Väjningsplikt och banantankar

and my roots must save us now
when I prevail somehow

(I'm Indian - Timo Räisänen)


Egentligen skulle jag nog vilja bo hos Steff hela lovet. Alltså, det skulle inte vara något fel med det eller så. Skulle inte göra sådär fasligt ont att vakna av att någon viskar "godmorgon, plums" i örat. Och det är ju inte precis så att det skulle skada att få leva i det där lyckoruset lite mer konstant ett tag. Alltså.
Men nej. Det får jag inte.
Jag måste nämligen, för att få köra min vita vespa, gå en Eu-moppekurs på Kungsbacka trafikskola. Tillsammans med en grupp idioter och en vägskyltsinformerande lärare som jag hela tiden förknippar med den relativt påfrestande skådelspelaren Krister Henriksson, ska jag spendera tre heldagar med att lära mig trafikens alla konstiga regler. Det blir inte precis bättre av att läraren ifråga dessutom råkar heta just "Krister". Riktigt obehagligt.

I alla fall, så överlevde jag idag första delen av teorikursen och står inför den mycket mer skrämmande, men förhoppningvis lite mindre sövande praktiken imorgon. Hoppas att jag inte dör. Man vet aldrig. Förmodligen så är grusplanerna borta vid inlag betydligt mer labila än kusseredsvägen här hemma.

När jag kom hem från kursen var jag grining och trött, vilket kanske inte var så konstigt eftersom den börjat klockan åtta på morgonen. Jag låg hemma i soffan, läste ut en meningslös bok och funderade på typ hårinpackningar med banan och annat sådant som man bara tänker på när man egentligen inte tänker alls.
Förmodligen så tog mina hjärnceller slut igår när jag skrev mitt urtråkiga arbete om transistorn.
*suck*
Det är i alla fall House imorgon!