13 december 2009

Fjäll och kyrkor.

No, I'm not colorblind
I know the world is black and white

(Stop this train - John Mayer)

Är det någon av er som förstår varför man frågar "hur känns det?" till någon som fyller år? Jag fyllde 17 i fredags, träffade vänner fredag+lördag och hade släkten här idag. Jag tror inte jag kan räkna hur många gånger jag behövt svara på hur det känns. Påverkar verkligen datumet hur jag känner mig? Jag har ju inte direkt blivit ett år äldre över en natt, jag har blivit det över ett år. Inte för att jag inte uppskattar när människor bryr sig och ställer frågor, jag bara funderar i ren nyfikenhet. Varför?

Idag var det Lucia och jag var faktiskt en riktig julmänniska och lyssnade på konsert i Oscar Fredriks kyrka. Hög mysstämning och helt okej sång, jag var glad att jag följde med. Det är inte varje dag man är traditionsenlig nog att följa med sin pappas fru och sina systrar för att titta på luciatåg i proppfulla kyrkor. Det är dessutom verkligen inte varje dag man är glad att man beslutade sig att göra det.

Det slog mig för ett tag sen att jag faktiskt varit slapp med att hävda ett av mina största nörd-intressen här i bloggen, i alla fall det senaste året. Det finns ett behov av att ändra på den saken. Därför tänker jag upplysa er om, i fall ni inte redan visste det, att Vinterstudion i Svt hade premiär förra veckan. Jag tror helt seriöst att jag är deras största fan. Tyvärr hade de inte säsongspremiär förrän i december, vilket jag måste säga är väl sent. Man började ju oroa sig för att de inte skulle dyka upp alls nån gång där i november, när både världscupen i längdskidor och alpint hade startat. Som tur var väntade de bara in skidskyttet. Vintersport, snoriga skidåkare och snö på tv är något av det bästa som finns. Jag ska gifta mig med en snorig, snöig, vintersportande skidåkare. Så, om ni undrar lite spontant vad jag befinner mig någon lördag förmiddag eller söndag mitt på dan, kolla tv-tablån. Typ baksidan av Gp. Det kan vara allt från Levi, till Val di fiemme till Aspen eller Östersund.

Mest uppskattade födelsedagspresenten:
Om man borster ifrån att det var skidor på tv och att jag uppskattar alla presenter och tankar och kramar, så måste jag säga att det faktisktvar 1. Körlektionerna och bilskolesakerna, och 2. Min fantastiska platon-bok (med hälsningar från Johanna och Julia)

Mest oväntade födelsedagspresenten:
Min farmor slog i år till med både ett par jättesöta Odd Molly - vantar samt ett ex. av den senaste boken av årets nobelpristagare i litteratur. Otippat men nice.

Segaste presenten:
Haha, förmodligen bokstavligt talat det vegetariska baconet som Jennie fått för sig att ge bort. Varför?

4 kommentarer:

Jennie Måni sa...

Det var faktiskt från min mamma också! Och det är inte segt, det är faktiskt ganska gott. :)
Och jag vet att du gillar mig ändå, och du vet att du ska få en bättre present. De där var lite sista minuten-presenter.
Nä, puss på dig ändå!

Richard sa...

Jag kände mig väl pretentiös med min fråga hur det kändes i grattis-smset. Ursäkta, haha. Tjaa. Kramar!:)

Buster sa...

"Inte för att jag inte uppskattar när människor bryr sig och ställer frågor, jag bara funderar i ren nyfikenhet. Varför?"

Folk känner att de, av artighetsskäl, måste engagera sig i födelsedagar, men sedan inser de att de inte kan komma på någonting av substans att fråga.

Vegetariskt bacon? Random...

//Buster, kommenterar

Buster sa...

Angående kommentar: Jag tycker egentligen inte så mycket. Inlägget var skrivet i underhållningssyfte, så om du tyckte att det var kul så är jag helt nöjd :)

//Buster, konstaterar