Panik..Lite.

Ja, jag vet, det var längesen jag skrev. Men sommaren bara drar iväg med mig, och just nu är jag bara hemma tillfälligt några dagar. Känslomässigt är jag mer förvirrad än någonsin, men ska man sätta en stämpel så tror jag det blir:
Lycklig.

Men nervös. Jag åker iväg på måndag och är borta i tre veckor. Jag litar inte på det. Jag kommer inte att klara av att umgås med samma människor, samma byggnader, samma saker så länge. Men, det finns inget att göra åt det.
Därför ska jag passa på att säga ett tillfälligt hejdå nu. Jag kommer tillbaka på natten den 14 juli. Sakna mig inte.


...Eller jo, sakna mig. För jag saknar er.

Bara så länge våra hjärtan klarar av att slå...

Snigel-harmoni.

Och vad vet du om att inte vilja vakna mer? Du kommer få se din ungdom ruttna framför dig.

Trots planering av en lång natts sömn, så vaknade jag klockan halv åtta imorse. Någon från Egna hems föreningen ville skälla ut min pappa på telefon. Vristerna var ömma sen igår, jag fattar inte hur det kan vara jobbigt att bara gå lite.

Fast det kanske var mer än lite.

Skolavslutningen gick bra. Lite gitarr, lite betyg , lite kramar och sedan hejdå 8:an! Precis som alla andra år. Kanske med undantaget att det nästan känns som om jag faktiskt kommer att träffa mina klasskamrater under lovet. Annars är det bara något man lovar att göra när man säger hejdå, men inget som väl blir av sedan. Jag har ingen aning om vad det beror på. Men, jag orkar inte gå djupare in på ämnet och jag orkar inte rada upp folk jag tänker träffa under lovet.
På eftermiddagen var jag med mina glada vänner Johanna och Julia( jag tänker inte nämna mardröms upplevelsen Att bli skjutsad på Julias pakethållslösa cykel) och såg på en film med Hugh Grant, Drew Barrimore och några fula skådespelare. Den var väl helt okej, fast det roligaste var när Julia fick sina, i och för sig lite väntade, skrattutbrott under filmen. Jag och Johanna hade jättekul åt dem övriga biobesökare (ca. 8 stycken..) tyckte inte att det var lika underhållande som själva filmen. Hur man nu kan tycka så.
På kvällen var jag hemma hos Stefan och skrattade. Alla var höga på något. Fast, efter en stund blev jag trött, och vid halv tolv så insåg jag att om jag inte tar nästa tåg, så somnar jag. Hemma i Anneberg natten igen vid tolv, så var det bara jag och sniglarna vakna. Ganska harmoniskt.

Som jag redan nämnt var det inte fullt lika harmoniskt att vakna på morgonen. Trots att jag vaknat så tidigt, så kunde jag omöjligt somna om, och efter några rastlösa försök att läsa, ta det lugnt, sova och skriva, så släpade Malin med mig till ett stall. Där blev jag (och hon med) ihjäl skrämd av Marres sköthäst, så vi gick hem igen och efter lite pastasallad(idag igen) åkte jag in till Kungsbacka. Jag ställde av min gitarr hemma hos Stefan och vi gick och köpte fika på Hemköp, satt och åt hallongrottor vid ån. Ganska mysigt, fast lite kallt. Efter gitarrlektionen kom jag hem och drack te och annat viktigt. Och här sitter jag nu. Sommaren har börjat. Nätter vid datorn har börjat. Jag hoppas på äventyr.

Brevlåda.

You don't wanna know me when I'm lonley.

