10 december 2009

Damn, who's a sexy fish...

du vet inte var jag varit
du vet inte vem jag är
vet du alls vem du varit?
vet du ens vem du är?

(Taxmannen - kent)

Kommer ni ihåg dagis? Dagis var varmt. Dagis var fullt av barn med öronhinneinflammation och föräldrar med jobb som var för viktiga för allt vad att vabba heter. Dagis var klistriga paljetter, det var hoptrasslade garnnystan, det var regniga utflykter och fröknar med långa sagor utan slut. Idag gick jag tio minuter tidigare från min kemilektion. Klockan kvart i fyra skulle jag infinna mig på dagis igen, min lillasysters dagis. Det vankades luciatåg. Och visst, barnen var jättesöta små lucior, pepparkaksgubbar och tomtar. Och visst, vi fick pepparkaka efteråt, och lotter kunde man köpa av två småflickor i vita, långa linnen. Men dagis hade blivit så litet. Dagis hade blivit inte bara varmt, utan fullt av skrikande ungar, trångt och utan luft. Jag ville blunda och åka hem till mina tråkiga, vuxna doftljus. Lova mig att fråga minst tre gånger extra om jag någongång säger till er att jag ska skaffa barn.

Vissa berömda,uppmärksammade personer har helt enkelt aldrig varit min grej. De kan vara hur snälla och politiskt korrekta som helst (typ Liza Marklund) men jag orkar ändå aldrig med dem. En av dessa människor har sedan länge varit Jan Guillou. Eller hur hans namn nu stavas. Jag menar, bara titta på honom. Han talar långsamt och knastrigt (om än ganska underhållande) och när han talar gör han det alltid om sig själv. Han har mest skrivit konstiga böcker om tempelriddare och skit,vilka sedan i och för sig filmatiserats med snygga, medeltids-inspirerade skarsgårdare i rollistan (förutfattade meningar, va, jag?) och han har tunt, fult hår.

Men. Imorse steg hans rang väsentligt, ja, han lyckades faktiskt lätt klättra över andra bortgjorda namn som Paulo Roberto, Göran Greider, Darin, Hillary Clinton och Kungafamiljen på min lista över oberättigat småförakt. Anledning: medverkan i morgonpasset i P3. Morgonpasset i P3 råkar händelsevis vara ett av mina absoluta radioprogram i hela världen, jag lyssnar varje morgon. Det kom därför som en smärre chock att de skulle intervjua Jan Guillou under typ en halvtimmas programtid. Det kom som en ännu större chock när det visade sig att han faktiskt var riktigt rolig och kläckte ur sig citat som; "en pretantiös person är någon som har på sig halsduk inomhus" och annat som jag uppskattar. Så jag säger bara; Keep it up, Jan, keep it up.

Och dagens titel? Jo, alltså Klara och Sofia har inte lyssnat så mycket på radio typ, det senaste halv året. Vi hade ganska kul åt en viss textmiss i David Guettas listetta...

1 kommentar:

Richard sa...

Själv gick jag aldrig dagis... Haha... Det enda jag kan tänka när jag hör något om Guillou är Jonas Gardells livet; "Jag är Jan Gulliou, och jag har väldigt korta armar." Men han är nog jättebra egentligen. Kram!