Några chips nu.

I said I'd die for you
Or was it in my head?

(The Band - Mando Diao)


Vi lyckades med vår expiditon, och kom trötta men nöjda fram till Idala efter 3,5 mils vandring. Jobbigt men bra. Jag kan riktigt unna mig några chips nu.
Idag var jag i Göteborg med Malin. Min vänvänvän Malin som jag känt allra längst. Små som myror var vi. Eller, som skalbaggar i alla fall. Nästan.
Men, idag var vi i alla fall i Göteborg, i Slottskogen. Ganska snabbt lade vi ner förhoppningarna om att höra något från konserterna, så vi åt vår pastasallad och åkte hem igen. Jag var ändå ganska trött, hon med tror jag. Lagom dag.

Varför tror alla att jag är så klok(ursäkta er som inte tror det)? Ser ni inte igenom mig? Det borde inte vara så svårt. Bara några ynka kilon och hud och sådant. Lite förskönade ord och poesi.
Det är ni som är kloka och inte jag, och ändå sätter ni er själva i andra rummet alldeles för ofta. Ni är så godhjärtade, och vad är jag? Svaret har ni här.http://www.poeter.se/viewText.php?textId=419875
Jag är bara poesi. Bara förklädnad som inte går att ta bort då det inte finns något under. Ni behöver inte tro något annat. Tänk bara, här sitter jag igen och tycker synd om mig själv.
Igen.
Cheer up, damn Emo-kid!

*pusta ut*

Snälla människor. Tänk på er själva lite. Jag orkar inte med mer empati, sann eller inte, förtjänad eller inte.
Jag ska inte låtsas mera. Då ska inte ni heller det.

Åskan tar och mördar alla stackars barn på Way out West just nu. Jag tänker på er.
Tänker också på att de borde döpa om festivalen till Way to Wet. Något att fundera på? Eller, nej, det behövs inte, jag funderar ju redan på det.
Ha nu en trevlig kväll, så ska jag fortsätta ömka mig. Jag missar ju The Ark till på köpet.