Bibliotekdagen.

Idag var det så varmt att när jag kom hem till Jennie var jag tvungen att ta av mig massa kläder, och bara ha på mig min klänning. Det var helt förfärligt. Speciellt som jag var tvungen att dölja mina ärr-prickiga ben under ett par hudfärgade strumpbyxor. Jag avskyr hudfärgade strumpbyxor, men jag avskyr mina ben ännu mer. Fast mest av allt avskyr jag dilemman. Tur att Jennie är snäll och lånar ut sina läskiga hudfärgade strumpbyxor i alla fall, för annars vet man aldrig hur det hade blivit. Inte ens jag mår nog särskilt bra av att mitt på stan bryta ihop någonstans, för att mina ben är för fula. Det är ju tragiskt.

Sommaren skrämmer mig lite. Man är så skrämmande omedveten under sommaren, hela årstiden känns som ett annat liv efteråt. Eller, så är det för mig i alla fall. Jag är rädd för det. För att göra alla overkliga sommarsaker, för hela friheten. Det borde jag inte vara. Jag borde vara glad och bara titta på moln. Kanske är jag inte mogen nog för sommaren. När blir jag det?
Och hur lagar man rebellhjärtan som bara krossats av tiden?

Jag lånade en Solja Krapu bok. Jag funderar på att idolförklara henne.