Klartext på släktkalas.

Det finns en vilja
om att bara låta allt vara förbi
Förbli sig själv
och sen låta resten bli poesi

(Vi gör det här för att vi måste-Navid Modiri)



Så har ännu några trassliga dagar gått och kommer icke mer. Jag fick i alla fall spendera två kvällar på Kulturkalaset och njuta av känslan. Det är skönt att känna sig fri ibland. Speciellt när man så febrilt letar efter sommarminnen som inte finns. Skönt att känna att det kanske fortfarande går att skapa några. Skönt när Navid Modiri skriker att det fortfarande är sol och att sommaren inte är slut ännu. Han hade gärna fått skrika att det visst varit någon sommar också, men det får jag väl lösa själv. Han gjorde tillräckligt ändå.

Har ni någongång hört radioprogramet Klartext i P4? Det är ett nyhetsprogram som går igenom nyheterna långsamt och förklarar alla ord som har mer än fem bokstäver. I princip. Det programet är som gjort för mig. Jag tycker att någon kunde göra ett sådant om mitt liv och om alla relationer runt mig . Bara förklara, långsamt och tydligt, femton minuter, raspig radioröst. Oj, vad det skulle vara skönt. Slippa tänka själv lite. Bara få allt precis som det är.
Jo. Det vill jag.

Idag är det släktkalas och jag har blivit satt på att baka kladdkaka. Det ska jag också, snart. Jag måste bara få reflektera lite i lugn och ro först. Det är inte så lätt alltid, när alla släktingar kommer hit. Ställer frågor som rör den där Johanna som jag ibland glömt att jag är, men som jag måste kämpa för att hålla uppe. Eller, jag är henne inte. Jag inbillar dem att jag är henne. Så att jag kan svara fint på allt de undrar. Men, det är viktigt att jag håller det uppe hela tiden. Att jag verkligen är henne, för annars går det åt skogen.
Och nu förstår ingen och inte ens jag själv.

Men jag ska sitta här och andas en stund till.
Sedan ska jag anstränga mig.
Jag lovar.