Saknad i snö

don't let anyone say:
thats already been said

(Topsy Kaiser - The Ark)


Nu sitter jag i en stuga i Trysil, omgiven av snö, och drömmer.
Varför drömmer jag, undrar någon.
Jo, för att jag är bra på det, förstås.
Jag är inte bra på att läsa den jätteavancerade och tråkiga roman som jag borde avsluta, jag är inte bra på att vara snäll mot min familj och jag är inte bra på att vara kreativ och komma fram till bra val.
Det räcker.

Även om han inte verkar tro på det själv, så saknar jag Stefan otroligt mycket. Efter typ, två dagar. Att det ska vara så svårt att förstå en annan människa, att lita på en annan människa. Och efter mer än ett år dessutom!
Det känns så otroligt onödigt. Han är så otroligt onödig ibland, när han håller på såhär. Att han inte bara kan ta allt för vad det är och njuta av det!...
...och kanske skicka ett litet sms till mig, här i snön.

Så mycket annat har runnit emellan mina fingrar och jag tänker inte släppa den här tillvaron helt enkelt.