15 september 2008

A rush of blood to the head


höst och pendeltåg
I was just guessin' at numbers and figures
pulling your puzzles apart
questions of science, science and progress
do not speak as loud as my heart
(The Scientist - Coldplay)
Sitter helt nöjd i datorstolen, med nyrakade ben, klarskriven Bob Dylan - rewiew och använda muskler. Idag sprang jag runt som en galning på Nordstan och spelade gatuteater. Jag kom på vad sjuksköterska heter på franska, bara sådär, under något konstigt läxförhör. Det var ärtor till lunchen. Kort sagt: Åh vad jag ändå var glad i skolan idag. En fin dag. Enkel. Och människor runt mig gav mig många skratt. Ja till idag.
På träningen lyckades jag dock bli riktigt irriterad fram emot slutet. Det har ändå verkat arta sig ganska bra med flick/dam-lagen i Varla, tränare har börjat dyka upp, folk börjar komma på träningarna och alla är glada. Damlaget och 92:orna tränar tillsammans tills alla bättre lösningar kommer. Men idag kändes det bara....konstigt. De yngsta tjejerna i damlaget är 17, alltså ett år yngre, och ändå var det som om vi var barn och de vuxna idag. Vi var de som inte riktigt går att prata med, som hela tiden är en nivå under och som bara finns på träningen för att de äldre ska ha några att träningsspela emot.
Förstår inte både lag och tränare att de förmodligen inte får ihop något lag utan oss den här säsongen? Är inte vi lika viktiga då, är det inte viktigt att vi tränar helt och hållet tillsammans så att vi kommer in i laget och lagkänslan? Annars får vi ju inte ens en ärlig chans att spela på samma nivå som alla damspelarna. Vi får inte samma förutsättningar, så kändes det idag.
Och det är synd, för jag tycker så mycket om innebandyn just nu.
Annars...har jag ätit tre bananer idag. Pratat med Jennie i telefon. Lagt till en Rihanna-låt i mitt iTunes bibliotek. Och nu ska jag sova.

3 kommentarer:

-- sa...

Jag hoppas innerligt att det är 'Disturbia'.

Anonym sa...

din blogg är bra och du verkar vara en intressant person. ja jävlar.

kramar

Anonym sa...

säg de till kim då istället för att tänka de...