The memories of me
will seem more like bad dreams
(Someday you will be loved - Death cab for cutie)
Jag blev tillsammans med en vän. Det gick ett tag, och sedan förstörde en annan vän mitt liv i något han kallade svartsjuka. Fast han egentligen inte bryr sig. Eller, jag kan inte skylla på honom. Jag tycker ju om honom trots all hans egoism. Tycker nog om honom lite för mycket trots allt han gjort. Man förstör inte kärleken för andra människor.
Nu är jag väl inte tillsammans med någon längre. Och jag insåg försent att jag sumpat mitt närmsta förhållande, även vänskapligt. Varför? Jag har ingen jävla aning. Ångesten och jag har väl gått hand i hand för länge för att den ska förlåta mig ett annat förhållande. Allt blir mitt eget fel och jag sätter mig själv i sista hand. Samtidigt som jag tycker synd om mig själv, och alltså är egoistisk i alla fall. JAG HATAR MIG SJÄLV. Helt enkelt. Och ja, jag är patetisk som skriker ut det såhär, men vad har jag för val? Jag känner mig så ensam just nu att det inte spelar någon roll om människor tycker att jag är en patetisk och bortskämd skitunge.
Jag borde nog börja med min bok. Jag borde nog börja med ett nytt liv. Måste bara glömma ett halvår av mitt liv och en massa känslor först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hata inte dig själv för något som har med kärlek att göra, man skall aldrig anklaga sig själv för något som bygger på två personer. Får kärlek motsatt effekt är det alltid, även fast det alltid är jobbigt, bäst att samla sig och försöka fortsätta framåt. Försök att se möjligheter när du orkar, och anklaga dig inte för saker som händer, du är mer värd än så.
Håller med den första kommentaren! Det är inte ditt fel om det handlar om kärlek... då är det bådas, fifty fifty... kass kommentar jag vet... men jag är dålig på att uppmuntra folk... hoppas du mår bättre... älskar dig! glöm inte att du är underbar, pussokram, hejdå//WCH(Richard)
Skicka en kommentar