Saknad och längtan och april.

and we could beat them, forever and ever

(Heroes - David Bowie)

Och jag är inte ute och springer just nu, eftersom jag har fobi mot huvudvärkstabletter. Eller ja, tabletter i allmänhet egentligen. Så jag struntar i min kondition för ögonblicket och fokuserar på att vara paranoid.

Imorgon klockan fyra åker jag. Till Halmstad. Till Jocke Berg. Det känns inte så verkligt för tillfället, har just tittat runt lite efter biljetter till Jesus Christ Superstar i Malmö, eftersom jag saknar Olas scenenergi så väldigt. Kent känns långt bort, kent känns november.
Samtidigt längar jag. Att fira tillsammans med Stefan, dansa till "Berlin" och "Vinternoll2", inte veta var eller hur man är och bara vara. Jo, jag längtar. Jag önskar bara att det var lite mer april. Sol en morgon i april.

Jag pratar med Emma nu. Inte i telefon, inte på riktigt, bara över internet. Jag saknar henne.
Jag saknar allt, ju, hjälp!
Och dessutom är Jennie borta. Hon svarar inte när jag ringer, det lilla svinet..Jag borde nog ringa en gång till. Sedan anmäler jag till någon spännande myndighet, så får de komma och dra upp henne ur sängen.