Klänning.

Dear catastrophe waitress, I'm sorry if you seem to have the weight of the world over you.

Idag hade jag bara ben i skolan. Jag hatar mina ben(se något gammalt inlägg om dilemman med strumpbyxor),och ändå hade jag inte jeans under skjortklänningen idag. Det är, enligt mig, värt en applåd för extra mod, trots några extra fjantiga kommentarer av idiotera på min kära skola. Fast, värre idioter finns det där jag bor. På landet, i hålan Anneberg. Jag ska flytta härifrån så snart jag får möjligheten, men möjligheten heter 18-årsdag och den kommer inte riktigt ännu. Alltså får jag stå ut. Och ändå är det lika hemskt varje gång bussen inte kommer. Kan man inte få ersättning av VästTrafik? De finns för att rädda mig, men de bara förstör.*suck*

Vi skolkade nästan idag. Fast bara nästan, nästan. Det gills inte. Vi gick hem till Johanna och badade i hennes pool, för det var ju så fruktansvärt varmt, och vi är ju så fruktansvärt snälla söta duktiga. Och Johannas pool är lagom varm och Julia ser så kul ut i simglasögon. Sommar. Sommarlycka. Jag kan leva i sommarkänsla nu, leva av den!

Dagens översättning är något lättare än tisdagens. Den var för lång.

I woke up this morning
from a dream that I had
I dreamt that I could sing
but I can't

I went out one night
to feel the smell of the spring
'cause I thought that I could feel again
but I can't

The universe is a monster
but it saved you and me
and I'll do everything I can
to make your life seem better
better..
better..

Sometimes a dream
is the most beautiful you have