag var på konsert senast. Det är väl det sista jag kan säga när den här helgen när slut, för igår var jag nämligen på konsert nummer två. Hello Saferide spelade på trädgårn och precis som jag anande dök en massa musik-recension-läsare i 35-årsåldern upp och stod längt bak vid baren och fyllde upp lokalen lite coolt. Som tur var kom även en hel del glada pop-fans och tillsammans stod vi längst fram, nynnade och gungade lite till de glada tonerna. Någon vidare dans var det väl inte tal om, men Annika Norlin var som en enda stor, dansande magnet på scenen och drog till sig ens fulla uppmärksamhet från början till slut. Jag åkte tåg hem med ett leende på läpparna och när jag somnade på kvällen hade jag helt glömt bort Trägårn's urusla garderobsanställda och min frustration över dessa.

Jag hann också med en innebandymatch igår, en ganska intensiv sådan. Min personliga åsikt var att vi spelade riktigt bra, var ovanligt snabba i anfallet, men denna åsikt är väl av ringa värde eftersom vi bara lyckades göra två mål mot Ales sex. Det var en riktig otursmatch. Min klubba gick av, mitt på greppet och det var inte bara Sara som satte skotten i stolpen.
Jag får helt enkelt sikta på den nya veckan. Salle har kommit hem från Hawaii och Johanna är snart frisk. Jag och min syster ska på läskig 3D bio. Mot nya äventyr, kamrater, mot nya äventyr.