Priset för äppelkaka.

Att träffa Anna i Göteborg kändes helt klart konstigt, men det var i allra högsta grad trevligt. Vi hade en jätteskön dag (kanske med undantag för när jag upptäckte priset för en liten bit äpplekaka på cafét i Vasastan) och nu har jag ont i benen efter att ha sprungit runt hela sommarstan.

Det är något med den här friheten. Undrar om den är bra för mig. Jag får nästan panik så fort det är något jag måste göra. Läskigt. Sommaren skrämmer mig. Och vad är det förresten jag kallar frihet? Här sitter jag nu. Klockan är fem över halv tolv. Det är skit på tv, och jag har ont i knäna. Jag har köpt en ny blus och fyra skivor, och det har gjort mig löjligt tillfälligt materiellt lycklig. Imorse läste jag Bob Hansson dikter och fick inspiration, men egentligen var det säkert bara rent plagiat. Imorgon ska jag träffa fler vänner och leva fler minuter. Samma sak ska jag göra nästa dag, och nästa. Och var finns friheten? Vad är frihet överhuvudtaget? Och varför kostar äppelkaka med äcklig vaniljsås nästan 35 kronor?