Sista dagen på terminen och salta frallor...

jag väntar men vet inte på vem
hälsa Totoro att jag aldrig kommer hem igen
det sägs att det bara finns
vissa berättelser vi minns
skynda tala så de hinns med
kom med nu

(Ett visst antal berättelser - Navid Modiri och Gudarna)

Sitter och kollar av livet på cyber-space i all hast medan mina alldeles för salta småfranska jäser och gräddas. De har i alla fall några solrosfrön på toppen. Alltid någon tröst för de av mina klasskamrater som ska äta dem imorgon.

Så är det alltså skolavslutning, i år igen. Tänk att alla mörka höstterminer och alla långa vårterminer alltid tar slut. Allting är egentligen klart. Jag ska ha en billig hm-klänning på mig, en randig, som jag trivs i och alla kommer förmodligen vara mer uppklädda än jag. Jag har inga lämpliga skor och det struntar jag i. Jag har varit duktiga flickan och samlat in pengar tillsammans med Sofia för att köpa presenter till lärarna och idag var jag på en kaffehandel och fick uppfgiften avklarad. Kände mig lite som Alan Rickmans karaktär i brittiska filmen Love Actually, när han ska köpa present av Rowan Atkinson till sin älskarinna. Mannen bakom disken var Atkinson, med precis samma noggranna finkänslighet vid celofanpappret. Jag var, om möjligt, nästan lika otålig som Rickman.
Imorgon bär det av till slottskogen, först för klassfrukost och sen för gememsam skolavslutning. Ska bli spännande att se hur det fungerar på donner. Blir det "Den blomstertid nu kommer" eller något av esteterna framfört jazznummer, som vår äldsta mattelärare Svante kan dansa till?
Det kvarstår att se.

Annars känns det mesta ganska skönt nu. Eu-valet gick i stort sett så bra det kunde gå. Om man bortser från de obehagliga främlingsfientliga vibbar som verkar gå genom Europa. Fast jag läste ändå i GP att italienska Front National(e?) gått rejält bakåt och blev lite lättad. De har väl gjort bort sig tillräckligt i och med att deras högst uppsatte politiskeledare heter Berlusconi.
Min första lovvecka ska dessutom vara lugn. Jag ska sova, träffa vänner och sova lite till. Öppna fönstert ordentligt och göra allt det där lugna som jag aldrig hittar tid till annars.

Sist men inte minst måste jag få skriva några ord av tack till min alldeles eminenta klass i kursen Drama B. Igår satte vi upp vårt slutprojekt Gatan av Jim Cartwright och alla var superduktiga. Som regissör känner jag en omåttlig stolthet. Puss på er.