Vissa saker är verkligen bara för mycket för nerverna. Idag hade någon lagt en nästan tom Sprite-burk i vår brevlåda när jag kom hem. De tre stackars reklampapper som låg där var halvblöta, och jag blev väldigt trött på den som tycker att det är en kul grej att slänga läskburkar på folks post. Kanske är det den intelligens nivå folk håller där jag bor. Menmen. Kanske är det mitt tålamod det är fel på. Jag var trots allt rejält trött efter en dag med repetitioner inför morgondagens avslutning i aulan. Det är så jag börjar fundera på varför vi anmälde oss från första början. Resten av klassen äter kakor, dricker hallonsaft och får sina betyg. Inte ens den minsta skymt av nervositet. Jag däremot ska, i och för sig tillsammans med Jennie, spela och sjunga inför hela skolan. Hela sommar-rastlösa skolan. Suck. Och varmt är det också. Och gnällig är jag också.

Jordgubbar. Jag ska börja leva av jordgubbar, så slipper man en del äcklig mat. Det är nästan bara pastasallad som går att äta på sommaren.

Vinbärskaka.

Det känns som en evighet sen senaste bloggen, jag har inte riktigt haft tid att sätta mig ner och skriva. I fredags var jag på en underbar konsert med förebilden Marit Bergman och hela hennes orkester, och från lördag till söndag sov jag i Idala med hela teatergänget. Kort sagt har jag haft en härlig,somrig och varm helg. Sommarlovskänsla!
Malin cyklade hit idag, och jag tog mammas halvgamla cykel ner till sjön. Vi badade och skrattade, och flotten är nästan grön. Jag har blir seg i låren när jag cyklar, alltså, jag cyklar för lite. Dumt, sommaren nalkas och jag är 14 år och för liten för många saker, till exempel att skaffa en moped. Dumt dumt dumt, jobbigt jobbigt. Nu får jag träna upp mig, heja mig!
Men, det orkar jag inte förstås, lat som jag är. Aldrig att jag kommer orka springa längre en den vanliga fem kilometersrundan i skogen här hemma i sommar. Hejdå Julia och Tjejmilen, hej övervikt!

Ibland undrar jag varför människor är så gnälliga. Först är det för regnigt kallt man kan inte sitta på altanen och fy vad det är jobbigt med alla dessa kläder och allt vatten i hallen. Så håller man på fram till i början på juni. Då är det för varmt, blommorna vissnar, man orkar inte gå ut med hunden barnvagnen stavarna och man svettas och USCH sminket rinner och oj, ja, det är jobbigt när det är för mycket sol. Då blir jag förvirrad. Stopp, nej, vänta lite nu. Var det inte för kallt alldeles nyss? Ska ni inte bli nöjda nu, när sommaren kommit? Svar: nej. Människor måste verkligen tycka om att gnälla. Förmodligen gör jag väl det själv också, omedvetet. Kanske är det enklare än att uppskatta lyckan i allt. Felen är enklare att se. Eller så klagar man, bara för att man för drömmarnas skull. För att orka med allt. För att tycka lite synd om sig själv och tänka, visst det är varmt nu, men det blir ju svalt och vacker snö till vintern. Visst, det är ju kallt nu, men tänk när sommaren kommer! Och så tänker man så. Och så är man lycklig, för man vet att det blir bättre sen. Det blir alltid bättre sen. Saker blir väl enklare då. Kanske.

Nej, filosofiska mig ska vara tyst nu. Söndagkväll och nyrakade ben och vinbärskaka. Nu ska jag njuta lite.
God kväll!

Klänning.

Dear catastrophe waitress, I'm sorry if you seem to have the weight of the world over you.

Idag hade jag bara ben i skolan. Jag hatar mina ben(se något gammalt inlägg om dilemman med strumpbyxor),och ändå hade jag inte jeans under skjortklänningen idag. Det är, enligt mig, värt en applåd för extra mod, trots några extra fjantiga kommentarer av idiotera på min kära skola. Fast, värre idioter finns det där jag bor. På landet, i hålan Anneberg. Jag ska flytta härifrån så snart jag får möjligheten, men möjligheten heter 18-årsdag och den kommer inte riktigt ännu. Alltså får jag stå ut. Och ändå är det lika hemskt varje gång bussen inte kommer. Kan man inte få ersättning av VästTrafik? De finns för att rädda mig, men de bara förstör.*suck*

Vi skolkade nästan idag. Fast bara nästan, nästan. Det gills inte. Vi gick hem till Johanna och badade i hennes pool, för det var ju så fruktansvärt varmt, och vi är ju så fruktansvärt snälla söta duktiga. Och Johannas pool är lagom varm och Julia ser så kul ut i simglasögon. Sommar. Sommarlycka. Jag kan leva i sommarkänsla nu, leva av den!

