Höstkulturell

I'm not even sure about it
All I wanna do is to be myself


(She's all that - Sugarplum Fairy)



På väg från busshållplatsen som heter blåklintvägen, så kom jag på att det är höst nu. Det är så kallt på morgonen, mitt paraply med rosa gummistövlar på är tillbaka i väskan och det blir mörkare för varje kväll. Jag tänkte lite. Jag tänkte att lönnlöven är vackra. Jag tänkte på varmchoklad med lite vispgrädde och kanel. Sen tänkte jag att jag faktiskt inte har så mycket emot hösten. Precis samma sak kom jag fram till förra året. Och året innan det. Och året innan det. Men jag måste tänka över det varje september. Vem vet, hösten kanske hatar mig och vill att jag ska hata den tillbaka, bara att jag inte har insett det ännu. Tur att man är lite drömmare i alla fall, så att man överlever.

Jag blev faktiskt inte så stressad idag som jag trodde på tåget hem i eftermiddags. Både pianot och gitarren gick bra. Det i kombination med att jag var på en föreställning på stadsteatern igår får mig att känna mig ganska så kulturell för tillfället. En bekväm känsla av att känna sig mer annorlunda och på ett djupare plan än alla andra, som aldrig tycks vara särskilt länge. Vad kulturell egentligen innebär vet jag inte riktigt, men det gör inte så mycket.
Ikväll är jag det i alla fall, kulturell.

jag är inte ens säker på
dig längre
och vad blir det då av med mig?