Press och dramaturgisk bearbetning.

aldrig rätt tid
aldrig rätt plats

(Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp - Markus Krunegård)

Om ni så visste vad det krävdes i viljestyrka för att få mina lår att träna innebandy idag. Huh. Jag blev faktiskt lite skrämd när vår fenomenala idrottslärare Anna-Karin visade upp skräckexemplet för överträning, där musklerna tillsist helt bryts ned. Alltså, jag vet att jag inte är i riskzonen rent fysiskt, jag är alldeles för oambitiös för det, men psykiskt skriker benen en måndag efter helger som de senaste; "vi dör, vi dör"...Vem ställer upp som mentalcoach och lär mig att göra om smärta ilska för att göra några extra armhävningar?

Världen är ett upp och nedvänt ställe, och dessutom mycket mån om att ständigt påminna mig om det. Jag går naturvetenskapligt program på Donnergymnasiet i Göteborg. Enligt bland annat listor i GP så är natursnittet på min skola det högsta i regionen. I min klass går en massa jättegoa människor med egenskaper som liknar vilka sextonåringars som helst, förutom att de ibland glänser till med ett lite extra knixigt, pretantiöst slut på en uppsats eller gör en lite överambitiös framsida till något som egentligen var en liten läxuppgift. Vi har kalasmysigt....Men det finns en hake. Haken heter press. Jag lovar er, kära läsare, att bland Donners teoretiska ettor finns bara ett godkänt betyg. De andra är någonsorts gråzon av misslyckande. En del av oss är helt öppna med att vi bara nöjer oss med bästa möjliga resultat, andra grämer sig i tystnad. När man lever mitt i det så är det inget konstigt, men hade jag stått utanför och lyssnat på en av mina närmsta klassvänners klagan över sitt VG i estetisk verksamhet, ett betyg som nu hindrar henne från att komma in på flertalet högskoleutbildningar, så hade jag bara skruvat på mig. Ska det krävas att man är ett teoretiskt facit, begåvad i allt men samtidigt tålmodig med nya kunskaper, för att man ska få uppnå en dröm? Är inte målet i sig, vad man brinner för och personliga egenskaper viktigare? Världen är ett upp och nedvänt ställe och det vägrar lämna mig ifred.

Måste förresten säga, när jag ändå är lite inne på skola, att min dramagrupp är superduperbäst. Speciellt de jag jobbade med lite extra idag, alltså, som vår lärare Maria Q sa, kreativitet när den är på topp! För er utomstående kan jag meddela att vi gjorde en dramaturgisk bearbetning av Söderbergs Doktor Glas och arbetade med specialeffekter och lite...hur ska man uttrycka det, scenisk surrealism? Grymt var det i alla fall.

Och från en grym sak till en annan, imorgon börjar Alpina-Vm! Leta efter mig framför vinterstudion säger jag bara. För att hänga med i blogginläggen de närmaste tolv dagarna (eller för att skaffa er ett fanatiskt intresse för vintersport) kan ni ju titta in lite på www.svt.se/vinterstudion också. That's where I hang out, you know.