Självkännedom och ödets ironi

I got lost in the sounds
I hear in my mind

(Fidelity - Regina Spektor)

Idag upptäckte jag att alla kontaker i min telefonbok förutom mina syskon, min pojkvän, min mamma och min pappa heter sitt för - och efternamn. Opersonligt och städat. Sen märkte jag att jag faktiskt håller andan när jag går över tågperronger där folk står och röker. Även om det betyder att jag flämtar när jag kliver på tåget. Och, för att inte tala om på vägen hem, när jag kom på mig själv med att, medan jag gick, stirra på ett stort gult träd som stod vid ån, bara för att det var så....gult. Jag undrar hur många oskyldiga ting och personer jag studerat innerligt bara för att de råkat vara lite..speciella. Och speciella i mina ögon - det kan vara vad som helst. Vad säger det om mig egentligen? Är det kanske något som är "typiskt mig"? Självkännedom - släng dig i väggen, jag har, som på så mycket annat, noll koll. Förmodligen är jag för komplex för mitt eget bästa. Eller för o-komplex. Döm själv av t.ex det här inlägget.

Den här vårkvällen var jag inte hemma förrän klockan kvart i tio. Det berodde på...eh..,kanske tre olika orsaker. 1. Min pojkvän bor mitt ute i ingenstans (dit jag framgångsrikt flydde under en 18-timmarsperiod den här helgen. där var lugnt.) så det var lite logistiskt jobbigt att komma in till Göteborg. Att komma hem innan jag skulle iväg igen var..otänkbart. 2. Det jag inte hann hem emellan till var en supermysig årsfinal av poetry slam i Göteborg. Vårsol, skön stämning och poesi på hängmattan - kvällen var gjord. Det enda jobbiga var att alla tävlande var så otroligt duktiga att det inte gick att hålla på någon utan att ha dåligt samvete för att det inte gynnade de andra. En Alice vann och vår tapra Klara förlorade mot sin vän och ärkefiende Oskar H för tredje gången i rad. Ödets ironi. 3. Det är söndag och tågen går bara en gång i timmen, jag satt på Göteborg station i kanske 25 minuter och försökte smsa ihop en plan om vår provträning för Onsala ibk. Ödets ironi igen att det ska vara så attans svårt att få ihop det med den där träningen.

Någon tycker väl att jag gör något fel. Om denna någon är Gud, så ber jag så mycket om ursäkt. Dock har jag lite att påpeka. Gud, du har skapat många trevliga saker, som t.ex kex, löpartights, fritidskort, mina vänner och trevliga främlingar. Om du har skapat ödets ironi så tycker jag att det är lite småtaskigt att använda på mig just nu, eftersom jag har tusen andra saker som orientering, franska läxor, vårruset, nationella prov, absolut brist på sommarjobb, absolut brist på pengar orsakat av föregående punkt, mer absolut brist på pengar eftersom skatteverket säger att jag inte betalat för mycket skatt fast jag har det, politisk aktivitet, övningskörning, upptagna vänner, med mera att tänka på. Använd ödets ironi när det är sommarlov och jag är rik och impulsiv. Jag är redan tacksam.

Annars så...
*Är Joel på hängmattan en skitcool person (obs, jag skrev "skitcool"....). Jätterolig, jätteskicklig, made my day. Ja, jag är en duglig person som lever i nysset. Det ni. För att inte tala om motkänslan och den asociala kompetensen. Och kurser i mindre självförtroende! Erkänn bara att ni ibland känner motkänsla mot någon? Eller kanske till och med motlidande, om det är en riktigt dålig dag?
*Ber jag om ursäkt för att jag glömt punkterna med saker som gör tillvaron lite trevligare. Ska ta upp det igen..eh..nu.

*Om du kommer hem en kväll och fryser lite och råkar ha helt otrolig mensvärk, ring en vän i skogen som får dig att komma på tanken att dricka te. Aldrig har jag blivit så glad över lite inspiration.