2 september 2008

Bob Dylan och ett missförstånd.

The wake up call to a rented room
Sounded like an alarm of impending doom
To warn us it's only a matter of time
Before we all burn

(Grapevine Fires - Death cab for cutie)


Sitter och lyssnar på Death cab och funderar över diverse olika amerikanska kulturpersoner från 60-talet. Hmm. Det är inte helt jättekul. Hade jag haft ett normalt liv hade jag vetat om det var något bra på tv ivkäll. Det har jag inte.
Jag får baka en äpplekaka istället.

Imorse var bussen till Eketrägatan full och jag och Sofia blev sena till en svenskalektion med en petra-lärare som upplyste klassen om att hon hatade sena ankomster. Jag begriper mig inte på stombuss-systemet. Jag begriper mig inte på hur folk hanterar stomnbuss-systemet.
Ungefär 90 % av alla passagerare ska till stationen Lindholmen. Det har västtrafik förstått. Därför skickar de ungefär fyra bussar med slutstation Lindholmen per en buss med slutstation Eketrägatan. Där ligger inte problemet.
Det uppstår istället när det är passagerarnas tur att förstå. Nästan alla som ska till Lindholmen verkar helt omedvetna om att de har egna bussar att åka på, utan tränger sig istället på de bussar som vi-som-ska-någon-annanstanns måste åka med. Det gör mig irriterad när jag tänker på det. När jag blir utsatt för det gör det mig mer stressad. Och varm, för att det blir så trångt. En del har även barnvagnar med sig i kollektivtrafiken. En barnvagn = arean av åtta kontorsgubbar. Ingen förstår mig.

Imorgon ska jag gymma med Julia och picknicka med mina finfina klasskamrater och träffa steff.
Dessutom ska det regna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

www.navidmodiri.com - kompis, hoppas ditt rebellhjärta gillar vår nya skiva. peace / navid modiri & gudarna

Julia sa...

OMG NAVID!