Äventyr och blomdoft

här under askan utav sönderbrända drömmar
ska vi bygga nånting större

(Nånting större - Lars Winnerbäck)

För två och en halv timma sen gick vaknade jag och gick upp och öppnade fönstret. Det luktade av någon blomma ute, jag vet inte vilken. Huset var tomt så när som på min äldsta lillasyster som låg framför något morgonprogram på tv. En helt lugn morgon. En helt lugn sommarlovsmorgon. Och jag får väl passa på att njuta ordenltligt för, som konferencier-svenska-Sara sa på avslutningen igår, det här är vårt näst sista sommarlov. Nästa år är det sista. Fy så sorgligt. Jag tänker göra så mycket sommarlovigt som bara möjligt de här veckorna och jag börjar...NU.
Fast så somrigt är det kanske inte att sitta här, framför bloggen. Och det gör jag i alla fall. Snacka om dålig självdisciplin.

Sommaren är lite av en tid för äventyr. Jag är inte så bra på äventyr, det brukar mest bli sånt som jag och Sofia ägnar oss åt, som att upptäcka hur det ser ut vid ändhållplatsen för bussen och sådana saker. Eller, i riktigt vilda stunder, köpa någon okänd frukt på hemköp. Men jag vill ha äventyren. Åka iväg någonstanns, skratta, kanske klättra i berg och känna sig fri. Känna sig sådär som man gjorde när man var liten vid havet och fick gå på upptäcksfärd själv, några meter från picknickfilten. Vem vill följa med mig? Vem får jag följa med?

Sista dagen på terminen och salta frallor...

jag väntar men vet inte på vem
hälsa Totoro att jag aldrig kommer hem igen
det sägs att det bara finns
vissa berättelser vi minns
skynda tala så de hinns med
kom med nu

(Ett visst antal berättelser - Navid Modiri och Gudarna)

Sitter och kollar av livet på cyber-space i all hast medan mina alldeles för salta småfranska jäser och gräddas. De har i alla fall några solrosfrön på toppen. Alltid någon tröst för de av mina klasskamrater som ska äta dem imorgon.

Så är det alltså skolavslutning, i år igen. Tänk att alla mörka höstterminer och alla långa vårterminer alltid tar slut. Allting är egentligen klart. Jag ska ha en billig hm-klänning på mig, en randig, som jag trivs i och alla kommer förmodligen vara mer uppklädda än jag. Jag har inga lämpliga skor och det struntar jag i. Jag har varit duktiga flickan och samlat in pengar tillsammans med Sofia för att köpa presenter till lärarna och idag var jag på en kaffehandel och fick uppfgiften avklarad. Kände mig lite som Alan Rickmans karaktär i brittiska filmen Love Actually, när han ska köpa present av Rowan Atkinson till sin älskarinna. Mannen bakom disken var Atkinson, med precis samma noggranna finkänslighet vid celofanpappret. Jag var, om möjligt, nästan lika otålig som Rickman.
Imorgon bär det av till slottskogen, först för klassfrukost och sen för gememsam skolavslutning. Ska bli spännande att se hur det fungerar på donner. Blir det "Den blomstertid nu kommer" eller något av esteterna framfört jazznummer, som vår äldsta mattelärare Svante kan dansa till?
Det kvarstår att se.

Annars känns det mesta ganska skönt nu. Eu-valet gick i stort sett så bra det kunde gå. Om man bortser från de obehagliga främlingsfientliga vibbar som verkar gå genom Europa. Fast jag läste ändå i GP att italienska Front National(e?) gått rejält bakåt och blev lite lättad. De har väl gjort bort sig tillräckligt i och med att deras högst uppsatte politiskeledare heter Berlusconi.
Min första lovvecka ska dessutom vara lugn. Jag ska sova, träffa vänner och sova lite till. Öppna fönstert ordentligt och göra allt det där lugna som jag aldrig hittar tid till annars.

Sist men inte minst måste jag få skriva några ord av tack till min alldeles eminenta klass i kursen Drama B. Igår satte vi upp vårt slutprojekt Gatan av Jim Cartwright och alla var superduktiga. Som regissör känner jag en omåttlig stolthet. Puss på er.

Lite väl mulet...

To die by your side
is such a heavenly way to die

(There is a light that never goes out - The Smiths)

Jag tycker att skolan kunde ha slutat förra veckan och låtit mig ägna mig fritt åt att sova lite grann. Känner mig ganska trött nu. Kanske inte främst för att det har varit mycket det senaste, utan mest för att jag släppte skolan och prestationskraven i samma stund som jag fick mina nationella prov tillbaka och hade betygen klara. Det mesta bara rann ur mig, och ja, jag tycker synd om min kemilärare vars kurs inte är slut än, som tvingas stå ut med en klass som redan har sommarlov mentalt. Men jag kan inte anstränga mig.

Idag är det nationaldag, picknickfestival och en dag kvar till valet. Kanske lite väl optimistiskt att hoppas på ett valresultat som tangerar det på vår skola (miljöpartiet 32,4 %) men igår sa Sara till mig att MP passerat 11% och därmed ökat nästan en hel procentenhet senaste veckan, så jag får nog nöja mig ändå. Svenska folket sköter sin rösträtt hyffsat trots att regler och lagar och åldersgränser gör att jag inte har någon. Inte ens till riksdagsvalet nästa år.

Imorgon ska jag gå upp klockan halv fem för att åka på orienteringstävling. Jag är riktigt pepp. Sofia och jag kommer högst troligt att äga vår tävlingsklass (öppen tre...hehe...) och vinna med hästlängder. Minst.
Om bara vädret kunde vara lite trevligare så att picknick och orienteringsstämningen var på topp. Jag saknar förra helgens sommarklännings-sol.