Onsdagsöndag

there's someone in my head
but it's not me

(Brain Damage - Pink Floyd)

Hey you people. Så är sista kvällen av det prisade lovet här och jag svämmar över av söndagskänslor i soffan framför någon typ av nästan-live sändning av Grammisgalan 2009. Ja, söndagskänslor, ni vet; imorgon-måste-jag-ta-tag-i-saker-och-vara-pigg-och-trevlig-fast-jag-egentligen-helst-skulle-låta-bli-och-läsa-någon-mysig-bok-istället känslan. Oj. Nina Persson har randiga tights.
Bara för några minuter sen åkte Jennie iväg med sin syster för att se på bio och lämnade mig åt mitt öde efter en trevlig eftermiddag med skridsko och te. Hon ägde mig på Guitar Hero. Jag som trodde att jag var den ultimata mästaren...nästan.

Jag funderar över facebook. Jag måste ju erkänna att jag blev lite sugen på att ansluta mig till denna trend tidigare idag när jag spanade på folk hemma hos Sofia. Samtidigt känns det hela ganska farligt. Jag är 1., oteknisk, 2., inte en flitig internetanvändare och 3., inte särskilt bra på att använda websidor fullt ut. Punkt nummer tre kan eventuellt ha någonting att göra med de övriga två. Men ändå, varför inte? Det känns ibland lite som om man är den enda jordinvånare som inte är medlem. Och tänk att faktiskt få hänga med lite för en gångs skull..Hmmm..

Så var det snart dags att söka jobb också. Igen. Jag undrar just när jag kommer att orka ta tag i mig själv och skriva ihop ett cv och ta en runda bland kungsbackas caféer och butiker. Man borde leva lite mer i en dröm. Skaffa sig ett mysjobb vid kusten någonstanns, träffa nya människor och leva lite mer i nuet. Men, tyvärr händer sånt mest på film.
Någon som vet något företag som är benägen att anställa en förvirrad sextonåring, mycket kompetent med erfarenheter av bland annat...regelbundna tågresor?
Nu äger Timo Räisänen grammisscenen tillsammans med In Flames.