Kalas och dålig kondition.

hela världens hunger samlad i mig

(Jag är en vampyr - Markus Krunegård)

Det här är mitt absolut busigaste inlägg någonsin. Jag sitter nämligen i det lilla, trånga utrymmet bakom butiken och skriver. Jag bloggar med andra ord på jobbet. Otroligt lurigt. Men jag kände att jag det måste ha gått tre evigheter sedan jag sist var aktiv på internet, för så mycket har hänt.

För det första har skolan börjat. Allt är bra. Det kändes så otroligt skönt efter första dagen, eller kanske efter första veckan, när allting bara släppte.
Jag blev lugn när jag insåg att jag tycker om faktiskt alla i klassen. Självklart kommer vi att bråka och konkurera med varandra. Men jag är tillräckligt naiv för att inte tänka på det nu.
NV1B.
Jag måste bara lära mig att säga det utan att det känns som en del av någon annans liv.
Själva skolan verkar också vara det som passar mig. Sålänge inlärningsmetoderna inte blir alltför frisläppta så kommer allt förmodligen att ordna sig. Vi börjar läsa enligt schema på måndag.... (to be continued)

Innebandyn har också dragit igång och om en vecka ska jag spela cup med damerna. Är jag i form? Svar nej. Jag misstänker att jag är en såndär människotyp som bara är vältränad när jag inte har möjlighet att visa det. Synd för alla andra som går miste om en proffs som jag, liksom.
Låt oss bara hoppas att världen är på lite bra humör nästa lördag, så att jag inte ramlar över sargen eller snubblar över mig själv på planen. Man ska vara försiktig med sånnadär farliga bollsporter.

Förra helgen var intensiv, med middag och övernattning hos Rebecca och långpromenader kors och tvärs genom staden. Den nuvarande verkar inte bli mycket bättre. Som jag skrev tidigare, så jobbar jag idag med att inventera butiken, vilket för min del går ut på att knappa in siffror i Excel, eftersom ingen utav de andra antställda besitter sådana kunskaper. Jag är på rad 690 och mina ögon gör lite ont. Någon borde ge mig en kaka. När jag är klar här ska jag fixa i ordning mig själv så gott det går för att sedan gå/åka hem till Salle på artonårskalas. Jag har köpt den sötaste presenten och skrivit en födelsedagshaiku. Tyvärr kan jag bara stanna där ett par timmar, eftersom mamma bestämt att vi ska ha kräftskiva hemma ikväll. Skaldjur är obehagliga. De går så fult.

Som tur är så har min inovativa familj kommit på att vi ska arrangera med en projektor och filmduk på altanen och ha "Att angöra en brygga" i bakgrunden under middagen. Man får helt enkelt göra det bästa av situationen.

Idag springer Julia tjejmilen! Jag vill att alla ska ge sitt stöd till henne och sörja lite för att jag inte är med.