Butiksliv

I would like to be your friend
but I'm scared like I can't tell you

(Scared - Billie the vision and the dancers)


Mja, något snart efterföljande inlägg blev det ju inte precis. Indirekt beror det på inspirationsbrist och mer direkt så beror det nog på att den mobila bredbandsuppkopplingen var så långsam på min mormor och morfars land. I skogen.
Nu är jag sedan några dagar hemkommen därifrån och har mer på riktigt påbörjat mitt sommarjobb på "dammode-butiken" Lady G. Det är ett långtifrån intelligenskrävande arbete, men det ger ändå lite affärserfarenhet, något att göra och tillskott till sommarkassan. All is well, som man...kan säga.

I torsdags (marknadsdagen...) blev jag glatt överraskad av det närmaste ett utländskt landsbesök Lady G någonsin kommer att komma. Min vän Julia Ling hade kommit hem från USA och tyckte att det kunde vara en trevlig idé att hälsa på mig i butiken och dela med sig av sina amerikanska erfarenheter och upplevelser. Det var en trevlig idé. Vi fikade i det kombinerade kök-kontor-minilagret.
Dessutom bodde jag, från onsdag till lördag, tillsammans med Steff i hans pappas (tomma!) lägenhet. Vi handlade, på ett mycket moget vis, gjorde mysig havs-kväll-utflykt och hade det underbart. Lycka.

Men, trots allt bra, så känns det som om jag saknar något. Så många vännner som jag egentligen har tid att träffa nu, i sommaren, glöms bort. Eller så är jag så fånig att jag inte orkar eller vågar ringa eller sms:a till människor jag inte pratat med på ett tag. Det är sorgligt. Jag saknar dem, omedvetet. Och medvetet. Jag vill hitta alla, få alla tillbaka och jag vill behålla dem. Hur gör man det?