Citronpasta.

Jag gick hem från kyrkan idag, i takt till Mp3n. Jag rekommenderar inte State of The Ark som gå-hem-musik, de byter tempo alldeles för ofta. Det blev nästan intervallträning, där på trottoaren. Till sist kom jag hem i alla fall. Och sen jag gjorde det har Julia ringt mig två gånger och ändrat sig angående om vi ska springa alla de där varven i Kungsbackaskogen ikväll eller inte. Just nu ser det ut som om vi ska det. Det känns rätt jobbigt. Uschuschsuch.

Vår gräsmatta är grön nu. Den lyser grönt, nästan luktar grönt. Och är full av mördarsniglar, bruna. Tur att det inte är fläckiga i alla fall, fläckiga är värst.

Det var längesen jag hade tid till att inte göra någonting nu. Varför har jag ett behov av att inte göra någonting? Jag känner nästan inga andra människor som har det. Och just jag av alla människor, som gör så mycket saker som är regelbundna. Andra människor har ju tid till att inte göra någonting. Och de utnyttjar det inte! Ahh! Onödiga onödiga faktum, dumma dumma värld!

Igår åt jag citronpasta. Gott.