Ny teknik och stilettklackar

Hallelujah Mary loved her son
why don't my mother love me?

(Hair - ur HAIR)

Finns det någon som pratar så länge om saker innan de gör dem som jag? Förmodligen inte. Men nu har jag min kamera, med lagoma åtta megapixlar, fyra gånger optisk zoom, bra isoinställningar och bla bla. Den finns i alla fall och nu är det lov. I lördags var jag på Stefans åttiotals fest och om ni väldigt gärna vill se mig i en massa pastelfärger så tror jag att säkert 80 % av festens besökare är aktiva användare av bilddagboken. På söndagen var jag duktig, spelade match och pluggade matte med sofia...vilket jag borde fortsätta med...men inte riktigt orkat med. På måndagen åt jag kakor hos Lollo och förberedde mig inför dagens övningar: plåtning med Lollos fem senaste kreationer. Det hela tog ungefär fem timmar och var hur roligt som helst, men jag kan inte rekommendera tre timmars nästan gymnastiska övningar i mer än decimeterhöga klackar. Eventuellt lägger jag upp någon bild senare, måste faktiskt säga att jag blev mycket mer nöjd än förra gången.

Jag har en fling för rockmusikaler. Ni som inte upptäckt denna konstform är varmt rekommenderade att prova Hair eller Jesus Christ Superstar, den senare kompositionen i cdversion spelas här i vardagsrummet just nu. Så fruktansvärt musikaliskt och välgjort. Allt-i-ett-musik på något sätt. Något annat jag är fast för är, som ni vet, att äta frukt. Senaste trenden är banan. Hade det här varit en modeblogg så hade bilden i början inte föreställt en av de senaste digital kamerorna utan en bild på mig begravd i bananer. Fyra, fem om dagen har jag lyckats med det senaste. Idag har jag dock hållit mig till äpple och druvor, ska snart ta en apelsin. Peace out.

Ps. Vår nya dator har en finger print reader. Jag har alltså inte ett lösenord till mitt användarkonto längre datorn läser av mitt fingeravtryck. Jag hänger nog med mer än somliga tror.