Juletid och våldtäktsmän

The atlantic was born today
and I will tell you how

(Transatlanticism - Death cab for cutie)


Jag läste just igenom mitt senaste blogginlägg och insåg hur hafsigt och förvirrat det är. Jag ber så mycket om ursäkt. Dock kan jag inte garantera att det inte händer igen.

Jag har lånat en bok om våldtäkt och samhällets syn på våldtäkt. Tyvärr kan jag inte läsa den, i alla fall inte i några längre perioder. Jag blir för arg helt enkelt.
Ett enkelt exempel. Varje gång en våldtäkt leder till en rättegång, så korsförhörs målsäganden om vad hon hade på sig(hade hon kanske kort kjol!? För då är det ju något som man måste ta hänsyn till. Män har inget eget ansvar för sin sexuella drift. Nämligen.) , när hon förlorade oskulden, hur mycket hon hade druckit, vad hon har för sexuella erfarenheter och en hel massa sådant. Äcklet (eller äcklena, plural) utsätts inte för några sådana frågor alls. Författaren är mycket upprörd, märks det på texten, men jag blir galen. Allvarligt talat! Det är en sak att själva våldtäcktsmännen är svin, men nu talar vi om svenska rättsväsendet! Jag funderar på att skriva till alla existerande universitet och högskolor och kräva att den här boken ingår i juristutbildningen.
För att citera den lilla flashfilms-figuren Knatten: "Jag blir så arg så jag sprängs!"
Poff.

And now for something, hopefully, completely different.

Just nu ligger jag i min säng och väntar på bättre tider. Inte jul ( 34 minuter, counting) utan bara bättre tider allmänt. Om någon kan specifiera bättre tider för mig så kan de skicka ett brev, då blir jag glad.
Tyvärr kan man, om man väntar på bättre tider en sånhär kväll, inte undgå att nämna julen. Den kommer snart. Min lillasyster är glad och ska väcka mig imorgon klockan åtta. Då kommer hon att vara ännu gladare. Det ska jag också vara tror jag. Och sen ska katten få alla presentpapper, som är ett resultat av att min familj är ett resultat av konsumtionssamhället, och vi ska äta risgrynsgröt. Sen ska alla bli lyckliga, och fortsätta vara det hela dagen,hela veckan, hela livet.

Btw, Anna, Tack för julkortet!