Om damm och lite nöjdhet

I always fall in love with an open door
With the horizon on an endless sea
As I look around the ones who were
standing right in front of me

(My mirror speaks - Death cab for cutie)



Söndagkväll och ingen direkt söndagsångest att tala om. Visst, jag kan erkänna att jag blev arg på att båda de ikea-ramar jag tänkt använda till mina planscher gick sönder och jag är lite stressad/nervös/frustrerad över vår engelska uppsatsskrivning på tisdag. Men det kunde ju varit värre. Mina ben gör inte ont längre, vilket jag kan garantera er att de gjorde igår efter en styck orienteringstävling i ett fruset oktober och en innebandymatch där jag var så anfådd att jag inte kunde prata efter i stort sett varje byte. Jag tror att det var kanelbullarna som gjorde det. Lite fett och socker knuffar alltid tillbaks en igen. Och hindrar dessutom den ytte-pytte-lilla chans som eventuellt fanns efter en hel dag av träning: att en liten del av det mjuka ovanpå mina magmuskler skulle försvinna. Glad kanelbullens dag på er alla :)

Vet ni om damm brinner bra? Jag vet inte om ni som är mindre pedanta och inredningsintresserade känner igen er, men mina trevliga doftljus dammas alldeles för sällan och har farligt höga lågor just nu. Turligt nog står de inte nära något som är brandfarligt men man undrar ju ändå liksom. Mitt rum ligger precis mot gatan, man ser rakt in igenom fönstret. Vad kommer folk att tro? Att jag firar valborg för tidigt i min ensamhet? Att jag firar det försent? Eller att jag startat min egen lilla sekt med mig själv och sysslar med hemliga ritualer om söndagkvällarna?

Och, kära läsare, ni tittar faktiskt just nu på ett inlägg av en Johanna som är helnöjd med några saker. Helnöjdhet är en mycket underskattad känsla, det är inte så många som är överseende och småsjälviska nog för att leva ut den. Men den här Johannan är rätt helnöjd med ett par saker idag och det tänker hon inte knyssla med. Så att säga. Hon har nämligen blivit vald till permanent lagkapten (det vill säga lagkapten tills hon klantar till det) i sitt helt nya innebandylag, vilket på det stora hela innebär att hon spelat varenda match de senaste två-tre åren som kapten. Det är ganska nice. Hon har också lyckats anmäla sitt inom kort storslagna skollag till innebandy DM, om än efter attha tvingat med ett par klasskamrater. De vet, som tur är, inte vad som väntar dem, då de inte har någon aning om att det finns ett par gymnasier i Göteborg som hyser hela uppställningar med elitseriespelare (Johanna funderar på att fuska med lottningen för att inte få hulebäcksgymnasiet och således också pixbo 91+92=hela pixbos damlag). Johanna borde få några poäng. Och hon har inte ens nämnt att hon och hennes väninna Sofia totalt rockade senaste fysikprovet med alla fjäderlagar och jämviktheter. Hah!

Förresten så blir jag faktiskt mer förtjust i hösten för varje dag som går. Imorgon ska jag leta upp min halsduk. Hösten är frisk och färgglad och full med äventyr som inte hänt än! Vem vill med och hitta dem?