Det är en varm natt. Men det är inga stjärnor. Jag tänker på Kastlösa och höstar och att dansa längs gator. Vem vill göra det med mig i år? Vem vill sitta en sådan här stjärnlös natt och vänta på en mulen gryning? Vem vill hitta tillbaka?
Det slår mig snabbt hur saker förändras. Jag och människor. Människor och världen och jag.
Tänk att min värld är en glasboll. Som en liten genomskinlig kula i någons hand. När någon plötsligt blir uttråkad, så skakar han handen, kramar åt lite eller håller den mellan fingertopparna för några sekunder beredd att släppa. I den lilla, lilla bollen så flyger känslor och tankar och uppfattningar runt, runt för att sedan stanna och lägga sig till ro på en helt annan plats. Inget likadant. Någon kan bli uttråkad först efter några år, eller bli rastlös redan efter några timmars stillastående. Tid är ingenting. Absolut ingenting.
Och jag är så trött nu. Jag kanske borde hitta på något?
Vi har en massa krusbär i trädgården som mamma känner empati för. Hon blir ledsen när de ramlar av. Kan man plocka bär på natten? Eller blir man uppäten av skogsdjur då?
Jag som har drömt om älgar inatt..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar