November utan väntan

you are beautiful, but you don't mean a thing to me

(Tiny vessels - Death cab for cutie)


Franska blir min död. Skrev just en ganska fruktansvärd miniuppsats en vecka för sent, efter att ha ljugit ihop en mycket söt vit lögn för min snälla språklärare i måndags. Hoppas innerligen, innerligen, innerligen att ingen av donnergymnasiets anställda har fått för sig att läsa min blogg nu bara, då är jag mer än död. Icke-trevligt.

Idag blåser det ute. Anna har av någon anledning hängt upp ett hjärta av ståltråd, löv och granris (lite vackrare än det låter) på vår ytterdörr som envist slår mot fönstret. Dunk, dunk, dunk och nu är det november. Jag har faktiskt köpt in första julklapp! Insåg igår att det förmodligen är dags att kapitulera mot marknaden och inse att det snart är december. Kanske. I alla fall köpte jag en liten present och strök ett stressmoment framöver. Önskar bara att jag inte skulle behöva låtsas om advent innan det faktiskt inträffar. Då kan jag vara glad över det. Det behöver liksom inte börjas fyra veckor i förväg, sådär för säkerhets skull.

Funderar på att genomföra en ipodreform senare. Jag är ett barn av min tid och tröttnar ganska snabbt på att ha samma 457 låtar att lyssna på under bussresor med mera. Dessutom är det kul att sitta och plocka ut guldkornen från spelningslistorna. En mysig morgonaktivitet innan jag sätter mig på tåget till staden för att påbörja dagens äventyr. Äventyr som idag går ut på att överlista kollektivtrafiken och ta sig hem till Linnea i Askim, inte helt lätt. I alla fall inte om man är så snurrig som jag är.

Annars så....

*Är jag stadigt instabil angående min framtid. Har verkligen absolut ingen aning alls om vad jag vill göra efter gymnasiet eller imorgon eller nästa år eller någonting. Varför alla dessa beslut?

*Läste jag i tidningen om elitklasser i kungsbacka. Hej jag bor i en kommun med politiker som praktiskt taget växt fast i stadshuset och invånare som tävlar med sina grannar om vem som har finast barn och slätast gräsmatta.