Dagens översättning är något lättare än tisdagens. Den var för lång.

I woke up this morning
from a dream that I had
I dreamt that I could sing
but I can't

I went out one night
to feel the smell of the spring
'cause I thought that I could feel again
but I can't

The universe is a monster
but it saved you and me
and I'll do everything I can
to make your life seem better
better..
better..

Sometimes a dream
is the most beautiful you have

Kvavt.

Det måste ha varit ett tecken, för i natt drömde jag igen att jag hade långt hår. Sådär riktigt långt, så att jag kunde slänga med det. Det var riktigt härligt! Men, sen slängde jag så kraftigt med det att alltihop ramlade av, och la sig i mönster runt mina fötter. Det var skrämmande.
Sedan läste jag om de psykiska skador man får av kokain, och blev ännu mer skrämd.
"Det är vanligt att kokainmissbrukare får såkallade känslomässiga hallucinationer, och får kraftig klåda, med en känsla av det kryper t.ex maskar eller skalbaggar under huden. Detta gör att man enkelt kan se ifall någon är kokainberoende, eftersom personen ifråga ofta har riv- och skärsår på armarna, i försök att få bort de inbillade krypen"
Jag började på en gång tänka på rivjärn och potatisskalare och på känslan av att ha kryp under huden på armar och ben, och beslutade mig rätt snabbt för att aldrig prova kokain. Förmodligen är det bokens syfte också, så det är väl..bra. Fast jag kan ju inte säga att det var särskilt upplyftande att läsa om precis.

Jag önskade mig åska idag. Luften var så kvav att man knappt kunde andas någonstanns, jag kände för att kasta mig på marken, kippa efter andan och skrika att någon skulle ta hand om mig. Det hade nog inte varit någon bra idé, eftersom ingen förmodligen hade tagit hand om mig, vilket hade varit lite smått deprimerande. Dessutom är det ju mest asfallt över allt, och det är inte så bekvämt att slänga sig ner på. Skulle vara om det var väldigt många sprickor mer maskrosor i, i sådana fall. Dessutom, har jag utöver andnöden, börjat drabbas av smärre panik inför (*trumvirvel*) skolavslutningen! Det är det vanliga dilemmat förstås. VAD ska jag ta på mig. Det finns ganska tydliga regler. Man får, 1, inte vara mer uppklädd än någon i nian, eftersom de lämnar skolan, och därför har en mer "högtidlig" avslutning. Man ska, 2, se någorlunda strikt ut, jeans fungerar bara om man har ett väldigt somrigt linne till. Och man ska, till sist, inte ha svarta kläder. Helt jätteförbjudet. Undrar varför egentligen. Många är ju egentligen ganska fula i vitt. Varför ska man då tvingas ha det?(alternativt ljusgult/blått). Menmen, det problemet känns inte så närliggande, jag tycker ändå inte om att klä mig uteslutande i svart. Inte ens på skolavslutningen.

Nu kommer något som börjar ligga lite åt tvångstanke-hållet. Dagens översättning!

