Äpplemos och pianomelodier

I'm sorry for the time
the stupid way I rhyme
I knew I shoulda chose a life of crime
I'm sorry for my blues
I know it's all old news
and yet you know that really
I'm sorry for you

(Sari - Nellie Mckay)


Mina varmaste rekommendationer om den brillianta kvinna jag citerade ovan. Såg henne på emmaboda 2008 tillsammans med ungefär tjugo andra glada, indie-aktiga människor. Det är svårt att förstå varför ingen vet vem hon är. Alldeles nyss skapade jag min andra spelningslista på Spotify, med avslapningsmusik. Jag drömmer i hemlighet om en stor box med klassisk musik men nöjer mig här sålänge. Jag glömde tända doftljusen på mitt rum, men det är okej. Fysikboken ligger slängd i fotändan på sängen. Den berättar bara om en massa linjer och krafter och krukor i linor som jag inte förstår särskilt mycket av. Andra saker tilltalar mig mer. Poesi och pianomelodier tilltalar mig mer.

Har ni någon gång provat Izzie Stevens (från Grey's anatomy) knep; att baka och laga mat när man är stressad? Trots att Izzies husliga sida är aningen manisk, kan jag lova er att hon har en fin poäng. Mat är det perfekta kreativa utloppet när man har för mycket att göra. Igår kokade jag tolv liter äpplemos. Det var höstigt och tog mer än fem timmar. Idag bakade jag en jättesats med födelsedagschokladkakor till en lång, blond vän som är sjutton år om en timma och 45 minuter. Det var pärlsocker i hela köket. Eh, ja. Jag sa aldrig att jag var normal. Eller?

Det var mörkt och friskt när jag kvällspromenerade idag. Solen hade precis gått ned när jag gick ut, tolv minuter över åtta. Man såg bara några skuggor över grantopparna. September verkar vara här för att stanna, ändå. Och jag skulle behöva en kopp te.