Oförstålse och söndagskväll

the idea of ideals
that say what beauty is
has sentenced so many to death

(Beauty is the beast - The ark)

Är det ett tecken på kronisk stress när man är rastlös fast man på en dag hunnit med ett två timmars träningspass, en kort vända på stan med malin för att se på dansuppvisning, städa rummet och läsa bok? Jag bara undrar lite, känner på mig att jag i sådana fall är i farozonen. Det är söndagkväll och jag irrar runt i husets alla rum. Någon gång borde man gå in på typ sjukvårdsupplysningens hemsida och läsa på lite om alla åkommor som man antagligen lider av. Inte för att jag tänker behandla dem på något sätt. Bara för att....öka min självmedvetenhet.

Jag känner en oförståelse. I år har jag sökt ett relativt stort antal sommarjobb. Jag har fått nej från samtliga. Alltså, på ett sätt är det i allra högsta grad begripligt. Marknaden är tuff. Pengarna är borta. Men samtidigt har jag svårt att hitta felet. Vad är det som krävs som jag inte har? Jag är en ganska komplett människa. Hyffsat, ändå. En bra människa. Ändå duger jag inte, hur gärna jag än vill det. Vad ska jag ge er? Snälla, berätta för mig om mig så att jag förstår. Annars blir jag arg på alla er personalansvariga på konsum, över trevliga ägare till små caféer och gallerier och butiker och kommunalt ansvariga för feriepraktik som jag pratat med, mailat med, träffat. Det är inte alltid så lätt med ännu ett nej.

Blev också lite besviken när jag hörde på radionyheterna idag (okej, kanske inte rätt sätt att höra det på) om miljöpartiets kongress i Skövde. Jag visste ju att den var den här helgen. Men tydligen hade där varit en massa missnöjda människor. Jag vet inte om jag också är missnöjd. Kanske lite. Men mest missnöjd är jag över missnöjet. Det är bara tråkigt och leder ingenstans.

*Om det är en mulen dag, gräv fram en bok eller dina gamla datorspel. Strunta i vad som är okej och inte okej att göra. För vem bestämmer det?