Queen of hearts turns her page

for a new kind of adventure

she's begun at a new novel

It's getting dark over the stream

and over the Tv-table

and it's just

boredom and routine

And queen of hearts you were so quiet

until you got huged and kissed

and now you've got you're

dearest soulmate

a sofa on sale

and a new renovated

appartment in town

And now you were aloud

to start again at that level

to get safer and safer

but when the Autumn's gone

with the mosquitos

your itch comes from inside

it's both freezing and burning

yes, I know that feeling

queen of hearts

There's so much for you to lose

your dreams are so big and

here's the streets way to small

In this town they all sit at

cafés, saying, no idea, it's to late

anyway

And when your chanses gets much fewer

and your doubt gets so much worse

there's no help to get at the café

the itch gest comfortable

and you are no longer safe

you just watch the trains

come and go

And all your safety gets all to close to you

and it's freezing and it's burning

and you're looking for

grey days soul

to hurry up

you should change planet

queen of hearts yes,

I know how it feels

There's a better kind of brilliance

some place else

you have to hope that the sky exists

and belive

belive that it will work

'cause you will get no comfort

from your inner voice

it wants to break you every autumn

and those grey days

do not hurry up

Periods of depression and

periods of mani

some people survive without

really be alive

and others run ashore

and get nervous and insane

if their life ain't

an alltime party

And queen of hearts turns her page

for a new kind of adventure

but there's none

if you live a half-life

you'll have to low your demands

or win a price on a lot

if you want your adventures back

And such a boredom breaks down

a good haircut

and you get booring

ugly and tired

and you collect all your ghosts

in a broshyr for studies

and you get bitter and lazy

queen of hearts, your flowers

have died

You luck comes and your luck goes

it's a long time to next spring

and leaves fall now

in your town

And everyones at the café, drinking tea as

an old habit

and queen of hearts turns her page

for a new kind of adventure

she's begun at a new novel

it's mornin' soon again

good luck, dear friend

write about good dreams

queen of hearts

Hår.

Och idag var jag hos Jennie,igen. Struntade i att plugga och plockade rabarber istället, för kanske,kanske så klarar jag nog alla elaka prov ändå, och kanske kanske så är det sommar snart. Eller nu.
Mitt hår är ett intressant ting. Frågan är om det ens kan räknas som hår, eller bara klumpar av något oidentifierat, blandat med en stor mängd hårspray. Det var omöjligt att kamma ut idag. Kanske hade det gått med en lite större borste, och lite tur, men med en kamm var det helt kört. Jag vill ha långt hår. Att slänga med, som blåser bakom när man cyklar på sommaren. För det är så otroligt attraktivt med långt hår, det går inte att komma ifrån. Och här sitter jag med mitt slitna korta sprayade, och vet att det inte går att komma ifrån. Jaja. Vissa är väl mer lyckliga än andra. Var inte jag lycklig senast jag kollade, förresten? Lycka är nog ett mycket flyktigt uttryck. Det går nog inte att vara lycklig jämt. Lycka är temporärt och punkt slut sen. Allt är temporärt. Och snart kanske kanske så är det sommar snart.

På kvällen var jag på teater. Fördjupning A skulle spela "En midsommarnattsdröm". Jag tror aldrig jag ska gå på en pjäs med deras grupp igen, de är så duktiga att man blir grymt avundsjuk. Fast,det var ändå kul, jag och Jennie satt och skrattade fast det förmodligen inte passade sig. Det är för lite saker som passar sig. Alldeles för lite.
Och därav dagens val av.....
Översättning!


Jag är farlig
för att jag är löjlig
och det verkar som
jag är ett hot mot hela samhället
för jag har ingen värdighet

så, om du vill ha respekt från mig
så kan du få den helt gratis
den är inte värd något för mig
men i dina ögon ser jag
att det är något annat du vill ha
det är rädsla
du vill se

men jag är inte för stolt
för att buga
jag är inte för stolt
för att knäböja
jag är inte för stolt för någon gest
som är meningslös för mig
och jag är inte för stolt
för att tigga
jag är inte för stolt
för att fly
för jag vill inte ha respekt
jag vill så mycket hellre ha kul

Om du tror att du är tuff
när du skrattar åt oss
så gör det mig inget
du kan skratta om du vill
för jag och mina vänner
gillar hur vi ser ut
och det räcker för oss

vi vill inte ha något bråk
men om du vill stanna
så är det okej med mig
och jag säger inte att det är något
fel på dig
jag skulle bara önska
att du försökte tänka själv



Godkväll!

