Håruppsättning och skogen

my fingertips are holding on
to the cracks in our foundation
and I know that I should let go
but I can't

(Foundations - Kate Nash)

Nationella provet i matte B var en otroligt ångestfylld upplevlse som jag kanske borde önska att jag kunde göra om, men som jag bara känner för att glömma. Det är tur att det är vår, annars hade betydligt fler människor fått stå ut med betydligt mer av mitt gnäll under en betydligt längre tid. Och det vill ni väl ändå inte va? Just det, nej.

Jag måste erkänna att jag idag är otroligt flådigt fin i håret. En Fatima i Lollos klass har lyckats sätta upp det i en fläta som snurrar sig runt hela mitt huvud för att senare övergå i någonsorts tofs som går från nacken ner över min vänstra axel. Tofsen är i sin tur omsorgsfullt lockad och ser ut som en liten filmstjärne-korkskruv som lite elegant pryder min annars så breda, småmanliga vänsteraxel. Det är som en ljuvlig blandning av Anakin Skywalker på farligt jedi-uppdrag och Nicole Kidman på röda mattan. Både Anakin och Nicole är snygga människor. Jag tar åt mig komplimanger på för hand.

Anledningen till denna uppklädnad är att jag idag var modell på min vän Lollo Waerns modevisning på Fässbergsgymnasiet. Det var nervöst och roligt. Hela dagen pryddes mitt vänstra bröst av en liten knycklig papperslapp med titeln "modell" och jag fick dricka mineralvatten och äta broccolisoppa gratis i skolans matsal. På det stora hela var det ett jättearrangemang alltihop. Många människor, en massa klädesplagg och mycket smink. Och lite skratt.

Jag har kommit på något bra och lite obehagligt. Jag tror att det utgör ett sorts fasligt vuxenhets-faktum. Kommer ni ihåg när man var liten och ens föräldrar knuffade ut en genom dörren med förmaningen: man måste få frisk luft! Kommer ni ihåg när man gick på dagis och var på regniga utflykter i galonställ med blöta korvmackor och blaskig saft? Kommer ni ihåg när utflykterna övergick i friluftsdagar? Visst kommer ni ihåg, det gör jag också. Det är därför min iakttagelse är en smula...skrämmande. Jag har kommit på hur skönt det är att vara ute. Hur pigg jag blir. Jag har börjat promenera, jag har börjat tycka om skogs-doft, ja, jag har till och med fallit för nördsporten orientering! Håll med mig om att det bara regnar vuxenpoäng omkring mig?
Men jag är faktiskt benägen att skita i dem nu. Gör det ni också. Följ med mig ut och rulla ned för en slänt eller hoppa över stockar, stubbar och små sten på skogsmarken istället. Det är mycket roligare.

Om ni är i en miljö med en massa snygga, långa, smala människor som helt enkelt känns perfekta; tänk då på hur mycket välutplockat lösgodis ni kunnat njuta av som de aldrig ens sett röken av. Hah!