Nya intryck.

why can't you leave me tomorrow instead?

(Summercat - Billie the vision and the dancers)

Nu har jag kommit hem ifrån och överlevt min andra festival av tre den här sommaren. Åh, vad jag trots allt är glad. Vi såg en massa artister jag knappt minns namnet på, allt från små, söta blonda pianister till Jennies farliga favoritband Raised Fist och technoband som såg ut ungefär som bröderna fluff. Jag träffade massa roliga människor (några av dem kanske till och med kommer ihåg att de träffat mig efteråt...) och skrattade och sov på ett hårt liggunderlag.

Det fanns många höjdpunkter. Slagsmålsklubbens galna spelning där hela emmabodafestivalen dansade samtidigt och skrek till Kasta Sten, när jag och Lollo råkade gå ner från tältet och upptäckte världssöta sångerskan Nellie Mckay och blev jätteförtjusta, alla solstunder på Astrids picknickfilt och min stolthet när jag lyckades använda trangiaköket. Dock finns det inget som slår sista kvällen. Billie the vision-spelningen. Vi stod framme vid staketet och väntade en ganska kort timma. Allt var bra. Sedan exploderade det. Dans, skrik och glädje. Konserten var minst lika bra som den i Borlänge, om inte ännu bättre.

ALLT var bra.

Efteråt sprang jag, Lollo och en tjej vi träffat som senare visade sig heta Emma iväg för att köpa t-shirtar åt dem (jag hade ju redan min snygga från Peace and Love..) och sedan mot baksidan av scenen för att leta rätt på bandet. Vi hittade dem ganska omgående och vi pratade och kramade och blev signerade av (i alla fall då) världens bästa band. Jag fick ett bandets spelschema med Lars autograf på. Han ritade ett hjärta också. Iiihhh!

Sedan satt vi och lyssnade på Raised Fist (på behörigt avstånd visserligen) och åt muminkex och pratade tills vi frös så vi skakade i augustinatten.

När vi sedan kom hem visade de negativa sidorna sig lite. Jag var tvungen att paniktvätta alla kläder eftersom jag och Steff åker till Stockholm tidigt imorgon (gahh! jag som längtat så länge!) och det visade sig att någon hade snott både min och Steffs kamera. Då blev jag jättetrött och grät lite. Sedan gjorde det inte så mycket längre och nu är allt bra igen.

Det regnar ute och jag saknar J upphöjt i fyra. Fast lite mer Jennie (förlåt Johanna och Julia). Hon borde komma hem nu. Vi måste ju prestentera våra Skara Sommarland-planer och skratta och kanske snart ha en riktigt myskväll på min nybyggda inglasade altan. Det kommer att kännas konstigt att börja skolan utan dem.