Sanningsdan.

Något är lite dumt och vill inte lägga upp en bild på Timo i början av den här dagen i mitt liv.Det skulle vara trevligt att ha den där. Jag var på konsert idag, nämligen. Med, som vanligt, härliga Timo. Tyvärr var publiken lite död, så jag, Alex och en söt från Skara som heter Kajsa, fick dansa lite extra. Efteråt fick vi prata med timo, och jag fick autograf och kram och bild på mig och Timo. Det var riktigt....glädjande?

Varför ljuger man jämt? Jag hatar mig själv när jag ljuger. Och ännu värre är det att veta att alla andra runt omkring en själv också gör det. Nej, nu ska jag nynna med Säkert! om Sanningsdan.
***
Tyvärr orkar jag inte skriva så mycket mer idag, tröttheten är slående. Skulle vara skönt att sova. Nu.


Fast, först måste jag påbörja mitt nya projekt här. Det heter Översättningar. Varje dag(eller när jag orkar) ska jag översätta en låt, antingen från engelska till svenska, eller svenska till engelska. Heja ambitiösa mig!
Här är dagens verk:

Open up your tired eyes, and let it out!

This has been growing in me
for such a long time now
rainclouds used to chase me
and now I’m chasing the morning
down the avenues

And you were drunk
and I was drunk
in the April sun
you are the kind of girl I like
’cause you're empty inside
and I’m empty inside

And she said;

For real, you’re not in love with me
and for real, that’s okay with me
’cause I don’t fall in love with anyone
that’s just a waist of time

So let’s waste our lives away!

and I always think of you in April

Give me a kiss before you leave
to build a dream upon
a kiss before you leave
a kiss to build a dream upon!

And for real you’re not in love with me
and for real that’s okay with me
‘cause I don’t love anyone
that’s just a waste of time

I was no one
You were the April sky

Like I remember it..
Like I remember it..

And I hope that you can see me now
and I hope that you can hear me
now

Paprikakväll.

Det var en gång ett får. Fåret hette Egon. Egon hade en fårbebis. Mamman var ett modellfår, som lämnat Egon för mer attraktiva får. Egons hjärta var krossat, och han var dömd att ta hand om fårbebisen för resten av livet, för den växer aldrig upp. Dessutom hade Egon obotliga munblåsor, tre döda bröder att sörja, skulder på flera miljoner och jobb som dikesstädare. Egon hade heller aldrig lärt sig simma, eller stått på tredje våningen i Eiffeltornet. Egon var världens mest tragiska, patetiska, sorgliga och levandedöda får.
Slut.

Det var en gång en flicka som hette Johanna. På kvällarna brukade hon sitta och skriva sagor om får, bara för att i sin fantasi skapa något som hon visste hade det värre än henne. Egentligen visste hon att nästan hela världen hade det värre, men hon hade allt för svårt att relatera till världen, och allt för lätt att relatera till sin sjuka fantasi. Johanna brukade efter några meningar inse hur tragisk hon var, och därför fnissa lite åt sig själv i ren depseration. Johanna var inte deprimerad, hon var bara ett fall för dagens samhälle att skratta lite åt. Visst var sagan kul? Slut.

Och idag är det fredagkväll, och här sitter jag. På Tv börjar snart en massa underhållningsprogram, pappa tar snart fram ostbågarna. Snart skrattar alla, snart är alla lyckliga och snart är jag ensam kvar. Mitt sällskap blir en sjal att virka och en telefon som inte ringer och lite tragiska tankar, som de här. Paprikakväll. Tacos med gul paprika. Kväll.

Jag ska jobba antingen med att bygga broar, eller med att skära gurka. Lättnaden skulle vara total.